31999D0338

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 16 september 1998

om villkorat godkännande av det stöd som Italien har beviljat Società Italiana per Condotte d'Acqua SpA

[delgivet med nr K(1998) 2858]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(1999/338/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(1), och

av följande skäl:

I

Società Italiana per Condotte SpA (nedan kallad Condotte) är ett företag som är verksamt inom konstruktion och byggande av civil infrastruktur (vägar, järnvägar osv.). Företaget ägdes ursprungligen helt och hållet av Iritecna SpA (Iritecna), ett holdingbolag som helt ägs av IRI SpA (IRI), vilket i sin tur ägs till 100 % av det italienska finansministeriet. Under 1993 vidtog IRI följande åtgärder i syfte att omstrukturera sin konstruktions- och byggsektor:

- Avveckling av Iritecna till en total kostnad av 4490 miljarder italienska lire (2,3 miljarder ecu).

- Inrättande av ett underordnat holdingbolag, Fintecna SpA (Fintecna), med uppgift att privatisera de lönsamma verksamheterna.

Under perioden 1991-1994 gjorde Condotte en förlust på totalt 152 miljarder lire (78 miljoner ecu). Företagets bruttomarginal i förhållande till omsättningen hade sjunkit från 11 % 1991 till 4,5 % 1994, med en lägsta nivå på 2 % år 1993. Delägarna var flera gånger under perioden tvungna att skjuta till kapital, med sammanlagt över 118 miljarder lire (61 miljoner ecu), för att täcka förlusterna.

Trots förlusterna ansågs företaget vara potentiellt intressant för privata investerare, särskilt med tanke på företagets betydande orderstock, som främst bestod av andelen i konsortierna Iricav 1 och 2, som innehar kontrakten för sträckorna Rom-Neapel och Verona-Venedig i projektet för höghastighetståg. Därför överfördes Iritecnas andel av företaget, vid den tidpunkten 91,7 %, till Fintecna i syfte att privatisera det.

De omstruktureringsåtgärder som företaget har vidtagit (minskning av personalen från 1500 till 1000 anställda, nedskrivning av pågående arbeten osv.) och prognoserna för återupptagandet av arbetena med projektet för höghastighetståget, gjorde att det föreföll möjligt att Fintecna skulle kunna privatisera företaget redan 1995, vilket uttryckligen angavs i den omstruktureringsplan för Iritecna som lagts fram för kommissionen. I detta syfte hade man redan i slutet av 1994 utsett en konsult med uppgift att undersöka marknaden och finna potentiella köpare.

Genom kommissionens beslut 95/524/EG(2) (nedan kallad beslutet) förklarades det stöd som beviljats Iritecna och Fintecna i samband med Iritecnas likvidation förenligt med den gemensamma marknaden. I beslutet godkändes också de kapitaltillskott från Iritecna som gjorts fram till och med den 31 december 1994 för att täcka Condottes förluster (110 miljarder lire, dvs. 56,4 miljoner ecu).

I artikel 1 i beslutet angavs som villkor att den av kommissionen godkända omstruktureringsplanen skulle följas, däribland att privatisering av de företag som ägdes av Fintecna, t.ex. Condotte, skulle genomföras inom rimlig tid och utan ytterligare stöd.

Efter det att beslutet hade fattats upplyste emellertid den italienska regeringen kommissionen om att försäljningen av företaget hade skjutits upp för att de rättsliga verkningarna av de avtalsenliga garantier som IRI ställt för arbetet med höghastighetstågen skulle undersökas närmare.

När undersökningen om de rättsliga frågorna hade avslutats återupptogs försäljningsförfarandet i november 1995 med målsättningen att endast överlåta en minoritetsandel av kapitalet. Överlåtelsen av hela kapitalet skulle ske när IRI hade frigjorts från garantierna för arbetet med höghastighetstågen.

Under tiden fortsatte Condotte att notera stora förluster. Dessa uppgick till 71 miljarder lire (36 miljoner ecu) 1995 och minskade till 21 miljarder lire (11 miljoner ecu) 1996.

För att återbilda aktiekapitalet, som hade urholkats på grund av förlusterna, tvingades Fintecna tillskjuta nya medel i Condotte, nämligen 65 miljarder lire (33 miljoner ecu) i mars 1996 och ytterligare 7 miljarder lire (4 miljoner ecu) i december 1996. Till följd av dessa transaktioner ökades Fintecnas ägarandel i Condotte till 95,8 % av kapitalet.

På kommissionens begäran meddelade de italienska myndigheterna den 24 juni 1997 att de beskrivna tillskotten till förmån för Condotte hade genomförts och att förhandlingarna om försäljningen av företaget hade återupptagits. Enligt de italienska myndigheterna skulle Fintecnas beviljande av medel till Condotte betraktas som en civilrättslig förpliktelse för att förhindra företagets likvidation.

I mars 1997 överlät Fintecna slutligen 45,7 % av Condottes kapital till en privat investerare (Ferrocemento SpA, nedan kallad Ferrocemento). Köpeavtalet innehöll följande villkor:

a) En ömsesidig köp-/säljoption mellan Fintecna och Ferrocemento för de återstående aktierna till ett på förhand fastställt pris och giltig i sex månader efter utgången av IRI:s garantier för arbetena med höghastighetståget eller, om IRI skulle frigöras från garantierna i förtid, till och med den 30 juni 1999.

b) Ett försäljningspris som fastställdes på grundval av en uppskattning av Condottes sammanlagda värde till 100 miljarder lire (51 miljoner ecu).

c) En skyldighet för Fintecna att återbilda Condottes kapital, vid tidpunkten för överlåtelsen, upp till ett belopp av 40 miljarder lire.

d) Avskiljande av Condottes ekonomiska resultat från Fintecnas från och med överföringen av 45,7 % av aktierna, med hjälp av en avräkningsmetod som skulle användas vid fastställandet av försäljningspriset för återstående 50,1 % av aktiekapitalet.

För att efterkomma det nämnda avtalsvillkoret om återbildande av aktiekapitalet, beviljade Fintecna Condotte i juni 1997 ytterligare medel, uppgående till 33 miljarder lire (17 miljoner ecu).

Kommissionen beslutade att inleda förfarandet i artikel 93.2 i fördraget avseende de kapitaltillskott som gjorts under åren 1995 till 1997, de otillräckliga omstruktureringsåtgärderna och metoderna för privatisering av företaget, eftersom dessa omständigheter föreföll strida mot de villkor som föreskrivits i beslutet. I en skrivelse av den 1 augusti 1997 underrättade kommissionen Italiens regering om sitt beslut om att inleda förfarandet(3).

Den italienska regeringen inkom officiellt med sina synpunkter i en skrivelse av den 20 oktober 1997.

Ingen annan medlemsstat eller berörd tredje part har framfört några synpunkter till kommissionen inom den föreskrivna tiden. I en skrivelse av den 1 december 1997 begärde kommissionen ytterligare upplysningar från de italienska myndigheterna. Dessa upplysningar lämnades genom en skrivelse av den 22 januari 1998 samt under ett möte i Rom den 20 januari 1998. De italienska myndigheterna inkom med ytterligare upplysningar av betydelse för bedömningen av ärendet i skrivelser av den 10 och 12 februari 1998. Den 5 maj tillhandahöll de italienska myndigheterna slutligen kommissionen kopior av företagets balansräkning för 1997 och av företagets verksamhetsplan för 1998-2000.

Av de italienska myndigheternas upplysningar framgick att Fintecna hade beviljat Condotte ett nytt kapitaltillskott med 58 miljarder lire (30 miljoner ecu) den 17 december 1997 som en avräkning till förmån för köparen för senare gjorda nedskrivningar av Condottes tillgångar. Genom denna transaktion ökade det sammanlagda belopp som Fintecna har beviljat Condotte efter 1994 till 163 miljarder lire (84 miljoner ecu).

II

I sina synpunkter på att förfarandet hade inletts hävdade Italiens regering

i) att det i beslutet föreskrevs en möjlighet till nya kapitaltillskott i Condotte,

ii) att Fintecna har gjort dessa ingripanden med företagets egna medel med utgångspunkt från hur en privat investerare skulle ha agerat och att de därför inte utgör statligt stöd, och

iii) att villkoren i beslutet inte har överträtts.

Den italienska regeringen har vidare anfört att även om de ovannämnda ingripandena skulle betraktas som statligt stöd, bör de hur som helst förklaras förenliga med den gemensamma marknaden med stöd av artikel 92.3 i fördraget.

Med avseende på punkt i) hävdar den italienska regeringen att kommissionen redan vid tiden för beslutet kände till att det var nödvändigt att tillskjuta ytterligare medel till företaget för att göra privatiseringen möjlig. Enligt den italienska regeringen informerades dessutom kommissionen i god tid om alla kapitaltillskott till Condotte och om hur försäljningen framskred.

I den omstruktureringsplan som godkändes i beslutet föreskrevs att sunda företag, eller företag som kan saneras, skulle överföras till Fintecna för att underlätta deras privatisering. I beslutet hade det således tagits hänsyn till behovet av att finansiera vissa omstruktureringar, särskilt inom byggsektorn, där Condotte är verksamt.

Efter beslutet höll dessutom både Fintecna och dess ägare IRI regelbundet kommissionen informerad om hur privatiseringsförfarandet framskred. Särskilt tillhandahöll IRI och Fintecna under ett möte i Rom i juni 1997 alla nödvändiga uppgifter för bedömningen av de omständigheter som detta förfarande enligt artikel 93.2 avser.

I fråga om punkt ii) påpekar den italienska regeringen att Fintecnas ingripanden till förmån för Condotte har finansierats med medel som genererats genom den egna verksamheten och utan några tillskott från staten. Fintecna har dessutom grundat sina ingripanden på den så kallade principen om en privat investerare, varför dessa inte kan betraktas som statligt stöd.

Fintecna jämförde i själva verket kostnaderna för en likvidation av Condotte med kostnaderna för ett kapitaltillskott och en privatisering. Eftersom de beräknade kostnaderna för en likvidation översteg kostnaderna för kapitaltillskott till och överlåtelse av företaget, borde de inte kunna betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.3.

Kostnaderna för att likvidera Condotte uppgick enligt Fintecnas uppskattningar till 600 respektive 2700 miljarder lire beroende på om likvidationen skulle äga rum under ordnade respektive oordnade former. Mot bakgrund av dessa kostnader bedömde Fintecna att det var lämpligare att skjuta till kapital till Condotte och därigenom hålla företaget vid liv i väntan på dess privatisering. Mot denna bakgrund handlade Fintecna som en privat investerare och de medel som beviljats Condotte skulle därmed inte utgöra statligt stöd.

Avseende punkt iii) hävdar den italienska regeringen att den har iakttagit alla villkor i beslutet och hänvisar särskilt till den totala kostnaden för omstruktureringen, åtagandena att omstrukturera företagsgruppen och privatiseringen av Condotte.

I fråga om totalkostnaden för den av kommissionen godkända planen konstaterar den italienska regeringen att beslutet innebar ett godkännande av ett högsta stödbelopp på 4490 miljarder lire, varav 1090 miljarder avser medel som redan beviljats helägda företag, däribland Condotte, under perioden 1991-1993 och 3400 miljarder avser den förväntade slutliga kostnaden för likvidationen av Iritecna (däribland 1653 miljarder som härrör från Fintecnas företagsförsäljningar).

För närvarande räknar Italiens regering i sina uppskattningar med en slutlig kostnad som understiger det ovannämnda högsta stödbeloppet, trots de mindre intäkterna från försäljningen av Condotte. Beslutet har därför iakttagits.

Vad gäller de omstruktureringsåtgärder som anges i beslutet, påpekar den italienska regeringen att de åtgärder som vidtagits har fallit inom ramen för den av kommissionen godkända planen. I fråga om minskningarna av personalen (och därmed indirekt av produktionskapaciteten), betonar Italiens regering att de uppgifter som kommissionen angav i beslutet om att inleda förfarandet hänför sig till "aktiv" tillsvidareanställd personal, medan uppgifterna som är hämtade från balansräkningarna även omfattar personal som är anställd på viss tid och personal som omfattas av arbetsmarknadsåtgärder och får ersättning från löneersättningsfonden Cassa Integrazione Guadagni.

Den italienska regeringen hävdar att försämringen av Condottes ekonomiska resultat jämfört med det som förväntades i planen (nettoresultat 19 miljarder lire 1995 och 40 miljarder 1996) beror på de försämrade marknadsvillkoren och inte på att företaget inte har omstrukturerats.

Italiens regering hävdar att Condottes resultat under åren 1995-1996 inte kan jämföras direkt med den omstruktureringsplan som kommissionen godkände i beslutet. Att uppskattningarna i planen i fråga om försäljningen inte har förverkligats har enligt den italienska regeringen lett till en minskning av bruttomarginalen med 130 miljarder lire under dessa två år. Om man till denna negativa effekt lägger vissa extraordinära poster uppgående till 46 miljarder lire, vilka inte kunde förutses när planen upprättades, framgår det att de planerade omstruktureringsåtgärderna har iakttagits i allra högsta grad.

I fråga om den skyldighet att privatisera som anges i beslutet, gör Italiens regering följande anmärkningar:

- Denna skyldighet är fortfarande under prövning i förstainstansrätten.

- Bortsett från denna omständighet har Fintecna iakttagit villkoret genom att överlåta Condotte inom "rimlig tid", vilket föreskrivs i beslutet.

I beslutet om att inleda förfarandet påpekade kommissionen att utifrån de upplysningar som kommissionen då hade tillgång till kunde försäljningen av Condotte inte betraktas som en verklig privatisering, eftersom Fintecna endast överlät 45,7 % av sina aktier och behöll 50,1 % av dem (resterande 4,2 % är noterade på Milanos fondbörs).

Italiens regering hävdar i detta sammanhang att privatiseringen av Condotte bör betraktas som verklig och oåterkallelig. Överlåtelsen av 45,7 % av aktierna hänger samman med särskilda avtalsvillkor som kräver att återstående 50,1 % överlåts. Valet att dela upp överlåtelsen i två separata delar berodde enligt den italienska regeringen på att det fanns ett avtalsvillkor i överenskommelsen mellan företaget TAV SpA (TAV) och Iricav-konsortiet, som Condotte ingår i. Detta konsortium har tilldelats kontrakt, som TAV är uppdragsgivare för, avseende konstruktionen av sträckan Rom-Neapel i projektet för höghastighetståget. Enligt detta villkor är IRI skyldigt att kvarstå som majoritetsaktieägare i konsortiet till dess att arbetena har slutförts.

Detta avtalsvillkor skulle enligt den italienska regeringen kunna upphävas om Iricav-konsortiet och uppdragsgivaren TAV är överens om det. I ett sådant fall föreskrivs redan i avtalet om överlåtelse av Condotte en möjlighet för Fintecna att överlåta den återstående andelen av aktiekapitalet.

Som bevis på att överlåtelsen av Condotte skall betraktas som oåterkallelig åberopar Italiens regering ytterligare två omständigheter, nämligen

- att den italienska konkurrensmyndigheten i sin undersökning kom fram till att ledningsansvaret omedelbart övergick till förvärvaren vid överlåtelsen, trots att denna endast avsåg 45,7 % av kapitalet,

- att Fintecnas revisor, på grundval av kriteriet om effektiv kontroll, inte kommer att räkna med företagets resultat för 1997 i Fintecnas konsoliderade räkenskaper.

I beslutet krävdes vidare att privatiseringen av Condotte skulle ske utan ytterligare stöd. I detta hänseende hävdar den italienska regeringen att Fintecnas ekonomiska ingripanden efter 1994, uppgående till cirka 163 miljarder lire (cirka 84 miljoner ecu), inte skall betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 92, av de skäl som anges i punkt ii) ovan. I andra hand anser den italienska regeringen att det eventuella stödet av följande skäl skall betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden:

- Medlen beviljades inom ramen för en omstruktureringsplan som syftade till att återställa företagets lönsamhet, vilken har bekräftats genom att företaget har privatiserats.

- Stödet var begränsat till vad som var absolut nödvändigt för att säkerställa att företaget kunde återgå till marknadsvillkor.

III

Mot bakgrund av ovanstående bör det först och främst kontrolleras om de beskrivna åtgärderna strider mot villkoren i beslutet. Om så är fallet bör man på nytt granska förenligheten av det stöd som beviljades Condotte fram till och med 1994 och som godkändes inom ramen för det nämnda beslutet. För att kunna bedöma om villkoren i artikel 1.4 och 1.5 har iakttagits måste det dessutom avgöras om de medel som har beviljats Condotte efter 1994 utgör statligt stöd enligt artikel 92 i fördraget och i så fall huruvida de samlade stödåtgärderna till förmån för Condotte är förenliga med den gemensamma marknaden.

Som anförts ovan förklarades i beslutet det stöd som beviljats Condotte fram till och med 1994 (110 miljarder lire, dvs. 56 miljoner ecu) förenligt med den gemensamma marknaden, under förutsättning att en rad villkor uppfylldes, bland annat följande:

i) En skyldighet för Condotte att genomföra de åtgärder som fastställts i den omstruktureringsplan som godkänts av kommissionen.

ii) Ett åtagande att privatisera Fintecna och dess dotterbolag, bland andra Condotte, i enlighet med den tidsplan som lagts fram för kommissionen och i vart fall inom rimlig tid.

iii) Ett förbud mot att använda inkomsterna från Fintecnas försäljningar för att stödja företag i svårigheter, vilka ännu inte har sålts.

iv) Ett förbud mot att bevilja nytt stöd i samband med privatiseringen.

i) Skyldigheten att genomföra åtgärderna i omstruktureringsplanen

I beslutet om att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 hävdade kommissionen att den ekonomiska sanering av Condotte som anges i omstruktureringsplanen inte har slutförts. Kommissionen observerade särskilt följande:

- Antalet tillsvidareanställda ökade under perioden 1994-1996 från 383 till 431 (513 om man räknar med företaget Metroroma, som togs över 1996).

- Den beskrivna ökningen av personalen sammanföll med en avgjort negativ ekonomisk situation, med förluster på 71 miljarder lire 1995 och 21 miljarder lire 1996.

Den italienska regeringen hävdade i sitt yttrande att de uppgifter som kommissionen har använt även innefattar arbetstagare som var upptagna i företagets personalregister, men som i praktiken inte arbetade (t.ex. de som omfattades av arbetsmarknadsåtgärder). En jämförelse av likartade uppgifter skulle enligt Italiens regering leda till följande slutsatser:

>Plats för tabell>

Enligt Italiens regering visar ovanstående uppgifter att effektivitetsmålet i omstruktureringsplanen har uppnåtts.

För att utföra en korrekt jämförelse av uppgifterna måste man emellertid se till det genomsnittliga antalet anställda per år (uppskattat som ett aritmetiskt genomsnitt av uppgifterna vid årets utgång för två på varandra följande år):

>Plats för tabell>

Som tydligt framgår var det bara 1994 som genomsnittet överensstämde med omstruktureringsplanen. Därefter, både 1995 och 1996, verkar genomsnittet ligga högt över vad som fastställts i planen.

Samtidigt, och delvis på grund härav, uppnådde Condotte kraftigt negativa ekonomiska resultat, i motsats till vad som fastlagts i omstruktureringsplanen. Jämfört med en i planen förväntad nettovinst på 19 respektive 40 miljarder lire 1995 respektive 1996, hade Condotte nettoförluster på 71 respektive 21 miljarder lire under de två åren. År 1997 registrerade företaget en förlust på 78 miljarder lire, jämfört med en förväntad nettovinst på 37 miljarder lire.

I detta hänseende är det inte tillräckligt att, som den italienska regeringen gör, hävda att försämringen berodde på en ogynnsam utveckling av marknaden som inte kunde förutses. I planen förutsågs i själva verket att Condotte tack vare interna omstruktureringsåtgärder skulle vara i stånd att uppnå en industrimarginal på 7 % brutto av omsättningen, före strukturomläggningskostnaderna, redan från och med 1995. En sådan marginal skulle i teorin ha gjort det möjligt för företaget att trots de minskade intäkterna begränsa förlusterna till cirka 20 miljarder lire 1995.

Tack vare en industrimarginal på 7 % menade kommissionen att företaget även med en mer pessimistisk prognos över marknadsförhållandena - som senare blev verklighet - skulle ha varit i stånd att i allt väsentligt bibehålla en ekonomisk jämvikt, utan att ha behov av ytterligare kapitaltillskott. I själva verket uppnådde Condotte 1995 till och med en negativ industrimarginal och dessutom en nettoförlust som översteg det egna kapitalet.

Det bör emellertid påpekas att företaget 1996, och framförallt 1997, genomförde mera ingripande omstruktureringsåtgärder än vad som angavs i den godkända planen för att möta den uppenbara försämringen av marknadsvillkoren. Perioden 1995-1997 var en av de svåraste perioderna för byggsektorn i Italien (varifrån över 70 % av Condottes intäkter härrör).

Trots denna negativa konjunktur bibehöll Condotte en tillräcklig vinstmarginal och minskade sina strukturomkostnader kraftigare än vad som fastlagts i den av kommissionen godkända omstruktureringsplanen. Som framgår av tabell 1 uppnådde Condotte en bruttomarginal på 12 % av omsättningen 1996, jämfört med 7 % enligt planen. År 1997 var strukturomkostnaderna till följd av företagets ytterligare rationaliseringsåtgärder cirka 20 % lägre än vad som förutsetts i planen.

Tabell 1

Condottes ekonomiska och finansiella resultat

>Plats för tabell>

En stor del av företagets nettoförluster under denna period berodde på en värdeförsämring av tillgångarna till följd av mindre realiserbara marginaler för pågående och redan erhållna arbeten.

Det bör vidare noteras att rationaliseringsåtgärderna fortsatte även under de första månaderna 1998. Personalen vid huvudkontoret minskades ytterligare från 110 anställda den 31 december 1997 till 105 anställda den 27 mars 1998 (den 31 december 1996 fanns 185 anställda). Ledningspersonalen (som utgör en betydligt högre kostnad per anställd) minskades från 25 anställda den 31 december 1997 till 19 anställda den 27 mars 1998.

Härmed kan villkoret i artikel 1.2 i beslutet anses vara uppfyllt, även med beaktande av de åtgärder som företaget vidtagit för att möta en marknadssituation som var värre än vad som förutsågs i omstruktureringsplanen.

ii) Åtagandet att privatisera Condotte i enlighet med den angivna tidsplanen eller i vart fall inom rimlig tid

Beslutet fattades med beaktande av bland annat den italienska regeringens åtagande att snabbt privatisera Condotte i enlighet med omstruktureringsplanen. På grundval av de upplysningar som lagts fram ansåg kommissionen i beslutet att denna privatisering kunde genomföras inom en mycket snäv tidsram(4). Kommissionen betraktade en snabb överlåtelse av Condotte som ett av de viktigaste inslagen i bedömningen av förenligheten av det stöd som beviljats Iritecna, bland annat med hänsyn till det mycket betydande stöd som företaget redan hade mottagit.

Kommissionen har medgett att viss omstrukturering inom sektorn fortfarande pågick vid tiden för beslutet. Mot bakgrund av Iritecna-planen bedömde kommissionen emellertid att denna borde avslutas under 1995(5), för att möjliggöra en överlåtelse av företagen. Av dessa skäl föreskrivs i artikel 1.3 och 1.5 i beslutet ett åtagande att privatisera Fintecnas dotterbolag i enlighet med den tidsplan som framlagts för kommissionen, eller i vart fall inom rimlig tid, och utan ytterligare statligt stöd.

Försäljningsförfarandet avbröts dock kort efter det att beslutet hade fattats och återupptogs först i november 1995. Detta berodde enligt Italiens regering på nödvändigheten av att närmare undersöka de rättsliga verkningarna av de avtalsenliga garantier som IRI utställt för arbetena med höghastighetstågen.

Först i mars 1997 undertecknades avtalet om överlåtelse av 45,7 % av Fintecnas aktier i Condotte till företaget Ferrocemento. Vid den tidpunkt då förfarandet inleddes hade kommissionen inte tillräckliga uppgifter för att bedöma huruvida överlåtelsen kunde betraktas som "verklig" och oåterkallelig, vilket krävdes i beslutet. Kommissionen hade särskilt tvivel om följande frågor:

- Överföringen av ledningsbefogenheterna (utnämningen av företagsledningen) från Fintecna till förvärvaren.

- De finansiella effekterna för Fintecna av eventuella ytterligare förluster i Condotte.

- Villkoren för överföringen av återstående 50,1 % av kapitalet.

- Möjligheten att IRI:s garantier för kontraktet för höghastighetståget måste betalas ut.

Italiens regering lämnade i sitt svar tillräckliga upplysningar för att kommissionens tvivel skulle kunna undanröjas.

Vad gäller överföringen av ledningsbefogenheterna kan det anmärkas att förvärvaren tilldelas ansvaret för att utnämna den verkställande direktören, som får ledningsbefogenheter för företaget genom bemyndigande från styrelsen. Den verkställande direktörens befogenheter begränsas endast i fråga om eventuella handlingar som kan skada Fintecna eller IRI inom ramen för arbetena med höghastighetståget. Styrelsen består av sju ledamöter, varav tre - däribland den verkställande direktören - utnämns av Ferrocemento, tre av Fintecna och ordföranden av Ferrocemento med Fintecnas samtycke.

Det kan på grundval av dessa upplysningar konstateras att förvärvaren övertar alla Fintecnas befogenheter vad gäller ledningen av Condotte.

I fråga om Fintecnas eventuella åtaganden för Condottes framtida förluster, föreskrivs i avtalet en komplex mekanism för justering av försäljningspriset för de 50,1 % av aktierna som fortfarande innehas av Fintecna, vilket innebär att Fintecna inte alls behöver bidra finansiellt till Condottes driftsförluster.

Priset för överföringen av andelen på 50,1 % har fastställts till 50,1 miljarder lire men kommer att justeras så att det inkluderar följande inslag:

- Den andel med vilken Fintecna kommer att delta i eventuella kapitaltillskott, även för att täcka förluster som uppkommit efter överföringen av aktierna (skall läggas till priset).

- Fintecnas andel av eventuella vinster i Condotte som delas ut till aktieägarna efter överföringen av aktierna (skall dras av från priset).

- Eventuella utbetalningar från Fintecna för att täcka förluster i Condotte som uppstår efter det referensdatum som anges i avtalet (skall läggas till priset).

Samtliga ovannämnda poster, inbegripet försäljningspriset, skall indexeras från och med dagen för den enskilda transaktionen till och med den dag då de återstående 50,1 % av kapitalet överförs, enligt en räntesats som fastställts på förhand i avtalet.

Det kan på grundval av dessa upplysningar konstateras att Fintecna inte kommer att påverkas finansiellt av Condottes eventuella ytterligare förluster. Det står klart att Fintecna inte längre kommer att bära ansvaret för företagets driftsförluster. Ur ansvarssynpunkt kan därför privatiseringen av Condotte betraktas som slutförd, trots att Fintecna fortsätter att inneha majoriteten av aktiekapitalet.

Vad gäller villkoret om att Fintecna skall överlåta återstående 50,1 % av kapitalet till Ferrocemento, föreskrivs i avtalet följande:

- En rätt för Fintecna att sälja sin andel på 50,1 % till Ferrocemento till ett på förhand fastställt pris, från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1999 eller upp till sex månader efter det att IRI har lösgjorts från garantierna för höghastighetstågprojektet.

- En rätt för Ferrocemento att köpa andelen på 50,1 % av Fintecna till ett på förhand fastställt pris, när som helst från och med den dag då IRI lösgörs från de nämnda garantierna till och med den 30 juni 1999, eller upp till sex månader efter det att IRI har lösgjorts från garantierna.

Det framgår klart av den italienska regeringens upplysningar att de två parterna inte är rättsligt skyldiga att fullfölja överlåtelsen av Condotte. Var och en av parterna har rätt att sälja eller köpa det återstående kapitalet. Endast om en av parterna utnyttjar denna rätt är den andra parten skyldig att fullfölja överlåtelsen. Det finns en möjlighet att ingen av parterna utnyttjar denna rätt. I så fall är villkoret i beslutet inte uppfyllt, eftersom överlåtelsen av Condotte då inte skulle fullbordas.

Italiens regering har emellertid åtagit sig att se till att Fintecna överlåter de återstående aktierna i Condotte på de villkor som anges i beslutet, särskilt vad gäller tidsfristerna för utnyttjandet av säljoptionen. Med hänsyn till detta åtagande kan Fintecnas resterande aktiepost i Condotte betraktas som endast tillfällig och tjäna som säkerhet för IRI i samband med IRI:s garantier för höghastighetstågprojektet om köparen inte uppfyller sina förpliktelser.

Trots att Fintecna fortfarande äger 50,1 % av Condotte är därför villkoret i artikel 1.3 i beslutet uppfyllt. Att försäljningen har försenats beror på omständigheter som ligger utanför Fintecnas kontroll (avtalsvillkoret om arbetena med höghastighetståget). Fintecna har, i den mån företaget har kunnat, agerat i syfte att privatisera Condotte så snabbt som möjligt. Denna målsättning bör som nämnts betraktas som uppfylld med stöd av villkoren i köpeavtalet och de italienska myndigheternas åtagande att snarast fullfölja överlåtelsen av den resterande aktieposten.

Vad gäller avtalsvillkoren avseende arbetena med höghastighetståget, tar kommissionen hänsyn till att IRI och TAV förhandlar om att avlägsna villkoret om att IRI skall behålla aktiemajoriteten i Condotte. Kommissionen anser att ett positivt resultat av dessa förhandlingar skulle kunna påskynda överföringen, även formellt, av hela Condottes kapital till Ferrocemento.

iii) Förbudet mot att använda inkomsterna från Fintecnas försäljningar för att stödja företag i svårigheter och iv) förbudet mot att bevilja nytt stöd i samband med privatiseringen

För att avgöra om Fintecna har iakttagit villkoren i artikel 1.4 och 1.5 i beslutet, särskilt förbudet mot att bevilja ytterligare stöd, måste det avgöras om de medel som beviljats Condotte efter 1994 på grundval av artikel 92.1 i fördraget kan betraktas som en investering som gjorts enligt marknadsvillkor eller om de utgör statligt stöd.

För att bedöma om de finansiella relationerna mellan staten och offentligt ägda företag omfattar statligt stöd enligt artikel 92 analyserar kommissionen de finansiella flödena mot bakgrund av principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. I detta ärende skall det undersökas om de medel som beviljats Condotte efter 1995 utgör statliga medel och, därefter, om dessa medel har beviljats i enlighet med den nämnda principen.

Condotte överfördes som ett led i Iritecna-planen till Fintecna, som kontrolleras till 100 % av IRI, som i sin tur är ett industriellt holdingbolag som ägs till 100 % av det italienska finansministeriet. Den italienska regeringen utser IRI:s styrelse, som i sin tur utser Fintecnas styrelse.

Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis (särskilt dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen) skall det "för att avgöra huruvida ett stöd skall betraktas som statligt stöd enligt artikel 92.1 i EG-fördraget inte göras någon åtskillnad mellan de fall där stöd beviljas direkt av staten och de fall där det beviljas av offentliga eller privata organ som inrättats eller utsetts av staten"(6). Därför kan man utgå från att de medel som beviljades Condotte utgjorde statliga medel, även om de inte direkt beviljades av staten.

Det är i detta hänseende inte tillräckligt att, som den italienska regeringen gör i sitt yttrande, hävda att Fintecnas finansiella ingripanden har utförts med medel som genererats från företaget och inte med medel som erhållits från staten. En icke lönsam användning av medel som härrör från den egna verksamheten, som skett i Condottes fall, minskar vinsten för företagets aktieägare - IRI - och i sista hand staten. Fintecna hade kunnat använda de egna medlen till mera lönsamma verksamheter och därigenom göra det möjligt för IRI, och därmed staten, att få en större ekonomisk avkastning på sin investering.

Eftersom en mindre avkastning på IRI:s investering i Fintecna i sista hand betyder en utebliven intäkt för staten, kan det konstateras att de medel som beviljats Condotte utgör statliga medel, även om de inte betalats ut direkt av staten. För bedömningen av huruvida de omfattas av förbudet i artikel 92.1 måste de därför analyseras mot bakgrund av principen om en investerare i en marknadsekonomi(7).

Enligt denna princip omfattar en finansiell transaktion mellan en stat och ett offentligt ägt företag statligt stöd om den inte skulle ha utförts av en privat investerare som är verksam under normala marknadsekonomiska villkor: Det kan framförallt antas vara fråga om statligt stöd när "företagets finansiella läge och i synnerhet strukturen och storleken på dess skulder är sådana att en normal avkastning på det investerade kapitalet (utdelning eller kapitalintäkter) inte kan förväntas inom rimlig tid"(8).

Det är således nödvändigt att bedöma Condottes ekonomiska och finansiella situation under åren före kapitaltillskotten, se tabell 2.

Tabell 2

Condottes ekonomiska och finansiella resultat

>Plats för tabell>

Ovanstående siffror visar att Condotte inte var ett lönsamt företag vid tiden för Fintecnas kapitaltillskott. Fintecna sköt till nytt kapital 1996, trots att någon betydande avkastning på investeringen inte kunde förväntas med ledning av företagets resultat.

Det är därför inte tillräckligt att åberopa den omständigheten att kostnaderna för likvidationen skulle ha överstigit kostnaderna för kapitaltillskotten. En privat aktieägare skulle vid en försämring av marknadsutsikterna eventuellt ha likviderat företaget långt före 1996 och även före 1994 för att undgå kostsamma kapitaltillskott och därigenom minska likvidationskostnaderna betydligt.

En aktieägare som inte omfattas av den obegränsade garantin enligt artikel 2362 i civillagen skulle dessutom endast ha svarat för Condottes skulder med upp till ett belopp motsvarande aktiekapitalet, eventuellt genom ett konkursförfarande, vilket innebär ett betydligt mindre belopp än det som i praktiken har tillskjutits till Condotte.

På grundval av dessa överväganden utgör de finansiella medel som Fintecna beviljade Condotte 1996 och 1997 statligt stöd enligt artikel 92.1 i fördraget. Villkoret i artikel 1.5 i beslutet har därför inte uppfyllts. På grund härav måste man samtidigt med bedömningen av om det nya stödet är förenligt med den gemensamma marknaden på nytt bedöma förenligheten av det stöd till Condotte som godkändes i beslutet (110 miljarder lire).

Vid bedömningen av om beslutet har iakttagits är det inte tillräckligt att slå fast att det sammanlagda stödbelopp som godkänts inte kommer att överskridas. I artikel 1.5 i beslutet föreskrivs uttryckligen att privatiseringen inte skall finansieras av ytterligare statligt stöd. Skälet till detta var att det var nödvändigt att minimera de snedvridande effekterna av det beviljade stödet och att använda alla intäkter från försäljningarna för att minska Iritecna/Fintecna-koncernens kostnader för likvidationen.

Mot bakgrund av att de företag som var mest attraktiva för eventuella privata investerare hade överförts till Fintecna för att avyttras och endast i begränsad utsträckning för att omstruktureras, föreskrevs i beslutet ett uttryckligt förbud mot att bevilja ytterligare stöd till dessa företag.

I princip kan privatisering av offentliga företag ge upphov till statligt stöd, antingen till förmån för köparen - om försäljningen inte sker till marknadsvärde - eller till förmån för det överlåtna företaget, om köpeavtalet ålägger köparen en skyldighet att driva vidare olönsamma verksamheter som en marknadsmässig investerare skulle ha avvecklat.

Vad gäller försäljningen av Condotte till en privat investerare bör det noteras att transaktionen genomfördes i överensstämmelse med de relevanta gemenskapsreglerna. Både förfarandet 1994 - som senare avbröts - och förfarandet 1995 - som avslutades genom överlåtelsen av företaget till Ferrocemento - skedde i form av offentlig upphandling. Under upphandlingsförfarandet anmälde omkring 20 investerare ett preliminärt intresse av att köpa Fintecnas företag inom byggsektorn. Av dessa bekräftade 13 sitt intresse och fick informationsmaterial. Två av dem valdes därefter ut och fördes upp på en så kallad short list. Slutligen var det bara Ferrocemento som lämnade ett bindande bud och det företaget togs därför med i den så kallade försiktighetsfasen.

Det förfarande som Fintecna följde säkerställde att alla potentiella investerare deltog i försäljningen på lika villkor och att det bästa budet slutligen valdes ut. Kommissionen kan därför konstatera att företaget överläts till marknadspris och att Ferrocemento inte fick något stöd i samband med förvärvet av Condotte.

Köpeavtalet innehåller dessutom inte några särskilda skyldigheter för köparen i fråga om att driva vidare eventuell förlustbringande verksamhet. Försäljningsvillkoren innehåller därför inte något stöd till Condotte.

Sedan det har fastställts att det stöd som beviljats Condotte efter 1994 utgör statligt stöd enligt artikel 92.1 och att därmed även det stöd som företaget mottog före 1994 och som kommissionen godkände i beslutet i princip måste betraktas som olagligt, måste det undersökas om det samlade stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

IV

Visst stöd är eller kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.2 och 92.3 i fördraget.

Med hänsyn till arten av de åtgärder som här undersöks kan artikel 92.2 och 92.3 a och b inte tillämpas. På grund av Condottes olikartade verksamheter och geografiska läge och då åtgärderna inte har regionalt syfte, kan endast undantaget i artikel 92.3 c tillämpas, vilket avser stöd till utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Stödet måste med hänsyn till sin art betraktas som ett stöd till omstrukturering av företag i svårigheter.

Kommissionen har i fråga om denna typ av stöd utarbetat gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(9). För att kommissionen skall kunna godkänna ad hoc-stöd till ett företag i svårigheter, måste stödet i praktiken uppfylla följande villkor:

i) Det skall garantera att företagets långfristiga lönsamhet återställs.

ii) Det skall förebygga otillbörliga konkurrenssnedvridningar.

iii) Det skall stå i proportion till kostnaderna för och fördelarna av omstruktureringen och därför begränsas till vad som är absolut nödvändigt.

iv) Omstruktureringsplanen måste genomföras fullt ut.

v) Kommissionen skall följa och övervaka genomförandet av planen.

Endast om samtliga dessa villkor är uppfyllda kan kommissionen anse att stödets verkningar inte strider mot gemenskapens intresse och godkänna stödet enligt artikel 92.3 c.

Vad gäller punkt i), hade de italienska myndigheterna redan vid tidpunkten för beslutet lagt fram en omstruktureringsplan som syftade till att återställa Condottes lönsamhet från och med 1996. Det stöd som beviljades Condotte fram till och med 1994 (110 miljarder lire) betraktades som förenligt med den gemensamma marknaden med stöd av denna plan och på grundval av riktlinjerna. Condotte uppnådde dock inte de förväntade ekonomiska resultaten och måste därför få statligt stöd på nytt (som nämnts ovan med cirka 163 miljarder lire).

Det bör dock anmärkas att skälet till att Condottes lönsamhet inte återställdes var en marknadssituation som inte kunde förutses vid tiden för beslutet.

Den omstruktureringsplan för Condotte som kommissionen godkände i sitt beslut byggde på försiktiga antaganden om företagets orderstock. Den 31 december 1992 motsvarade företagets orderstock 2255 miljarder lire, varav cirka 795 miljarder avsåg kontrakt i samband med höghastighetståget. På grundval av den takt i vilken arbetena skulle utföras enligt beställaren, var det rimligt att räkna med att Condottes omsättning och ekonomiska resultat skulle utveckla sig på det sätt som framgår av tabell 3.

Tabell 3

Prognos över Condottes ekonomiska och finansiella resultat

>Plats för tabell>

Man hade i de ovannämnda uppskattningarna redan tagit hänsyn till svårigheterna inom byggsektorn, som hade råkat i en allvarlig kris från början av 90-talet. I uppskattningarna beaktades att Condotte förvärvade nya order i en mycket lägre takt än vad företaget hade potential för och att företaget koncentrerade sig på arbetena med höghastighetståget. Krisen höll emellertid i sig fram till efter utgången av 1996 med oväntad intensitet, vilket gjorde att företaget visade tecken på återhämtning först under det andra halvåret 1997.

De redan erhållna kontrakten avseende höghastighetståget försenades dessutom av skäl som låg utanför företagets kontroll.

Till följd av dessa två faktorer i samverkan blev Condottes omsättning betydligt lägre än förväntat, vilket framgår av tabell 1, nämligen:

- 353 miljarder lire 1995, dvs. 39 % av den förväntade siffran och

- 496 miljarder 1996, dvs. 35 % av den förväntade siffran.

Båda dessa år, liksom 1994, var Condottes omsättning cirka 40 % lägre än 1992 och 1993, då krisen på den marknad där företaget är verksamt redan var mycket allvarlig. Condotte reagerade på de försämrade marknadsvillkoren genom att genomföra mera långtgående omstruktureringsåtgärder än vad som fastlagts i planen. Även om dessa inte räckte för att uppnå en nettovinst, möjliggjorde de för företaget att notera ett positivt driftsresultat 1996 för första gången på länge.

Omstruktureringsåtgärderna koncentrerades särskilt till en minskning av strukturomkostnaderna, vilka 1996 var cirka 10 % lägre än vad som förutsetts i omstruktureringsplanen. År 1997 var de som nämnts cirka 20 % lägre än vad som förväntats i planen. Under denna period förstärktes de interna omstruktureringsåtgärderna ytterligare för att återställa en stabil lönsamhetsnivå för verksamheten. Exempelvis kan det nämnas att personalen vid huvudkontoret (vilken inverkar på de administrativa strukturomkostnaderna) minskades från 201 anställda den 31 december 1995 till 105 i mars 1998. Däribland minskades ledningspersonalen, som har en högre enhetskostnad, från 51 personer i slutet av 1995 till 19 i mars 1998 (-61 %).

Tack vare dessa åtgärder och ytterligare omstruktureringsåtgärder avseende hela gruppens struktur, kunde Condotte 1996 vända den negativa ekonomiska trend som pågått fram till och med 1995, trots att byggsektorn fortfarande befann sig i en kris. Bruttomarginalen ökade från -5,4 % av omsättningen 1995 till positiva värden både 1996 och 1997 (61 respektive 41 miljarder lire).

Under 1996 och 1997 noterade företaget visserligen ändå nettoförluster (särskilt betydande 1997). Dessa beror dock i huvudsak på de extraordinära kostnaderna för omstruktureringen.

Omstruktureringsåtgärderna kommer dessutom att ge företaget bättre resultat under de kommande åren, även med beaktande av att man, enligt vad som anges i den verksamhetsplan som lagts fram för kommissionen, kommer att dra ned på takten för arbetena med höghastighetståget.

Tabell 4

Condottes verksamhetsplan för 1998-2000

>Plats för tabell>

Tack vare de omstruktureringsåtgärder som företaget utförde under perioden 1996-1997, vilka gick utöver den plan som kommissionen godkände i beslutet, kommer Condotte kunna uppnå en tillräcklig lönsamhetsnivå trots den oväntade försämringen av marknadsvillkoren. Det måste dock noteras att en sådan långsiktig lönsamhet har uppnåtts tack vare interna omstruktureringsåtgärder (kapacitetsminskningar osv.) och inte tack vare optimistiska marknadsutsikter.

Det första av de nödvändiga villkoren för godkännande av omstruktureringsstöd kan därmed anses vara uppfyllt.

Kommissionen noterar i detta sammanhang att företaget har överförts till en privat aktieägare och att staten enligt avtalsvillkoren inte kommer att ge finansiellt stöd för Condottes eventuella framtida förluster. Förekomsten av en privat majoritetsaktieägare (se avsnitt III, punkt ii)) garanterar dessutom en större säkerhet vad gäller Condottes utsikter till lönsamhet.

I fråga om punkt ii) är det nödvändigt att det stöd som beviljas ett företag inte ger upphov till en otillbörlig snedvridning av konkurrensen. I princip ger allt statligt stöd till ett företag upphov till en otillbörlig snedvridning av den fria konkurrensen, eftersom det sätter det företaget i en fördelaktigare ekonomisk ställning än dess konkurrenter. Denna effekt måste därför uppvägas genom minskningar av produktionskapacitet, särskilt inom sektorer som byggsektorn, där det finns en betydande överkapacitet.

I detta fall förutsågs redan i den omstruktureringsplan som kommissionen godkände i beslutet en betydande kapacitetsminskning. Inom byggsektorn är företagens produktionskapacitet i huvudsak baserad på mänskliga resurser, både vad gäller planering och utförande av arbetet. Den relevanta minskningen av dessa resurser tillsammans med den betydande produktionsminskningen visade tydligt vid tiden för beslutet att företagets marknadsandel hade minskat betydligt. Kommissionen ansåg därför att det stöd som beviljats Condotte fram till och med den 31 december 1994 uppfyllde kriterierna för omstruktureringsstöd.

Eftersom Condotte har fått ytterligare stöd efter beslutet måste det kontrolleras om dessa nya medel påverkar handeln mellan medlemsstaterna i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset. Det skulle vara fallet om företaget har kunnat använda dessa medel för att finansiera en affärspraxis som gör det möjligt för det att öka sin egen marknadsandel på bekostnad av de konkurrenter som inte har fått stöd.

Som nämnts ovan minskade emellertid Condotte 1995 och, i synnerhet, 1996 och 1997 sin personal och därmed sin produktionskapacitet i större utsträckning än vad som fastställts i planen.

Kommissionen menade att den utveckling av företagets omsättning som fastställts i omstruktureringsplanen (se tabell 3) inte påverkade handeln mellan medlemsstaterna på ett sätt som stred mot det gemensamma intresset. I själva verket var Condottes omsättning under perioden 1995-1997 omkring 40 % av vad som angetts i planen och företaget erhöll order i en betydligt långsammare takt, vilket framgår av tabell 5.

Tabell 5

Utvecklingen av Condottes omsättning och orderstock

>Plats för tabell>

Det framgår tydligt av ovanstående siffror att Condottes konkurrensutsatta verksamheter på världsmarknaderna har minskat gradvis till följd av omstruktureringen av företaget. Den andel av orderstocken som avser höghastighetståget (vilken förvärvades genom bildandet av Iricav-konsortierna redan i början av 90-talet) har ökat i förhållande till Condottes samlade verksamhet, från 39 % 1993 till 75 % 1996. Den ökning av orderstocken som registrerades 1994 hänförde sig dessutom nästan helt till att Fintecna förvärvade en ny andel i Iricav-konsortiet för höghastighetståget. På samma sätt var ökningen av omsättningen 1996 en direkt följd av framstegen med konsortiets arbete.

I den verksamhetsplan för 1998-2000 som utarbetats av företagets nya ledning förutses en ytterligare minskning av företagets närvaro på marknaden, eftersom planen fokuserar på de redan erhållna arbetena med höghastighetståget. Omsättningen kommer därför att minska ytterligare under de närmaste åren, vilket kommer att ytterligare minska de konkurrenssnedvridningar som det undersökta stödet ger upphov till.

Företaget har samtidigt minskat sin närvaro i utlandet, där antalet och värdet av nya kontrakt har minskat betydligt. Condotte har därmed minskat sin produktionskapacitet i betydligt större utsträckning än vad som angavs i företagets omstruktureringsplan. Företagets slutliga konkurrensmässiga ställning kommer således inte att påverka handeln i en utsträckning som strider mot det gemensamma intresset.

Med avseende på punkt iii) skall statligt stöd för att kunna förklaras förenligt med den gemensamma marknaden begränsas till det strikta minimum som krävs för att finansiera en ekonomisk sanering och det får inte användas för att finansiera aggressiva konkurrensmetoder, förutom i den utsträckning det är nödvändigt för att återställa företagets lönsamhet.

Det kan av den italienska regeringens uppgifter konstateras att Fintecnas stöd till Condotte var nödvändigt för att täcka förlusterna i samband med nedskrivningen av tillgångarna och kostnaderna för kapacitetsminskningen (personalminskningar). Under förseningarna av försäljningen av Condotte finansierade Fintecna mera långtgående omstruktureringsåtgärder än vad som hade fastställts i Iritecna-planen för att möta den oväntade försämringen av marknadsutsikterna.

Kommissionen anser därför att det beviljade stödet inte gav företaget ytterligare likvida medel som saknade samband med omstruktureringsförfarandet och som kunde finansiera aggressiva affärsmetoder eller investeringar som inte var nödvändiga för omstruktureringen.

Kommissionen noterar vidare att Condotte inte kommer att få någon skattekredit avseende de förluster som täckts genom Fintecnas kapitaltillskott.

Stödmottagaren skall slutligen i betydande omfattning bidra till finansieringen av omstruktureringen, eftersom eventuella ytterligare omkostnader skall bäras av företagets köpare, genom den mekanism för justering av försäljningspriset för de återstående 50,1 % av aktierna som fortfarande innehas av Fintecna.

Den italienska regeringen skall regelbundet lägga fram information om hur privatiseringen fortlöper och om genomförandet av den omstruktureringsplan som upprättats för Condotte.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det stöd uppgående till sammanlagt 163 miljarder lire som under åren 1995-1997 beviljades Società Italiana per Condotte d'Acqua SpA (Condotte) i form av kapitaltillskott och det stöd uppgående till 110 miljarder lire som beviljades före 1994 och som kommissionen redan har godkänt utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet.

Stödet uppfyller kriterierna i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter av den 27 juli 1994. Stödet undantas därför från förbudet i artikel 92.1 i fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet med stöd av artikel 92.3 c i fördraget och artikel 61.3 c i EES-avtalet, som ett stöd som är förenligt med den gemensamma marknaden, under förutsättning att artikel 2 iakttas.

Artikel 2

Italien skall överlåta de återstående aktierna i Condotte till den privata aktieägaren inom den tid och enligt de villkor som anges i köpeavtalet, särskilt de fastställda tidsfristerna för utnyttjandet av optionen.

Artikel 3

För att säkerställa att Italien samarbetar fullständigt i kontrollen av detta beslut, skall Italien lägga fram halvårsrapporter för kommissionen om Condottes ekonomiska och finansiella utveckling och i god tid underrätta kommissionen om de viktigaste åtgärderna i samband med försäljningen av Fintecna SpA:s återstående aktieinnehav i Condotte.

Den första rapporten skall innehålla Condottes ekonomiska och finansiella resultat per den 30 juni 1998 och skall ha kommit in till kommissionen senast den 31 december 1998.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 16 september 1998.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 327, 29.10.1997, s. 4.

(2) EGT L 300, 13.12.1995, s. 23.

(3) Se fotnot 1.

(4) Se avsnitt III, punkt 6 i beslutet.

(5) Se avsnitt IV, punkt 3 i beslutet.

(6) Rec. 1991, s. I-1603, punkt 13 i domskälen.

(7) Kommissionens meddelande till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget och artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom tillverkningsindustrin, EGT C 307, 13.11.1993, s. 3, avsnitt III.

(8) Ibid. stycke 16.

(9) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.