1)

Strider artikel 51 bis 4 i mervärdesskattelagen (1) mot artikel 205 [i direktiv 2006/112 (2) och] proportionalitetsprincipen, eftersom det i den förstnämnda bestämmelsen föreskrivs ett ovillkorligt allmänt ansvar och det inte är möjligt för den nationella domstolen att bedöma detta utifrån allas bidrag till skatteundandragandet?

2)

Strider artikel 51 bis 4 i mervärdesskattelagen mot artikel 205 [i direktiv 2006/112] om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförd med principen om neutralitet i mervärdesskattehänseende, för det fall nämnda bestämmelse ska tolkas så, att man är solidariskt betalningsansvarig för mervärdesskatt i den juridiska gäldenärens ställe, utan att det är nödvändigt att ta hänsyn till det avdrag för mervärdesskatt som den juridiska gäldenären kan göra?

3)

Ska artikel 50 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det är tillåtet att kumulera administrativa sanktioner av straffrättslig karaktär och straffrättsliga påföljder som påförts i olika förfaranden för gärningar som i materiellt hänseende är identiska men som begåtts under flera på varandra följande år (och som i straffrättsligt hänseende därför ska anses utgöra ett och samma uppsåtliga brott), och där gärningarna ett år har lett till administrativa åtgärder och ett annat år till lagföring? Gör den omständigheten att dessa gärningar begåtts under flera på varandra följande år att de inte anses vara oskiljaktigt förbundna med varandra?

4)

Ska artikel 50 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken en person kan åläggas en administrativ sanktionsavgift av straffrättslig karaktär för gärningar för vilka vederbörande redan har dömts genom en lagakraftvunnen brottmålsdom, varvid båda förfarandena genomförs helt oavhängigt av varandra, och den enda garantin för att de samlade påföljderna motsvarar den aktuella överträdelsens allvar består i att skattedomstolen kan göra en proportionalitetsprövning, medan den nationella lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om detta och inte heller några bestämmelser som gör det möjligt för förvaltningsmyndigheten att ta hänsyn till den straffrättsliga påföljd som redan utdömts?