This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62022CN0751
Case C-751/22 P: Appeal brought on 8 December 2022 by Shopify Inc. against the judgment of the General Court (Ninth Chamber) delivered on 12 October 2022 in Case T-222/21, Shopify v EUIPO — Rossi and Others (Shoppi)
Mål C-751/22 P: Överklagande ingett den 8 december 2022 av Shopify Inc. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 12 oktober 2022 i mål T-222/21, Shopify mot EUIPO – Rossi m.fl. (Shoppi)
Mål C-751/22 P: Överklagande ingett den 8 december 2022 av Shopify Inc. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 12 oktober 2022 i mål T-222/21, Shopify mot EUIPO – Rossi m.fl. (Shoppi)
EUT C 189, 30.5.2023, p. 6–7
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
30.5.2023 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 189/6 |
Överklagande ingett den 8 december 2022 av Shopify Inc. av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 12 oktober 2022 i mål T-222/21, Shopify mot EUIPO – Rossi m.fl. (Shoppi)
(Mål C-751/22 P)
(2023/C 189/08)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Shopify Inc. (ombud: S. Völker och M. Pemsel, Rechtsanwälte)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Massimo Carlo Alberto Rossi, Salvatore Vacante och Shoppi Ltd.
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
upphäva den överklagade domen, |
|
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 18 februari 2021 (ärende R 785/2020-2) (det överklagade beslutet), |
|
— |
förplikta EUIPO och intervenienterna att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit i samband med förfarandet vid tribunalen. |
Grunder och huvudargument
Klaganden gör gällande en grund till stöd för överklagandet, nämligen åsidosättande av artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (1), i ändrad lydelse enligt förordning (EU) 2015/2424 (2), jämförd med artikel 8.1 b i samma förordning.
Klaganden har framfört följande argument.
Tribunalen underlät att beakta den bevisning om förhöjd särskiljningsförmåga som klaganden har ingett med avseende på Förenade kungariket, av det skälet att det överklagade beslutet antogs efter det att den övergångsperiod som anges i artikel 127 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) hade löpt ut. Tribunalen ansåg att klaganden ska kunna förbjuda användningen av det yngre varumärket inte endast vid den tidpunkt då ansökan om registrering inges utan även vid den tidpunkt då överklagandenämnden meddelar sitt beslut. Tribunalen fann i huvudsak att villkoren för ett relativt registreringshinder i ett ogiltighetsförfarande ska föreligga vid den tidpunkt då ansökan inges eller på prioritetsdagen för det sökta varumärket samt vid den tidpunkt då EUIPO (det vill säga annulleringsenheten eller överklagandenämnden) antar sitt beslut.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21).