Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62022CA0492

    Mål C-492/22: Domstolens dom (första avdelningen) av den 8 december 2022 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam – Nederländerna) – Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot CJ (Begäran om förhandsavgörande – Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Europeisk arresteringsorder – Rambeslut 2002/584/RIF – Artikel 6.2 – Fastställande av behöriga myndigheter – Beslut att skjuta upp överlämnandet har fattats av ett organ som inte är verkställande rättslig myndighet – Artikel 23 – De frister som föreskrivs för överlämnandet har överskridits – Följder – Artikel 12 och artikel 24.1 – Den eftersökta personen är fortsatt frihetsberövad i avvaktan på lagföring i brottmål i den verkställande medlemsstaten – Artiklarna 6, 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna – Rätt för den åtalade att personligen närvara vid sin rättegång)

    EUT C 35, 30.1.2023, p. 19–19 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    30.1.2023   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 35/19


    Domstolens dom (första avdelningen) av den 8 december 2022 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam – Nederländerna) – Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot CJ

    (Mål C-492/22) (1)

    (Begäran om förhandsavgörande - Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 6.2 - Fastställande av behöriga myndigheter - Beslut att skjuta upp överlämnandet har fattats av ett organ som inte är verkställande rättslig myndighet - Artikel 23 - De frister som föreskrivs för överlämnandet har överskridits - Följder - Artikel 12 och artikel 24.1 - Den eftersökta personen är fortsatt frihetsberövad i avvaktan på lagföring i brottmål i den verkställande medlemsstaten - Artiklarna 6, 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna - Rätt för den åtalade att personligen närvara vid sin rättegång)

    (2023/C 35/21)

    Rättegångsspråk: nederländska

    Hänskjutande domstol

    Rechtbank Amsterdam

    Parter i målet vid den nationella domstolen

    Klagande: CJ

    Domslut

    1)

    Artikel 24.1 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009,

    ska tolkas så,

    att det beslut att skjuta upp överlämnandet som avses i denna bestämmelse utgör ett beslut om verkställande av en europeisk arresteringsorder som enligt artikel 6.2 i rambeslutet ska fattas av den verkställande rättsliga myndigheten. Om ett sådant beslut inte har fattats av denna myndighet och de tidsfrister som anges i artikel 23.2–23.4 i rambeslutet har löpt ut, ska den person som är föremål för en europeisk arresteringsorder försättas på fri fot i enlighet med artikel 23.5 i samma rambeslut.

    2)

    Artikel 12 och artikel 24.1 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, jämförda med artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

    ska tolkas så,

    att de inte utgör hinder för att en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder, och vars överlämnande till myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten skjutits upp för lagföring av denna person i den verkställande medlemsstaten, hålls fortsatt frihetsberövad där på grundval den europeiska arresteringsordern under nämnda lagföring.

    3)

    Artikel 24.1 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, jämförd med artikel 47 andra och tredje styckena samt artikel 48.2 i stadgan,

    ska tolkas så,

    att den inte utgör hinder för att överlämnandet av en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder skjuts upp, i syfte att lagföra personen i den verkställande medlemsstaten, enbart av det skälet att denna person inte har avstått från rätten att personligen närvara vid de domstolar som ska pröva åtalet.


    (1)  EUT C 368, 26.09.2022.


    Top