52022XC1004(02)

Language
- My EUR-Lex
- Sign in
- Register
- My recent searches (0)

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52022XC1004(02) - EN

Document 52022XC1004(02)

Help

Kommissionens tillkännagivande om informell vägledning om nya eller olösta frågor rörande artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som uppkommer i enskilda fall (vägledande skrivelser) 2022/C 381/07

C/2022/6925

EUT C 381, 4.10.2022, p. 9–13 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

4.10.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 381/9

(2022/C 381/07)

I. FÖRORDNING NR 1/2003

Genom förordning (EG) nr 1/2003 (1) inrättas ett system för kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Samtidigt som förordning (EG) nr 1/2003 är utformad för att göra det möjligt för kommissionen att fokusera på sin huvudsakliga uppgift att effektivt tillämpa och verkställa konkurrensreglerna skapar den rättslig förutsebarhet, eftersom den föreskriver att avtal (2) som omfattas av artikel 101.1 i EUF-fördraget men uppfyller villkoren i artikel 101.3 i EUF-fördraget är giltiga och kan verkställas utan att det krävs ett föregående beslut av en konkurrensmyndighet (se artikel 1 i förordning nr 1/2003).

Förordning (EG) nr 1/2003 ger parallell behörighet för kommissionen, medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och medlemsstaternas domstolar att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-avtalet i sin helhet och begränsar samtidigt riskerna för inkonsekvent tillämpning genom en rad bestämmelser. Därigenom garanteras det som enligt den praxis som tillämpas av Europeiska unionens domstol (3) är den primära aspekten av den rättsliga förutsebarheten för företag, nämligen att konkurrensreglerna tillämpas konsekvent i hela unionen.

Företag har generellt sett goda möjligheter att bedöma om deras åtgärder är lagliga på ett sätt som ger dem möjlighet att fatta ett välgrundat beslut om huruvida de ska gå vidare med ett avtal eller en ensidig åtgärd och i vilken form de ska göra det. De är förtrogna med sakförhållandena och har tillgång till en ram bestående av gruppundantagsförordningar, rättspraxis och befintliga kommissionsbeslut samt omfattande vägledning i riktlinjer och tillkännagivanden från kommissionen som har utfärdats för att ytterligare hjälpa företagen att göra en självbedömning (4). Kommissionen har också tagit fram riktlinjer för tillämpningen av artikel 101.3 i EUF-fördraget (5). Företagen kan därmed i de flesta fall göra en tillförlitlig bedömning av sina avtal mot bakgrund av artikel 101 i EUF-fördraget.

Om ärenden, trots ovanstående faktorer, ger upphov till verklig osäkerhet därför att de utgör nya eller olösta frågor vid tillämpningen av artikel 101 eller 102 kan enskilda företag vilja begära informell vägledning från kommissionen (6). I enlighet med de principer som anges i avsnitt II i detta tillkännagivande kommer en begäran om vägledning inte att ge en sökande rätt att få sådan vägledning, eftersom detta tillkännagivande inte kan återinföra ett system som skulle vara oförenligt med ramen för självbedömning i förordning (EG) nr 1/2003. Kommissionen kan dock, om den anser det lämpligt och ärendeprioriteringen medger det, ge sådan informell vägledning om tolkningen av artikel 101 eller 102 i ett skriftligt utlåtande (vägledande skrivelse). I detta tillkännagivande beskrivs denna typ av skrivelse närmare.

II. RAM FÖR BEDÖMNINGEN AV OM EN VÄGLEDANDE SKRIVELSE SKA UTFÄRDAS

Förordning nr 1/2003 ger kommissionen behörighet att på ett effektivt sätt undersöka samt beivra och ålägga böter för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget (7). Ett viktigt syfte med förordning (EG) nr 1/2003 är att säkerställa en effektiv tillämpning av unionens konkurrensregler genom att införa ett system för självbedömning, varvid det tidigare systemet med anmälningar avskaffas och kommissionen därmed kan inrikta sin efterlevnadskontroll på de allvarligaste överträdelserna av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget (8).

Förordning (EG) nr 1/2003 påverkar inte kommissionens möjligheter att ge enskilda företag informell vägledning (9) på det sätt som anges i detta tillkännagivande, men denna möjlighet bör inte inkräkta på det primära syftet med förordning (EG) nr 1/2003, dvs. att säkerställa en effektiv tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Kommissionen kan därför endast ge informell vägledning till enskilda företag i den utsträckning som detta är förenligt med dess ärendeprioritering.

Med förbehåll för punkt 6 kommer kommissionen, när den tar emot en ansökan om en vägledande skrivelse, att överväga huruvida det är lämpligt att ta upp ansökan till behandling. Att utfärda en vägledande skrivelse kan endast övervägas om en första bedömning av de faktiska omständigheterna och rättsliga överväganden när det gäller agerandet eller det planerade agerandet tyder på att kommissionen anser att det finns giltiga skäl att genom en vägledande skrivelse klargöra tillämpligheten av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget på avtalet eller den ensidiga åtgärden i fråga. En sådan första bedömning kommer att baseras på följande två kumulativa faktorer:

(a)

Nya eller olösta frågor: Den materiella bedömningen av ett avtal eller en ensidig åtgärd med hänsyn till artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget ger upphov till ett rättstillämpningsproblem som varken har klargjorts tillräckligt i gällande unionsrätt, inbegripet unionsdomstolarnas rättspraxis, eller i en tillräcklig, allmänt tillgänglig generell vägledning på unionsnivå i beslutspraxis eller i tidigare vägledande skrivelser.

(b)

Intresse av att ge vägledning: Den första bedömningen av avtalet eller den ensidiga åtgärden tyder på att ett offentligt förtydligande av tillämpligheten av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget genom en vägledande skrivelse skulle ge ett mervärde i fråga om rättslig förutsebarhet, med beaktande av en eller flera av följande faktorer:

—	Den faktiska eller potentiella ekonomiska betydelsen av de varor eller tjänster som berörs av avtalet eller den ensidiga åtgärden, särskilt med beaktande av konsumenternas intressen.

—	Om målen för avtalet eller den ensidiga åtgärden är relevanta för att uppnå kommissionens prioriteringar eller bevaka unionens intresse.

—	Omfattningen av de investeringar som gjorts eller kommer att göras av de berörda företagen och som är kopplade till avtalet eller den ensidiga åtgärden.

—	I vilken utsträckning avtalet eller beteendet motsvarar eller kan motsvara en mer utbredd användning i unionen (10).

Kommissionen tar i regel inte upp en ansökan om en vägledande skrivelse till bedömning i följande fall:

—	De frågor som tas upp i ansökan är identiska med eller liknar frågor som tagits upp i ett pågående mål vid Europeiska unionens domstol, eller

—	det avtal eller den ensidiga åtgärd som ansökan avser är föremål för ett pågående förfarande vid kommissionen eller vid en domstol eller en konkurrensmyndighet i en medlemsstat.

Kommissionen kommer inte att behandla hypotetiska frågor och kommer inte heller att utfärda vägledande skrivelser om avtal eller ensidiga beteenden som inte längre tillämpas av parterna. Företag får dock ansöka till kommissionen om en vägledande skrivelse avseende en fråga som uppstår i samband med ett avtal eller en ensidig åtgärd som de planerar, dvs. före genomförandet av avtalet eller förfarandet i fråga. I så fall måste planeringen ha kommit tillräckligt långt för att kommissionen ska överväga att ta upp ansökan till behandling.

III. HUR MAN KAN ANSÖKA OM VÄGLEDNING

10.

En ansökan kan lämnas in av ett eller flera företag som har ingått eller avser att ingå ett avtal eller vidtagit eller avser att vidta en åtgärd som skulle kunna omfattas av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget avseende tolkningsfrågor som uppstår till följd av ett sådant avtal eller en sådan ensidig åtgärd.

11.

En ansökan om en vägledande skrivelse bör skickas till följande adress:

European Commission

Directorate-General for Competition For the attention of the Antitrust Registry

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

eller per e-post till comp-greffe-antitrust@ec.europa.eu.

12.

I skrivelsen om begäran om vägledning ska den eller de sökande ange följande:

—	Alla de berörda företagens identitet och en enda adress för kontakter med kommissionen.

—	De specifika frågor för vilka det ansökts om informell vägledning.

—	Fullständig och uttömmande information om alla punkter som är relevanta för en välgrundad utvärdering av de frågor som tagits upp, inklusive relevant dokumentation, så att kommissionen kan utfärda en vägledande skrivelse på grundval av den information som lämnats.

—

Den eller de sökandes egen preliminära bedömning, med beaktande av punkt 7 a i detta tillkännagivande, av varför ansökan innehåller nya eller olösta frågor mot bakgrund av unionens befintliga rättsliga ram, inbegripet rättspraxis från Europeiska unionens domstol, allmänt tillgänglig allmän vägledning på unionsnivå i beslutspraxis eller tidigare vägledande skrivelser.

—

Den eller de sökandes egen preliminära bedömning, med beaktande av de faktorer som anges i punkt 7 b i detta tillkännagivande, varför ett offentligt förtydligande av tillämpligheten av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget genom en vägledande skrivelse skulle ge ett mervärde i fråga om rättslig förutsebarhet.

—	Den eller de sökandes egen preliminära bedömning, efter bästa förmåga, av tillämpningen av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget på den eller de nya eller olösta frågor som avtalet eller den ensidiga åtgärden gett upphov till.

—

All annan information som möjliggör att ansökan kan prövas mot bakgrund av de aspekter som anges i punkterna 8–9 i detta tillkännagivande, särskilt en förklaring om att, såvitt den eller de sökande vet, det avtal eller den ensidiga åtgärd som ansökan avser inte är föremål för ett pågående förfarande vid en nationell domstol eller konkurrensmyndighet.

—	Uppgift om huruvida ansökan innehåller uppgifter som betraktas som affärshemligheter och en tydlig angivelse av vilka uppgifter det rör sig om.

—	All annan information eller dokumentation som är relevant för bedömningen av avtalet eller den ensidiga åtgärden.

13.

Innan företaget eller företagen formellt lämnar in sin ansökan om en vägledande skrivelse får de kontakta Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens för att informellt och i förtroende diskutera den tilltänkta ansökan.

IV. BEHANDLING AV ANSÖKAN

14.

Kommissionen kommer i princip att bedöma ansökan på grundval av den information som lämnats och inte behandla ansökningar som inte uppfyller kraven i punkt 12 i detta tillkännagivande. Kommissionen får dock använda ytterligare information som den förfogar över från offentliga källor, tidigare rättspraxis, beslutspraxis och vägledande skrivelser på unionsnivå eller någon annan källa och får be den eller de sökande eller, i undantagsfall, andra utvalda parter att lämna kompletterande upplysningar, samtidigt som sekretessen för den information som den eller de sökande lämnat skyddas. Om informationen innehåller personuppgifter behandlar kommissionen personuppgifterna i enlighet med förordning (EU) 2018/1725 (11).

15.

Kommissionen får dela den information som lämnats till den med medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och ta emot synpunkter från dem. Kommissionen får diskutera sakfrågan i ansökan med medlemsstaternas konkurrensmyndigheter innan den utfärdar en vägledande skrivelse.

16.

Med hänvisning till punkterna 13–15 i detta tillkännagivande gäller reglerna om tystnadsplikt i artikel 28.2 i förordning (EG) nr 1/2003 för information som lämnas av den eller de sökande eller andra utvalda tredje parter.

17.

Kommissionen kommer att göra sitt bästa för att inom rimlig tid underrätta den sökande om hur den kommer att gå tillväga när det gäller ansökan om vägledning, beroende på omständigheterna i varje fall. Om en vägledande skrivelse inte utfärdas ska kommissionen underrätta den eller de sökande om detta skriftligen.

18.

Den eller de sökande kan när som helst återkalla sin ansökan. I sådana fall kommer ingen vägledande skrivelse att utfärdas. I alla händelser behåller kommissionen tillgången till den information som lämnats i samband med en ansökan om informell vägledning och kan använda den för att inleda senare förfaranden enligt förordning (EG) nr 1/2003.

19.

En ansökan om en vägledande skrivelse påverkar inte kommissionens rätt att inleda ett förfarande enligt förordning (EG) nr 1/2003 avseende de sakförhållanden som läggs fram i ansökan.

V. VÄGLEDANDE SKRIVELSER

20.

I en vägledande skrivelse från kommissionen anges följande:

—	En sammanfattande beskrivning av de sakförhållanden den bygger på.

—	Det huvudsakliga rättsliga resonemang som ligger till grund för kommissionens uppfattning om tillämpningen av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget på de nya eller olösta frågor som uppkommer genom avtalet eller den ensidiga åtgärden.

21.

En vägledande skrivelse kan begränsas till delar av den eller de frågor som tagits upp i ansökan. Den kan också innehålla ytterligare aspekter som inte tagits med i ansökan. Om så är lämpligt får kommissionen i en vägledande skrivelse ange en tidsfrist för dess tillämpning eller ange att den vägledande skrivelsen bygger på att vissa faktiska omständigheter föreligger eller inte.

22.

Vägledande skrivelser kommer att offentliggöras på kommissionens webbplats, med beaktande av den eller de sökandes berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Kommissionen kommer att komma överens med den eller de sökande om en offentlig version innan den vägledande skrivelsen offentliggörs.

VI. VERKNINGARNA AV VÄGLEDANDE SKRIVELSER

23.

Kommissionens vägledande skrivelser är främst avsedda att hjälpa företag att själva göra en välgrundad bedömning av sina avtal eller ensidiga ageranden. I detta avseende förblir de sökande ansvariga för att göra sin egen bedömning av huruvida artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget är tillämplig. Vägledande skrivelser återspeglar kommissionens synpunkter på de uppgifter som lagts fram och ger inte upphov till några rättigheter eller skyldigheter för den eller de sökande eller någon tredje part.

24.

En vägledande skrivelse kan inte föregripa den bedömning av samma fråga som görs av Europeiska unionens domstol.

25.

Om ett avtal eller en ensidig åtgärd har utgjort faktaunderlaget för en vägledande skrivelse är kommissionen inte förhindrad från att senare pröva samma avtal eller ensidiga åtgärd i ett förfarande enligt förordning (EG) nr 1/2003. I det fallet kommer kommissionen att ta hänsyn till den tidigare vägledande skrivelsen, i synnerhet om inte de bakomliggande sakförhållandena har ändrats, nya omständigheter har upptäckts av kommissionen eller tagits upp i ett klagomål, rättspraxis från Europeiska unionens domstol har utvecklats eller större ändringar av kommissionens politik eller en utveckling på de berörda marknaderna har skett. Med förbehåll för punkt 26 i detta tillkännagivande kommer kommissionen i princip inte att ålägga den eller de sökande böter med avseende på åtgärder som vidtagits av denne eller dessa som i god tro förlitar sig på kommissionens vägledande skrivelse (12). Om allmänintresset så kräver kan kommissionen också ändra eller återkalla en vägledande skrivelse (13).

26.

De klargöranden om tillämpligheten av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget som ingår i en vägledande skrivelse villkoras uttryckligen av att de uppgifter som lämnats av den eller de sökande är korrekta och sanningsenliga, och alla väsentliga avvikelser från de uppgifter som lämnats av den eller de sökande kommer att göra den vägledande skrivelsen verkningslös.

27.

Kommissionens vägledande skrivelser är inte kommissionsbeslut och är inte bindande för medlemsstaternas konkurrensmyndigheter eller medlemsstaternas domstolar som är behöriga att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och medlemsstaternas domstolar är emellertid fria att beakta vägledande skrivelser från kommissionen på det sätt de finner lämpligt i samband med ett ärende.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1). Med verkan från och med den 1 december 2009 har artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget ersatts av artikel 101 respektive 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Innehållet i bestämmelserna är dock i sak oförändrat. I detta tillkännagivande bör hänvisningar till artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i förekommande fall förstås som hänvisningar till artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget. Genom EUF-fördraget införs också vissa förändringar i terminologin, t.ex. ersätts gemenskapen med unionen och den gemensamma marknaden med den inre marknaden. Om innebörden förblir oförändrad kommer terminologin i EUF-fördraget att användas genomgående i detta tillkännagivande.

(2) I detta tillkännagivande används termen ”avtal” för avtal, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden. Termen ”ensidiga åtgärder” avser dominerande företags agerande. Termen ”företag” omfattar även ”företagssammanslutningar”.

(3) Europeiska unionens domstol består av två domstolar: domstolen och tribunalen.

(4) Kommissionen har utfärdat gruppundantagsförordningar, riktlinjer och tillkännagivanden. Dessutom offentliggör kommissionen sina beslut. Alla texter finns att hämta på: https://ec.europa.eu/competition-policy/index_sv

(5) Meddelande från kommissionen – Tillkännagivande – Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget (EUT C 101, 27.4.2004, s. 97).

(6) Se skäl 38 i förordning nr 1/2003.

(7) Se särskilt artiklarna 7–9, artikel 12, artiklarna 17–24 och artikel 29 i förordning nr 1/2003.

(8) Se särskilt tredje skälet i förordning nr 1/2003.

(9) Se skäl 38 i förordning nr 1/2003.

(10) Genom detta meddelande förändras inte möjligheten för medlemsstaternas konkurrensmyndigheter att lämna vägledning i enlighet med sin rättsliga ram, särskilt om ett avtal eller en ensidig åtgärd motsvarar eller kan motsvara en användning som i huvudsak är begränsad till en medlemsstat.

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(12) En sökande kan inte hävda att denne i god tro förlitat sig på en vägledande skrivelse om de förhållanden på vilka den bygger i något väsentligt avseende har förändrats.

(13) För undvikande av tvivel påpekas att kommissionen inte behöver ändra eller återkalla en vägledande skrivelse förrän ett avtal eller en ensidig åtgärd har undersökts inom ramen för ett förfarande enligt förordning 1/2003 och den eller de sökande har ålagts böter.

Top