Talan väckt den 7 september 2021 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-551/21)

(2021/C 462/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet, B. Hofstötter, T. Ramopoulos och A. Stobiecka-Kuik)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Genom sin första och huvudsakliga grund har kommissionen gjort gällande att rådet har åsidosatt (a) kommissionens externa representationsbehörighet enligt artikel 17 FEU, jämfört med den inter-institutionella balansen, och principen om institutionell maktfördelning enligt artikel 13.2 FEU, samt (b) kravet på enhetlighet av den externa representationen i enlighet med principen om lojalt samarbete mellan unionen och dess medlemsstater. Kommissionen har, för det första, anfört att rådet har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att åsidosätta kommissionens befogenhet när rådet antog artikel 2 i rådets beslut (EU) 2021/1117 av den 28 juni 2021, i dess ändrade lydelse, och när rådet genom sin ordförande, på grundval av den bestämmelsen, utsåg den portugisiska ambassadören som den person som är behörig att på unionens vägnar (och även för egen del) underteckna genomförandeprotokollet med Gabon, istället för kommissionen. Kommissionen har, för det andra, anfört att rådet på detta sätt skapade förvirring med unionens externa parter för vilka unionsinstitutionerna ska säkerställa unionens externa representation, eftersom rådet utsåg det roterande ordförandeskapet som den portugisiske ambassadören, och därigenom skapade tvivel gällande den rättsliga karaktären av unionens befogenhet inom dess kompetensområden att självständigt ingå internationella överenskommelser som en fullfjädrad internationell juridisk person och inte enbart för medlemsstaternas räkning. Rådet underminerade därigenom unionens verkan, trovärdighet och rykte internationellt sett.

Genom sin andra grund har kommissionen anfört att rådet har åsidosatt (a) motiveringsskyldigheten och skyldigheten till offentliggörande, enligt artiklarna 296 och 297 TFEU, samt (b) principen om lojalt samarbete mellan institutionerna enligt artikel 13.2 FEU. Kommissionen har, för det första, anfört att rådet inte har motiverat varför den portugisiske ambassadören utsågs att på unionens vägnar underteckna protokollet och underlät att offentliggöra beslutet i vederbörlig mån genom publikation eller meddelande till kommissionen. Kommissionen har, för det andra, gjort gällande att rådet underlät att rådgöra med kommissionen gällande sin avsikt att utse den portugisiska ambassadören.

(1)  EUT L 242, 2021, s. 3.