—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 16 och 17, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling (1),

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000,

—

med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/322 av den 2 mars 2015 om genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden (2),

—

med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/528 av den 27 mars 2015 om inrättande av en mekanism för att förvalta finansieringen av de gemensamma kostnaderna för Europeiska unionens operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser (Athena) och om upphävande av beslut 2011/871/Gusp (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2306 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (5),

—

med beaktande av det interinstitutionella uttalandet, bifogat till förordning (EU) 2017/2306, om finansieringskällor för biståndsåtgärder enligt artikel 3a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (6),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden (7),

—

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontroll av export av militär teknik och utrustning (8), samt rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (9),

—

med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig (10),

—

med beaktande av förslaget av den 13 juni 2018 framlagt för rådet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, med stöd av kommissionen, till rådets beslut om inrättande av en europeisk fredsfacilitet (HR(2018) 94),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015, den 15 december 2016, den 9 mars 2017, den 22 juni 2017, den 20 november 2017, den 14 december 2017 och den 28 juni 2018,

—

med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lagts fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

—

med beaktande av rådets slutsatser den 13 november 2017, den 25 juni 2018 och den 19 november 2018 om säkerhet och försvar inom ramen för EU:s globala strategi,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2017Diskussionsunderlag om det europeiska försvarets framtid (COM(2017)0315),

—

med beaktande av kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma meddelande En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn av den 5 juli 2016,

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 20 av den 18 september 2018Den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen: EU:s stöd behöver riktas om,

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2015 om finansieringen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion (12),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 13 december 2017 (13) och den 12 december 2018 (14) om årsrapporten om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

—

med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0157/2019), och av följande skäl:

A.

EU:s ambition är att vara en global aktör för fred och sträva efter upprätthållandet av internationell fred och säkerhet och respekt för internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.

B.

I en strategisk omgivning som har försämrats avsevärt under de senaste åren har EU ett allt större ansvar för att sörja för sin egen säkerhet.

C.

På grund av det besvärliga säkerhetsläget i EU:s närområde måste EU ha en strategisk autonomi, vilken erkändes i juni 2016 av de 28 stats- och regeringscheferna i EU:s globala strategi och nödvändiggör instrument som stärker EU:s förmåga att bevara freden, förebygga konflikter, främja fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen och stärka den internationella säkerheten. Det har erkänts att säkra och fredliga samhällen är en förutsättning för en varaktig utveckling.

D.

Syftet med den europeiska fredsfaciliteten (nedan kallad faciliteten) är inte att militarisera EU:s yttre åtgärder, utan att skapa synergieffekter och effektivitetsvinster genom att erbjuda en paketstrategi för operativ finansiering av externa åtgärder som redan finns i dag och där finansiering från unionens budget inte är möjlig.

E.

I fördraget krävs det att EU och dess institutioner genomför en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp), vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 42 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och övriga delar av världen. Den föreslagna faciliteten välkomnas som ett progressivt steg i denna riktning, och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik måste uppmuntras att driva dess fortsatta utveckling och genomförande.

F.

EU är världens största leverantör av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, vilket stärker dess arbete för att sammankoppla säkerhet och utveckling för att uppnå en hållbar fred.

G.

Ytterligare användning av unionens finansiering och instrument bör uppmuntras för att förbättra samarbete, utveckla kapaciteter och genomföra uppdrag i framtiden, för att bevara freden, för att förhindra, hantera och lösa konflikter samt för att ta itu med hot mot den internationella säkerheten. Faciliteten bör särskilt finansiera unionens militära uppdrag, stärka militär- och försvarsförmågan hos tredjestater, regionala och internationella organisationer och bidra till finansieringen av fredsfrämjande åtgärder som leds av en regional eller internationell organisation eller av tredjestater.

H.

EU har tidigare funnit det vara svårt att finansiera verksamhet som har försvarsmässiga konsekvenser. Parlamentet har upprepade gånger understrukit behovet av en finansiering som är mer flexibel och effektiv och som ger uttryck för solidaritet och beslutsamhet. Ytterligare instrument och verktyg krävs för att säkerställa att EU kan spela sin roll som global aktör inom säkerhetspolitiken. Sådana instrument måste stå under korrekt parlamentarisk kontroll och omfattas av EU-lagstiftning.

I.

Kvinnors deltagande i fredsprocesser är fortfarande en av de mest ofullbordade aspekterna av freds- och säkerhetsagendan, trots att kvinnor är de främsta offren för säkerhetskriser och humanitära kriser, och trots att sannolikheten för ett avtal som varar i minst 15 år ökar med 35 % när kvinnor har en bestämd uppgift i fredsprocesser.

J.

Den yttre och inre säkerheten är alltmer sammanflätad. EU har vidtagit betydande åtgärder för att öka samarbetet mellan sina medlemsstater på försvarsområdet. EU har alltid varit stolt över sin mjuka makt och kommer att fortsätta att vara stolt. Med tanke på att verkligheten utvecklar sig på ett oroväckande sätt krävs det dock att EU inte enbart förblir en uteslutande ”civil makt”, utan även utvecklar och stärker sin militära förmåga, vars användning bör vara konsekvent och samstämmig med EU:s övriga yttre åtgärder. Utveckling i tredjeländer är en omöjlighet utan säkerhet och fred. Militären spelar här en avgörande roll, i synnerhet i länder där de civila myndigheterna inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter mot bakgrund av säkerhetsläget. Faciliteten har en tydlig potential att leda till att EU fördjupar sitt arbete gentemot partnerländerna och kommer att öka effektiviteten i EU:s yttre åtgärder, vilket gör att EU kan bli en relevant stabilitets- och säkerhetsleverantör i framtiden.

K.

EU:s yttre åtgärder får inte användas som ”migrationshantering”, och alla ansträngningar att arbeta med tredjeländer måste gå hand i hand med en förbättring av människorättssituationen i dessa länder.

L.

Icke-spridning och nedrustning kommer att ha en betydande inverkan på att minska underblåsandet av konflikter och bidra till ökad stabilitet i enlighet med de skyldigheter som följer av fördraget om icke-spridning av kärnvapen och parlamentets hithörande resolution om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (15). En värld utan massförstörelsevapen är en säkrare värld. EU har varit en ledande aktör i fråga om förbud mot kärnvapen och bör utöka sin roll i detta avseende.

M.

I fördragen föreskrivs inga externa militära åtgärder från EU:s sida utanför ramen för GSFP. En verklig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för alla EU-medlemsstater ökar EU:s utrikespolitiska handlingsutrymme. De enda externa militära åtgärder som är möjliga inom ramen för GSFP tar formen av insatser utanför unionen för bevarande av freden, förebyggande av konflikter och stärkande av den internationella säkerheten i enlighet med FN-stadgans principer som avses i artikel 42.1 i EU-fördraget.

N.

Stöd till partners fredsfrämjande insatser har hittills tillhandahållits utanför EU:s budget genom den fredsbevarande resurs för Afrika som inrättats och finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Den fredsbevarande resursen för Afrika är för närvarande begränsad till insatser som leds av Afrikanska unionen (AU) eller av afrikanska regionala organisationer.

O.

Den europeiska fredsfaciliteten förväntas ge unionen kapacitet att bidra direkt till finansieringen av fredsfrämjande insatser som leds av tredjestater samt till de relevanta internationella organisationerna, på globala grunder och inte begränsat till Afrika eller till AU.

P.

Den föreslagna faciliteten kommer att ersätta Athenamekanismen och den fredsbevarande resursen för Afrika. Den kommer att komplettera initiativet avseende kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling genom att finansiera kostnaderna för EU:s försvarsverksamhet som t.ex. AU:s fredsbevarande uppdrag, gemensamma kostnader för egna militära insatser inom ramen för GSFP, och partners utbyggnad av militär kapacitet, som inte omfattas av EU:s budget enligt artikel 41.2 i EU-fördraget.

Q.

De åtgärder som genomförs inom ramen för faciliteten måste överensstämma med principerna och värderingarna i stadgan om de grundläggande rättigheterna och respektera internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning. Åtgärder som inte anses vara etiskt acceptabla med tanke på människors säkerhet, hälsa och trygghet, frihet, privatliv, integritet och värdighet måste granskas noggrant och omprövas.

R.

Den nuvarande andelen av de gemensamma kostnaderna är fortfarande mycket låg (ungefär 5–10 % av alla kostnader), och den höga andelen nationella kostnader och nationellt ansvar med anknytning till militära insatser, baserad på principen om att var och en ska stå för sina egna kostnader, strider mot principerna om solidaritet och bördefördelning, vilket ytterligare avskräcker medlemsstaterna från att delta aktivt i GSFP-insatser.

S.

Det föreslagna genomsnittliga årliga anslaget för den europeiska fredsfaciliteten är 1 500 000 000 euro, medan de sammanlagda utgifterna inom ramen för Athenamekanismen och den fredsbevarande resursen för Afrika har pendlat mellan 250 000 000 euro och 500 000 000 euro årligen. De potentiella syftena med den resterande delen av det årliga anslaget (dvs. 1 000 000 000 euro) är inte tillräckligt specificerade eller garanterade i förslaget.

T.

Den europeiska fredsfaciliteten, i egenskap av en mekanism utanför budgeten som finansieras varje år genom bidrag från medlemsstaterna, baserat på en BNI-fördelningsnyckel, förväntas låta EU finansiera en större andel av de gemensamma kostnaderna (35–45 %) av militära uppdrag och insatser, vilket för närvarande är fallet med Athenamekanismen. Den europeiska fredsfaciliteten förväntas även säkerställa att EU-finansiering finns tillgänglig på permanent basis, vilket garanterar adekvat programplanering för krishantering och förenklar snabba insatser och ökar flexibiliteten vid snabba åtgärder. Den ambitiösa inkluderingen och utvidgningen av Athenamekanismen för gemensam finansiering av uppdrag och insatser inom ramen för GSFP har länge begärts av parlamentet. Rådets föreslagna beslut har dock inte samma bindande karaktär som det interna avtalet inom den fredsbevarande resursen för Afrika, vilket innebär att medlemsstater kan välja att inte finansiera åtgärder inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten.

U.

Genom att öka de gemensamma kostnaderna kommer den föreslagna faciliteten att öka solidariteten och bördefördelningen mellan medlemsstaterna, och uppmana medlemsstaterna, i synnerhet de som saknar finansiella eller operativa resurser, att bidra till GSFP-åtgärder.

V.

I sina slutsatser av den 19 november 2018 uttrycker rådet inte något förbehållslöst stöd för förslaget om faciliteten. Det är emellertid viktigt att arbeta för antagandet av ett ambitiöst förslag som innehåller alla föreslagna komponenter, däribland Athenamekanismen.

W.

Alla militära uppdrag inom ramen för faciliteten – t.ex. gemensamma insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter, kampen mot terrorism, inklusive genom stöd till tredjeländer i syfte att bekämpa terrorism på deras territorier – som anges i artikel 43.1 i EU-fördraget och som till fullo respekterar de mänskliga rättigheterna faller inom ramen för GSFP. Undantaget i artikel 41.2 i EU-fördraget är tillämpligt på driftsutgifterna i samband med dessa militära uppdrag. Alla andra driftsutgifter i samband med GSFP, inbegripet utgifter i samband med någon annan åtgärd som avses i artikel 42 i EU-fördraget, bör belasta unionens budget. Den europeiska fredsfacilitetens driftsutgifter bör belasta unionens budget.

X.

Enligt artikel 41.2 i EU-fördraget ska samtliga driftsutgifter som GSFP ger upphov till att belasta unionens budget bortsett från driftsutgifter i samband med operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser. I artikel 2 a respektive d i förslaget till beslut anges att den europeiska fredsfaciliteten bör finansiera såväl ”operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser” som ”andra operativa insatser av unionen som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser”.

Y.

Enligt artikel 21.2 d i EU-fördraget ska unionen utforma och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt verka för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden av internationella förbindelser för att främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom.

Z.

I artikel 208.1 andra stycket i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Det främsta målet för unionens politik på detta område ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom”. I samma stycke anges det att unionen ska ”ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”. Den andra meningen utgör en fördragsbestämmelse och därmed för EU en konstitutionell plikt som kallas ”konsekvent politik för utveckling”.

AA.

Militära och civila uppdrag utanför EU måste hållas separerade från varandra i syfte att säkerställa att de civila uppdragen enbart finansieras genom EU-budgeten.

AB.

EU bör bevilja personalen i GSFP-uppdragen en status som liknar den för utstationerade nationella experter genom att förse dem med en gemensam status och bästa möjliga skydd i enlighet med unionens tjänsteföreskrifter. Alla ersättningar som härrör från denna status och alla utgifter för resa, uppehälle samt hälso- och sjukvård bör belasta EU-budgeten i form av driftsutgifter.

AC.

Revisionsrätten har offentliggjort en särskilt rapport om den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen som finansieras via den fredsbevarande resursen för Afrika, som föreslås ska inkluderas och utvidgas i faciliteten. Revisionsrätten anser att detta stöd var dåligt prioriterat och hade begränsad effekt. Vederbörlig hänsyn måste tas till revisionsrättens rekommendationer med tanke på den ambitiösa ökade finansieringen av den nya faciliteten.

AD.

Ingen finansieringsöversikt rörande de administrativa utgifterna åtföljde förslaget. Den europeiska fredsfacilitetens administrativa utgifter har stor inverkan på EU-budgeten. Ingen extra personal bör anlitas av eller delegeras till den europeiska fredsfaciliteten utöver den personal som för närvarande arbetar med de instrument som ska ersättas. De synergier som uppstår genom att man sammanför de för närvarande åtskilda instrumenten i en administrativ struktur bör underlätta hanteringen av den större geografiska räckvidden för den europeiska fredsfaciliteten. Ytterligare personal bör endast rekryteras om och när intäkterna för ett uppdrag eller en åtgärd faktiskt har samlats in från alla deltagande medlemsstater. Intäkternas tidsbegränsade karaktär medför att kontrakten för den personal som rekryteras av faciliteten eller de som utstationeras till faciliteten för ett särskilt uppdrag eller en särskild åtgärd bör ha motsvarande tidsgränser. Ingen personal bör rekryteras av eller utstationeras till faciliteten från en medlemsstat som har avgett en formell förklaring enligt artikel 31.1 i EU-fördraget avseende ett särskilt uppdrag eller en särskild åtgärd.

AE.

Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör regelbundet rådfråga parlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller Gusp och GSFP och deras efterföljande utveckling. Parlamentet bör höras och informeras i god tid så att det kan lägga fram sina synpunkter och ställa frågor, inklusive rörande en konsekvent politik för utveckling, till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och rådet innan några beslut fattas eller några kraftfulla åtgärder vidtas. Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör beakta parlamentets synpunkter, inklusive rörande en konsekvent politik för utveckling, och införliva dem i sina förslag, bör ompröva beslut eller delar av beslut som parlamentet motsätter sig, eller dra tillbaka sådana förslag, trots att möjligheten finns att en medlemsstat för fram initiativet i ett sådant fall, och bör föreslå rådsbeslut med anknytning till GSFP när parlamentet uppmanar till detta. Parlamentet bör ha en årlig debatt med vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om verksamhet som finansieras av faciliteten.

1.

2.

3.