Överklagande ingett den 20 december 2019 av Algebris (UK) Ltd, Anchorage Capital Group LLC av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 10 oktober 2019 i mål T-2/19, Algebris (UK) och Anchorage Capital Group mot SRB

(Mål C-934/19 P)

(2020/C 87/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Algebris (UK) Ltd, Anchorage Capital Group LLC (ombud: T. Soames, avocat, N. Chesaites, advocaat, R. East, Solicitor, D. Mackersie, Barrister)

Övrig part i målet: Gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

I den första grunden har klagandena gjort gällande att tribunalen, genom att fastställa att klagandena inte var direkt berörda, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att feltolka artikel 20.11 första stycket i förordning (EU) 806/2014 (1), samt att tribunalen åsidosatte klagandenas äganderätt.

Tribunalens tolkning medförde att den felaktigt konstaterade att, i ett fall som det förevarande, (1) har personer vars egendom, såsom klagandenas, har exproprierats endast rätt att invända mot ett beslut att inte genomföra en definitiv efterhandsvärdering om de kan kompenseras enligt artikel 20.11 andra stycket b i förordning nr 806/2014, (2) kompensation enligt artikel 20.11 andra stycket b i förordning nr 806/2014 endast utgår när den tillämpade resolutionsordningen antingen utgörs av skuldnedskrivningsverktyget enligt artikel 27 i förordning nr 806/2014, broinstitutverktyget enligt artikel 25 i förordning nr 806/2014 eller verktyget för avskiljande av tillgångar enligt artikel 26 i förordning nr 806/2014, (3) vilket innebär att borgenärer (och aktieägare) saknar talerätt. Under de aktuella omständigheterna, där det är svårt att föreställa sig att en annan part än aktieägare eller borgenärer vars egendom har exproprierats kan ha rätt att invända mot SRB:s beslut att inte genomföra en definitiv efterhandsvärdering, innebär detta att SRB kan grunda sig på bristfälliga, preliminära och otillförlitliga värderingar. Klagandena berörs direkt av beslutet att inte genomföra en definitiv värdering eftersom det är mycket sannolikt att en definitiv efterhandsvärdering 1 och 2 skulle visa att värderingen av banken var felaktig, varmed SRB skulle behöva överväga att kompensera klagandena genom att återföra borgenärers fordringar och/eller öka den ersättning som Santander hade betalat enligt artikel 20.12 i förordning nr 806/2014. För det fall SRB valde att inte ersätta klagandena, skulle detta beslut kunna överklagas och ge rätt till skadestånd.

Tribunalens tolkning av artikel 20.11 åsidosätter också äganderätten, vilken föreskrivs i artikel 17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, eftersom en definitiv efterhandsvärdering är nödvändig för att säkerställa att (1) exproprieringen av klagandenas AT1- och T2-obligationer sker på lagstadgade villkor och att (2) skälig kompensation utgår, det vill säga med hjälp av att bankens värde fastställs på grundval av en definitiv efterhandsvärdering.

2. I den andra grunden har klagandena gjort gällande att tribunalen under alla omständigheter gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att klagandena saknade rätt till kompensation enligt artikel 20.12 a i förordning nr 806/2014. Härigenom tolkade tribunalen den bestämmelsen felaktigt och åsidosatte principen om icke-diskriminering.

Klagandena har anfört att när fråga är om en bankresolution bör artikel 20.12 a av två skäl inkludera fall i vilka de berörda kapitalinstrumenten (det vill säga AT1- och T2-obligationer) skrivits ner med 100 procent (såsom i förevarande fall), oberoende av om de skrivits ner enligt artikel 22.1 i förordning nr 806/2014 eller med tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. För det första överensstämmer detta synsätt med den omständigheten att en 100-procentig skuldnedskrivning och en 100-procentig nedskrivning/konvertering av AT1- och T2-obligationer i grund och botten är samma sak (och har samma ekonomiska följder), eftersom båda skriver ner de skulder som en bank har gentemot sina borgenärer, eller konverterar skulderna till aktieandelar. För det andra vore det diskriminerande och motsägelsefullt om borgenärer/aktieägare vilkas skuldinstrument skrivits ner och konverterats enligt artikel 22.1 i förordning nr 806/2014 inte kan erhålla kompensation, medan de som utgjort föremål för skuldnedskrivning enligt artikel 27 i förordning nr 806/2014 kan erhålla kompensation, trots att (1) den rättsliga mekanismen för nedskrivning och konvertering enligt artikel 21 förordning nr 806/2014 och för skuldnedskrivning enligt artikel 27 förordning nr 806/2014 är desamma, och i praktiken har samma följder, och (2) båda åtgärderna grundade sig på samma preliminära värdering.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).