Yttrande från Europeiska regionkommittén ‒ Mot en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen

(2019/C 404/07)

Föredragande	:	Uno SILBERG (EA–EE), ordförande, kommunfullmäktige, Kose
Referensdokument	:	Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Mot en heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen COM(2018) 734 final

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

ReK anser det angeläget att kommissionen har inlett en heltäckande översyn av EU:s nuvarande rättsliga ram för hormonstörande ämnen och håller med om att EU:s strategi för hantering av hormonstörande ämnen måste uppdateras, så att den fortfarande är aktuell och på ett konsekvent sätt hanterar dessa ämnen inom olika områden, med utgångspunkt i den ökade kunskapen, de resultat som uppnåtts och de erfarenheter som gjorts.

2.

Det är oroväckande att de vetenskapliga beläggen för att det finns en koppling mellan exponering för hormonstörande ämnen och såväl sjukdomar hos människan som skadliga effekter på djur- och växtlivet har förstärkts sedan 1999.

3.

ReK anser att den information om hormonstörande ämnen som har hittills har förmedlats till allmänheten är oroväckande ytlig, i och med att begreppen ”endokrin funktion” och ”hormonstörande” torde vara okända för många medborgare.

4.

Vi stöder kommissionens initiativ som syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för EU:s medborgare och miljön och samtidigt anpassa den inre marknaden, så att den tar hänsyn till de nya förhållandena och gynnar konsumenterna.

5.

Kommittén pekar på de potentiella konflikter som skulle kunna uppstå mellan en hög skyddsnivå för allmänheten och miljön och vinstdrivande företag. Därför måste man från första början beakta åtgärdernas effekter och riskerna för näringslivet.

6.

ReK uppmanar kommissionen att inte dra ut ännu mer på tiden med att utarbeta och anta den nya strategin för hormonstörande ämnen.

7.

Vi efterlyser att den nya strategin ska åtföljas av en utförlig tidsplan för att införa lämpliga kriterier för hormonstörande ämnen i all relevant EU-lagstiftning och göra framsteg när det gäller att minska exponeringen för dessa kemikalier, i synnerhet för de mest sårbara grupperna.

8.

Kommittén uppmanar kommissionen att så snart som möjligt åtgärda de skillnader som finns mellan olika EU-rättsakter för att harmonisera hanteringen av hormonstörande kemikalier, närmare bestämt utifrån antagandet att inget säkert gränsvärde för exponering kan fastställas med tillräcklig säkerhet.

9.

ReK uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att sätta medborgarnas hälsa i första rummet, men också att beakta konsumenternas och industrins intressen och att avsevärt öka anslagen till oberoende, offentligfinansierad forskning kring hormonstörande ämnen och säkra alternativ och andra innovativa lösningar.

10.

Kommittén anser att Europa har en ledande roll inom det internationella samarbetet kring tester, screening och kartläggning av hormonstörande ämnen. Vi förespråkar en förbättrad insamling och spridning av data och stöder idén om en internationell klassificering av hormonstörande ämnen.

Det vetenskapliga läget när det gäller hormonstörande ämnen

11.

Kommittén är övertygad om att myndigheter på alla förvaltningsnivåer bör bidra till att finansiera forskningen om hormonstörande ämnen för att fylla kunskapsluckor och få fram välbehövlig evidens.

12.

ReK betonar att man måste informera om hur och i vilken utsträckning människor och andra levande organismer exponeras för hormonstörande ämnen, hur dessa ämnen sprids och hur de påverkar människors hälsa samt djur- och växtlivet.

13.

Vi ställer oss mycket positiva till det förslag som beskrivs i det föreliggande meddelandet om att via Horisont Europa finansiera forskningsverksamhet med inriktning på cocktaileffekter, faro- och riskbedömning, avlägsnande av ämnen som inger betänkligheter vid produktionen och i produkternas slutskede, miljöinnovation och sanering av miljöföroreningar och gränssnittet mellan kemikalier, produkter och avfall.

14.

ReK uppmanar Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att samarbeta och i större utsträckning samordna sitt arbete i syfte att effektivt utnyttja de tillgängliga resurserna för att utföra heltäckande bedömningar.

15.

ReK hänvisar till rapporten om kostnaden för passivitet (”The Cost of Inaction”) (1) som tagits fram på uppdrag av Nordiska ministerrådet, där det beräknas att de (fulla) kostnaderna kopplade till effekterna av hormonstörande ämnen på mäns reproduktiva hälsa i EU-28 uppgår till 1 267 miljoner euro per år.

16.

Kommittén vill lyfta fram resultaten från en annan studie (2), där hormonstörande ämnen kopplas till IQ-förlust och därmed sammanhängande intellektuella funktionsnedsättningar, samt till autism, ADHD, endometrios, myom, fetma hos barn och vuxna, vuxendiabetes, kryptorkism, manlig infertilitet och ökad dödlighet till följd av minskade testosteronnivåer. I denna studie uppskattas den årliga kostnaden för Europa uppgå till 163 miljarder euro (motsvarande 1,28 % av EU:s BNP).

17.

ReK ställer sig tveksam till den definition som fastställdes 2002 inom ramen för det internationella programmet för kemikaliesäkerhet – ett samarbete mellan flera FN-organ, bland andra Världshälsoorganisationen –, enligt vilken ett hormonstörande ämne är ett exogent ämne eller en exogen blandning som påverkar funktioner i hormonsystemet och som därigenom orsakar skadliga effekter i en intakt organism, i dess avkomma eller i (under)populationer. Vi anser att denna definition är alltför snäv mot bakgrund av det rådande kunskapsläget samt att den inte tillräckligt beaktar effekterna på djur- och växtlivet.

18.

Vi föreslår följande formulering för definitionen av hormonstörande ämnen, på grundval av den rådande kunskapsnivån: ”Hormonstörande ämnen är exogena ämnen eller en exogen blandning av kemiska ämnen som påverkar funktioner hos hormoner och i hormonsystemet och som därigenom orsakar skadliga effekter på fysiologiska processer och utvecklingsprocesser, inklusive människors och djurs och deras avkommors hälsa”.

19.

ReK understryker att det inte räcker att bara undersöka kopplingen mellan hormonstörande ämnen och sjukdomar hos människor. I stället måste frågan behandlas med utgångspunkt från människors hälsa, djur- och växtlivet och miljön och beakta att eventuella konsekvenser för samhället i vidare bemärkelse – ur såväl socialt som ekonomiskt hänseende – måste förbyggas.

20.

Kommittén konstaterar att det visserligen finns en samsyn om att det känsligaste exponeringsfönstret när det gäller hormonstörande ämnen är under viktiga utvecklingsperioder, t.ex. fosterutveckling och pubertet, men finner det oroväckande att exponering för hormonstörande ämnen under dessa perioder kan ge permanenta effekter och medföra ökad mottaglighet för sjukdomar senare i livet.

21.

Kunskapen om orsakerna till uppkomsten av sjukdomar, såsom ökningen av antalet barn med autism eller ökningen av testikelcancer, måste fördjupas och offentliggöras.

22.

Kommittén betonar även att vetenskapen i dagsläget inte erbjuder tillräckligt underlag för att fastställa ett gränsvärde under vilket det inte uppstår några skadliga effekter. Hormonstörande ämnen bör därför betraktas som ämnen utan gränsvärde, vilket betyder att all exponering kan medföra risker, särskilt under kritiska utvecklingsfaser (i fosterstadiet, efter förlossningen och under puberteten), och effekterna av blandningar bör beaktas i synnerhet.

23.

ReK finner det oroväckande att forskningen hittills huvudsakligen varit inriktad på ett begränsat antal hormonella mekanismer. På senare år har det dock visat sig att andra aspekter av det endokrina systemet också kan vara känsliga för hormonstörande ämnen och att hormonstörande ämnen kan samverka och ge tilläggseffekter (s.k. kombinationseffekt eller cocktaileffekt) så att exponering för en kombination av hormonstörande ämnen kan leda till skadliga effekter vid koncentrationer där ingen effekt har observerats för de enskilda ämnena.

24.

Det behövs mer forskning, framför allt finansierad inom ramen för Horisont 2020-programmet, för att få en klar bild över hur exponeringen för hormonstörande ämnen inverkar på sjukdomsorsaker och sjukdomsförlopp samt på djur- och växtlivet.

25.

Vidare finns det behov av forskning kring utformning, vidareutveckling och validering av testmetoder och för utarbetande av prognosmodeller.

26.

Vi välkomnar att det under OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) överinseende har gjorts särskilda insatser för att ytterligare förbättra tillgången till testriktlinjer för identifiering av hormonstörande ämnen och för att åtgärda de brister som identifierats i testmetoderna på EU-nivå och internationellt.

27.

ReK uppmanar kommissionen att stödja riktade forskningsprojekt – inklusive utvecklingen av nya test- och analysmetoder – kring ämnen som kan påverka hormonsystemet och att lägga tonvikten vid de negativa effekterna vid låga doser eller vid kombinationsexponering.

28.

ReK uppmanar kommissionen att utarbeta in vitro- och in silico-metoder för att minimera antalet djurförsök vid screening av hormonstörande ämnen.

29.

Vi noterar med glädje den forskning som finansierats och anslagits hittills och förväntar oss ett betydligt större anslag till den framtida forskningen om hormonstörande ämnen.

EU:s politik om och reglering av hormonstörande ämnen

30.

ReK välkomnar kommissionens olika initiativ och förslag angående hanteringen av hormonstörande ämnen, bland annat förslaget till förordning om insyn och hållbarhet i systemet för riskbedömning, EU:s plaststrategi, dricksvattendirektivet, den nya given för konsumenterna, varupaketet och uppdateringen av det befintliga regelverket om arbetsmiljö.

31.

ReK påminner dock om att kommissionen i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – ”Att leva gott inom planetens gränser” (3), åtog sig att senast 2015 vidta horisontella åtgärder för att bl.a. uppnå en ”minimering av exponeringen för hormonstörande ämnen” och senast 2018 utarbeta en EU-strategi på detta område. Mot denna bakgrund beklagar kommittén att det föreliggande dokumentet inte infriar det löfte som gavs 2013.

32.

Principerna om bättre lagstiftning får inte försena någon åtgärd som syftar till att avvärja eller minska potentiellt allvarliga eller oåterkalleliga konsekvenser för människors hälsa och/eller miljön, i enlighet med försiktighetsprincipen i EU-fördragen.

33.

ReK upprepar att Europeiska unionen har åtagit sig att agera i frågan om farliga ämnen på det globala planet, och hänvisar till Parma-deklarationen och Ostrava-deklarationen från WHO Europa.

34.

Kommittén välkomnar att man i Frankrike, Sverige, Danmark och Belgien har gått i riktning mot att öka skyddsnivån för sina medborgare genom heltäckande nationella åtgärder som begränsar användningen av hormonstörande ämnen. Vi uppmanar kommissionen att hämta inspiration från dessa ledande medlemsstater och sörja för att alla människor i Europa omfattas av högsta möjliga skyddsnivå.

35.

Samtlig lagstiftning måste lägga större fokus på uppströmsarbete, det vill säga att större krav bör ställas på tillverkare av kemikalier, läkemedelsproducenter med mera. Det är inte kostnadseffektivt att fokusera på ytterligare reningssteg i dricksvattenanläggningar och i avloppsreningsverk.

36.

Det är oroväckande att det – till skillnad från t.ex. tobak – inte går att undvika hormonstörande kemikalier helt och hållet, eftersom de finns överallt och förorenar människors kroppar utan deras vetskap och samtycke.

37.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att förse EU:s medborgare med tillförlitlig information – i lämplig form och på ett lättfattligt språk – om farorna med hormonstörande ämnen, deras effekter, och möjliga sätt att minska exponeringen.

38.

ReK efterlyser ett förbud mot alla bisfenoler och ftalater i material som kommer i kontakt med livsmedel.

39.

Bisfenol A (BPA) ersätts ofta med bisfenol S (BPS), bisfenol F (BPF) och bisfenol HPF (BHPF), som studerats i mindre utsträckning men som förefaller ha likartade hormonstörande effekter. Vi anser därför att medlagstiftarna bör reglera grupper av besläktade kemikalier, inte enskilda ämnen. I avsaknad av tillförlitliga bevis för motsatsen bör kemikalier med liknande struktur antas ha samma skadliga toxikologiska egenskaper som det mest toxiska kända ämnet i gruppen.

40.

ReK konstaterar att en strategi som grundar sig på försiktighetsprincipen, och vars strikta efterlevnad även ligger i den (kemiska) industrins intresse, bidrar till investeringar i forskning och utveckling av innovativa och miljövänliga produkter samt säkrare och hållbarare alternativ och därmed påverkar den inre marknadens och hela ekonomins utveckling positivt.

41.

Kommittén föreslår att den rättsliga ramen och EU:s skyddsåtgärder angående hormonstörande ämnen som har en direkt inverkan på människors hälsa bör uppdateras så att exempelvis lagstiftning och riktlinjer för kosmetika också omfattar skydd av gravida kvinnor.

42.

Vi föreslår att högriskområden ska undersökas, t.ex. jordbruksmark och gräsmark som gödslas med avloppsslam, områden kring deponier och förbränningsanläggningar eller mer allmänt regioner som Östersjön, Medelhavet, Donauregionen osv.

Vidareutveckling av EU:s politik om hormonstörande ämnen – effekterna av de planerade åtgärderna på lokal och regional nivå

43.

Det är också välkommet att kommissionen kommer att inleda en kontroll av ändamålsenligheten för att bedöma om den relevanta EU-lagstiftningen om hormonstörande ämnen uppfyller det övergripande syftet att skydda människors hälsa och miljön genom att minimera exponeringen för dessa ämnen.

44.

ReK välkomnar en strategi som bygger på de allra senaste vetenskapliga rönen om hormonstörande ämnen och en politik som utformas i enlighet därmed.

45.

Kommittén anser att det är mycket viktigt att medborgarna informeras på bästa möjliga sätt om kunskapsläget beträffande hormonstörande ämnen och deras spridning samt riskerna med dem.

46.

Det är viktigt att kommissionen uppbådar alla krafter för att kartlägga giftiga kemikalier, däribland hormonstörande ämnen, i produkter, samt fastställer och inför en informativ produktmärkning m.m.

47.

ReK konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna vanligtvis inte har befogenheter att anta lagstiftning om hormonstörande ämnen, men att de ändå är förpliktigade att sörja för sina invånares välbefinnande (i de flesta EU-medlemsstater ligger ansvaret för hälso- och sjukvårdssystemen på regional nivå).

48.

Det är därför väsentligt, och ur etisk och ekonomisk synvinkel även betydelsefullt, att den lokala och regionala nivån uttalar sig om hormonstörande ämnen eftersom dessa ämnen som bekant kommer att påverka hälsan hos nuvarande och kommande generationer.

49.

Det råder ingen tvekan om att de lokala och regionala myndigheterna är beredda att skydda kommande generationer och att de inte kommer att vika sig för det växande trycket från en stark industri och många av EU:s handelspartner.

50.

I avsaknad av en adekvat och heltäckande nationell och europeisk lagstiftning om hormonstörande ämnen belyser ReK initiativ såsom ”EDC-fria städer och territorier”, ”icke-farliga städer”, ”städer fria från bekämpningsmedel”, som lokala och regionala myndigheter har antagit för att minska sina invånares exponering för hormonstörande kemikalier, särskilt de mest utsatta grupperna, barn och gravida kvinnor.

51.

Det är mycket viktigt att EU:s politik på området hormonstörande ämnen främjas och att effekterna av de planerade åtgärderna på lokal och regional nivå analyseras.

52.

ReK påminner om att vissa ftalater i dag behövs inom sjukvården för att göra medicintekniska produkter tillräckligt mjuka. Det är viktigt att driva på utvecklingen av nya produkter med samma prestanda innan ftalatinnehållet minskas. Vid fortsatt användning av dessa ämnen är det också viktigt att säkerställa ett ändamålsenligt omhändertagande av produkterna efter att de använts, genom effektiva insamlingssystem och destruering.

53.

Kommittén är övertygad om att prioriteringen av indikatorer för människors hälsa framför industrins och den inre marknadens intressen bär med sig nya utmaningar för utvecklingen och utnyttjandet av hållbar teknik för hälsan och miljön och förmodligen skulle gynna företagens konkurrenskraft eftersom de då skulle sporras till innovation och investeringar i smartare och långsiktigare lösningar. Den måste dock baseras på etablerade vetenskapliga rön och kompletteras med en analys av de socioekonomiska konsekvenserna.

---

(1)  https://www.norden.org/en/publication/cost-inaction

(2)  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27003928

(3)  EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.