(2a)

Nuvarande regler måste förenklas så att operatörer, nationella myndigheter och intressenter bättre kan förstå och efterleva dem. De rådgivande nämndernas samrådsprocess bör respekteras i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013, och det är viktigt att se till att alla bevarande- och hållbarhetsmål respekteras till fullo.

(2b)

En förenkling av de nuvarande reglerna för tekniska åtgärder får inte leda till att bevarande- och hållbarhetsstandarderna försvagas.

(3)

Det behövs en ram som reglerar de tekniska åtgärderna. Denna ram bör innehålla allmänna regler som måste tillämpas i alla unionens vatten och den bör föreskriva inrättandet av tekniska åtgärder som tar hänsyn till de regionala särdragen hos fisket genom den regionaliseringsprocess som införts genom GFP.

(3)

Det behövs en ram som reglerar de tekniska åtgärderna. Denna ram bör innehålla allmänna regler som måste tillämpas i alla unionens vatten och den bör föreskriva inrättandet av tekniska åtgärder som tar hänsyn till de regionala särdragen hos fisket genom den regionaliseringsprocess som införts genom GFP. Genom den processen bör man på ett verkningsfullt sätt kunna kombinera gemensamma regler med lokala och områdesspecifika omständigheter. Man bör dock säkerställa att processen inte leder till en slags åternationalisering av GFP och det är viktigt att de rådgivande nämnderna fortsätter att se till att regionalisering äger rum inom ramen för unionsåtgärder i enlighet med skäl 14 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(4)

Ramen bör omfatta fångst och landning av fiskeresurser samt användning av fiskeredskap och växelverkan mellan fiskeverksamheten och de marina ekosystemen.

(4)

Ramen bör omfatta fångst och landning av fiskeresurser samt användning av fiskeredskap och växelverkan mellan fiskeverksamheten och de marina ekosystemen och även beakta socioekonomisk dynamik .

(6)

Tekniska åtgärder bör när så är relevant tillämpas på fritidsfiske som kan ha en betydande effekt på fiskbestånd och skaldjursarter .

(6)

Fritidsfiske kan ha en betydande effekt på den marina miljön, fiskbestånd och andra arter och bör därför omfattas av tekniska åtgärder .

(6a)

Fisk som fångas av fritidsfiskare (fiske med krokar och linor) släpps med en hög överlevnadsgrad, om inte vetenskapliga belägg visar annat.

(6b)

Landningsskyldigheten gäller, enligt förordning (EU) nr 1380/2013, alla fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar. Om exemplar av dessa arter fångas och omedelbart släpps i samband med fritidsfiske och om hög överlevnadsgrad vetenskapligt påvisas för dessa arter, vilket kan vara fallet för fisk som fångas av fritidsfiskare med utrustning för fritidsfiske, bör det vara möjligt att undanta den berörda fisketypen från landningsskyldigheten genom tillämpning av förfaranden som fastställs i den förordningen, särskilt genom antagande av åtgärder i detta syfte inom ramen för fleråriga planer och/eller utkastplaner.

(7)

Tekniska åtgärder bör bidra till att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål att fiska på nivåer som ger maximalt hållbart uttag, minska oönskade fångster och stoppa utkasten samt bidra till uppnåendet av god miljöstatus i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG  (18).

(7)

Tekniska åtgärder bör bidra till att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål.

(7a)

Tekniska åtgärder bör stå i proportion till de mål som eftersträvas. Innan de antas bör man bedöma deras eventuella ekonomiska och sociala inverkan.

(7b)

Genomdrivande och genomförande av tekniska åtgärder, operativa program och i tillämpliga fall utfärdande av tillstånd samt begränsningar i fråga om konstruktion och användning av fartyg och vissa redskap får inte inverka negativt på målet att uppnå bättre hälso- och säkerhetsstandarder för fartyg som bedriver fiske och fiskeverksamhet.

(7c)

Tekniska åtgärder som antas enligt denna förordning bör överensstämma med den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, antagen inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald, och bör stödja genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020, särskilt målet för hållbar användning av fiskeresurser samt relaterade åtgärder.

(8)

Tekniska åtgärder bör särskilt skydda ungfisk och lekansamlingar genom användning av selektiva fiskeredskap och fångstundvikande åtgärder. Tekniska åtgärder bör också minimera och om möjligt eliminera fiskeredskapens inverkan på det marina ekosystemet och särskilt på känsliga arter och livsmiljöer. De bör också bidra till att det finns förvaltningsåtgärder införda i syfte att uppfylla skyldigheterna enligt rådets direktiv 92/43/EEG (19), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (20) och direktiv 2008/56/EG.

(8)

Tekniska åtgärder bör särskilt bidra till att skydda ungfisk och lekansamlingar genom användning av selektiva fiskeredskap och fångstundvikande åtgärder. Tekniska åtgärder bör också bidra till att minimera och om möjligt eliminera fiskeredskapens negativa inverkan på det marina ekosystemet och särskilt på känsliga arter och livsmiljöer. Incitament bör ges för att uppmuntra till användning av redskap och metoder med låg miljöpåverkan. Tekniska åtgärder bör också bidra till att det finns förvaltningsåtgärder införda i syfte att uppfylla skyldigheterna enligt rådets direktiv 92/43/EEG (19), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (20) och direktiv 2008/56/EG.

(8a)

Oavsiktlig fångst av känsliga arter är ett problem som bör angripas på ett heltäckande sätt för alla fiskeverksamheter och alla typer av fiskeredskap med hänvisning till det stränga skydd de omfattas av enligt direktiven 92/43/EEG, 2009/147/EG och 2008/56/EG, deras stora sårbarhet och kravet på att uppnå en god miljöstatus till 2020.

(9)

För att utvärdera de tekniska åtgärdernas effektivitet, bör det fastställas mål vad gäller nivåer för oönskade fångster , nivåer för bifångster av känsliga arter och vad gäller den utsträckning i vilken livsmiljöer på havsbotten får påverkas negativt av fisket . Dessa mål bör reflektera den gemensamma fiskeripolitikens mål, unionens lagstiftning (särskilt rådets direktiv 92/43/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG) (21) och bästa internationella praxis .

(9)

För att utvärdera de tekniska åtgärdernas effektivitet, bör det fastställas resultatindikatorer vad gäller minskning av fångster av fisk under minsta referensstorlek för bevarande och oavsiktliga fångster av känsliga arter samt minskning av negativ miljöpåverkan på marina livsmiljöer till följd av fiske . Dessa mål bör reflektera den gemensamma fiskeripolitikens mål och unionens miljölagstiftning (särskilt direktiv 92/43/EEG , direktiv 2009/147/EG och Europaparlamentets och rådet direktiv 2000/60/EG (21)).

(9a)

Medlemsstaterna bör i så stor utsträckning som möjligt använda de tillgängliga åtgärderna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014  (1a) för att hjälpa yrkesfiskarna att genomföra tekniska åtgärder och säkerställa att den gemensamma fiskeripolitikens socioekonomiska mål beaktas.

(11)

Vissa destruktiva fiskeredskap eller metoder som innebär användning av sprängämnen, giftiga ämnen, bedövande ämnen, elektrisk ström, tryckluftshammare eller andra slagredskap, släpredskap och gripklor för att skörda röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande arter samt vissa harpungevär bör förbjudas utom i det särskilda fall som utgörs av trålar med elektrisk ström som får användas under vissa stränga villkor .

(11)

Vissa destruktiva fiskeredskap eller metoder som innebär användning av sprängämnen, giftiga ämnen, bedövande ämnen, elektrisk ström, tryckluftshammare eller andra slagredskap, släpredskap och gripklor för att skörda röda koraller, andra typer av koraller eller koralliknande arter samt vissa harpungevär bör förbjudas. I detta sammanhang är det nödvändigt att säkerställa att det finns tillräcklig kunskap om effekterna av innovativa fiskeredskap och deras kumulativa effekter, innan sådana redskap används i större skala. Dessutom bör det finnas ett system för övervakning, kontroll och utvärdering, till stöd för såväl genomförande och forskning som utvärdering. Befintliga tillstånd bör genomgå vetenskapliga omprövningar innan de ges permanent status som ”ej förbjudna”.

(11a)

Det krävs detaljerad och kvantifierad kunskap om effekterna av innovativa fiskeredskap och deras kumulativa effekter på den marina miljön och marina arter innan de börjar användas allmänt i kommersiell skala. Ett effektivt övervaknings- och utvärderingsprogram bör införas.

(15)

För vissa sällsynta arter, t.ex. vissa arter av haj och rocka, kan även en begränsad fiskeverksamhet innebära en allvarlig risk för bevarandet. För att skydda dem bör det införas ett allmänt förbud mot att fiska efter dessa arter.

(15)

För vissa arter som är sällsynta eller vars biologiska egenskaper gör dem särskilt sårbara för överutnyttjande kan även en begränsad fiskeverksamhet innebära en allvarlig risk för bevarandet. För att skydda dem bör det införas ett allmänt förbud mot att fiska efter dessa arter.

(21)

För att hjälpa fångstsektorn att genomföra landningsskyldigheten bör medlemsstaterna införa åtgärder som gör det lättare att lagra eller hitta avsättningsmöjligheter för marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande. Dessa åtgärder bör innefatta stöd till investeringar i konstruktion och anpassning av landningsplatser och skyddshamnar eller stöd till investeringar för att höja värdet på fiskeriprodukter.

(21)

För att hjälpa fångstsektorn att genomföra landningsskyldigheten , och säkerställa lika villkor genom fullständig efterlevnad av den, bör medlemsstaterna införa åtgärder som gör det lättare att lagra eller hitta avsättningsmöjligheter för marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande. Dessa åtgärder bör innefatta stöd till investeringar i konstruktion och anpassning av landningsplatser och skyddshamnar eller stöd till investeringar för att höja värdet på fiskeriprodukter.

(23)

I fall där vetenskapliga utlåtanden visar att det förekommer betydande oönskade fångster av arter som inte är föremål för fångstbegränsningar och därför inte omfattas av landningsskyldigheten bör medlemsstaterna genomföra pilotprojekt i syfte att undersöka hur man kan minska sådana fångster och införa lämpliga tekniska åtgärder för att uppnå detta mål.

(23)

I fall där vetenskapliga utlåtanden visar att det förekommer betydande oönskade fångster av arter bör medlemsstaterna genomföra pilotprojekt i syfte att undersöka hur man kan minska sådana fångster och införa lämpliga tekniska åtgärder för att uppnå detta mål.

(24)

Om inga tekniska åtgärder har införts på regional nivå bör de fastställda referensstandarderna gälla. Dessa referensstandarder bör hämtas från befintliga tekniska åtgärder, med beaktande av utlåtanden från STECF och yttranden från de berörda parterna. De bör bestå av referensmaskstorlekar för släpredskap och passiva nätredskap, minsta referensstorlekar för bevarande, stängda områden eller områden med begränsat tillträde, naturskyddsåtgärder för att begränsa bifångsterna av havsdäggdjur och havsfåglar i vissa områden och andra regionspecifika åtgärder som för närvarande är tillämpliga och som fortfarande behövs för att säkerställa att bevarandemålen fortsätter att uppfyllas tills dess att åtgärder vidtas inom ramen för regionaliseringen.

(24)

Om inga tekniska åtgärder har införts på regional nivå bör de fastställda referensstandarderna gälla. Dessa referensstandarder bör hämtas från befintliga tekniska åtgärder, med beaktande av utlåtanden från STECF och yttranden från de berörda parterna. De bör bestå av referensmaskstorlekar för släpredskap och passiva nätredskap, minsta referensstorlekar för bevarande, stängda områden eller områden med begränsat tillträde, naturskyddsåtgärder för att minimera och om möjligt eliminera oavsiktlig fångst av havsdäggdjur och havsfåglar i vissa områden och andra regionspecifika åtgärder som för närvarande är tillämpliga och som fortfarande behövs för att säkerställa att bevarandemålen fortsätter att uppfyllas tills dess att åtgärder vidtas inom ramen för regionaliseringen.

(25)

Medlemsstaterna kan i samarbete med berörda parter utarbeta gemensamma rekommendationer om lämpliga tekniska åtgärder som avviker från referensåtgärderna i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens regionaliseringsprocess.

(25)

Medlemsstaterna , i nära samarbete med berörd rådgivande nämnd, bör kunna utarbeta gemensamma rekommendationer om lämpliga tekniska åtgärder , på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, som avviker från referensåtgärderna för att anpassa de tekniska åtgärderna till fiskets regionala särdrag i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens regionaliseringsprocess , även om det saknas en flerårig förvaltningsplan .

(26)

Sådana regionala tekniska åtgärder bör minst vara likvärdiga med referensstandarderna vad gäller fiskemönster och skydd för känsliga arter och livsmiljöer .

(26)

Regionalisering bör användas för att utforma skräddarsydda åtgärder som beaktar varje fiskeområdes särdrag och skyddar deras känsliga arter och livsmiljöer. Sådana regionala tekniska åtgärder bör vara hållbara och minst säkerställa samma fiskemönster och skyddsnivå som referensstandarderna. Antagandet av eventuella regionala tekniska åtgärder bör bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

(26a)

Beslut som fattas av regionala grupper av medlemsstater inom ramen för regionaliseringen bör uppfylla samma krav på demokratisk översyn som besluten i de berörda medlemsstaterna.

(26b)

Regionalisering bör användas som ett verktyg för att uppmuntra till deltagande av alla relevanta intressenter, inbegripet icke-statliga organisationer, och att ge tyngd åt yrkesfiskare och deras engagemang så att de i nära samarbete med medlemsstater, rådgivande nämnder och forskare kan arbeta för att ta fram skräddarsydda åtgärder som tar hänsyn till särdragen i varje enskilt fiskeområde och skyddar miljöförhållandena där.

(27a)

Om det föreligger ett direkt förvaltningsintresse i fråga om en enskild medlemsstat kan förslag på enskilda tekniska åtgärder, för att ändra gällande bevarandeåtgärder, läggas fram efter samråd med relevanta rådgivande nämnder.

(28)

Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att i de fleråriga planerna anta artspecifika selektiva redskap eller redskap med andra maskstorlekar som alternativ till gällande referensmaskstorlekar, bör regionala grupper av medlemsstater säkerställa att dessa alternativa redskap ger minst lika hög selektivitet som eller bättre selektivitet än referensredskapen.

(28)

Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att anta artspecifika selektiva redskap eller redskap med andra maskstorlekar som alternativ till gällande referensmaskstorlekar, bör regionala grupper av medlemsstater säkerställa att dessa alternativa redskap ger minst lika hög selektivitet som eller bättre selektivitet än referensredskapen.

(29)

Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att i de fleråriga planerna ändra eller fastställa nya stängda områden eller områden med begränsat tillträde i syfte att skydda ungfisk eller lekansamlingar, bör regionala grupper av medlemsstater fastställa specifikationer, omfattning, varaktighet, redskapsrestriktioner och kontroll- och övervakningssystem i sina gemensamma rekommendationer.

(29)

Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att ändra eller fastställa nya stängda områden eller områden med begränsat tillträde i syfte att skydda ungfisk eller lekansamlingar, bör regionala grupper av medlemsstater fastställa specifikationer, omfattning, varaktighet, redskapsrestriktioner och kontroll- och övervakningssystem i sina gemensamma rekommendationer.

(30)

Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att i de fleråriga planerna ändra eller fastställa minsta referensstorlekar för bevarande, bör regionala grupper av medlemsstater säkerställa att målen för den gemensamma fiskeripolitiken inte äventyras genom att säkerställa att skyddet av unga exemplar av marina arter respekteras och samtidigt säkerställa att det inte införs någon snedvridning på marknaden och att det inte skapas någon marknad för fisk som inte når upp till minsta referensstorlekar för bevarande.

(30)

Vid utarbetandet av gemensamma rekommendationer för att ändra eller fastställa minsta referensstorlekar för bevarande, bör regionala grupper av medlemsstater bidra till att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås genom att säkerställa att skyddet av unga exemplar av marina arter helt och fullt respekteras och samtidigt säkerställa att det inte införs någon snedvridning på marknaden och att det inte skapas någon marknad för fisk som inte når upp till minsta referensstorlekar för bevarande.

(31)

Inrättandet av realtidsstängningar i förening med bestämmelser om förflyttning som en ytterligare åtgärd för att skydda ungfisk eller lekansamlingar bör tillåtas som ett alternativ som kommer att utvecklas ytterligare inom ramen för gemensamma rekommendationer. Villkoren för införande och upphävande av sådana områden samt kontroll- och övervakningsförfaranden bör fastställas i de relevanta gemensamma rekommendationerna.

(31)

Inrättandet av realtidsstängningar i förening med bestämmelser om förflyttning som en ytterligare åtgärd för att skydda ungfisk eller lekansamlingar eller känsliga arter bör tillåtas som ett alternativ som kommer att utvecklas ytterligare inom ramen för gemensamma rekommendationer. Villkoren för införande och upphävande av sådana områden , inbegripet undantag där så är lämpligt, samt kontroll- och övervakningsförfaranden bör fastställas i de relevanta gemensamma rekommendationerna.

(32)

På grundval av en vetenskaplig bedömning av effekterna av innovativa redskap, vederbörligen utvärderad av STECF, kan användningen av sådana redskap eller en utvidgning till användningen av nya redskap, t.ex. trålar med elektrisk ström, ingå som ett alternativ i gemensamma rekommendationer från regionala grupper av medlemsstater. Användningen av innovativa fiskeredskap bör inte tillåtas när den vetenskapliga bedömningen visar att användningen kommer att leda till negativ påverkan på känsliga livsmiljöer och icke-målarter.

(32)

På grundval av en vetenskaplig bedömning av effekterna av innovativa redskap, vederbörligen utvärderad av STECF, inbegripet potentiella negativa effekter av vissa redskap , kan användningen eller en utvidgning till användningen av innovativa redskap ingå som ett alternativ i gemensamma rekommendationer från regionala grupper av medlemsstater. Användningen av innovativa fiskeredskap bör inte tillåtas när den vetenskapliga bedömningen visar att användningen kommer att leda till negativ direkt eller kumulativ påverkan på marina livsmiljöer, särskilt känsliga livsmiljöer eller icke-målarter , eller att den kommer att äventyra uppnåendet av god miljöstatus för marina vatten .

(32a)

Regionala grupper bör utveckla ytterligare begränsningsåtgärder per redskapstyp, med utgångspunkt i vetenskapliga utlåtanden och bästa praxis, för att minimera och, där så är möjligt, eliminera bifångster av havsfåglar och havsdäggdjur, i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG och rådets direktiv 79/409/EEG  (1a) och avtalet om skydd för småvalar i Östersjön och Nordsjön (ASCOBANS) av den 17 mars 1992, i dess ändrade lydelse.

(33)

I syfte att minimera bifångsterna av känsliga arter och fiskeredskapens påverkan på känsliga livsmiljöer, bör regionala grupper av medlemsstater utarbeta ytterligare åtgärder för att minska fiskets påverkan på känsliga arter och livsmiljöer. Om det finns vetenskapliga belägg för att det föreligger ett allvarligt hot mot bevarandet av sådana arter och livsmiljöer bör medlemsstaterna införa ytterligare restriktioner avseende utformningen och användningen av vissa fiskeredskap eller till och med införa ett totalt förbud mot att använda dem i den aktuella regionen. Mer specifikt kan sådana bestämmelser tillämpas på användningen av drivgarn som i vissa områden lett till betydande fångster av valar och havsfåglar.

(33)

I syfte att minimera och om möjligt eliminera de oavsiktliga fångsterna av känsliga arter och fiskeredskapens påverkan på känsliga livsmiljöer, bör regionala grupper av medlemsstater utarbeta ytterligare åtgärder för att minska fiskets påverkan på känsliga arter och livsmiljöer. Om det finns vetenskapliga belägg för att det föreligger ett allvarligt hot mot bevarandet av sådana arter och livsmiljöer bör medlemsstaterna införa ytterligare restriktioner avseende utformningen och användningen av vissa fiskeredskap eller till och med införa ett totalt förbud mot att använda dem i den aktuella regionen i syfte att skydda den marina miljön, lokala fiskbestånd och berörda kustsamhällen . Mer specifikt kan sådana bestämmelser tillämpas på användningen av drivgarn som i vissa områden lett till betydande fångster av valar och havsfåglar.

(35)

I syfte att behålla de befintliga detaljerade rekommendationer som antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på förteckningarna över känsliga marina ekosystem samt med avseende på specifika tekniska åtgärder relaterade till definierade åtgärder för att skydda birkelånga och kungsfiskar. Kommissionen bör även ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på inkorporering i unionsrätten av framtida ändringar av de åtgärder som antagits av NEAFC, som ingår i vissa uttryckligen definierade icke-väsentliga delar av denna förordning och som blir bindande för unionen enligt villkoren i konventionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(36)

För att inte hindra vetenskaplig forskning eller utsättning och flyttning av fisk bör bestämmelserna i denna förordning inte vara tillämpliga på förfaranden som kan vara nödvändiga för sådan verksamhet.

(36)

För att inte hindra vetenskaplig forskning eller direkt utsättning och flyttning av fisk bör bestämmelserna i denna förordning inte vara tillämpliga på förfaranden som kan vara nödvändiga för sådan verksamhet.

(37)

När tillgängliga vetenskapliga utlåtanden visar att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda marina arter bör kommissionen ges befogenhet att i vederbörligen motiverade fall skyndsamt anta tillämpliga delegerade akter om fastställande av tekniska åtgärder för att begränsa sådana hot, vilka kompletterar eller avviker från denna förordning, eller tekniska åtgärder som fastställts på annat sätt i enlighet med unionslagstiftningen. Dessa åtgärder bör i synnerhet utformas för att hantera oväntade förändringar i beståndsmönstren till följd av hög eller låg rekrytering av ungfisk till ett bestånd, för att skydda lekande fisk eller skaldjur när bestånden befinner sig på mycket låga nivåer eller för att hantera andra förändringar i bevarandestatusen för fiskbestånd, som skulle kunna hota beståndets tillstånd. De kan innehålla restriktioner i fråga om användningen av släpredskap eller passiva redskap eller i fråga om fisket i vissa områden eller under vissa perioder.

(37)

När bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden visar att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda marina arter och livsmiljöer bör kommissionen ges befogenhet att i vederbörligen motiverade fall skyndsamt anta tillämpliga delegerade akter om fastställande av tekniska åtgärder för att begränsa sådana hot, vilka kompletterar eller avviker från denna förordning, eller tekniska åtgärder som fastställts på annat sätt i enlighet med unionslagstiftningen. Dessa åtgärder bör i synnerhet utformas för att hantera oväntade förändringar i beståndsmönstren till följd av hög eller låg rekrytering av ungfisk till ett bestånd eller oavsiktlig fångst av känsliga arter , för att skydda lekande fisk eller skaldjur när bestånden befinner sig på mycket låga nivåer eller för att hantera andra förändringar i bevarandestatusen för fiskbestånd eller känsliga arter , som skulle kunna hota beståndets tillstånd och för att åtgärda försämringar av artpopulationer och livsmiljöer till följd av fiskets påverkan samt andra nödvändiga bevarandeåtgärder . Sådana åtgärder kan innehålla restriktioner i fråga om användningen av släpredskap eller passiva redskap eller i fråga om fisket i vissa områden eller under vissa perioder.

(38)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget bör delegeras till kommissionen så att den kan uppdatera förteckningen över fisk och skaldjur för vilka det råder förbud mot riktat fiske, uppdatera förteckningen över känsliga områden där fisket bör begränsas, anta tekniska åtgärder som en del av fleråriga planer, och anta tekniska åtgärder som en del av tillfälliga utkastplaner. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(38)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget bör delegeras till kommissionen så att den , i syfte att fastställa resultatindikatorer för tekniska åtgärder i samband med fångster av fisk som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande, kan fastställa de centrala fiskeriverksamheterna och nivåerna för sådana fångster som gäller för dessa centrala fiskeriverksamheter, uppdatera förteckningen över fisk och skaldjur för vilka det råder förbud mot riktat fiske, uppdatera förteckningen över känsliga områden där fisket bör begränsas, anta tekniska åtgärder som en del av fleråriga planer eller om så är nödvändigt utom ramen för fleråriga planer, och anta tekniska åtgärder som en del av tillfälliga utkastplaner. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och på grundval av STECF-bedömningar . När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(40)

Senast vid utgången av 2020 och därefter vart tredje år bör kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning, på grundval av den information som överlämnats av medlemsstaterna och de berörda rådgivande nämnderna, efter att ha bedömts av STECF. Denna rapport bör bedöma i vilken omfattning tekniska åtgärder, både regionalt och på unionsnivå, har bidragit till att uppnå målen och nå det syfte som anges i denna förordning. På grundval av denna rapport, och när det på regional nivå finns belägg för att mål och syften inte har uppfyllts, bör medlemsstaterna i den aktuella regionen lägga fram en plan som anger vilka korrigerande åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att dessa mål och syften kan uppfyllas. Kommissionen bör också föreslå Europaparlamentet och rådet nödvändiga ändringar av denna förordning, på grundval av rapporten.

(40)

Senast den … [tre år efter denna förordnings ikraftträdande] och därefter vart tredje år bör kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning, på grundval av den information som överlämnats av medlemsstaterna och de berörda rådgivande nämnderna, efter att ha bedömts av STECF. Denna rapport bör bedöma i vilken omfattning tekniska åtgärder, både regionalt och på unionsnivå, har bidragit till att uppnå målen och nå nivån för de resultatindikatorer som anges i denna förordning. På grundval av denna rapport, och när det på regional nivå finns belägg för att mål inte har uppfyllts eller för att resultatindikatorerna ligger på en otillfredsställande nivå , bör medlemsstaterna i den aktuella regionen lägga fram en plan som anger vilka korrigerande åtgärder som kommer att vidtas för att säkerställa att dessa mål kan uppfyllas och resultatindikatorernas nivå kan förbättras . Kommissionen bör också föreslå Europaparlamentet och rådet nödvändiga ändringar av denna förordning, på grundval av rapporten.

(42)

Rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 (29), (EG) nr 1098/2007 (30), (EG) nr 1224/2009 (31) och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1343/2011  (32) och (EU) nr 1380/2013 (33) bör ändras i enlighet med detta.

(42)

Rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 (29), (EG) nr 1098/2007 (30), (EG) nr 1224/2009 (31) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (33) bör ändras i enlighet med detta.

(43)

I syfte att komplettera eller ändra befintliga närmare bestämmelser som införlivar rekommendationer som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på tekniska åtgärder i förordning (EU) nr 1343/2011. Kommissionen bör även ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på inkorporering i unionsrätten av framtida ändringar av de åtgärder som antagits av AKFM, som ingår i vissa uttryckligen definierade icke-väsentliga delar av denna förordning och som blir bindande för unionen enligt villkoren i AKFM-avtalet. Förordning (EU) nr 1343/2011 bör ändras i enlighet med detta. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(b)

användning av fiskeredskap och växelverkan mellan fiskeverksamheten och de marina ekosystemen .

(b)

användning av fiskeredskap.

(ba)

växelverkan mellan dessa redskap och de marina ekosystemen.

(a)

skapa optimala fiskemönster till skydd för ungfisk och lekansamlingar av marina arter,

(a)

säkerställa hållbara fiskemönster till skydd för ungfisk och lekansamlingar av marina arter, och tillhandahålla lämpliga skyddsåtgärder.

(b)

säkerställa att de bifångster av de marina arter som förtecknas i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG och av andra känsliga arter som sker inom fisket minimeras och om möjligt elimineras så att de inte utgör ett hot mot bevarandestatusen för dessa arter ,

(b)

säkerställa att oavsiktliga fångster av känsliga marina arter , i synnerhet de som förtecknas i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG, som sker inom fisket minimeras och om möjligt elimineras,

(c)

säkerställa att fiskets miljöpåverkan på marina livsmiljöer minimeras och om möjligt elimineras så att de inte utgör ett hot mot bevarandestatusen för dessa livsmiljöer ,

(c)

säkerställa , t.ex. genom lämpliga incitament, att fiskets negativa miljöpåverkan på marina livsmiljöer minimeras och om möjligt elimineras,

(d)

bidra till att det finns förvaltningsåtgärder införda i syfte att uppfylla skyldigheterna enligt direktiven 92/43/EEG, 2009/147/EG, 2008/56/EG och 2000/60/EG.

(d)

ha förvaltningsåtgärder i syfte att uppfylla skyldigheterna enligt direktiven 92/43/EEG, 2009/147/EG, 2008/56/EG och 2000/60/EG.

(da)

säkerställa att de villkor som anges i deskriptorerna 1, 3, 4 och 6 i bilagan till kommissionens beslut 2010/477/EU uppfylls.

(a)

Säkerställa att fångsterna av marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande inte överstiger 5 volymprocent i enlighet med artikel 2.2 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 .

(a)

I vilken mån fångsterna av marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande gradvis minskas ner till specifika nivåer för centrala fiskeriverksamheter .

(b)

Säkerställa att bifångsterna av havsdäggdjur, marina reptiler, havsfåglar och andra icke kommersiellt nyttjade arter inte överstiger de nivåer som föreskrivs i unionslagstiftningen och i internationella avtal .

(b)

I vilken mån oavsiktliga fångster av havsdäggdjur, marina reptiler, havsfåglar och andra icke kommersiellt nyttjade arter gradvis minskas och om möjligt elimineras .

(c)

Säkerställa att fiskeverksamhetens miljöpåverkan på livsmiljöer på havsbotten inte överstiger de nivåer som krävs för att uppnå god miljöstatus för varje livsmiljötyp som bedöms inom ramen för direktiv 2008/56/EG i varje marin region eller delregion, med avseende på både livsmiljöernas kvalitet och det fysiska utbredningsområde inom vilket de föreskrivna nivåerna måste uppnås.

(c)

I vilken mån fiskeverksamhetens negativa miljöpåverkan på marina livsmiljöer, inklusive känsliga livsmiljöer på havsbotten , minimeras och hålls under de nivåer som krävs för att uppnå god miljöstatus , särskilt för var och en av de livsmiljötyper som bedöms inom ramen för direktiv 2008/56/EG, i varje marin region eller delregion med avseende på både livsmiljöernas kvalitet och det fysiska utbredningsområde inom vilket de föreskrivna nivåerna måste uppnås.

(a)

de centrala fiskeriverksamheter som avses i punkt 1,

(b)

nivåerna på nuvarande fångster av marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande för var och en av de centrala fiskeriverksamheterna, på grundval av data från medlemsstaterna för referensåren 2013–2015,

(c)

de specifika målnivåerna för minskningen av fångster av marina arter som inte når upp till minsta referensstorlek för bevarande, för var och en av de centrala fiskeriverksamheterna, i syfte att uppnå målet att säkerställa hållbara fiskemönster och skydd för ungfisk.

(a)

Nordsjön: Ices-sektionerna (34) IIa, IIIa och IV.

(a)

Nordsjön: unionsvatten i Ices-sektionerna (34) IIa, IIIa och IV.

(c)

nordvästliga vatten: Ices-delområdena V  (med undantag av Va och andra vatten än unionsvatten i Vb) , VI och VII.

(c)

nordvästliga vatten: unionsvatten i Ices-delområdena V, VI och VII.

(g)

Yttersta randområden: vattnen runt de yttersta randområdena enligt artikel 349 första stycket i fördraget, som ska vara uppdelade i tre områden: västra Atlanten, östra Atlanten och Indiska oceanen.

(g)

Unionsvatten i Indiska oceanen och västra Atlanten: de vatten runt Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin som omfattas av en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion.

(1)

fiskemönster: hur fisketrycket är fördelat över åldersprofilen hos ett bestånd.

(1)

fiskemönster: hur fiskedödligheten är fördelad över ålders- och storleksprofilen hos ett bestånd.

(2)

selektivitet: ett kvantitativt uttryck angivet som sannolikheten av att fånga fisk av en viss storlek med en viss maskstorlek (eller krokstorlek) .

(2)

selektivitet: sannolikheten av att fånga fisk av en viss art eller storlek med vissa redskapsegenskaper .

(3)

(4)

riktat fiske: fiske efter en definierad art eller kombination av arter där den totala fångsten av denna art/dessa arter utgör mer än 50 % av det ekonomiska värdet av fångsten .

(4)

riktat fiske: fiskeansträngning riktad mot en specifik art eller grupp av arter där den exakta sammansättningen varierar mellan olika fiskeverksamheter och där de specifika reglerna för tekniska minimispecifikationer för maskstorlek och selektiva redskap per fiskeverksamhet fastställs på regional nivå .

(5a)

(5b)

(7)

känslig art: en art vars bevarandestatus, inbegripet livsmiljö, utbredning, populationsstorlek och populationstillstånd, påverkas negativt av belastningar från mänsklig verksamhet, inbegripet fiskeverksamhet. I känsliga arter ingår, i synnerhet, de arter som förtecknas i bilagorna II och IV till direktiv 92/43/EEG, arter som omfattas av direktiv 2009/147/EG och arter som måste skyddas för att god miljöstatus enligt direktiv 2008/56/EG ska kunna uppnås.

(7)

känslig art: en art vars bevarandestatus, inbegripet livsmiljö, utbredning, populationsstorlek eller populationstillstånd, påverkas negativt av belastningar från mänsklig verksamhet, inbegripet fiskeverksamhet. I känsliga arter ingår, i synnerhet, de arter som förtecknas i bilagorna II och IV till direktiv 92/43/EEG, arter som omfattas av direktiv 2009/147/EG och arter som måste skyddas för att god miljöstatus enligt direktiv 2008/56/EG ska kunna uppnås.

(8)

små pelagiska arter: makrill, sill/strömming, taggmakrill, ansjovis, sardin, blåvitling, silverfisk, skarpsill, trynfisk.

(8)

små pelagiska arter: bland annat makrill, sill/strömming, taggmakrill, ansjovis, sardin, blåvitling, silverfisk, skarpsill, trynfisk , oxögonfisk, rund sardinell och afrikansk sardinell .

(9a)

(10)

rådgivande nämnder: grupper av berörda parter som inrättats inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken för att främja att alla berörda parter företräds på ett väl avvägt sätt och bidra till att den gemensamma fiskeripolitikens mål uppnås .

(10)

rådgivande nämnder: grupper av berörda parter som inrättats enligt artikel 43 i förordning (EU) nr 1380/2013 och som bedriver sin verksamhet enligt artiklarna 44 och 45 i och bilaga III till den förordningen .

(11)

trål: fiskeredskap som aktivt bogseras av ett eller flera fiskefartyg och som består av nät som har en kon- eller pyramidformad kropp (trålkropp) som är sluten baktill med en kasse (strut) . släpredskap: alla trålar, snurrevadar och liknande redskap med en kon- eller pyramidformad trålkropp som längst bak är tillsluten med en kasse (strut) eller som består två långa vingar, en kropp och en kasse (strut) och som flyttas aktivt i vattnet .

(11)

trål: ett fiskeredskap som omfattar ett nät som aktivt bogseras av ett eller flera fiskefartyg och som längst bak är tillslutet med en kasse (strut).

(11a)

(12)

bottentrål: en trål konstruerad och riggad för att släpas på eller nära havsbotten.

(13)

bottenpartrål: en bottentrål som släpas av två fartyg samtidigt, ett på var sida av trålen. Trålen hålls öppen horisontellt genom avståndet mellan de två fartygen när de släpar redskapet.

(15)

bomtrål: ett redskap med ett trålnät som hålls öppet horisontellt med hjälp av ett trä- eller stålrör, dvs. bommen, och ett nätstycke försett med kätting, en så kallad kättingmatta, eller skrapkättingar och som aktivt släpas på havsbotten .

(15)

bomtrål: ett redskap med ett trålnät som hålls öppet horisontellt med hjälp av en bom, vingar eller andra liknande anordningar .

(16)

trål med elektrisk ström: en fisketeknik (elfiske) som använder ett elektriskt fält för att fånga fisk. Trålredskapet består av ett antal elektroder fästa på redskapet i släpriktningen, vilka avger korta elektriska pulser .

(16)

trål med elektrisk ström: en trål som använder elektrisk ström för att fånga marina biologiska resurser .

(17a)

(20)

passiva nätredskap: varje typ av nät/garn, insnärjningsnät eller grimgarn som antingen är förankrat och bottenstående (nät/garn eller förankrat redskap) eller som får driva med strömmen (drivgarn) och som fisken simmar in i för att sedan snärjas in eller fastna i nätstycket.

(20)

passiva nätredskap: varje typ av nät/garn, insnärjningsnät eller grimgarn som är förankrat och bottenstående (nät/garn eller förankrat redskap) och som fisken simmar in i för att sedan snärjas in eller fastna i nätstycket.

(21)

drivgarn: ett nätredskap som består av ett eller flera nätstycken som alla hänger parallellt på en eller flera ledarmar och som flyter på vattenytan eller på en viss nivå under vattenytan med hjälp av flytanordningar och som driver med strömmen, antingen fritt eller med det fartyg vid vilket det är fäst. Det kan vara utrustat med anordningar för att stabilisera garnet eller begränsa dess drivförmåga , till exempel ett drivankare eller ett ankare vid botten fäst vid nätredskapets ena ände .

(21)

drivgarn: ett nätredskap som flyter på vattenytan eller på en viss nivå under vattenytan med hjälp av flytanordningar och som driver med strömmen, antingen fritt eller med det fartyg vid vilket det är fäst. Det kan vara utrustat med anordningar för att stabilisera garnet eller begränsa dess drivförmåga.

(22)

bottenstående nät/garn: ett nätredskap som består av ett enda nätstycke som står vertikalt i vattnet med flöten och vikter. Det fångar levande akvatiska resurser i maskorna och förankras, eller kan förankras på något sätt i havsbotten.

(22)

nät/garn: ett passivt nätredskap som består av ett enda nätstycke som står vertikalt i vattnet med flöten och vikter.

(23)

bottenstående insnärjningsnät: ett redskap som består av ett enda nätstycke som riggats så att nätstycket hänger från teln för att få en större mängd löst hängande nät än i ett bottenstående nät/garn. Insnärjningsnäten har oftast mindre flythjälp på huvudteln och står inte så högt vid fiske som det genomsnittliga bottenstående nätet/garnet och är förankrat, eller kan förankras på något sätt i havsbotten .

(23)

insnärjningsnät: passivt nät/garn bestående av ett nätstycke som riggats så att nätstycket hänger från teln för att få en större mängd löst hängande nät än i ett vanligt nät/garn .

(24)

bottenstående grimgarn: ett nätredskap som består av två eller tre nätväggar där de två yttre väggarna har stor maskstorlek och mellanlagret, som är infogat mellan dem, har små fina maskor , och som är förankrat, eller kan förankras på något sätt i havsbotten .

(24)

grimgarn: ett passivt nätredskap som består av två eller flera nätväggar där de två yttre väggarna har stor maskstorlek och mellanlagret, som är infogat mellan dem, har små maskor.

(26)

långrev: fiskeredskap som består av en huvudlina, ibland av betydande längd, vid vilken tafsar med krokar, agnade eller utan bete, är fästade på regelbundet avstånd från varandra. Huvudlinan förankras antingen horisontellt i eller nära havsbotten, vertikalt eller kan få driva vid havsytan.

(26)

långrev: fiskeredskap som består av en huvudlina, av varierande längd, vid vilken kortare linor (tafsar) är fästade på målartsspecifikt avstånd från varandra. Huvudlinan förankras antingen horisontellt i eller nära havsbotten, vertikalt eller kan få driva vid havsytan.

(27)

burar, tinor och mjärdar: fällor i form av burar eller korgar gjorda i olika material med en eller flera öppningar eller ingångar; fällorna som utformats för att fånga kräftdjur eller fisk sätts ut på havsbotten antingen enskilt eller i rader, och är länkade med linor (vakarelinor) till vakare på havsytan som visar deras position.

(27)

burar, tinor och mjärdar: fällor i form av burar eller korgar med en eller flera öppningar eller ingångar; fällorna som utformats för att fånga kräftdjur , blötdjur eller fisk sätts ut på havsbotten , eller hängs upp ovanför den, antingen enskilt eller i rader, och är länkade med linor (vakarelinor) till vakare på havsytan som visar deras position.

(28)

handlina: fisketeknik med en fiskelina som hålls i händerna. Ett eller flera drag eller agnade krokar är fästa på linan.

(28)

handlina: en handhållen fiskelina med ett eller flera drag eller agnade krokar fästa på linan.

(29)

St Andrews cross: gripredskap som används för att med en saxlik rörelse skörda antingen musslor eller röda koraller på havsbotten.

(29)

St Andrews cross: gripredskap som kan användas med en saxlik rörelse för att skörda antingen musslor eller röda koraller på havsbotten.

(30)

strut: den bakre delen av trålen och som antingen har cylindrisk form, dvs. samma omkrets hela vägen, eller konisk form. Struten består av en eller flera paneler (nätstycken) med samma maskstorlek som är fastgjorda vid varandra längs sidorna utmed trålens axel med hjälp av en söm varpå en sidolina kan fastgöras . Av regleringsskäl rör det sig om de sista 50 maskorna i nätet.

(30)

strut: den bakre delen av trålen och som antingen har cylindrisk form, dvs. samma omkrets hela vägen, eller konisk form. Struten består av en eller flera paneler (nätstycken) som är fastgjorda vid varandra längs sidorna. Av regleringsskäl rör det sig om de sista 50 maskorna i nätet.

(31)

maskstorlek: maskstorleken i ett släpredskaps strut, mätt enligt det förfarande som anges i kommissionens förordning (EG) nr 517/2008  (40) .

(31)

maskstorlek:

(a)

I nät med knutor: det största avståndet mellan två motsatta knutar i samma maska när denna är helt utsträckt.

(b)

I knutlösa nät: det största avståndet mellan två motsatta spetsar på den längsta axeln i samma maska när denna är helt utsträckt.

(32)

fyrkantsmaska: den form på maskan som uppstår när nätstycket monteras med 45o avvikelse från N-riktningen så att maskstolparna löper parallellt med och i 90o vinkel mot trålnätets längdaxel.

(32)

fyrkantsmaska: en fyrsidig maska bestående av två uppsättningar lika långa parallella stolpar, varav den ena uppsättningen är parallell med och den andra uppsättningen är vinkelrät mot nätets längdaxel.

(33)

diagonalmaska: vanliga rombformade maskor i ett nätstycke .

(33)

diagonalmaska: fyra maskstolpar av samma längd, där maskans två diagonaler är vinkelräta och en diagonal är parallell med nätstyckets längdaxel .

(36)

(38)

nedsänkningstid: tiden från den tidpunkt då näten först läggs i vattnet till den tidpunkt då näten helt och hållet halats ombord på fiskefartyget.

(38)

nedsänkningstid: tiden från den tidpunkt då ett redskap först läggs i vattnet till den tidpunkt då det helt och hållet halats ombord på fiskefartyget.

(39)

redskapsövervakningssensorer: elektroniska fjärrsensorer som kan placeras på trålar eller snörpvadar/ringnotar för att övervaka viktiga prestandaparametrar som avståndet mellan trålbord och fångststorlek .

(39)

redskapsövervakningssensorer: elektroniska fjärrsensorer som är fastsatta för att övervaka viktiga prestandaparametrar som avståndet mellan trålbord eller fångstvolym .

(39a)

(40)

ljudskrämmare: fjärrstyrda anordningar som avger akustiska signaler för att göra marina havsdäggdjur medvetna om och varna dem för att det finns fiskeredskap i närheten .

(40)

ljudskrämmare: fjärrstyrda anordningar som avger akustiska signaler för att skrämma bort marina havsdäggdjur från fiskeredskap.

(42)

utsortering: bruket att kasta överbord fisk med lågt värde och som omfattas av fångstbegränsningar, även om den skulle ha kunnat landas legalt, i syfte att maximera det ekonomiska värdet eller penningvärdet av den fisk som tas i hamn.

(42)

utsortering: bruket att kasta överbord fisk med lågt värde och som omfattas av fångstbegränsningar, även om den skulle ha landats legalt, i syfte att maximera det ekonomiska värdet eller penningvärdet av den fisk som tas i hamn.

(43a)

(45a)

(b)

Elström , med undantag för användningen av trål med elektrisk ström enligt artikel 24 och bilaga V del E .

(b)

Elström.

(g)

Alla typer av projektiler.

(g)

Alla typer av projektiler , med undantag av sådana som används för att slakta tonfisk i burar eller fällor och handhållna harpuner och harpungevär som används i samband med fritidsfiske utan andningsapparat, från soluppgång till solnedgång .

—

Långfenad tonfisk (Thunnus alalunga),

(a)

särskilda undantag som fastställs i bilaga V del C punkt 6, bilaga VI del C punkterna 6 och 9 samt bilaga VIII del C punkt 4 gälla där det karterade djupet är mellan 200 och 600 meter, och

(b)

utsättning av bottenstående nät/garn, insnärjningsnät och grimgarn vid någon position där det karterade djupet är större än 200 meter vara tillåten i de fiskeområden som anges i artikel 5 e.

(a)

garantera skydd av unga exemplar av marina arter i enlighet med artikel 15.11 och 15.12 i förordning (EU) nr 1380/2013,

(a)

garantera skydd av unga exemplar av marina arter så att majoriteten av fisken har uppnått lekålder innan den fångas, i enlighet med artikel 15.11 och 15.12 i förordning (EU) nr 1380/2013,

(aa)

förbjuda saluföring för användning som livsmedel av unga exemplar av marina arter i enlighet med artiklarna 2.5 b och 15.11 i förordning (EU) nr 1380/2013,

(g)

I bilaga XI för de yttersta randområdena .

(g)

I bilaga XI för unionens vatten i Indiska oceanen och västra Atlanten .

(a)

syfta till att uppnå de mål som anges i artikel 3 i den här förordningen, med särskild hänsyn till de resultatindikatorer som anges i artikel 4,

(b)

ledas av principen om god förvaltning som anges i artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013,

(c)

ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder, inbegripet genom tilldelning av fiskemöjligheter och

(d)

åtminstone vara likvärdiga med de åtgärder som avses i punkt 1 eller, vad gäller bestämmelser om maskstorlek, med de åtgärder som är tillämpliga den … [dagen före datum för denna förordnings ikraftträdande] vad gäller fiskemönster och skyddsnivå för känsliga arter och livsmiljöer.

(a)

ändra eller komplettera de åtgärder som anges i bilagorna V–XI,

(b)

avvika från de åtgärder som anges i bilagorna V–XI för ett visst område eller en viss tidsperiod, under förutsättning att det kan visas att dessa åtgärder inte innebär några bevarandemässiga fördelar i det området eller under den perioden eller att den alternativa åtgärden uppnår samma mål.

(a)

syfta till att uppnå de mål som anges i artiklarna 3 och 4 i denna förordning,

(b)

ledas av principen om god förvaltning som anges i artikel 3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och

(c)

ge incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder genom tilldelning av fiskemöjligheter.

1.

När medlemsstater lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 19 i syfte att ändra eller fastställa minsta referensstorlekar för bevarande i förteckningen i del A i bilagorna V–X ska de respektera målet att säkerställa skydd för ungfisk och lekansamlingar av marina arter.

1.

När medlemsstater lämnar in gemensamma rekommendationer i enlighet med artikel 18 i syfte att ändra eller fastställa minsta referensstorlekar för bevarande i förteckningen i del A i bilagorna V–X ska de respektera målet att säkerställa skydd för ungfisk och lekansamlingar av marina arter. Gemensamma rekommendationer ska bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning och beakta biologiska grunder, i synnerhet den storlek då arten i fråga är könsmogen. Gemensamma rekommendationer får inte äventyra kontrollen och efterlevnadsbestämmelserna när det gäller att landa och saluföra fiskeriprodukter.

1a.

—

framlägga information om hur väl åtgärderna för att minska påverkan och övervakningssystemen fungerar,

(da)

Undantag som antagits på grundval av artikel 15.4 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(a)

att i unionslagstiftningen införliva vissa tekniska åtgärder som antagits av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC), inbegripet förteckningar över känsliga marina ekosystem och särskilda tekniska åtgärder för fisket efter blåvitling och kungsfiskar som anges i NEAFC:s rekommendationer 05:2013, 19:2014, 01:2015, 02:2015, och

(b)

att anta andra tekniska åtgärder som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av de lagstiftningsakter som införlivar NEAFC:s rekommendationer.

(b)

säljs för andra ändamål än för direkt användning som livsmedel.

(b)

när det rör sig om exemplar som underskrider den minsta referensstorleken för bevarande, säljs för andra ändamål än för direkt användning som livsmedel.