—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948 och FN:s människorättskonventioner med tillhörande fakultativa protokoll,

—

med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

—

med beaktande av Pekingdeklarationen från 1995 och handlingsplanen från den fjärde kvinnokonferensen i Peking, särskilt dess kritiska område K (Kvinnor och miljö),

—

med beaktande av Demographic Exploration for Climate Adaptation (DECA) som utvecklats av FN:s befolkningsfond (UNFPA) och som kombinerar befolkningsuppgifter med geografin för klimatrisker och erbjuder ett politiskt verktyg för katastrofriskreducering,

—

med beaktande av FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD), som trädde i kraft i december 1996, och särskilt artikel 5 i dess allmänna bestämmelser,

—

med beaktande av den 18:e partskonferensen (COP 18) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som hölls i Doha i Qatar den 26 november – 8 december 2012 (beslut 23/CP.18),

—

med beaktande av den 20:e partskonferensen (COP 20) för UNFCCC, som hölls i Lima i Peru den 1–12 december 2014, och i synnerhet av Lima-programmet för jämställdhet (beslut 18/CP.20),

—

med beaktande av den 21:a partskonferensen (COP 21) för UNFCCC, som hölls i Paris i Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

—

med beaktande av artikel 8 i Parisavtalet,

—

med beaktande av den 22:a partskonferensen (COP 22) för UNFCCC, som hölls i Marrakech i Marocko den 7–18 november 2016, och dess beslut om jämställdhet och klimatförändring som utökade Lima-programmet för jämställdhet (beslut 21/CP.22),

—

med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs i september 2015 och som trädde i kraft den 1 januari 2016, och i synnerhet dess hållbara utvecklingsmål 1, 4, 5 och 13,

—

med beaktande av resolution 35/20 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 22 juni 2017 om mänskliga rättigheter och klimatförändringar,

—

med beaktande av artiklarna 2, 3.2 och 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om jämställdhet och miljö: ökade möjligheter till beslutsfattande, kvalifikationer och konkurrenskraft inom den politik som bedrivs i EU för att mildra effekterna av klimatförändring,

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet (2016–2020), som antogs av rådet den 26 oktober 2015,

—

med beaktande av sin resolution av den 26 november 2014 om FN:s klimatkonferens 2014 – COP 20 i Lima, Peru (1–12 december 2014) (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om kvinnor och klimatförändringarna (3),

—

med beaktande av den ståndpunkt om 2015 års nya klimatavtal som offentliggjordes den 1 juni 2015 av organisationen Women and Gender Constituency (4),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) av den 26 januari 2017Gender in environment and climate change (5),

—

med beaktande av Genèveförpliktelsen om mänskliga rättigheter inom klimatåtgärder,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A8-0403/2017), och av följande skäl:

A.

Klimatförändringarna sker globalt, men är mer destruktiva för de länder och samhällen som bidrar minst till den globala uppvärmningen. Konsekvenserna är större för de befolkningsgrupper som är mest beroende av naturresurser för sin försörjning och/eller som har minst förmåga att hantera naturkatastrofer, såsom torka, jordskred, översvämningar och orkaner. Befolkningsgrupper med begränsade ekonomiska resurser för att anpassa sig till klimatförändringar är de som kommer att drabbas hårdast av effekterna.

B.

Klimatförändringarnas effekter upplevs olika av kvinnor och män. Kvinnor är mer sårbara, utsätts av olika anledningar för större risker och bär en större börda, bl.a. beroende på ojämlik tillgång till resurser, utbildning, sysselsättningsmöjligheter och markrättigheter, men även på grund av sociala och kulturella normer och deras varierande intersektionella erfarenheter.

C.

Kvinnor är särskilt utsatta för klimatförändringar och drabbas orimligt hårt av effekterna av dem på grund av deras roll i samhället såsom att tillhandahålla vatten, livsmedel och brännbart material till familjen och ge anhörigomsorg. Kvinnor står för mer än 70 % av världens dagliga vattenhushållning. I de regioner som är värst drabbade av klimatförändringar arbetar nästan 70 % av alla kvinnor inom jordbrukssektorn, men de deltar sällan i utformningen av klimatpolitiken.

D.

FN uppskattar att 781 miljoner människor från 15 år och uppåt är analfabeter, och av dessa är nästan två tredjedelar kvinnor (6). Tillgång till information och utbildning via lämpliga kommunikationskanaler har en central betydelse för att säkerställa kvinnors självständighet, särskilt under naturkatastrofer.

E.

I Afrikas jordbrukssektor producerar kvinnor över 90 % av baslivsmedlen, men äger endast omkring 1 % av åkermarken.

F.

Naturkatastrofer har en betydande inverkan på utbildning, hälsa, strukturell fattigdom och förflyttningar av befolkningsgrupper.

G.

FN uppskattar att 70 % av de 1,3 miljarder människor som lever i fattigdom runt om i världen är kvinnor. De fattiga bor oftare i marginaliserade områden som drabbas av översvämningar, höjda havsnivåer och stormar. I samband med naturkatastrofer är risken för att dö 14 gånger högre för kvinnor och barn än för män.

H.

Effekterna av klimatförändringar ökar klyftan mellan könen sett till diskriminering, hot mot människors hälsa, förlorade försörjningsmöjligheter, tvångsförflyttning, migration, fattigdom, människohandel, våld, sexuellt utnyttjande, osäker livsmedelsförsörjning samt tillgång till infrastruktur och grundläggande tjänster. Det krävs en jämställdhetsintegrerad strategi som kopplar samman analysen av klimateffekter till en kritisk diskussion om konsumtionsmönster och deras påverkan på klimatförändringar.

I.

Kvinnors ojämlika deltagande i beslutsprocesser och på arbetsmarknaden spär på orättvisorna och hindrar ofta kvinnor från att fullt ut bidra till och delta i beslut, planeringen och genomförandet av klimatpolitik. Kvinnor är inte bara offer utan också viktiga aktörer när det gäller att driva igenom förändringar såväl i arbetet med att utveckla strategier för begränsning och anpassning i sina samhällen som på beslutsfattande positioner, och måste ges befogenhet att göra detta.

J.

I 1995 års handlingsplan från Peking definieras tydligt sambandet mellan jämställdhet, miljö och hållbar utveckling, och kvinnors strategiska roll i utvecklingen av hållbara och miljövänliga konsumtions- och produktionsmönster lyfts fram, inbegripet behovet av att kvinnor deltar på lika villkor i de miljöbeslut som fattas på samtliga nivåer.

K.

I artikel 5 i de allmänna bestämmelserna i UNCCD erkänns kvinnans roll på landsbygden och i de regioner som drabbas hårdast av ökenspridning och torka, och både mäns och kvinnors lika deltagande i kampen mot ökenspridning och torkans konsekvenser uppmuntras.

L.

För att uppnå en jämn könsfördelning och ett meningsfullt deltagande av kvinnor i alla processer är det de strukturer som ligger till grund för ojämlikheten mellan könen som slutligen måste förändras.

M.

Vid COP18 beslutade parterna i UNFCCC (beslut 23/CP.18) att anta målet att uppnå en jämn könsfördelning i de organ som inrättas enligt konventionen och Kyotoprotokollet, dels för att förbättra kvinnors deltagande och garantera en effektivare klimatförändringspolitik där samma hänsyn tas till kvinnors och mäns behov, dels för att bevaka de framsteg som görs mot en jämn könsfördelning i arbetet för en jämställdhetsintegrerad klimatpolitik.

N.

Kvinnor är fortfarande underrepresenterade i organ som fattar beslut om klimatförändringar på nationell nivå i EU:s medlemsstater, men inte i kommissionens berörda generaldirektorat såsom GD Klimatpolitik och GD Energi där 40 % av tjänsterna i respektive GD innehas av kvinnor.

O.

Genom Lima-programmet för jämställdhet, som antogs vid COP 20 (beslut 18/CP.20), ställs krav på parterna att uppnå en jämn könsfördelning i deras representation, och att främja jämställdhetshänsyn vid utarbetandet och genomförandet av klimatförändringspolitik. Parterna uppmanas stödja utbildning för och information till kvinnliga och manliga delegater om frågor som rör jämn könsfördelning och klimatförändringar.

P.

Parisavtalet (COP 21) fastställer att parterna bör beakta sina respektive skyldigheter avseende bland annat människorättsfrågor och jämställdhet när de vidtar åtgärder mot klimatförändringar i genomförandet av avtalet.

Q.

Mekanismer för finansiering av anpassnings- och begränsningsåtgärder för att hantera förluster och skador eller klimatrelaterad tvångsförflyttning blir effektivare om de låter kvinnor delta fullt ut i utformningen, beslutsfattandet och genomförandet, även på gräsrotsnivå. Om kvinnors kunskaper, bland annat lokal och ursprunglig kunskap, beaktas kan det förbättra katastrofhanteringen, öka den biologiska mångfalden, förbättra vattenvården, öka livsmedelstryggheten, förhindra ökenspridningen, skydda skogar, säkerställa en snabb övergång till förnybar energiteknik och stödja folkhälsan.

R.

Parterna i Parisavtalet har erkänt att klimatförändringar är en gemensam angelägenhet för hela mänskligheten. Parterna bör, när de vidtar åtgärder för att motverka klimatförändringar, respektera, främja och beakta sina respektive skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, rätten till hälsa, rättigheterna för urbefolkningar, lokala samhällen, migranter, barn, personer med funktionsnedsättning och personer i utsatta situationer liksom rätten till utveckling samt jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och rättvisa mellan generationer.

S.

Klimaträttvisa kopplar samman mänskliga rättigheter och utveckling samt skyddar rättigheterna för de mest utsatta grupperna samt garanterar att klimatförändringarnas bördor och positiva effekter liksom deras följder fördelas lika.

T.

FN:s hållbara utvecklingsmål bekräftar sambandet mellan att uppnå jämställdhet och att uppnå alla mål för hållbar utveckling, däribland mål 13 om klimatförändringar med en möjlighet att angripa de grundläggande orsakerna till kvinnors socioekonomiskt svagare ställning och därmed förbättra deras motståndskraft mot klimatförändringar.

U.

Klimatförändringarnas effekter i regioner som Afrika söder om Sahara och Sydasien kan tvinga mer än 100 miljoner människor in i extrem fattigdom före 2030, och underblåsa konflikter som gör att människor tvingas fly. Konventionen för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) uppskattar att 135 miljoner människor kan vara på flykt på grund av ökenspridning 2045. FN:s internationella organisation för migration konstaterar i sin bedömning av evidens att antalet klimatflyktingar 2050 kan uppgå till mellan 25 miljoner och 1 miljard – 200 miljoner är den siffra som oftast brukar anges.

V.

Jämställdhet, social rättvisa och rätten till utveckling ingår i begreppet klimaträttvisa. Även om hela samhället får bära bördan av klimatförändringarnas konsekvenser är det framför allt kvinnor som drabbas mest av klimatrelaterad tvångsförflyttning.

W.

Klimatförändringar innebär flera och mer omfattande naturkatastrofer vilket kan leda till förlust av egendom, av inkomstgenererande sysselsättning och av tillgång till fungerande hälso- och sjukvård, och till en ökad risk för könsbaserat våld. Kvinnors möjligheter att hantera effekterna av naturkatastrofer hämmas ofta av den ojämlikhet som råder. Klimatförändringarna kommer sannolikt att underblåsa denna ojämlikhet och skapa större sårbarhet och tvångsförflyttning.

X.

I många fall kan dessa effekter fortfarande undvikas genom en snabb, inkluderande och jämställdhetsintegrerad utvecklingsagenda med fokus på begränsning av och anpassning till förändrade klimatförhållanden.

Y.

Effekterna av klimatförändringar förutspås leda till större tvångsförflyttningar av personer som inte passar in i nuvarande internationella ramar. Att motverka klimatrelaterad tvångsförflyttning kommer att bli en oerhört stor utmaning som kräver en komplex och omfattande global strategi som bygger på respekt för mänskliga rättigheter.

Z.

Det faktum att FN:s råd för mänskliga rättigheter 2017 antog dokumentet om viktiga budskap om mänskliga rättigheter och klimatförändringar är ett stort steg framåt när det gäller att hantera de negativa effekter som klimatförändringar har på ett fullt och effektivt utövande av mänskliga rättigheter. Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet ger globala ledare en övergripande normativ grund för utveckling av en ram som effektivt kan ta itu med klimatförändringar genom att bygga vidare på FN:s befintliga instrument.

AA.

EU har en tydlig rättslig ram som kräver att man respekterar och främjar jämställdhet och mänskliga rättigheter i sin interna och externa politik. EU:s klimatpolitik kan ha stor betydelse för skyddet av mänskliga rättigheter och främjandet av en jämställd klimatpolitik på global nivå.

AB.

I enlighet med sina befogenheter enligt fördragen kan EU faktiskt förbättra de rättsliga och politiska ramarna i syfte att stödja klimaträttvisa och aktivt delta i utvecklingen av ett internationellt ramverk för att skydda de mänskliga rättigheterna för klimatflyktingar. Parlamentet noterar att EU och medlemsstaterna har åtagit sig att integrera ett jämställdhetsperspektiv i den framtida globala pakten för säker, ordnad och reguljär migration.

AC.

Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 inbegriper inte kategorin ”klimatflyktingar”.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.