—

Från år 1999 och fram till dess att Greklands centralbank återkallade Αchaiki Synetiristiki Τrapezas licens har olika myndigheter opportunistiskt lagt beslag på bankens tillgångar och, helt i strid med lagen, använt dem för kriminella ändamål. Detta skedde utan iakttagande av reglerna för hur banker ska bedrivas. Greklands centralbank är enligt nationell rätt den enda tillsynsmyndigheten med behörighet att vidta alla åtgärder för att förebygga, kontrollera och verkställa sanktioner, i syfte att undvika det som skett och som lett till att bankens tillgångar förskingrats.

—

Enligt artikel 340 tredje stycket FEUF ska ECB, i egenskap av separat juridisk person, ersätta skada som orsaktas av banken själv eller av dess anställda under tjänsteutövningen i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaterna rättsordningar.

—

Enligt tribunalens praxis krävs det att det påvisas att institutionen begått en tillräckligt allvarlig överträdelse av en bestämmelse som ger enskilda individer rättigheter. Med hänsyn till kravet på att överträdelsen måste vara tillräckligt allvarlig, är det kriterium som slagits fast i rättspraxis för att detta krav ska vara uppfyllt att den aktuella unionsinstitutionen på ett uppenbart och allvarligt sätt har överskridit de gränser som gäller för utövandet av dess behörighet. Omfattningen på den skada som orsakats, tillsammans med antalet skadelidande, är kriterier som kan användas vid bedömningen av huruvida den aktuella institutionen uppenbart och allvarlig har överskridit sin behörighet. Det ska även påpekas att en tillräckligt allvarlig överträdelse har begåtts om institutionen när felet begicks inte iakttog normal aktsamhet och omsorg. ECB underlät att fullgöra sin skyldighet, enligt fördraget och sina egna stadgar, att påföra Greklands centralbank sanktioner för dess bristande tillsyn över Αchaiki Synetiristiki Τrapeza. ECB för sin del är ansvarig för att kontrollera huruvida medlemsstaternas centralbanker verkar i förenlighet med bestämmelserna i fördragen och sina stadgar. I avsaknad av sådan kontroll har förvaltningen varit bristfällig – åsidosättande av principen om god förvaltningssed – vilket skulle ha kunnat undvikas om ECB hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att ”påminna” Greklands centralbank om dess plikter enligt fördraget och underrätta det om att det inte är tillåtet lämna kreditinstitut utan tillsyn, eftersom detta äventyrar den monetära stabiliteten i Europeiska gemenskapen, vilket är det grundläggande skälet till ECB:s existens. ECB var skyldig att kontrollera huruvida Greklands centralbank fullgjorde sina skyldigheter såsom medlem av Europeiska centralbankssystemet, och borde, vid bristande fullgörande av dessa skyldigheter, ha vidtagit lämpliga åtgärder och inte förhålla sig passiv.