Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52017IP0020

    Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 14 februari 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (07592/2016 – C8-0431/2016 – 2016/0077(NLE) – 2016/2230(INI))

    EUT C 252, 18.7.2018, p. 48–51 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    18.7.2018   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 252/48


    P8_TA(2017)0020

    Partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna (resolution)

    Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 14 februari 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (07592/2016 – C8-0431/2016 – 2016/0077(NLE) – 2016/2230(INI))

    (2018/C 252/05)

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    med beaktande av förslaget till rådets beslut (07592/2016),

    med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 d, artikel 218.6 andra stycket led a v samt artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0431/2016),

    med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 februari 2017 (1) om förslaget till beslut,

    med beaktande av förhandsrapporten inför partnerskapsavtalet inom fiskeområdet och respektive protokoll mellan Europeiska unionen och Cooköarna, från juni 2013,

    med beaktande av de strategiska riktlinjerna från Cooköarnas myndigheter om utvecklingen av det lokala fisket, i synnerhet den gällande policyn som dokumenteras i Cook Islands Offshore Fisheries Policy,

    med beaktande av FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 2, 9, 10 och 14,

    med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från det tolfte sammanträdet för den vetenskapliga kommittén i fiskerikommissionen för västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) om ett långsiktigt bevarande och ett hållbart utnyttjande av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet,

    med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

    med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0015/2017), och av följande skäl:

    A.

    Kommissionen har förhandlat med Cooköarnas regering om ett nytt partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarna samt dess genomförandeprotokoll, vilkas giltighetsperiod är åtta respektive fyra år.

    B.

    Detta är det första partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna, vilket garanterar en europeisk närvaro i östra Stilla havet efter det att Kiribatiavtalet inte förlängts (och avtalen med Mikronesien och Salomonöarna undertecknats men inte börjat tillämpas).

    C.

    Det generella målet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna är att utveckla samarbetet mellan EU och Cooköarna på fiskeområdet i bägge parters intresse, genom att upprätta ett partnerskap som främjar en hållbar fiskeripolitik och exploatering av fiskeresurserna i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon (EEZ).

    D.

    Vår närvaro i regionen bör tjäna till att främja en hållbar fiskeripolitik och en ansvarsfull resursanvändning som en garanti för en korrekt förvaltning av tonfiskbestånden i Stilla havet.

    E.

    Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna grundas på de bästa vetenskapliga rapporter som finns tillgängliga och respekt för de åtgärder för bevarande och förvaltning som utformats av WCPFC inom de gränser som gäller för tillgängliga överskott.

    F.

    Man måste ta hänsyn till de rådande problemen med kontroll och inspektion. Olagligt, oreglerat och orapporterat fiske (IUU-fiske) är ett svårt problem att lösa på grund av den territoriella spridningen och beståndens spridning.

    G.

    Det finns diverse fartyg från EU:s medlemsstater i västra och mellersta Stilla havet, och övriga fiskeavtal i denna region har löpt ut.

    H.

    Det har gjorts ett åtagande om att inte bevilja andra icke-europeiska flottor mer förmånliga villkor än de som fastställs i avtalet, och avtalet innehåller Cotonouklausulen om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen.

    I.

    Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna syftar till att främja en effektivare och mer hållbar utveckling inom fiskesektorn i Stilla havets övärld, liksom för relaterade industrier och verksamheter, i enlighet med målen för Cooköarnas nationella fiskepolitik och i linje med målen för hållbar utveckling. Det innebär i synnerhet stöd till vetenskapliga studier och småskaligt fiske, ökad kapacitet för landning i lokala hamnar, ökad kapacitet för uppföljning, kontroll och övervakning av fisket och kamp mot (IUU-fiske) och i linje med FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling.

    J.

    Bidragen till stöd för utveckling av Cooköarnas fiskeripolitik, som varierar mellan 47,6 procent och 50 procent av de totala överföringarna, utgör en betydande insats procentuellt sett.

    K.

    Bestånden av storögd tonfisk har minskat sedan 2012. Därför har WCPFC inlett en förvaltningsåtgärd som kommer att omförhandlas under 2017. Under 2015 minskade notfartygens fångstvolymer med 26 procent jämfört med 2014. Dessutom betraktas havet kring Cooköarna som en ”frizon för hajar”, även om det måste understrykas att detta inte är en målart för den europeiska flotta som fiskar i dessa vatten enligt det nya avtalet.

    L.

    Traditionellt sett har EU:s långrevsfiske bedrivits i varmare vatten söder om Cooköarna, med hänsyn tagen till kraven i Cooköarnas förordning om bevarandet av hajar. Förhandsbedömningen visade inte på något framtida intresse för EU:s långrevsfartyg att fiska i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon.

    M.

    Cooköarna är mycket beroende av livsmedelsimport.

    1.

    Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna på ett effektivt sätt bör främja ett hållbart fiske i Cooköarnas fiskevatten genom lämpligt sektorstöd från EU samt eftersträva följande två mål som är lika viktiga: 1) Erbjuda möjligheter till fiske för EU-fartyg i Cooköarnas fiskezon, på grundval av de bästa vetenskapliga rapporter som finns tillgängliga och med respekt för de åtgärder för bevarande och förvaltning som utformats av WCPFC inom de gränser som gäller för tillgängliga överskott och som ska beräknas med hänsyn till den totala utvecklingen av landets fiskekapacitet. 2) Främja samarbete mellan EU och Cooköarna, som syftar till en politik för hållbart fiske och ansvarsfullt nyttjande av fiskeresurserna i Cooköarnas fiskezon, samt bidra till en hållbar utveckling av fiskesektorn i Cooköarna genom ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete, samtidigt som landets suveränitet att fatta egna beslut som rör denna utveckling respekteras.

    2.

    Europaparlamentet noterar slutsatserna i förhandsrapporten inför partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna och dess tillhörande protokoll, från juni 2013. Slutsatserna visar att föregående partnerskapsavtal om fiske/protokoll i regionen (Kiribati, Salomonöarna) inte på ett avgörande sätt har bidragit till utvecklingen av den lokala fiskesektorn, i synnerhet vad gäller initiativ till samarbete mellan företag (med gemensamma investeringar) och utveckling av lokal beredningskapacitet. Parlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna i den mån det är möjligt bör bidra till utvecklingen av den lokala fiskesektorn genom att garantera att det finns tillräckligt med fisk för inhemsk konsumtion. Avtalet måste således vara i överensstämmelse med de uttalade målen för den nya generationens fiskeavtal i EU och målen för hållbar utveckling.

    3.

    Europaparlamentet beklagar att andra länder i regionen inte har ingått partnerskapsavtal med EU och öppnar upp sina fiskeområden för andra länder och regioner i världen som ibland använder fiskemetoder som inte tar hänsyn till de tillgängliga bestånden, i stället för att välja ett avtal med EU som främjar hållbart fiske och ger sektorstöd.

    4.

    Europaparlamentet välkomnar att det har införts en skyldighet för Cooköarna att offentliggöra alla avtal som tillåter utländska flottor att fiska i landets vatten men beklagar bristen på tydlighet i fråga om de övergripande ansträngningarna såsom det har krävts enligt vissa andra avtal som EU har ingått.

    5.

    Europaparlamentet understryker att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna samt tillhörande protokoll, dess genomförande och eventuella revideringar och/eller förlängningar bör beakta och utformas i överensstämmelse med strategierna från Cooköarnas myndigheter för utveckling av öarnas fiske, i synnerhet i fråga om följande:

    Ge bidrag för ökad kapacitet till övervakning, kontroll och inspektion av fiskeresurserna i Cooköarna och fisket som pågår i landets vatten, i synnerhet genom att starkt betona kampen mot IUU-fiske.

    Förbättra tillgänglig vetenskaplig forskning och kunskap om tillståndet för de lokala, marina ekosystemen och om fiskeresurserna i Cooköarnas vatten.

    Ge specifikt stöd till utvecklingen av det lokala, småskaliga fisket och till de samhällen som är beroende av fisket, genom att öka dess bidrag till den lokala ekonomin, bidra till förbättrad säkerhet ombord och till att yrkesfiskarna får ökade inkomster samt stödja utvecklingen av lokal infrastruktur för bearbetning och saluföring av fisk, såväl för den inhemska marknaden som för export.

    6.

    Europaparlamentet anser att stödet till sektoriell utveckling är en viktig aspekt i bidraget till hållbar utveckling i ett partnerland, eftersom det förstärker landets förmåga att uppnå tekniskt oberoende, konsoliderar landets utvecklingsstrategi och säkerställer dess suveränitet.

    7.

    Europaparlamentet anser att möjligheterna att anställa lokala sjömän på EU:s fiskefartyg inom ramen för partnerskapsavtal uppfyller de internationella normerna. Parlamentet upprepar att ILO:s principer måste respekteras och ratificeringen av ILO:s konvention nr 188 främjas, samtidigt som man respekterar de allmänna principerna om arbetstagarnas föreningsfrihet och rätt till kollektivförhandlingar liksom principen om icke-diskriminering på arbetsplatsen och i yrkeslivet. Parlamentet påpekar dock att eftersom det saknas sjömän med rätt kvalifikationer för att arbeta på tonfiskefartyg har Cooköarnas myndigheter inte gjort någon begäran om påmönstring i EU:s flotta.

    8.

    Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna och protokollet till detta bör möjliggöra ett förstärkt bilateralt samarbete för bekämpning av olagligt fiske och ge Cooköarna resurser för att finansiera inspektionsprogram. Vidare anser parlamentet att åtgärderna för att förhindra olagligt, orapporterat och oreglerat fiske i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon bör stärkas, bland annat genom förbättrade övervaknings-, kontroll- och inspektionsinsatser med hjälp av utbredd användning av satellitbaserade kontrollsystem för fartyg, loggböcker, inspektörer och genomförandet av regionala fiskeriorganisationers beslut.

    9.

    Europaparlamentet anser att det krävs fler och mer tillförlitliga uppgifter om alla fångster (målarter och bifångster) och mer allmänt om fiskeresursernas tillstånd och bevarande för att man, med medverkan från yrkesfiskarnas intresseorganisationer, bättre ska kunna bedöma avtalets påverkan på det marina ekosystemet och på fiskesamhällena. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en fortlöpande, insynsvänlig verksamhet i de organ som följer upp hur avtalet tillämpas, liksom stärkta vetenskapliga bedömningar utförda av WCPFC.

    10.

    Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att tillämpa försiktighetsprincipen i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser och analysera användningen av flytande anordningar som samlar fisken i området och hur det påverkar ekologin för tonfisk samt lägga fram förslag om användningen av dessa anordningar i enlighet med de resultat som man kommit fram till.

    11.

    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid informera parlamentet om den gemensamma kommitténs möten och att till parlamentet överlämna protokoll och slutsatser från den gemensamma kommitténs möten, i enlighet med artikel 6 i avtalet, det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i protokollet och resultaten från de årliga utvärderingarna, i syfte att underlätta för företrädare från parlamentet att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och uppmuntra deltagande från fiskesamhällena i Cooköarna.

    12.

    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina respektive befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser protokollet och dess eventuella förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i EU-fördraget och artikel 218.10 i EUF-fördraget.

    13.

    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Cooköarna.

    (1)  Antagna texter, P8_TA(2017)0019.


    Top