Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62018TN0158

    Mål T-158/18: Talan väckt den 6 mars 2018 – Scaloni och Figini mot kommissionen

    EUT C 152, 30.4.2018, p. 56–57 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    30.4.2018   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 152/56

    Talan väckt den 6 mars 2018 – Scaloni och Figini mot kommissionen

    (Mål T-158/18)

    (2018/C 152/66)

    Rättegångsspråk: italienska

    Parter

    Sökande: Mario Scaloni (Ancona, Italien), Ennio Figini (Chiaravalle, Italien) (ombud: advokaten P. Putti)

    Svarande: Europeiska kommissionen

    Yrkanden

    Sökandena yrkar att tribunalen ska förklara att Europeiska unionen och/eller Europeiska kommissionen, utifrån den tolkning som kommer att ges direktivet och förordningen i fråga, ska förpliktas att ersätta hela det nominella värdet av aktierna som nämns i ansökan och som framgår av bifogade handlingar, samt förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Sökanden hävdar att efter ikraftträdande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (Text av betydelse för EES), (1) följt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010, (2) får den italienska staten inte ingripa till förmån för några av sina banker, däribland Banca Marche.

    Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

    1.

    Första grunden: Skadeståndsskyldighet med anledning av kommissionens rättsstridiga tolkning av direktiv 59/2014/EU och förordning nr 806/2014, samt rättsstridigt uteslutande av Banca Marche från regelverket för statligt stöd och det åsidosättande av likhetsprincipen och/eller icke-diskrimineringsprincipen detta innebar.

    —

    Sökandena gör därvidlag gällande att kommissionen bedömt att olika medlemsstaters stöd till förmån för banker uppfyllde villkoren i artikel 107.3 b FEUF och därmed var rättsenliga. Republiken Italiens planerade ingripanden borde ha utvärderats enligt den bestämmelsen, den enda som reglerar statligt stöd, och inte enligt direktivet eller förordningen. De två rättsakterna rör inte statligt stöd och kan inte göra det, eftersom de utgör sekundärrätt. Stödet till de italienska bankerna borde också ha godkänts, eftersom de grundade sig på samma skäl som, enligt kommissionen, hade motiverat dem som redan beviljats.

    —

    För det fall att sekundärrätten anses tillämplig, är den första grunden att kommissionen genom att inte godkänna stödet har åsidosatt likhetsprincipen.

    2.

    Andra grunden: Åsidosättande av unionens normhierarki från unionslagstiftarens sida.

    —

    Sökandena gör därvidlag gällande att om tribunalen skulle finna att kommissionens tolkning varit korrekt, ligger felet hos lagstiftningen och ansvaret åvilar då Europeiska unionen som helhet.

    3.

    Tredje grunden: Åsidosättande av grundläggande principer i den italienska rättsordningen, samt bristande tillämplighet för unionsrätten.

    —

    Sökandena gör därvidlag gällande att om tribunalen skulle finna att varken direktivet eller förordningen strider mot likhetsprincipen, måste Corte Costituzionale (den italienska författningsdomstolen) pröva förenligheten med likhetsprincipen enligt den italienska rättsordningen. Om så inte är fallet, kunde den lagstiftning som strider mot denna princip inte införlivas med italiensk rätt.

    (1)  EUT L 173, 2014, s. 190.

    (2)  EUT L 225, 2014, s. 1.

    Top