16.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 101/47

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella fördrag om mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av konventionen om barnets rättigheter,

—

med beaktande av det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi,

—

med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (2000) och tillhörande protokoll, särskilt protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (2000) samt protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen (2000),

—

med beaktande av FN:s internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar (1990),

—

med beaktande av arbetet inom internationella människorättsmekanismer, däribland FN:s särskilda rapportör för människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, samt andra relevanta FN-rapportörer, den allmänna återkommande utvärderingen och arbetet inom relevanta FN-organ för människorättsfördraget,

—

med beaktande av rapporten från FN:s människorättsråds särskilda rapportör för människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn (2014),

—

med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås globala rapport om människohandel (2014),

—

med beaktande av FN:s lagstiftningsmodell mot människohandel, som syftar till att hjälpa länder att se över och ändra befintlig lagstiftning samt anta ny lagstiftning för att bekämpa människohandel (2009),

—

med beaktande av de rekommenderade principer och riktlinjer avseende mänskliga rättigheter och människohandel som lades fram för Ekonomiska och sociala rådet som ett tillägg till rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (E/2002/68/Add. 1),

—

med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som genomför FN:s ram Skydda, respektera och åtgärda,

—

med beaktande av FN:s grundläggande principer om rätten till ett effektivt rättsmedel för offer för människohandel,

—

med beaktande av Unicefs riktlinjer om skydd av barn som fallit offer för människohandel,

—

med beaktande av ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete (1930), 2014 års protokoll till konventionen om tvångsarbete (1930), konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete (1957) och rekommendation nr 203 om tvångsarbete (kompletterande åtgärder) (2014),

—

med beaktande av konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete (1973) och konvention nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete (1999),

—

med beaktande av ILO:s konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsanställda (2011),

—

med beaktande av ILO:s rapport Profits and Poverty: The Economics of Forced Labour (2014),

—

med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 5,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler,

—

med beaktande av det åtgärdsinriktade dokumentet om förstärkning av EU:s yttre dimension när det gäller åtgärder mot människohandel (2009) och de två genomföranderapporterna avseende detta (2011 och 2012),

—

med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel (2012–2016),

—

med beaktande av halvtidsrapporten om genomförandet av EU:s strategi för utrotande av människohandel (COM(2014)0635),

—

med beaktande av det arbete som EU-samordnaren för kampen mot människohandel har uträttat,

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015-2019),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området (1),

—

med beaktande av ramen för EU:s verksamhet för jämställdhet och medinflytande för kvinnor i EU:s yttre förbindelser 2016–2020,

—

med beaktande av Europols lägesrapport från februari 2016 om människohandel i EU (Trafficking in human beings in the EU),

—

med beaktande av den övergripande strategin för migration och rörlighet,

—

med beaktande av den europeiska migrationsagendan av den 13 maj 2015,

—

med beaktande av handlingsplanen från toppmötet i Valletta i november 2015,

—

med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel (2005),

—

med beaktande av den senaste allmänna rapporten om verksamheten inom Europarådets expertgrupp för åtgärder mot människohandel (Greta), där man beskriver genomförandet av Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (2014),

—

med beaktande av Europarådets konvention mot olaglig handel med mänskliga organ, vilken sedan mars 2015 stått öppen för undertecknande,

—

med beaktande av konventionen om skydd av mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet vid biologisk och medicinsk tillämpning: konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin.

—

med beaktande av Istanbuldeklarationen om organhandel och transplantationsturism (2008),

—

med beaktande av OSSE:s riktlinjer för mänskliga rättigheter i samband med återvändandeförfaranden för offer för människohandel (2014),

—

med beaktande av rapporten från den mellanstatliga arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) (2011),

—

med beaktande av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

—

med beaktande av rapporten från Internationella organisationen för migration (IOM) om insatser för att förhindra människohandel och bistå utsatta migranter (2012),

—

med beaktande av IOM:s rapport om åtgärder mot människohandel och utnyttjande av människor i kristider (2015),

—

med beaktande av Aseans konvention mot handel med människor, särskilt kvinnor och barn (2015),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0205/2016), och av följande skäl:

A.

Människohandeln, som är en del av den organiserade brottsligheten, hör till de värsta brotten mot de mänskliga rättigheterna, eftersom den omvandlar människor till varor, djupt och långvarigt kränker offrets värdighet, integritet och rättigheter och påverkar hela familjer och samhällen samt innebär att människor i sårbara situationer – t.ex. fattiga eller personer i utanförskap – utnyttjas avsiktligt.

B.

Människohandel definieras av FN (Palermoprotokollet) som rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller genom givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande omfattar åtminstone andras påtvingade prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, inbegripet barnslaveri med syftet att rekrytera barnsoldater, skapa träldom eller avlägsna organ. Detta är en avskyvärd metod, framför allt i fall där människor utsätter barn för värsta möjliga form av utnyttjande.

C.

I artikel 2a i det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi definieras termen ”handel med barn” som varje handling eller transaktion genom vilken ett barn överförs av en person eller grupp av personer till en annan person eller grupp mot betalning eller någon annan kompensation.

D.

Enligt den globala rapporten om människohandel (2014) från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) är 70 procent av det totala antalet registrerade offer kvinnor och flickor. Kvinnor utgör 79 procent av de registrerade offren för sexuellt utnyttjande, som i sin tur utgör 53 procent av de registrerade formerna av utnyttjande globalt. Män utgör 83 procent av de registrerade offren för tvångsarbete, som i sin tur utgör 40 procent av de registrerade formerna av utnyttjande globalt.

E.

Komplexa och sinsemellan relaterade faktorer, såsom systematisk och strukturell diskriminering, brott mot de mänskliga rättigheterna, fattigdom, ojämlikhet, korruption, våldsamma konflikter, konfiskering av mark, brist på utbildning, arbetslöshet och dysfunktionella system för arbetskraftsmigration, gör människor mer sårbara för utnyttjande och missbruk eftersom de har färre alternativ och resurser. I EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 anges våld mot kvinnor som en bakomliggande orsak till människohandel.

F.

Människohandeln är ett könsrelaterat brott. Kvinnor och flickor utgör en stor procentandel av offren även för andra former av människohandel, såsom tvångsutnyttjande inom hushålls-, omsorgs-, tillverknings-, livsmedels- och städsektorn samt andra sektorer.

G.

Människohandeln är en av de mest lönsamma formerna av organiserad brottslighet i världen jämsides med den olagliga narkotika- och vapenhandeln. Enligt ILO:s senaste uppskattningar uppgår den årliga olagliga avkastningen från tvångsarbete, inbegripet genom penningtvätt, till omkring 150 miljarder US-dollar. Uppskattningsvis 90 procent av offren utnyttjas i den privata ekonomin och två tredjedelar av avkastningen kommer från kommersiellt sexuellt utnyttjande, vilket gör detta till den mest lukrativa formen av utnyttjande.

H.

Människohandeln måste förstås med utgångspunkt såväl i efterfrågan som i avkastningen, eftersom utnyttjandet av kvinnor för i synnerhet sexuella tjänster bygger på att det finns en efterfrågan av sådana tjänster och på att verksamheten ger avkastning.

I.

Det otillräckliga genomförandet av rättsramen mot människohandel på nationell nivå och avsaknaden av motsvarande rättsram i tredjeländer är ett av de mest betydande hindren för att bekämpa människohandel.

J.

Tillgången till rättslig prövning för offer för människohandel varierar från problematisk till att helt nekas. Korruption och bristande kapacitet förblir ett stort problem för polisen och rättsliga organisationer i många länder.

K.

Enligt Europol innebär den alltmer utbredda tillgången till internet runt om i världen en möjlighet för människohandeln att i allt högre grad utvecklas via internet. Detta uppmuntrar till nya former av rekrytering och utnyttjande av offren.

L.

Det finns en koppling mellan smuggling av migranter och människohandel. Smugglingsnätverken använder sig bland annat av internet för att annonsera sina tjänster för potentiella migranter.

M.

Människohandel och människosmuggling är tyvärr inte en övergående företeelse och kan till och med komma att öka under de kommande åren, eftersom konfliktområden, förtryckande regimer samt ekonomiska situationer runtom i världen utgör en grogrund för människohandlares och människosmugglares kriminella verksamhet.

N.

Olagliga migrationsströmmar ökar risken för människohandel eftersom irreguljära migranter – på grund av sin utsatthet och att de befinner sig i en irreguljär situation – löper särskilt stor risk att falla offer för människohandel. Bland dessa migranter är ensamkommande barn, som utgör en stor del av de migranter som anländer till EU, en målgrupp för människohandelsnätverken.

O.

Människohandel är ett både regionalt och globalt problem som inte alltid är möjligt att lösa uteslutande på nationell nivå.

P.

Enligt de senaste uppgifterna i Global Slavery Index är ca 35,8 miljoner människor i världen fångna i olika former av modernt slaveri, vilket innebär att människohandeln är utbredd och rör alla delar av världen.

Q.

Tidigare och nya tendenser inom människohandeln antar olika former och varierar avsevärt mellan olika regioner och inom underregioner.

R.

Människohandel är inte en företeelse som är begränsad till länder som anses vara mindre utvecklade, utan det är också en företeelse som återfinns, i en mer dold form, i utvecklade länder.

S.

Enligt ILO står Asien-Stillahavsområdet för 56 procent av det uppskattade antalet offer för tvångsarbete globalt, inbegripet för sexuellt utnyttjande, vilket är den klart största andelen globalt.

T.

Uppskattningsvis 300 000 barn är involverade i väpnade konflikter runtom i världen. I Afrika är handeln med barn för rekrytering av barnsoldater den mest omfattande i världen.

U.

I Nordafrika och Mellanöstern är 95 procent av de registrerade offren vuxna människor. Länderna i Mellanöstern är i första hand destinationsländer för migrerande arbetstagare, där det sponsringssystem som kallas kafala binder arbetstagarna till en viss arbetsgivare och skapar förhållanden som leder till övergrepp och utnyttjande. Ibland går detta så långt som till tvångsarbete.

V.

I länderna i EU:s östra grannskap är sexuellt utnyttjande den främsta orsaken till de fall av människohandel som rapporterats. Systematisk diskriminering och rasism leder till att både män och kvinnor i romska samhällen blir särskilt sårbara för människohandel med olika syften.

W.

Samarbete mellan medlemsstaterna, Europol och ursprungs- och transitländerna för de människor som fallit offer för människohandel är ett oumbärligt verktyg i kampen mot människohandelsnätverken.

X.

EU har fastställt ett antal prioriterade länder och regioner för att ytterligare stärka och effektivisera samarbetet mot människohandel.

Y.

Kommissionen utsåg en EU-samordnare för kampen mot människohandel 2010 för att förbättra samordningen och konsekvensen mellan EU:s institutioner, byråer och medlemsstater samt tredjeländer och internationella aktörer.

1.

Europaparlamentet fördömer och avvisar uttryckligen människohandeln, som är en växande industri för mänskligt lidande och som berör alla samhällen och ekonomier på ett genomgripande och varaktigt sätt.

2.

Europaparlamentet understryker att människohandel är en modern form av slaveri och ett allvarligt brott som utgör en av de värsta formerna av brott mot de mänskliga rättigheterna och inte kan accepteras i ett samhälle som bygger på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive jämställdhet. Människohandeln måste vidare ses ur ett helhetsperspektiv, och fokus bör inte ligga enbart på sexuellt utnyttjande utan även på tvångsarbete, organhandel, påtvingat tiggeri, tvångsgifte, barnsoldater och spädbarnshandel.

3.

Europaparlamentet påminner om att människohandel är ett gränsöverskridande brott av global karaktär och att alla åtgärder för att bekämpa den bör ta hänsyn till bakomliggande orsaker och globala trender. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av konsekvens i EU:s inre och yttre politik för att bekämpa människohandel.

4.

Europaparlamentet är medvetet om att människohandeln, som en del av den organiserade brottsligheten, förekommer både över gränser och inom inre gränser, vilket innebär att det krävs både kraftfulla inhemska lagar mot människohandel och samarbete mellan länder.

5.

Europaparlamentet beklagar djupt att det fortsatt saknas lämplig lagstiftning för att kriminalisera och på ett verkningsfullt sätt bekämpa människohandeln i många länder runtom i världen.

6.

Europaparlamentet beklagar också djupt den stora luckan mellan den lagstiftning som finns tillgänglig och tillämpningen av denna, inbegripet å ena sidan begränsad eller obefintlig tillgång till rättslig prövning för offer, å andra sidan underlåtenhet att lagföra förövarna.

7.

Europaparlamentet beklagar djupt att man identifierar långt färre offer än det antal som människohandeln enligt uppskattningarna drabbar, och att ytterst få fall dras inför rätta. Parlamentet är djupt oroat över att många offer för människohandel lämnas utan adekvat stöd, skydd och lämpliga åtgärder för att gottgöra kränkningar av deras grundläggande rättigheter.

8.

Europaparlamentet påminner om att offer för människohandel ofta är ”osynliga personer” i det land där de utnyttjas, att de upplever svårigheter på grund av kulturella och språkliga skillnader och att allt detta gör det ännu svårare för dem att avslöja de brott som de utsätts för. Parlamentet fördömer att dessa svårigheter är ännu större för särskilt utsatta kategorier bland offren, såsom kvinnor och barn.

9.

Europaparlamentet betonar att efterfrågan på sexuella tjänster i utvecklade länder driver människohandeln från utvecklingsländer och försätter människor i en utsatt situation, särskilt kvinnor och flickor. Medlemsstaterna uppmanas att kriminalisera den medvetna användningen av tjänster som utförs av offer för människohandel.

10.

Europaparlamentet påpekar att grupper som är organiserade på internationell nivå transporterar offer – antingen i lönndom eller efter överenskommelse med offren, som luras av falska löften – till rikare regioner i synnerhet för sexhandel. Särskilt populära är de europeiska länder där det finns mer välbeställda kunder.

11.

Europaparlamentet fördömer att över 10 000 ensamkommande flyktingbarn och migrantbarn, enligt ett pressmeddelande från Europols stabschef, har försvunnit i Europa. Parlamentet uppmärksammar EU och medlemsstaterna på att många av dessa barn har blivit indragna i sexhandelsnätverk, tiggeri, den olagliga och lukrativa organtransplantationsmarknaden eller slavhandel.

12.

Europaparlamentet poängterar den avgörande åtskillnad som måste göras mellan begreppen människohandel och smuggling av migranter. Parlamentet konstaterar att smuggling också ingår bland verksamheterna hos de kriminella nätverken och den organiserade brottsligheten och kan leda till människohandel, men understryker att de två begreppen fordrar olika rättsliga och praktiska åtgärder och medför olika slags skyldigheter på statsnivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att utbilda personal med ansvar för mottagande och identifiering av migranter/asylsökande med hjälp av särskilda medvetandehöjande program inriktade på en korrekt åtskillnad mellan människosmuggling och människohandel, särskilt när det gäller identifiering och skydd av barn som fallit offer för människohandel och ensamkommande barn som riskerar att falla offer för människohandel.

13.

Europaparlamentet påminner om att migranterna har samtyckt till smugglingen, som slutar med ankomsten till deras destination, till skillnad från offer för människohandel, som utnyttjas genom tvång, bedrägerier och övergrepp utan att ha någon möjlighet att samtycka. Parlamentet understryker att de två företeelserna även kan överlappa varandra på grund av risken för att kriminella grupper som smugglar flyktingar och andra migranter in i EU tvingar dem till utnyttjande som offer för människohandel, i synnerhet ensamkommande barn och ensamresande kvinnor. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att uppmärksamma denna överlappning under polisarbete, det rättsliga samarbetet och den rättsvårdande verksamheten.

14.

Europaparlamentet påpekar att internet och sociala nätverk i allt större utsträckning används av kriminella nätverk för att rekrytera och utnyttja offer. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att, inom ramen för sina insatser för att bekämpa människohandel, göra tillräckliga investeringar i teknik och expertis för att identifiera, spåra och bekämpa kriminella nätverks missbruk av internet, både för att rekrytera offer och för att erbjuda tjänster vars syfte är att utnyttja offer.

15.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av informations- och kommunikationsteknik och den roll som denna spelar för människohandeln, och inser att tekniken används för att förenkla rekryteringen och utnyttjandet av offren, men även kan användas som ett verktyg för att förhindra människohandel. Parlamentet anser att mer forskning bör fokusera på den roll som informations- och kommunikationsteknik spelar för människohandeln.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda användningen av internet i människohandelssyfte, särskilt när det gäller sexuellt utnyttjande online. Parlamentet begär att Europol ska intensifiera kampen mot människohandel via internet inom ramen för EU IRU (EU-enheten för anmälan av innehåll på internet) för att upptäcka, rapportera och ta bort material på internet med koppling till människohandel.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sitt samarbete med tredjeländer för att ta hänsyn till den nya verkligheten med utveckling av människohandel via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europol att undersöka möjligheterna till ett samarbete mellan EU:s organ för kampen mot it-brottslighet (särskilt inom ramen för Europol) och tredjeländers organ. Parlamentet uppmanar kommissionen att också överväga alla användbara former av samarbete med internettjänstleverantörer i syfte att upptäcka och bekämpa innehåll med koppling till människohandel på internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet vederbörligen informerat.

18.

Europaparlamentet fördömer att människohandeln är en ytterst lönsam affär och att vinningen av denna brottsliga verksamhet i hög grad pumpas tillbaka in i den globala ekonomin och det finansiella systemet. Parlamentet fördömer också att de mest organiserade och mäktiga internationella kriminella organisationerna är inblandade i människohandel och har skapat ett verkligt internationellt och förgrenat kriminellt nätverk. Parlamentet uppmanar alla stater och relevanta aktörer som är involverade på detta område att sträva efter att omvandla människohandel från en verksamhet med låg risk och stora vinster till en med höga risker och låga vinster.

19.

Europaparlamentet anser att finansiella utredningar där man spårar, beslagtar och återvinner brottsliga tillgångar samt åtgärder mot penningtvätt är avgörande för att bekämpa människohandel. Parlamentet påminner om att det behövs mer data och ett större fokus på penningtvätt. Parlamentet beklagar djupt att användningen av åtgärder för att samla in, analysera och utbyta finansiell information för att stödja brottsutredningar om människohandel fortfarande är begränsad och ofta skapar svårigheter med att till fullo integrera finansiella utredningar i människohandelsmål. EU och dess medlemsstater uppmanas att stärka samarbetet, samordningen och informationsutbytet med tredjeländer för att lokalisera och beslagta vinningen av denna brottsliga verksamhet. Parlamentet anser att konfiskerade tillgångar bör användas för att stödja och kompensera offer för människohandel.

20.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att iaktta tillbörlig aktsamhet i sin kamp mot korruption, som bidrar till människohandel, och att fastställa och stoppa den offentliga sektorns deltagande i eller medverkan till människohandel, inbegripet genom att se till att personalen inom den offentliga sektorn utbildas i att identifiera sådana fall och får interna riktlinjer som stöd i att hantera misstänkta fall.

21.

Europaparlamentet påminner om att rekryteringsrelaterat utnyttjande tycks förekomma i många länder och regioner i världen, och att det – oavsett var det förekommer – är nära förknippat med människohandel, antingen genom att rekryteringsbyråer är direkt delaktiga i människohandel genom vilseledande eller tvingande rekryteringsmetoder eller genom att det skapas förutsättningar för utnyttjande av arbetstagare genom krav på höga rekryteringsavgifter, vilket gör i synnerhet migranter och lågkvalificerade arbetstagare finansiellt sårbara eller beroende.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka samarbetet med tredjeländer för att utreda människohandelns samtliga etapper, medräknat rekryteringsskedet, förbättra informationsutbytet samt inleda föregripande insatser, (finansiella) utredningar och åtal. Alla stater uppmanas att förbättra tillsynen över och regleringen av rekryteringsföretag.

23.

Europaparlamentet anser att det aldrig kan vara fråga om giltigt samtycke i ett fall där en medborgare från ett tredjeland förs bort från sitt land till EU (eller när en EU-medborgare förs bort till en annan medlemsstat) för prostitution eller någon annan form av sexuellt utnyttjande eller tvångsarbete.

24.

Europaparlamentet anser att regeringarna bör uppmuntra en flerpartsdialog och partnerskap för att sammanföra företag, experter på människohandelsbekämpning och icke-statliga organisationer samt genomföra gemensamma insatser mot människohandel för att se till att arbetstagarnas rättigheter upprätthålls, inbegripet deras centrala arbetstagarrättigheter. Parlamentet uppmanar också regeringarna att vidta rättsliga åtgärder för att garantera insyn och spårbarhet för produkter i leveranskedjan, och uppmanar företag att bättre rapportera om sina insatser för att utrota människohandel från sina leveranskedjor. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt involvera nationella och internationella företag för att säkerställa att deras produkter inte involverar utnyttjande i något som helst skede av leveranskedjan och för att utkräva ansvar av dem när det gäller människohandel längs hela leveranskedjan, även av deras anknutna företag och underleverantörer.

25.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att delta konstruktivt i förhandlingarna inom den öppna, mellanstatliga arbetsgrupp som ska utarbeta ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet med respekt för mänskliga rättigheter, samt att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

26.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att göra de ansträngningar som krävs för att bekämpa tvångsarbete inom EU-företag utomlands och, med avseende på tredjeländer, genom att tillämpa och genomföra arbetsnormer samt stödja regeringar i antagandet av arbetsrättsliga bestämmelser som säkerställer en lägsta skyddsnivå för arbetstagare, medräknat utländska arbetstagare, och se till att europeiska företag som är verksamma i tredjeländer respekterar dessa normer. Parlamentet uppmanar med kraft regeringarna att genomföra arbetsrättsliga bestämmelser, att behandla alla arbetstagare rättvist så att alla arbetstagare garanteras samma rättigheter oavsett nationalitet och härkomst samt att utrota korruptionen. Parlamentet efterlyser ytterligare internationellt samarbete för att stärka politiken för arbetskraftsmigration och utarbeta och genomföra bättre lagstiftning för arbetskraftsrekryterare.

27.

Europaparlamentet efterlyser ökad internationell efterlevnad av ILO:s grundläggande arbetsnormer och miljönormer i alla skeden, bland annat med hjälp av bättre social trygghet och yrkesinspektioner. Parlamentet begär också att ILO:s konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsanställda (2011) ska ratificeras och genomföras och att dess bestämmelser ska inlemmas i den nationella lagstiftningen, medräknat bestämmelserna om hushållsanställda vid diplomatiska beskickningar.

28.

Europaparlamentet betonar att den tydliga kopplingen mellan människohandel för sexuella ändamål och prostitution kräver att åtgärder införs som stoppar efterfrågan på prostitution.

29.

Europaparlamentet påpekar att offren för tvångsprostitution i de flesta medlemsstaterna har svårt att få tillgång till psykisk vård och därför måste förlita sig nästan helt och hållet på stöd från välgörenhetsorganisationer. Parlamentet efterlyser därför mer stöd till dessa organisationer, och uppmanar medlemsstaterna att undanröja hindren när det gäller tillgång till psykisk vård.

30.

Europaparlamentet understryker att tvångsäktenskap kan betraktas som en form av människohandel om det finns inslag av utnyttjande av offret, och uppmanar samtliga medlemsstater att införa denna dimension i sin definition av människohandel. Parlamentet betonar att utnyttjandet kan vara sexuellt (våldtäkt inom äktenskapet, påtvingad prostitution och pornografi) eller ekonomiskt (hushållsarbete och tvångstiggeri) och att tvångsäktenskap kan vara människohandelns slutliga syfte (att sälja ett offer som maka eller ingå äktenskap under hot). Parlamentet framhåller att tvångsäktenskap kan ske över gränserna, och uppmanar därför medlemsstaterna att försäkra sig om att de nationella myndigheterna med ansvar för migrationsfrågor får fullgod utbildning om problemet med tvångsäktenskap som en del av människohandel. Parlamentet uppmanar kommissionen att även öka utbytet av bästa praxis på detta område.

31.

Europaparlamentet fördömer att människor köps och säljs för att tvingas till surrogatmoderskap, eftersom detta är en kränkning av kvinnors rättigheter och barnets rättigheter. Efterfrågan drivs på av utvecklingsländer på bekostnad av sårbara och fattiga människor, som ofta kommer från utvecklingsländer. Medlemsstaterna uppmanas att överväga följderna av sin egen restriktiva reproduktiva politik.

32.

Europaparlamentet vidhåller att barn som fallit offer för människohandel måste identifieras som sådana och att barnets bästa samt dess rättigheter och behov under alla omständigheter måste komma i första rummet. Parlamentet vill att rättsligt, fysiskt, psykologiskt och annat stöd och skydd tillhandahålls på både kort och lång sikt och att åtgärder vidtas för att i förekommande fall underlätta familjeåterförening med barnets bästa för ögonen och med respekt för barnets värdighet och rättigheter, eller att det inrättas adekvata vårdarrangemang.

33.

Europaparlamentet påminner om att handel med barn ofta leder till fall av sexuella övergrepp, prostitution, tvångsarbete eller organplundring och organhandel, och betonar att ett eventuellt samtycke om att utföra arbete eller tjänster från ett barn som har utsatts för människohandel aldrig bör betraktas som giltigt. Parlamentet beklagar djupt att barn i farozonen ofta behandlas som brottslingar eller irreguljära migranter av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter, som inte systematiskt letar efter tecken på människohandel för att identifiera offer.

34.

När det gäller ensamkommande minderåriga anser Europaparlamentet att det är avgörande med en bättre och mer proaktiv identifiering av barn som fallit offer för människohandel, särskilt vid gränsövergångar och på mottagningsenheter, liksom ett starkare multidisciplinärt samarbete för att säkerställa att barnets bästa skyddas på ett effektivt sätt. Parlamentet anser det vara nödvändigt att stärka förmyndarskapssystemen i medlemsstaterna för att förhindra att ensamkommande barn och barn som skilts från sina föräldrar hamnar i klorna på den organiserade människohandeln.

35.

Europaparlamentet efterlyser stärkta nationella förmyndarskapssystem för barn i Europa, som en del av EU:s strategi mot människohandel som erkänner den viktiga roll som förmyndare spelar i att skydda barn.

36.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att fortsätta sina insatser för att bekämpa företeelsen med barnsoldater – särskilt genom att stödja dels regeringarna i arbetet med denna fråga, dels de lokala grupper inom det civila samhället som är aktiva på fältet –, att införa åtgärder för att förebygga framtida rekrytering och användning av barnsoldater, att stödja utvecklingen av barnskyddslagstiftning, inbegripet kriminalisering av rekrytering av barn, och att mobilisera resurser för att bygga upp motståndskraft och stärka skyddade miljöer för barn. Parlamentet uppmanar EU att eftertryckligen uppmana tredjeländer att ratificera och genomföra relevanta internationella normer, inbegripet det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter.

37.

Europaparlamentet betonar att barn och personer med funktionsnedsättning bör betraktas som sårbara offer för människohandel. Offer för människohandel kan utveckla funktionsnedsättningar på grund av människohandlarnas övergrepp, samtidigt som en individ med funktionsnedsättning kan komma att bli föremål för övergrepp av en människohandlare på grund av den sårbarhet som funktionsnedsättningen innebär.

38.

Europaparlamentet välkomnar att påtvingat tiggeri tagits med som en form av människohandel genom direktiv 2011/36/EU. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att harmonisera den nationella lagstiftningen och att begära att regeringarna i tredjeländer antar och genomför rättsliga bestämmelser i detta avseende. Parlamentet fördömer all kriminalisering av offer för påtvingat tiggeri och efterlyser tillgång till arbetstillfällen och bostäder. Parlamentet betonar behovet av att genomföra utbildning för polisen och andra tjänstemän för korrekt identifiering och hänvisning, för att garantera att offren för påtvingat tiggeri får lämpligt stöd. Parlamentet understryker att många av offren kommer från fattiga och marginaliserade förhållanden. Parlamentet efterfrågar förebyggande åtgärder som inriktas på att minska riskgruppers utsatthet, med början i grundläggande strukturer såsom utbildning eller arbetsmarknadsintegration, och på att öka antalet härbärgen och platser där utsatta personer kan få hjälp.

39.

Europaparlamentet understryker att FN:s Palermoprotokoll innehåller ett krav på att tvångsarbete ska kriminaliseras som en form av människohandel. Parlamentet uppmanar med eftertryck regeringarna att genomföra lagen och se till att de som drar fördel av tvångsarbete straffas.

40.

Europaparlamentet noterar att en ny form av människohandel har utvecklats där människor köps och säljs i syfte att utkräva lösesummor och där svår tortyr förekommer. Parlamentet konstaterar att denna nya form av kommersialisering av människor kännetecknas av utpressning, misshandel och våldtäkter som en metod för att tvinga fram betalningar av skulder från familjer och släktingar som är bosatta i och utanför EU.

41.

Europaparlamentet fördömer olaglig handel med mänskliga organ, vävnader och celler, inklusive olaglig handel med könsceller (ägg, sperma), celler och vävnader från foster samt adulta och embryonala stamceller.

42.

Enligt en rapport från Global Financial Integrity är handeln med människoorgan en av de tio mest lukrativa olagliga verksamheterna i världen, eftersom den genererar vinster på mellan 600 miljoner och 1,2 miljarder US-dollar om året och omfattar många olika länder. Europaparlamentet betonar att FN slagit fast att människor i alla åldersgrupper kan bli måltavlor, men att migranter, hemlösa och analfabeter är särskilt utsatta.

43.

Europaparlamentet framhåller att ekonomisk stagnation, kryphål i lagstiftningen och brister i efterlevnaden av lagstiftningen i utvecklingsländer, tillsammans med en ökande globalisering och en förbättrad kommunikationsteknik, skapar en perfekt jordmån för brottslingar som vill ägna sig åt olaglig organhandel. Bristen på ekonomiska möjligheter tvingar människor att överväga alternativ som de annars skulle betrakta som farliga eller förkastliga, och den otillräckliga brottsbekämpningen gör det möjligt för dem som bedriver olaglig handel att agera med liten risk för att åtalas.

44.

Europaparlamentet betonar att det är olagligt att köpa mänskliga organ, vävnader och celler. Parlamentet konstaterar att människor som köps och säljs i syfte att avlägsna deras organ ställs inför särskilda utmaningar och att offren ofta inte är medvetna om de långsiktiga och handikappande medicinska konsekvenser som avlägsnande av organ och bristen på postoperativ vård har eller om operationens psykiska konsekvenser. Parlamentet efterlyser bättre riktade informationsinitiativ för att i högre grad uppmärksamma de skador som är förknippade med organförsäljning, särskilt bland de fattigaste och mest utsatta, som kan betrakta försäljningen av ett organ som ett pris som är värt att betala för en bättre ekonomisk situation.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördöma människohandel vars syfte är avlägsnande av organ, och att inta en klar hållning gentemot olaglig handel med organ, vävnader och celler. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra sjukvårds- och transplantationsorganisationer att ta fram en etisk uppförandekod för hälso- och sjukvårdspersonal och transplantationscentrum i fråga om sätten att erhålla en organtransplantation från utlandet och vården efter en transplantation. Människorna i världens fattigaste länder löper särskilt stor risk för att bli offer för olaglig organhandel.

46.

Europaparlamentet begär att Europarådets konvention mot olaglig handel med mänskliga organ ska ratificeras och genomföras. Parlamentet uppmanar EU att anmoda regeringar i tredjeländer att vidta rättsliga åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal, sjukhus och privata kliniker som är involverade i den olagliga och lönsamma marknaden för organtransplantationer.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till ytterligare ansträngningar för att engagera sjukvården för att förbättra arbetet med att bekämpa denna form av människohandel genom att höja medvetenheten om människohandelsrelaterade frågor och tillhandahålla obligatorisk utbildning.

48.

Europaparlamentet framhåller vikten av förebyggande insatser och en sektorsövergripande och tvärvetenskaplig strategi i arbetet för att ta itu med olaglig upphandling av mänskliga organ och förhindra att människor köps och säljs i syfte att avlägsna organ, något som har utvecklats till ett globalt problem. Parlamentet efterlyser bättre riktade informationsinitiativ för att i högre grad uppmärksamma de skador som är förknippade med organförsäljning och bättre informera offren och potentiella offer om de fysiska och psykiska riskerna, särskilt bland de fattigaste och mest utsatta med hänsyn till ojämlikhet och fattigdom, eftersom de kan betrakta försäljningen av ett organ som ett pris som är värt att betala för en bättre ekonomisk situation. Upplysningskampanjer bör vara ett krav i den europeiska grannskapspolitiken och EU:s utvecklingssamarbete.

49.

Europaparlamentet pekar på hur viktig läkarnas, sjuksköterskornas, socialarbetarnas och den övriga vårdpersonalens roll är, då de är unika i sin yrkesmässiga kontakt med offer som hålls i fångenskap och spelar en central roll när det gäller att förhindra människohandel. Parlamentet är bekymrat över att man för närvarande inte utnyttjar detta tillfälle till ingripande. Parlamentet noterar behovet av att utbilda sjukvården att upptäcka varningssignalerna för människohandel och hur man gör anmälningar för att bättre hjälpa offren samt att införa stränga påföljder för all inblandning i olaglig organhandel.

50.

Europaparlamentet uppmuntrar till att det i flera länder införs program för underförstått samtycke eller system som gör det möjligt för medborgarna att direkt ansluta sig till ett organdonationsregister när de fullgör vissa administrativa förfaranden. Härigenom minskar man patienternas tillit till den svarta marknaden samtidigt som man ökar antalet tillgängliga organ, vilket sänker kostnaden för en transplantation och minskar vårdturismens attraktionskraft.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra ”transplantationsturism” genom att vidta åtgärder som ökar tillgången på lagligt anskaffade organ i syfte att stärka förebyggandet av olaglig upphandling av organ samt att införa ett transparent system för spårbarhet för transplanterade organ samtidigt som man säkerställer donatorernas anonymitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för att uppmuntra till medlemsstaternas deltagande i samarbetspartnerskap, t.ex. Eurotransplant och Scandiatransplant.

52.

Europaparlamentet påpekar att det enligt Världshälsoorganisationen finns begränsade vetenskapliga uppgifter om människohandel och hälsa, särskilt i fråga om mental och psykisk hälsa. Parlamentet påpekar också att offrens och överlevarnas behov ofta underskattas. Kommissionen och medlemsstaternas berörda myndigheter uppmanas därför att inrätta ett övervakningssystem och att sprida information om människohandelns konsekvenser och offrens behov när det gäller både fysisk och psykisk hälsa.

53.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att följa en människorättsbaserad och offerfokuserad strategi samt att sätta offer och utsatta befolkningsgrupper i centrum för alla insatser som syftar till att bekämpa och förebygga människohandel samt skydda offren.

54.

Europaparlamentet fördömer de oroande luckorna mellan statens skyldigheter och den omfattning i vilken dessa skyldigheter fullgörs i praktiken när det är fråga om offrens rättigheter. Parlamentet välkomnar direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. Parlamentet hoppas att medlemsstaterna korrekt har införlivat detta direktiv, vars genomförandetidsfrist var fastställd till den 16 november 2015. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, inbegripet ursprungs-, transit- och destinationsländer, att ge eller underlätta tillgång till rättsmedel som är rättvisa, tillräckliga och lämpliga för alla personer som fallit offer för människohandel inom deras respektive territorium och i enlighet med deras respektive jurisdiktion, inbegripet icke-medborgare.

55.

Europaparlamentet påminner om att snabb och exakt identifiering av offer är avgörande för att man ska kunna förverkliga de rättigheter som offren har laglig rätt till. Kapacitetsbyggande åtgärder måste vidtas i samband med att offer för människohandel identifieras, särskilt inom migrationstjänster, säkerhetstjänster och gränskontrollorgan.

56.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att utbyta bästa praxis med tredjeländer, främst för utbildning av polismyndigheter och hjälparbetare i hur man bäst närmar sig offren, och i andra hand om hur principen om individuella bedömningar av offren ska tillämpas för att avgöra vilka specifika behov de har och vilken hjälp och vilket skydd de ska få.

57.

Europaparlamentet betonar betydelsen av principen om ömsesidigt erkännande, som stadgas i artikel 82.1 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och EU:s organ att stärka ställningen för offer för människohandel genom fullständigt ömsesidigt erkännande av rättsliga och administrativa beslut, inklusive sådana som rör skyddsåtgärder för offer för människohandel, vilket innebär att status som offer som fastställts i en medlemsstat måste gälla inom hela EU och att offren (eller organisationer som företräder dem) därmed bör få hjälp och bistånd i händelse av icke-erkännande av deras status när de reser inom unionen.

58.

Europaparlamentet vidhåller att de straffrättsliga motåtgärderna bör garantera offren lika och effektiv tillgång till rättslig prövning och information om deras juridiska rättigheter. Alla stater uppmanas att fullgöra sin internationella skyldighet att upprätthålla offrens rättigheter inom sin jurisdiktion, för att garantera offren fullständigt stöd – även psykologiskt sådant – oavsett om de är beredda att samarbeta i straffrättsliga förfaranden eller inte.

59.

Europaparlamentet bekräftar att offer för människohandel har rätt till ett effektivt rättsmedel, medräknat tillgång till rättslig prövning, erkännande av juridisk identitet och medborgarskap, återlämnande av egendom, lämplig ersättning, medicinsk och psykologisk vård, rättsliga och sociala tjänster samt långsiktigt stöd för (åter)integrering, t.ex. ekonomiskt stöd.

60.

Europaparlamentet noterar betydelsen av allmän tillgång till hälsovård och sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt för offer för människohandel som eventuellt brottas med många fysiska och psykiska problem som en direkt följd av att de utnyttjats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa lättillgängliga sjukvårdstjänster och eftervård för människohandelns offer.

61.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater där utnyttjandet av människohandelns offer ägt rum att erbjuda lämplig och nödvändig könsmedveten medicinsk behandling som baseras på individens behov, med särskild uppmärksamhet på de människohandelsoffer som utnyttjats sexuellt.

62.

Europaparlamentet noterar att personer med funktionsnedsättning eller som blir funktionsnedsatta under resan med människohandlare behöver ytterligare skydd mot utnyttjande och uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att stöd till sådana identifierade offer på ett lämpligt sätt anpassas till deras särskilda behov.

63.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att återintegrera offer för människohandel i samhället och att ge dem rätt till skydd. Medlemsstaterna uppmanas att upprätta nätverkscentrum och stärka befintliga sådana för att erbjuda stöd och skydd och för att säkerställa tillhandahållandet av tjänster på ett språk som offret kan förstå, samt att erbjuda offren tillgång till utbildning. Parlamentet efterlyser gemensamma insatser för social inkludering samt tillhandahållande av stöd från icke-statliga organisationer, internationella organisationer, statliga organ och byråer från destinations- och ursprungsländer, särskilt i situationer där offren återvänder till sina hemländer.

64.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att garantera säkerheten för dem som utsatts för människohandel och sedan vittnar i domstol mot förövarna.

65.

Europaparlamentet vill att offren uppmärksammas i högre grad under straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att inte frihetsberöva offren för människohandel och att inte försätta dessa i en situation där de riskerar att bestraffas för brott som begåtts inom ramen för deras situation som offer för människohandel, särskilt när det gäller prostitution, varje annan form av sexuellt utnyttjande och tvångsarbete. Medlemsstaterna uppmanas att respektera principen om icke-kriminalisering.

66.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och tillämpa rättsliga instrument som underlättar för människohandelns offer att kontakta myndigheterna utan att sätta sin egen säkerhet på spel eller äventyra sina egna rättigheter i egenskap av offer.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra direktiv 2011/36/EU, särskilt artikel 8, utöver alla relevanta rättsliga regelverk om människohandel. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att vidta rättsliga åtgärder mot medlemsstater som underlåter att genomföra direktivet och att så snart som möjligt offentliggöra den genomföranderapport som skulle ha lagts fram i april 2015.

68.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att upprätta brandväggar mellan immigrationsmyndigheter och yrkesinspektioner, för att uppmuntra offer att framföra klagomål och se till att det i samband med upptäckta fall av människohandel inte förekommer någon rädsla för åtgärder mot offren från immigrationsmyndigheternas sida.

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kriminalisera sina egna medborgares utnyttjande av tjänster från offer för människohandel utanför medlemsstaten och/eller utanför EU, inbegripet prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, träldom eller utnyttjande av brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ.

70.

Europaparlamentet anser att det bör betraktas som en riskfaktor att vara flykting, asylsökande, innehavare av ett humanitärt visum eller en person i behov av internationellt skydd när det gäller offer för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter och asylmyndigheter samarbetar för att hjälpa offer för människohandel som behöver internationellt skydd att lämna in ansökningar om skydd. Parlamentet bekräftar återigen att åtgärder som vidtas mot människohandel inte får negativt påverka de rättigheter som offer för människohandel, migranter, flyktingar och personer i behov av internationellt skydd har.

71.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra könsmedvetna åtgärder för att bättre kunna identifiera offer för människohandel i asyl- och återvändandeförfaranden, för att föra mer detaljerade och könsuppdelade register och för att se till att dessa offer även hänvisas till lämpliga stödmöjligheter.

72.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att direktiv 2011/36/EU inte påverkar tillämpningen av principen om non-refoulement enligt 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

73.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att garantera asylsökande som fallit offer för människohandel samma rättigheter som andra offer för människohandel.

74.

Europaparlamentet noterar att migranters och flyktingars återvändande enligt Internationella organisationen för migration (IOM) är förenat med fara för att de återigen ska falla offer för människohandel, och riskerna för detta måste identifieras, analyseras och begränsas, eftersom den risk som migranter som fallit offer för människohandel utsätts för av sina exploatörer ofta ökar när de har lyckats fly, varit i kontakt med tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter eller har vittnat i domstol (2).

75.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra kampen mot människohandel synligare för allmänheten, med särskild inriktning på flygplatser, tågstationer, bussar, skolor, universitet och arbetsplatser. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka medvetenheten hos sina offentliga tjänstemän om EU:s riktlinjer för identifiering av offer för människohandel och om kommissionens publikation om EU:s rättigheter för offer för människohandel, samt uppmuntrar till en aktiv tillämpning av dessa.

76.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att tillhandahålla lokala icke-statliga organisationer riktad finansiering för att identifiera och stödja offer för människohandel och öka medvetenheten bland befolkningsgrupper som riskerar att utsättas för utnyttjande och människohandel. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den roll som innehas av medierna, som kan hjälpa till att öka medvetenheten och informera om risker.

77.

Europaparlamentet är oroat över det otillräckliga internationella samarbetet i fall av människohandel, särskilt där ursprungs- och transitländer är involverade. Denna situation är ett stort hinder för en effektiv kamp mot människohandeln. Parlamentet efterlyser stärkt samordning och samarbete och systematiskt informationsutbyte för att utreda och bekämpa människohandel över nationsgränserna genom att man ökar det finansiella och tekniska stödet och stärker gränsöverskridande kommunikation, samarbete och kapacitetsbyggande på regeringsnivå och de brottsbekämpande myndigheternas nivå. Detta omfattar gränsbevakningstjänstemän, migrationstjänstemän, asylhandläggare, brottsutredare, brottsofferorganisationer, det civila samhället samt FN:s organ. Parlamentet anser att man dessutom bör utreda hur offren ska identifieras och skyddas samt diskutera olika möjligheter att hantera ursprungsländer, transitländer och destinationsländer som inte har ratificerat FN:s Palermoprotokoll. EU uppmanas att utveckla en regional strategi där man koncentrerar sig på människohandelsrutterna och erbjuder motåtgärder som är anpassade efter vilken typ av utnyttjande det rör sig om i de olika regionerna. Parlamentet understryker dessutom att internationella utbytesprogram är till stor nytta för yrkesverksamma som arbetar mot människohandel.

78.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, de behöriga EU-byråerna och medlemsstaterna att ta fram könsspecifika utbildningar för personal som arbetar inom brottsbekämpande myndigheter och gränsmyndigheter för att bättre kunna identifiera och bistå potentiella offer för människohandel, i synnerhet när det gäller människohandel för sexuellt utnyttjande.

79.

Europaparlamentet insisterar på att EU behöver stärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och med tredjeländer – i synnerhet ursprungs- och transitländerna för offren för människohandel – kring förebyggande, utredning och lagföring av människohandel, särskilt via Europol och Eurojust, inklusive informationsutbyte, i synnerhet med avseende på kända människohandelsrutter, deltagande i gemensamma utredningsgrupper samt bekämpning av rekrytering av människor till människohandel via internet och andra digitala medel. Parlamentet betonar vikten av systematiskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och deras bidrag till Europols databaser Focal Point Phoenix och Focal Point Twins. Parlamentet uppmuntrar till ett ökat samarbete mellan Europol och Interpol i kampen mot människohandel, och erinrar om att utbyten av uppgifter mellan medlemsstaterna och med tredjeländer till fullo bör respektera EU:s normer för uppgiftsskydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in mer jämförbara uppgifter om kampen mot människohandel och att förbättra utbytet av uppgifter mellan sig själva och med tredjeländer.

80.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förse sina brottsbekämpande organ och polismyndigheter med den personal och de resurser som behövs för att de ska kunna ta emot information även från familjer och andra källor och utbyta denna information med relevanta europeiska och nationella myndigheter samt behandla och analysera den på lämpligt sätt.

81.

Europaparlamentet betonar att transitländerna är en nyckelfaktor i kampen mot människohandel eftersom utnyttjandet av offren ännu inte inletts under den fasen. Parlamentet betonar vikten av vidareutbildning för gränspolis så att identifieringsprocessen kan förbättras.

82.

Europaparlamentet understryker de talrika utmaningar som är förknippade med gränsöverskridande arbetskraftsmigration, framför allt risken för att migranter ska förklaras som irreguljära och fråntas sina mest grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser inrättande av mekanismer för gränsöverskridande arbetskraftsmigration i EU och på internationell nivå med målet att utöka och formalisera den lagliga arbetskraftsmigrationen.

83.

Europaparlamentet är medvetet om EU:s ansträngningar att skapa formaliserade kanaler för gränsöverskridande arbetskraftsmigration, anser att dessa bör uppmärksammas mer och efterfrågar mer konsekventa och stärkta insatser i detta sammanhang. Parlamentet understryker den formaliserade arbetskraftsmigrationens potential när det gäller att förhindra människohandel och rädda liv.

84.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stärka sitt samarbete med icke-statliga och andra relevanta internationella organisationer – t.ex. genom att garantera tillräcklig finansiering och samordnade stödåtgärder – för att öka utbytet av beprövade metoder, utvecklingen av politiska strategier och genomförandet av dem samt utöka forskningen, bland annat tillsammans med lokala aktörer, och att särskilt inrikta sig på tillgång till rättslig prövning för offer och effektiv lagföring av förövare.

85.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna, i enlighet med direktiv 2011/36/EU, bör uppmuntra organisationer i det civila samhället och samarbeta nära med dem, särskilt kring politiska initiativ, informations- och upplysningskampanjer, forsknings- och utbildningsprogram samt fortbildning, liksom uppföljning och utvärdering av effekterna av åtgärderna mot människohandel. Parlamentet påpekar vidare att icke-statliga organisationer också bör bistå med avseende på tidig identifiering av och hjälp och stöd till offer. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna bör säkerställa att icke-statliga organisationer skyddas från vedergällningar, hot och trakasserier och i synnerhet att de undantas från lagföring när de bistår offer för människohandel vilka befinner sig i en irreguljär situation.

86.

Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och det internationella samfundet att särskilt uppmärksamma problemet med att förebygga och bekämpa människohandel i samband med humanitära kriser som naturkatastrofer och väpnade konflikter, för att minska offrens sårbarhet inför människohandlare och andra kriminella nätverk. Skydd måste beviljas alla som har rätt till det enligt internationella och regionala konventioner.

87.

Europaparlamentet betonar att människor som, på grund av plötsliga eller gradvisa klimatrelaterade förändringar som negativt påverkar deras liv och levnadsvillkor, tvingas lämna sin hem löper stor risk för att falla offer för människohandel. Parlamentet framhåller att denna typ av mänsklig rörlighet i samband med klimatförändringar har en stark ekonomisk dimension, bland annat försämrade försörjningsmöjligheter och minskade hushållsinkomster, vilket innebär att det finns ett direkt hot för att de berörda människorna kommer att riskera att bli offer för tvångsarbete eller slaveri.

88.

Europaparlamentet är medvetet om och stöder det arbete som utförs av EU-samordnaren för kampen mot människohandel – ett ämbete som inrättades för att öka samordningen och konsekvensen mellan EU-institutionerna, byråer, medlemsstater samt tredjeländer och internationella aktörer – och uppmanar eftertryckligen samordnaren att ta fram ytterligare konkreta gemensamma insatser och åtgärder mellan EU, medlemsstaterna, tredjeländer och internationella aktörer i syfte att upprätta ett mer konsekvent och effektivt samarbete för att upprätta system som identifierar, skyddar och hjälper offer för människohandel, ökar förebyggandet av människohandel, strävar efter fler åtal mot människohandlare och upprättar ett nätverk som kan svara på framväxande orosmoment.

89.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att göra alla nödvändiga ansträngningar på internationell nivå för att hindra och utrota slavhandeln och att progressivt och snarast möjligt få till stånd ett totalt avskaffande av slaveri i alla dess former.

90.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att strategier för att förhindra människohandel tar itu med de faktorer som underlättar och i grund och botten ger upphov till handeln, och att samma strategier följer ett integrerat tillvägagångssätt enligt vilket olika aktörer, mandat och perspektiv samlas, både nationellt och internationellt. Strategierna för att förhindra handeln bör inbegripa åtgärder mot fattigdom, förtryck, bristfällig respekt för de mänskliga rättigheterna, väpnade konflikter och ekonomiska och sociala orättvisor, och de bör vara inriktade på att minska sårbarheten hos de potentiella offren, motverka efterfrågan på tjänster från offren för människohandel – som också kan ses som en av de grundläggande orsakerna –, öka den allmänna utbildningen och eliminera korruptionen bland offentliga tjänstemän. Alla stater uppmanas därutöver att effektivt fullgöra sina skyldigheter enligt Palermoprotokollet.

91.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera alla relevanta internationella instrument, avtal och rättsliga skyldigheter, inklusive Istanbulkonventionen, samt öka insatserna för att göra kampen mot människohandeln mer effektiv, samordnad och konsekvent. Parlamentet uppmuntrar EU att uppmana till ratificering av alla relevanta internationella instrument.

92.

Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare att ägna särskild uppmärksamhet åt människohandel i EU:s politiska dialog med tredjeländer, och även genom sina samarbetsprogram och inom multilaterala och regionala forum, också genom offentliga uttalanden.

93.

Europaparlamentet uppmanar EU att se över sina biståndsprogram med avseende på människohandel, se till att finansieringen blir mer målinriktad och göra människohandeln till ett fullvärdigt samarbetsområde. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ökade resurser för enheter med ansvar för människohandelsfrågor inom EU-institutionerna. Kommissionen uppmanas med kraft att regelbundet ompröva sin förteckning över prioriterade länder, inbegripet urvalskriterierna, för att garantera att den återspeglar verkligheten i de berörda områdena och göra dem mer flexibla och anpassningsbara till ändrade förhållanden och framväxande trender.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i arbetet med att intensifiera de rättsliga åtgärderna mot människohandel också vidga definitionen av människohandel genom att låta begreppet omfatta nya sätt att bedriva handel med människor.

95.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att genomföra åtgärderna mot människohandel i EU:s nuvarande handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, i linje med EU:s strategi för utrotande av människohandel.

96.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av en översyn av mandatet för en framtida europeisk åklagarmyndighet för att denna ska få befogenhet att bekämpa människohandel när den väl är inrättad.

97.

Europaparlamentet önskar att EU:s politik mot människohandel effektiviseras genom att den på ett mer genomarbetat sätt integreras i EU:s bredare strategier avseende säkerhet, jämställdhet, ekonomisk tillväxt, it-säkerhet, migration och yttre förbindelser.

98.

Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner och medlemsstaterna att bedriva en enhetlig politik både internt och externt genom att, i överensstämmelse med unionens grundläggande värden, sätta mänskliga rättigheter i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer och att framför allt använda ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser som påtryckningsmedel.

99.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att mänskliga rättigheter, jämställdhet och bekämpning av människohandel fortsätter att utgöra kärnan i EU:s utvecklingspolitik och i partnerskapen med tredjeländer. Parlamentet önskar att kommissionen ska införa bestämmelser som tar hänsyn till jämställdhetsaspekter när den utarbetar ny utvecklingspolitik och när den ser över befintlig politik.

100.

Europaparlamentet betonar att ekonomisk och social egenmakt för kvinnor och flickor skulle minska risken för dessa grupper att bli offer för människohandel, och uppmanar kommissionen att fortsätta sin målinriktade insats för att integrera jämställdhetsfrågorna inom all utvecklingsverksamhet och att se till att de samt kvinnors rättigheter står kvar på dagordningen vid politiska dialoger med tredjeländer.

101.

Europaparlamentet betonar vikten av de globala målen för hållbar utveckling, särskilt mål nr 5.2 om avskaffandet av alla former av våld mot kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och andra typer av utnyttjande.

102.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja tredjeländer i deras insatser för att öka identifieringen av, stödet till och återintegrationen av offer och lagföringen i samband med människohandel genom att anta och genomföra lämplig lagstiftning samt harmonisera juridiska definitioner, förfaranden och samarbetsformer i enlighet med internationella normer.

103.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att brottsbekämpande personal, bland annat vid organ som Frontex, Europol och Easo, liksom andra tjänstemän som sannolikt kommer i kontakt med offer eller potentiella offer för människohandel, får utbildning om människohandel som är tillräcklig för att de ska kunna hantera denna företeelse ur ett integrerat intersektionellt perspektiv, med tonvikt på de särskilda behoven för kvinnliga och minderåriga offer för människohandel och andra grupper i utsatta situationer, såsom romer och flyktingar, och på hur offer för människohandel ska få fullständigt skydd och andra ska uppmuntras att anmäla människohandlare.

104.

Europaparlamentet anser att offer för människohandel från tredjeländer måste identifieras i ett så tidigt skede som möjligt och att det därför krävs större insatser vid gränserna för att identifiera offren när de anländer till EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med tredjeländer för att förbättra befintliga riktlinjer som kan hjälpa konsulat och gränsbevakningstjänstemän att identifiera offer för människohandel, och understryker i detta sammanhang vikten av utbyte av bästa praxis, särskilt när det gäller intervjuer vid gränserna. Parlamentet betonar också att gräns- och kustbevakningen behöver ha tillgång till Europols databaser.

105.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka samarbetet med tredjeländer i syfte att bekämpa alla former av människohandel, och särskilt uppmärksamma människohandelns jämställdhetsdimension, så att man särskilt bekämpar barnäktenskap, sexuellt utnyttjande av kvinnor och flickor samt sexturism. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att intensifiera arbetet i Khartoumprocessen genom att öka antalet riktade projekt och utvidga det aktiva deltagandet till ett större antal länder.

106.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och utrikestjänsten att vid sina förhandlingar med tredjeländer om internationella avtal, återtagandeavtal och samarbetsavtal lägga tyngdpunkten på att tredjeländerna måste bekämpa människohandeln på ett verkningsfullt sätt, öka lagföringen av förövare och stärka skyddet för offren.

107.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att effektivt inrikta sina ansträngningar på att bekämpa både människohandel och människosmuggling. EU och medlemsstaterna uppmanas med kraft att intensifiera arbete med att identifiera offer för människohandel bland flyktingar och migranter och bland offer för kränkningar och missbruk inom ramen för människosmuggling, som kontrolleras av kriminella nätverk.

108.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med förberedande arbete och utbildning för internationella civila polisinsatser och att utbilda diplomater, sambandsmän och samarbetsansvariga från konsulat och inom utvecklingsinsatser för att förbättra identifieringen av offer för människohandel. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utbilda dessa grupper, eftersom de ofta är den första kontaktpunkten för offer för människohandel, och att åtgärder bör vidtas för att se till att dessa tjänstemän har tillgång till adekvat material som information till personer som löper risk att falla offer för människohandel.

109.

Europaparlamentet påminner om att inledandet av den andra fasen av Eunavfor MED, som också kallas Sophiainsatsen, den 7 oktober 2015 gör det möjligt att på ett konkret sätt bekämpa människohandel, eftersom bordning, visitering, beslagtagande och omdirigering på öppet hav av fartyg och livbåtar som misstänks användas för människohandel nu är tillåtet. Parlamentet påminner också om att 48 misstänkta människosmugglare och människohandlare hittills har kvarhållits och befinner sig i det italienska rättssystemets förvar. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta och intensifiera sina insatser i Medelhavet.

110.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta fram konkreta lösningar för hur migranter och flyktingar kan komma till EU på ett lagligt, reguljärt och säkert sätt som inte inbegriper utnyttjande. Parlamentet påminner medlemsstaterna och EU om att de måste efterleva internationell rätt, inbegripet principen om non-refoulement, i all sin politik, och särskilt migrationspolitiken. Parlamentet påminner om att mottagarstaten och ursprungsstaten bör garantera offer för människohandel säkert och frivilligt återvändande. Lagliga alternativ till återsändande bör erbjudas i sådana fall där återsändandet skulle innebära en risk för offrens och/eller deras familjemedlemmars säkerhet. Parlamentet vidhåller att mottagarstaten och ursprungsstaten måste garantera de förutsättningar som krävs för säkerheten och återintegrationen av offren vid återkomsten.

111.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att respektera FN-stadgan och principerna i asylrätten.

112.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja program som stöder inkludering av migranter och flyktingar med inblandning från viktiga aktörer från tredjeländer, och även från kulturtolkar, som kan hjälpa till att öka medvetenheten i samhällen om människohandel och göra dem mer motståndskraftiga mot organiserad brottslighet.

113.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att bemöda sig om att skydda och hitta alla flyktingar eller migranter, särskilt barn, som har försvunnit efter att ha anlänt till Europa.

114.

Europaparlamentet välkomnar Europols insatser, särskilt inom ramen för Focal Point Twins, för att upptäcka personer som beger sig till tredjeländer för att där förgripa sig på barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med Europol genom att säkerställa ett systematiskt och snabbt informationsutbyte.

115.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen innan den ingår ett avtal om viseringsliberalisering måste bedöma riskerna i samband med tredjelandet i fråga, i synnerhet när det gäller olaglig invandring. Parlamentet betonar att människohandelsnätverk också kan använda lagliga migrationsvägar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen låta ett av de kriterier som måste uppfyllas innan det kan bli tal om att ingå ett avtal om viseringsliberalisering vara att de berörda tredjeländerna måste samarbeta genuint i människohandelsfrågan.

116.

Europaparlamentet påpekar att EU behöver en bindande och obligatorisk lagstiftningsstrategi för vidarebosättning, så som anges i kommissionens migrationsagenda. Parlamentet påpekar att humanitär inresa vid behov kan användas som ett komplement till vidarebosättning för att ge akut skydd, ofta av tillfällig natur, till dem som är mest sårbara, till exempel ensamkommande barn eller flyktingar med funktionsnedsättning eller personer som är i behov av omedelbar medicinsk evakuering.

117.

Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med tredjeländer utarbeta ett standardiserat system för insamling av kvalitativa och kvantitativa uppgifter och analys av människohandel, i syfte att utveckla en gemensam eller åtminstone jämförbar mall i EU och tredjeländer för insamling och analys av uppgifter i samband med alla aspekter på människohandel. Parlamentet framhåller att det är absolut nödvändigt att tilldela tillräckliga medel för uppgiftsinsamling och forskning om människohandel.

118.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att ta fram en ny strategi mot människohandel för tiden efter 2016 med en mer kraftfull och målinriktad yttre dimension som går ut på att alltmer prioritera utveckling av partnerskap med det lokala civila samhället i ursprungs-, transit- och destinationsländer utanför EU samt med regeringarna och den privata sektorn i dessa, och att ta itu med människohandelns finansiella och ekonomiska aspekter.

119.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer.