(2a)

Enligt artiklarna 78.3 och 80 i fördraget ska de solidaritetsåtgärder som planeras i detta beslut vara bindande.

(4a)

De tillfälliga åtgärderna för nödomplacering är endast en del av det helhetsgrepp på migration som beskrivs i kommissionens meddelande av den 13 maj 2015”En europeisk migrationsagenda” och det kommande initiativbetänkandet från Europaparlamentet. Alla dimensioner av detta helhetsgrepp är viktiga och bör främjas parallellt. Vid sitt möte den 25–26 juni 2015 enades Europeiska rådet framför allt om att, mot bakgrund av den rådande nödsituationen och åtagandet att stärka solidaritet och ansvar, tillfälligt och extraordinärt under en period på två år omplacera 40 000 personer med ett klart behov av internationellt skydd från Italien och Grekland till andra medlemsstater. Medlemsstaterna bör enas om en bindande kvot för fördelningen av dessa personer.

(5)

I sin resolution av den 29 april 2015 upprepade Europaparlamentet att unionen måste grunda sina reaktioner på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning samt intensifiera sina ansträngningar på detta område för de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, i absoluta eller proportionella tal.

(5)

I sin resolution av den 29 april 2015 upprepade Europaparlamentet att unionen måste grunda sina reaktioner på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning samt intensifiera sina ansträngningar på detta område för de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, i absoluta eller proportionella tal , på grundval av kriterierna för att fastställa vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013  (1bis). Parlamentet efterlyste en bindande kvot för fördelning av asylsökande mellan samtliga medlemsstater.

(7)

Bland de medlemsstater som befinner sig i situationer med särskilt stora påfrestningar, och mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser i Medelhavsområdet, har Italien och Grekland ställts inför oöverträffade migrantströmmar, bland annat av personer som söker internationellt skydd som är i tydligt behov av internationellt skydd och som anländer till deras territorier, vilket utsätter deras migrations- och asylsystem för stora påfrestningar.

(7)

Bland de medlemsstater som befinner sig i situationer med särskilt stora påfrestningar, och mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser i Medelhavsområdet, har Italien och Grekland ställts inför oöverträffade migrantströmmar, bland annat av personer som söker internationellt skydd som är i tydligt behov av internationellt skydd och som anländer till deras territorier, vilket utsätter deras migrations- och asylsystem för stora påfrestningar. Detta visar på de negativa konsekvenserna av förordning (EU) nr 604/2013 för det första landet för inresa i unionen, vilka tyvärr ännu inte har lett till att den förordningen upphävts eller att åtminstone hänvisningen till det första inreselandet tagits bort. Andra medlemsstater i unionen upplever dock också stora ökningar av antalet mottagna asylsökande.

(7a)

Expertprognosen visar ett ökat migrationstryck på kort och medellång sikt på unionens yttre sjö- och landgränser.

(8)

Enligt uppgifter från Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex), var rutterna genom centrala och östra Medelhavet under 2014 de viktigaste för olaglig gränspassage till unionen. Under 2014 nådde över 170 000 migranter Italien på irreguljär väg, vilket är en ökning med 277 % jämfört med 2013. En stadig ökning har också bevittnats av Grekland med över 50 000 irreguljära migranter som nådde landet, vilket är en ökning med 153 % jämfört med 2013. Statistiken för de första månaderna 2015 bekräftar denna tydliga utvecklingstendens med avseende på Italien. Dessutom drabbades Grekland under de fyra första månaderna 2015 av en kraftig ökning av antalet irreguljära gränspassager, vilken motsvarar över 50 % av det totala antalet irreguljära gränspassager under 2014 (nästan 28 000 under de första fyra månaderna 2015 , jämfört med totalt nästan 55 000 år 2014). En betydande andel av det totala antalet irreguljära migranter som upptäckts i dessa två regioner var migranter av nationaliteter som, grundat på Eurostats uppgifter, uppnår en hög nivå för erkännande inom unionen (under 2014 utgjorde syrier och eritreaner, som har en nivå för godkännande inom unionen som överstiger 75 %, drygt 40 % av de irreguljära migranterna i Italien och drygt 50 % i Grekland). Enligt Eurostat konstaterades 30 505 syrier uppehålla sig irreguljärt i Grekland under 2014 jämfört med 8 220 under 2013.

(8)

Enligt uppgifter från Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex), var rutterna genom centrala och östra Medelhavet under 2014 de viktigaste för irreguljär gränspassage till unionen. Under 2014 nådde över 170 000 migranter Italien på irreguljär väg, vilket är en ökning med 277 % jämfört med 2013 , av vilka över 26 100 var barn, varav 13 000 ensamkommande, vilket motsvarade 7,6  % av det totala antalet migranter . En stadig ökning har också bevittnats av Grekland med över 50 000 irreguljära migranter som nådde landet, vilket är en ökning med 153 % jämfört med 2013. Statistiken för de första månaderna 2015 bekräftar denna tydliga utvecklingstendens med avseende på Italien. I Italien ökade de irreguljära gränspassagerna från januari till juni 2015 med 5 % jämfört med samma period under det föregående året. Dessutom drabbades Grekland under de fyra första månaderna 2015 av en kraftig ökning av antalet irreguljära gränspassager, vilken motsvarar mer än en sexfaldig ökning jämfört med samma period under det föregående året och en ökning med nästan 140 % jämfört med det föregående året som helhet (76 293 från januari till juni 2015 enligt uppgifter från Frontex , jämfört med totalt nästan 55 000 år 2014). En betydande andel av det totala antalet irreguljära migranter som upptäckts i dessa två regioner var migranter av nationaliteter som, grundat på Eurostats uppgifter, uppnår en hög nivå för erkännande inom unionen (under 2014 utgjorde syrier och eritreaner, som har en nivå för godkännande inom unionen som överstiger 75 %, drygt 40 % av de irreguljära migranterna i Italien och drygt 50 % i Grekland). Från januari till juni 2015 utgjorde syrier och eritreaner 30 % av de nyanlända i Italien och nästan 60 % av de nyanlända i Grekland. Enligt Eurostat konstaterades 30 505 syrier uppehålla sig irreguljärt i Grekland under 2014 jämfört med 8 220 under 2013.

(10)

Enligt uppgift från Frontex var rutten över västra Balkan också viktig för migrationsströmmarna till EU under 2014 med 43 357 olagliga gränspassager. Men de flesta migranter som använder sig av rutten över Balkan är inte vid första påseendet i behov av internationellt skydd, eftersom 51 % av de nyanlända är kosovarer.

(10)

Enligt uppgift från Frontex var rutten över västra Balkan också viktig för migrationsströmmarna till EU under 2014 med 43 357 olagliga gränspassager. Antalet irreguljära gränspassager har ökat dramatiskt under 2015. Från januari till juni 2015 tog 67 444 migranter och flyktingar vägen över gränsen mellan Turkiet och Grekland respektive Bulgarien och de ungerska landgränserna. Detta motsvarar en ökning på 962 % jämfört med samma period föregående år. Denna rutt används nu i allt större utsträckning även av personer som flyr från krig och förföljelse. Från januari till juni 2015 tog sig 17 955 flyktingar från Afghanistan, 13 225 flyktingar från Syrien, 3 021 flyktingar från Irak och 196 flyktingar från Eritrea in i unionen via denna rutt.

(13a)

Det bör ske ett snabbt och fullständigt införlivande och faktiskt genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet från samtliga deltagande medlemsstaters sida, för att därmed säkerställa gemensamma europeiska normer, inbegripet mottagningsförhållanden för asylsökande och respekt för grundläggande rättigheter, i enlighet med befintlig unionslagstiftning.

(15)

Om en annan medlemsstat än Italien eller Grekland skulle försättas i en liknande nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 78.3 i fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.

(15)

Med tanke på den rådande instabiliteten och de pågående konflikterna i unionens omedelbara grannskap och de föränderliga migrationsflödena, och om en annan medlemsstat än Italien eller Grekland skulle försättas i en liknande nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 78.3 i fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut innebär ett tillfälligt undantag från det kriterium som anges i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (1) och från de förfaranden och tidsfrister som anges i artiklarna 21, 22 och 29 i den förordningen.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut innebär ett tillfälligt undantag från det kriterium som fastställs i artikel 13.1 i förordning (EU) nr 604/2013 och från de förfaranden och tidsfrister som anges i artiklarna 21, 22 och 29 i den förordningen. Omplaceringsåtgärder bör inte hindra medlemsstaterna från att utnyttja förordning (EU) nr 604/2013 fullt ut, inbegripet ett proaktivt och effektivt utnyttjande av samtliga kriterier såsom familjeåterförening, särskilt skydd för ensamkommande barn samt klausulen om diskretionär bedömning på humanitära grunder.

(18)

Ett val måste träffas i fråga om vilka kriterier som ska tillämpas när man avgör vilka och hur många sökande som ska omfördelas från Italien och Grekland. Ett tydligt och fungerande system planeras utifrån en tröskel bestående av den genomsnittliga andelen beslut på unionsnivå om beviljande av internationellt skydd i förfaranden i första instans, enligt Eurostats definition, i förhållande till det totala antalet asylbeslut på unionsnivå om asylansökningar för internationellt skydd i första instans, på grundval av den senast tillgängliga statistiken. Å ena sidan måste denna tröskel, så långt möjligt, säkerställa att alla de sökande som mest sannolikt är i behov av internationellt skydd snabbt och till fullo kommer i åtnjutande av sin rätt till skydd i omfördelningsmedlemsstaten . Å andra sidan bör den, så långt möjligt, hindra sökande som sannolikt kommer att få avslag på sin ansökan från att omfördelas till en annan medlemsstat, och därigenom i onödan förlänga deras vistelse i unionen. På grundval av uppgifter från Eurostat om beslut i första instans 2014 bör en tröskel på 75 %, som motsvarar det årets beslut om ansökningar från syrier och eritreaner, användas i detta beslut.

(18)

Ett val måste träffas i fråga om vilka kriterier som ska tillämpas när man avgör vilka och hur många sökande som ska omplaceras från Italien och Grekland. Ett tydligt och fungerande system planeras utifrån en tröskel bestående av den genomsnittliga andelen beslut på unionsnivå om beviljande av internationellt skydd i förfaranden i första instans, enligt Eurostats definition, i förhållande till det totala antalet asylbeslut på unionsnivå om asylansökningar för internationellt skydd i första instans, på grundval av den senast tillgängliga statistiken. Å ena sidan måste denna tröskel, så långt möjligt, säkerställa att alla de sökande som mest sannolikt är i behov av internationellt skydd snabbt och till fullo kommer i åtnjutande av sin rätt till skydd i omplaceringsmedlemsstaten . Å andra sidan bör den, så långt möjligt, hindra sökande som sannolikt kommer att få avslag på sin ansökan från att omplaceras till en annan medlemsstat, och därigenom i onödan förlänga deras vistelse i unionen. På grundval av uppgifter från Eurostat om beslut i första instans 2014 bör en tröskel på 75 %, som motsvarar det årets beslut om ansökningar från syrier och eritreaner, användas i detta beslut. För att ta hänsyn till de föränderliga migrationsflödena bör målgruppen för omplacering bedömas på kvartalsbasis.

(19)

De provisoriska åtgärderna är avsedda att lindra det höga asyltrycket på Italien och Grekland, särskilt genom omfördelning av ett stort antal sökande i tydligt behov av internationellt skydd som tagit sig till Italiens och Greklands territorium efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Grundat på det totala antalet tredjelandsmedborgare som på irreguljär väg tagit sig till Italien och Grekland under 2014 och de personer bland dessa som är i tydligt behov av internationellt skydd, bör totalt 40 000 sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd omfördelas från Italien och Grekland. Detta antal motsvarar omkring 40 % av det totala antalet tredjelandsmedborgare i tydligt behov av internationellt skydd som under 2014 tagit sig till Italien och Grekland på irreguljär väg. Den omfördelningsåtgärd som föreslås i detta beslut leder således till en rättvis fördelning av bördan mellan Italien och Grekland å ena sidan, och de övriga medlemsstaterna å den andra. Med utgångspunkt i samma totala uppgifter som finns tillgängliga för 2014 och de första fyra månaderna 2015 i Italien jämfört med Grekland, bör 60 % av dessa sökande omfördelas från Italien och 40 % i Grekland.

(19)

De provisoriska nödåtgärderna är avsedda att utgöra en rättvis och opartisk omplaceringsmekanism, lindra det höga asyltrycket på Italien och Grekland, särskilt genom omplacering av ett stort antal sökande i tydligt behov av internationellt skydd som tagit sig till Italiens och Greklands territorium efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Grundat på det totala antalet tredjelandsmedborgare som på irreguljär väg tagit sig till Italien och Grekland under 2014 och de personer bland dessa som är i tydligt behov av internationellt skydd, bör totalt 40 000 sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd omplaceras från Italien och Grekland. Detta antal motsvarar omkring 40 % av det totala antalet tredjelandsmedborgare i tydligt behov av internationellt skydd som under 2014 tagit sig till Italien och Grekland på irreguljär väg. Den omplaceringsåtgärd som föreslås i detta beslut leder således till en rättvis ansvarsfördelning mellan Italien och Grekland å ena sidan, och de övriga medlemsstaterna å den andra. Med utgångspunkt i samma totala uppgifter som finns tillgängliga för 2014 och de första fyra månaderna 2015 i Italien jämfört med Grekland, bör 60 % av dessa sökande omplaceras från Italien och 40 % från Grekland. Inom sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta beslut bör kommissionen utvärdera det antal personer som omplaceras från Italien och Grekland, baserat på de senast tillgängliga uppgifterna, i syfte att anpassa det till förändrade flyktingströmmar. Omplaceringsmekanismen för nödsituationer är inte en lösning på den långsiktiga utmaningen med asyltrycket vid unionens yttre gränser, utan snarare ett test inför det kommande lagstiftningsförslaget om ett permanent system för omplacering i nödsituationer på grundval av artikel 78.2 i fördraget, och begränsas därför inledningsvis till totalt 40 000 sökande. En utökning av antalet omplaceringsplatser bör dock övervägas om det visar sig nödvändigt, i syfte att säkerställa en anpassning till snabbt föränderliga flyktingströmmar och tendenser i samband med tillämpningen av detta beslut. Varje förslag till en permanent mekanism för omplacering i nödsituationer måste grundas på ett mer omfattande bidrag till solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, bland annat en betydande ökning av antalet tillgängliga omplaceringsplatser, i syfte att säkerställa en anpassning till snabbt föränderliga migrationsflöden och tendenser. Alla förslag bör bygga på tydligt definierade kriterier, bland annat plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer och exceptionellt asyltryck, så att mekanismen kan aktiveras på grundval av tydliga och objektiva indikatorer.

(20a)

Vid utarbetandet av den permanenta mekanismen för omplacering enligt artikel 78.2 i fördraget bör kommissionen införa en medlemsstats territorium som ett kriterium för att fastställa fördelningsnyckeln för migranter.

(21)

Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (1) tillhandahåller stöd till insatser för att dela på bördorna enligt överenskommelser mellan medlemsstater, och den beredd på den vidare politiska utvecklingen på detta område. I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder rörande överföring av personer som ansöker om internationellt skydd som en del av medlemsstaternas nationella program. I artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs samtidigt möjligheten att utbetala ett schablonbelopp om 6 000 EUR för överföring av personer som beviljats internationellt skydd från en annan medlemsstat.

(21)

Asyl-, migrations- och integrationsfonden, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (1), tillhandahåller stöd till insatser för att rättvist dela på ansvaret enligt överenskommelser mellan medlemsstater, och den beredd på den vidare politiska utvecklingen på detta område. I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder rörande överföring av personer som ansöker om internationellt skydd som en del av medlemsstaternas nationella program. I artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs samtidigt möjligheten att utbetala ett schablonbelopp om 6 000 EUR för överföring av personer som beviljats internationellt skydd från en annan medlemsstat.

(21a)

Kommissionen bör kontrollera hur beloppet på 6 000 EUR för omplacering av varje sökande används.

(25)

När beslutet fattas om vilka sökanden med ett tydligt behov av internationellt skydd som ska flyttas från Italien och Grekland, bör företräde ges utsatta sökande i den mening som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (10). I detta sammanhang bör de sökandes särskilda behov, t.ex. hälsan, vara den primära angelägenheten. Barnets bästa bör alltid sättas i främsta rummet.

(25)

När beslutet fattas om vilka sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd som ska flyttas från Italien och Grekland, bör företräde ges utsatta sökande – bland vilka särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ensamkommande barn – i den mening som avses i artiklarna 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (10). För att ta hänsyn till den särskilda situationen för utsatta personer är medlemsstaterna enligt direktiv 2013/33/EU och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU  (1 bis) skyldiga att göra en enskild utvärdering av utsattheten för enskilda personer med avseende på deras särskilda mottagnings- och förfarandebehov. Därför måste medlemsstaterna vidta aktiva åtgärder för att bedöma de asylsökandes individuella behov och kan inte enbart förlita sig på deras självidentifikation för att garantera deras rättigheter enligt unionsrätten. I detta sammanhang bör de sökandes särskilda behov, t.ex. hälsan, vara den primära angelägenheten. Barnets bästa bör alltid sättas i främsta rummet i alla förfaranden som genomförs enligt detta beslut, och de huvudprinciper som slagits fast i domstolens dom av den 6 juni 2013 i mål C-648/11  (1 ter) får aldrig äventyras .

(26)

För att besluta vilken specifik medlemsstat som bör bli omfördelningsmedlemsstaten , bör dessutom särskild hänsyn tas till de av de sökandes särskilda kvalifikationer som kan underlätta deras integration i omfördelningsmedlemsstaten , t.ex. deras språkkunskaper. Vad gäller utsatta sökande, bör hänsyn tas till om omfördelningsmedlemsstaten har kapacitetet att erbjuda dessa sökande lämpligt stöd.

(26)

För att besluta vilken specifik medlemsstat som bör bli omplaceringsmedlemsstaten , bör dessutom särskild hänsyn tas till de av de sökandes önskemål och särskilda kvalifikationer som kan underlätta deras integration i omplaceringsmedlemsstaten , t.ex. deras språkkunskaper , familjeband utanför definitionen av familjemedlemmar i förordning (EU) nr 604/2013, sociala relationer, kulturella band, tidigare vistelse i en medlemsstat, tidigare studier och arbetslivserfarenhet på ett företag eller i en organisation i en viss medlemsstat samt särskilda kvalifikationer som kan vara relevanta för de sökandes integration på arbetsmarknaden i den medlemsstat dit omplaceringen sker . Medlemsstaterna bör därför underlätta ett effektivt erkännande av de sökandes examensbevis, kvalifikationer och färdigheter. Dessutom kan medlemsstaterna informera de sökande om deras möjligheter på arbetsmarknaden. Vad gäller utsatta sökande, bör hänsyn tas till om omplaceringsmedlemsstaten har kapacitet att erbjuda dessa sökande lämpligt stöd. Även om sökande inte har rätt att välja omplaceringsmedlemsstat bör deras behov, önskemål och särskilda kvalifikationer beaktas i möjligaste mån.

(26a)

Utifrån lärdomarna från EU:s pilotprojekt med omplacering från Malta (Eurema) bör förväntningar och önskemål beaktas i möjligaste mån. Som ett första steg bör de sökande ges möjlighet att uttrycka sina önskemål. De bör rangordna medlemsstaterna i preferensordning och basera sina önskemål på faktorer såsom familjeband, sociala band och kulturella band såsom språkkunskaper, tidigare vistelse, tidigare studier och tidigare arbetslivserfarenhet. Detta bör ske inom ramen för den första behandlingen. Som ett andra steg bör respektive medlemsstat informeras om de sökandes önskemål. Medlemsstaten bör sedan ges möjlighet att uttrycka sina önskemål om sökande bland de sökande som har uttryckt önskemål om den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna bör basera sina önskemål på aspekter såsom familjeband, sociala band och kulturella band. Sambandsmän som utses av medlemsstaterna kan underlätta förfarandet genom intervjuer med de sökande. De sökande bör också ha möjlighet att samråda med andra aktörer såsom icke-statliga organisationer, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Internationella organisationen för migration (IOM). Slutligen bör Italien och Grekland, med bistånd av Easo, fatta beslut om att omplacera var och en av de sökande till en viss medlemsstat och därvid i möjligaste mån beakta önskemålen. UNHCR bör rådfrågas om bästa praxis i fråga om vidarebosättning, bland annat när det gäller hantering av önskemål och särskilda kvalifikationer.

(26b)

Principen om icke-diskriminering i artikel 10 i fördraget bör respekteras fullt ut under hela omplaceringsförfarandet. Diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet, funktionsnedsättning och religion är en klar överträdelse av fördraget.

(28)

De rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 förblir tillämpliga på sökande som omfattas av detta beslut. Dessutom bör sökande underrättas om det omfördelningsförfarande som fastställs i detta beslut och meddelas omfördelningsbeslutet . Det faktum att EU-lagstiftningen inte ger en sökande rätt att välja den medlemsstat som ska ansvara för vederbörandes ansökan, bör leda till att sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel mot omfördelningsbeslutet i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 inskränks till att säkra respekten för vederbörandes grundläggande rättigheter .

(28)

De rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 förblir tillämpliga på sökande som omfattas av detta beslut. Dessutom bör sökande underrättas om det omplaceringsförfarande som fastställs i detta beslut och meddelas omplaceringsbeslutet . Sökande bör ha rätt till ett effektivt rättsmedel mot omplaceringsbeslutet i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 och artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna .

(30)

Åtgärder bör vidtas för att undvika sekundära förflyttningar av omfördelade personer från medlemsstaten för förflyttning till andra medlemsstater. I synnerhet bör de sökande underrättas om konsekvenserna av vidareflyttning bland medlemsstaterna. Detta innebär att om det är omfördelningsmedlemsstaten som beviljar dem internationellt skydd, är de i princip endast berättigade till de rättigheter som är knutna till internationellt skydd i den medlemsstaten.

(30)

Åtgärder bör vidtas för att undvika sekundära förflyttningar av omplacerade personer från omplaceringsmedlemsstaten till andra medlemsstater. Att i största möjliga mån beakta de sökandes önskemål, bland annat familjeband utanför bestämmelserna om familj i förordning (EU) nr 604/2013 och sociala och kulturella band, är en enkel åtgärd för att de sökande ska utveckla en känsla av tillhörighet till omplaceringsmedlemsstaten. De sökande bör tillhandahållas all nödvändig information, på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå, om sin destination och, om deras önskemål inte kan beaktas fullt ut, om skälen till detta. För att ytterligare förhindra sekundära förflyttningar bör de sökande underrättas om konsekvenserna av vidareflyttning inom medlemsstaterna i enlighet med vad som anges i artikel 4 i förordning (EU) nr 604/2013 . Om det är omplaceringsmedlemsstaten som beviljar dem internationellt skydd, är de i princip endast berättigade till de rättigheter som är knutna till internationellt skydd i den medlemsstaten.

(30a)

Att sökande eller personer som beviljats internationellt skydd samtycker till omplacering är en etablerad princip i unionens sekundärrätt och slås fast i artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 och, i analogi med detta, i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010  (1 bis) samt i artikel 17.2 i förordning (EU) nr 604/2013. På grundval av artikel 78.3 i fördraget är undantag från unionsrätten möjliga på mycket begränsade villkor. Ett verkningsfullt genomförande av mekanismen för omplacering i nödsituationer måste säkerställas, samtidigt som samtycke är särskilt viktigt för att förhindra sekundära förflyttningar och därför i princip bör krävas före omplaceringen. En person som inte samtycker bör i princip inte omplaceras, utan en annan person bör erbjudas denna möjlighet.

b)

sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har lämnat in en ansökan om internationellt skydd som ännu inte blivit föremål för något slutgiltigt avgörande.

b)

sökande: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person som har lämnat en ansökan om internationellt skydd som ännu inte blivit föremål för något slutgiltigt avgörande i enlighet med vad som avses i artikel 2 i) i direktiv 2011/95/EU .

d)

familjemedlemmar: familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 604/2013 av Europaparlamentet och rådet.

d)

nära anhöriga: make, barn, föräldrar, andra vårdnadshavare, far- och morföräldrar samt barnbarn.

fa)

önskemål: det önskemål som uttrycks av en sökande om en viss medlemsstat eller det önskemål som uttrycks av en medlemsstat om en viss sökande med stöd av faktorer såsom familjeband utanför definitionen av familjemedlemmar enligt definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 604/2013, sociala band såsom band till etniska och kulturella gemenskaper samt kulturella band till den önskade medlemsstaten såsom språkkunskaper, tidigare vistelse i en medlemsstat alternativt tidigare studier eller arbetsrelationer med företag eller organisationer i den medlemsstaten.

b)

Inledande handläggning av ansökningarna.

b)

Inledande handläggning av ansökningarna , inbegripet identifiering av utsatthet och önskemål, i syfte att identifiera potentiella sökande för omplacering och kontrollera de sökande, bland annat ett otvetydigt fastställande av deras identitet, upptagande av fingeravtryck och registrering av ansökningar om internationellt skydd .

d)

Genomförandet av överföringen av de sökande till omfördelningsmedlemsstaten .

d)

Genomförandet av överföringen av de sökande till omplaceringsmedlemsstaten . Kostnaderna för överföring till omplaceringsmedlemsstaten bör inte bli ytterligare en börda för Grekland och Italien.

1 –

—

Identifiering av personer för vilka en annan medlemsstat är (eller borde vara) ansvarig enligt Dublinförordningen.

—

Identifiering av utsatta sökande.

—

Identifiering av nära anhöriga för gemensam omplacering.

—

Identifiering av sökandes önskemål om vissa medlemsstater.

2 –

—

Italien/Grekland bestämmer vilka sökande som ska omplaceras.

—

De informerar medlemsstaterna om hur många platser som behövs samt om de sökandes önskemål.

3 –

—

Medlemsstaterna informerar Italien/Grekland om antalet tillgängliga omplaceringsplatser.

—

Sambandsmännen kan genomföra intervjuer med sökande som uttryckt önskemål om deras medlemsstat.

—

Medlemsstaterna anger sina önskemål om sökande.

4 –

—

Italien/Grekland beslutar vilka sökande som ska omplaceras till vilken medlemsstat och beaktar därvid de sökandes och medlemsstaternas önskemål.

5 –

—

Sökande får omfattade information om sin omplaceringsmedlemsstat.

—

Sökande ger i princip sitt samtycke till att omplaceras till den medlemsstaten.

6 –