Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52017IR0019

    Yttrande från Europeiska regionkommittén om Entreprenörskap på öar: bidrag till den territoriella sammanhållningen

    EUT C 306, 15.9.2017, p. 51–56 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    15.9.2017   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 306/51


    Yttrande från Europeiska regionkommittén om Entreprenörskap på öar: bidrag till den territoriella sammanhållningen

    (2017/C 306/10)

    Föredragande:

    Marie-Antoinette Maupertuis (FR–EA), ledamot, regionstyrelsen, Korsika

    POLITISKA REKOMMENDATIONER

    EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

    Inledning: särskilda utmaningar för öregionerna

    1.

    Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar det maltesiska ordförandeskapets uppmaning att involvera vår institution i att identifiera möjliga lösningar för att främja företagaranda samt ekonomisk, social och territoriell utveckling av öarna.

    2.

    ReK påminner om Europeiska unionens åtagande att arbeta för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

    3.

    ReK påminner om att det i artikel 174 i EUF-fördraget anges att unionen ska ta särskild hänsyn till öregioner och sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer i medlemsstaterna och mellan dem.

    4.

    ReK påminner om att det inom unionen finns 362 öar med fler än 50 invånare, totalt 17,7 miljoner människor (varav 3,7 miljoner i de yttersta randområdena). BNP per capita (2010) uppgår där till cirka 79,2 % av genomsnittet i unionen, och en betydande del av dem räknas fortfarande till kategorin mindre utvecklade regioner.

    5.

    Enligt studien Euroislands (Espon 2013) har de flesta av dessa öregioner inte genomgått någon ekonomisk konvergensprocess på 2000-talet. Situationen har t.o.m. försämrats för flera av dem på grund av den finansiella krisen, migrationskrisen, fluktuationer inom turismen eller bristande innovation.

    6.

    ReK betonar att dessa öregioner har geografiska, ekonomiska, demografiska och sociala särdrag som är både specifika, jämfört med regioner på fastlandet, och gemensamma med olika öar, vilka medför unika utmaningar inom ramen för genomförandet av den europeiska politik som avser dem, bl.a. följande:

    De är små (när det gäller yta, befolkning, ekonomi).

    De är avlägset belägna och/eller belägna i randområden (stort avstånd i kilometer eller tid i förhållande till marknaderna och i synnerhet till den inre marknaden, stora demografiska, industriella, finansiella eller politiska centrum).

    De är sårbara (inför ekonomiska, miljömässiga och sociala hot).

    7.

    ReK vidhåller att dessa tre parametrar medför territoriella, ekonomiska och sociala nackdelar, i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, som förhindrar en rimlig integration av öarna på den inre marknaden och en total territoriell integrering av öborna. Dessa förutsättningar kan i synnerhet leda till följande situationer:

    En begränsad lokal marknad och, när det gäller skärgårdar, en fragmenterad och avlägsen marknad.

    Höga transportkostnader för logistik, frakt och försäkring på grund av avståndet men också på grund av situationer med ofullständig konkurrens (oligopol och även monopol).

    Oförmåga att uppnå stordriftsfördelar på grund av marknadens ringa storlek som medför höga enhetskostnader för såväl företag som för offentliga tjänster.

    Dåligt utvecklade förbindelser mellan industrier, på grund av en stark tendens till specialisering när det gäller utnyttjandet av en resurs, produktionen av en viss sorts varor eller tjänster.

    Brist på kvalificerad personal, eller tendensen att kvalificerad arbetskraft lämnar öarna för att hitta lämplig sysselsättning någon annanstans.

    Kompetensunderskott inom företagen eftersom entreprenörer tenderar att lämna ön för att investera i mer lönsamma marknader.

    Underskott när det gäller infrastrukturer och tjänsteutbud till företag som kan jämföras med liknande i regioner på fastlandet, t.ex. inom telekommunikation, utbildning eller riskkapital.

    8.

    ReK välkomnar det arbete som har utförts av Europaparlamentets tvärpolitiska grupp för hav, floder, öar och kustområden samt av ö-utskottet inom konferensen för perifera kustregioner.

    Tillväxt för alla – bidrag från entreprenörer på öar

    9.

    ReK konstaterar att entreprenörerna och företagsandan spelar en viktig roll för att skapa arbetstillfällen och ekonomisk dynamik i EU. Entreprenörskap på öar står dock inför specifika strukturella svårigheter.

    10.

    ReK påminner om att flera öekonomier har genomfört tillväxtstrategier som bygger på utnyttjandet av ekonomiska, sociala, kulturella och naturbetingade fördelar, t.ex. följande:

    Naturahushållning för att säkerställa ett visst välbefinnande för befolkningen, särskilt i kristider.

    Export av nischprodukter för att säkerställa öns närvaro på marknader med stort mervärde.

    Turism i olika former och även annan än massturism.

    Initiativ inom grön energi, som visar att små ösamhällen har förmåga att följa med när det gäller energiomställning.

    Utnyttjande av ”geostrategiska” fördelar som inte omfattas av kraven på liten storlek eller avstånd (vetenskapligt observatorium, etc.).

    Utveckling av nya sektorer inom den ”gröna” och ”blå” ekonomin, åtföljt av nya läroplaner som ger möjlighet till erforderlig utbildning inom dessa sektorer.

    11.

    ReK understryker att dessa strategier, som identifierar och utnyttjar unika ekonomiska tillgångar, ofta är resultatet av kreativitet, risktagande och motståndskraft hos ledarna för företag på öar och anser att den nödvändiga flexibilitet som krävs för att utarbeta offentlig politik för entreprenörskap på öar bör övervägas.

    12.

    ReK konstaterar att öekonomier kännetecknas av en mindre varierad ekonomisk struktur med en stor andel små och medelstora företag och även mycket små företag samt ett stort antal företagare med flera verksamheter. Detta ekosystem samexisterar med ett fåtal stora företag med monopol inom specialiserade områden (turism, transport, gruvdrift, fiske etc.).

    13.

    Kommittén uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att lägga större vikt vid att upprätthålla en fri marknad inom varje enskild sektor i öregionerna och samtidigt ta itu med marknadsmisslyckandena.

    14.

    ReK påminner om att produkter från öar – inklusive råvaror – kan säljas på nischmarknader till en riktad kundkrets och till ett högre försäljningspris. Med produktdifferentiering kan tillräckliga vinstmarginaler behållas för att säkerställa verksamhetens lönsamhet på ön. Produktens ökade värde uppnås i synnerhet genom kvalitetsmärkning och kulturella hänvisningar inom det globala området för varor och tjänster.

    15.

    ReK betonar dock de olika typer av extra kostnader som entreprenörer på öar åläggs på grund av ökaraktären (råvaror, tillhandahållande av tjänster, logistik, etc.) och som i slutändan är till nackdel för produkternas och tjänsternas konkurrenskraft.

    16.

    ReK understryker att även om produkterna är konkurrenskraftiga och av god kvalitet brottas företagarna med bristen på FoU-kapacitet, teknik anpassad till öregioner, lämpliga system för att finansiera sin verksamhet och kompetenta mänskliga resurser på grund av kraftig emigration, i synnerhet när antalet bofasta invånare är lågt.

    17.

    ReK välkomnar därför de åtgärder som EU vidtagit inom dessa områden, men anser att anpassade åtgärder bör vidtas för att förbättra de grundläggande förutsättningarna för öarna så att de kan bidra till en tillväxt för alla inom EU. Det medför att all EU:s politik som syftar till att främja entreprenörskap måste ta hänsyn till öarnas specifika särdrag och utmaningar om den ska vara rättvis och effektiv.

    Politiska rekommendationer som syftar till att stärka den territoriella sammanhållningen i EU

    18.

    ReK erkänner sammanhållningspolitikens grundläggande betydelse för en balanserad regional utveckling inom EU: den utgör den lämpligaste politiken för att ta itu med skillnaderna mellan öarnas och övriga europeiska regioners utvecklingsnivåer. Kommittén betonar dock att öregionerna inte åtnjuter någon särskild ställning i sammanhållningspolitiken, enligt dess nuvarande utformning.

    19.

    Kommittén erinrar också om de särdrag som kännetecknar de yttersta randområdena, varav åtta är öar. Randområdena står inför svåra problem på grund av de särskilda förhållanden som erkänns i primärrätten och som allvarligt påverkar deras ekonomiska och sociala utveckling, vilket bör beaktas.

    20.

    ReK rekommenderar därför att särskild hänsyn tas till öarna när det gäller sammanhållningspolitiken efter 2020, i enlighet med artiklarna 174 och 175 i EUF-fördraget. Ett första steg mot detta mål skulle vara att införa öar som ytterligare en kategori i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1059/2003 vad gäller de territoriella typindelningarna (Tercet).

    21.

    ReK rekommenderar att kommissionen inrättar ett kontor med ansvar för öar som är kopplat till kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik, i enlighet med förslaget i Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016, eftersom aktörer på öar – företag och myndigheter – för närvarande endast har begränsad kunskap om EU:s instrument och finansieringsmöjligheter, som är mycket utspridda mellan flera generaldirektorat och omfattas av flera förordningar.

    22.

    ReK välkomnar initiativet ”Innovativa åtgärder i städerna” och föreslår i enlighet med detta exempel att en webbplats inrättas och att EU-åtgärder vidtas i syfte att införliva EU:s öar i nätverk för att utbyta erfarenheter samt dela administrativ teknik och innovation.

    23.

    ReK betonar vikten av att i största möjliga utsträckning använda synergierna mellan Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och unionens övriga instrument (i synnerhet ESI-fonderna) för att kompensera för de ekonomiska effekter på grund av naturbetingade nackdelar som öarna måste brottas med.

    24.

    ReK noterar dock att eftersom ett stort antal projekt för öarna utgörs av mindre projekt förefaller Efsis finansiering och EIB:s lån i praktiken vara utom räckhåll för mycket små företag och lokala myndigheter i öregioner. Kommittén rekommenderar därför att specifika program för tekniskt stöd till öarna utarbetas för att informera om och främja tillgången till EU:s finansieringsinstrument.

    25.

    ReK uppmanar kommissionen och EIB att undersöka om det tekniska stöd som anges i Jaspers skulle kunna utvidgas till att omfatta öarna och anpassas till mindre projekt.

    26.

    ReK betonar nyttan och fördelarna i förordning (EU) nr 1302/2013 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för lokala och regionala myndigheter samt öar i EU, eftersom det i förordningen anges att öarna i olika medlemsstater och tredjeländer kan bilda en gemensam rättslig enhet för att sträva efter ett gemensamt mål och få tillgång till EU:s finansiering, samtidigt som den administrativa börda som ett sådant samarbete vanligtvis innebär skulle förenklas.

    27.

    ReK föreslår att man inrättar ett system för stöd till företagens verksamhet i öregionerna för att uppväga extra kostnader för transport. I enlighet med riktlinjerna för regionalstöd och den allmänna gruppundantagsförordningen bör stöden godkännas och undantas på samma sätt som för de yttersta randområdena och glest befolkade områden.

    28.

    Man bör mer aktivt utnyttja de möjligheter som delningsekonomin medför, också för att lösa sådana problem som beror på öregionernas geografiska avlägsenhet.

    29.

    ReK framhåller att det är viktigt att öka andelen offentliga insatser i projekt inom ramen för gemenskapsprogram samt att göra privata interventioner mer attraktiva när projekten skapar arbetstillfällen och välstånd på ön samtidigt som de är ekologiskt hållbara.

    30.

    ReK betonar att många specifika hinder mot öarnas utveckling inte återspeglas med BNP per capita som indikator. Kommittén föreslår därför att öka antalet kompletterande indikatorer inom ramen för sammanhållningspolitiken för att bättre diagnostisera öarnas socioekonomiska situation, t.ex. deras dragningskraft.

    31.

    ReK föreslår som möjliga indikatorer indexet för regional konkurrenskraft och tillgänglighetsindexet, men rekommenderar ett fortsatt arbete för att hitta andra indikatorer som fullt ut kan illustrera ökaraktärens extra kostnader. Kommittén uppmanar kommissionen att genomföra jämförande studier om öföretagens resultat i förhållande till liknande på fastlandet, även i de fall där fastlandet utgörs av endast en ömedlemsstat.

    32.

    Man bör ägna uppmärksamhet åt andra aspekter än de finansiella, aspekter som är svåra att mäta, t.ex. miljön (dess kvalitet och tillgänglighet) när man bedömer den socioekonomiska situationen för invånarna på öarna och öregionernas ekonomiska attraktionskraft.

    33.

    ReK noterar nyttan av den årsrapport om europeiska små och medelstora företag som generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag har utarbetat. Kommittén rekommenderar dock att framtida rapporter innehåller territoriella uppgifter för att skapa en bättre förståelse av de utmaningar som små och medelstora öföretag står inför samt andelen framgångsrika företag/företag som misslyckas jämfört med liknande på fastlandet.

    34.

    ReK noterar nyttan av sådana verktyg som den territoriella konsekvensanalysen vid bedömningen av EU:s politik för öregioner och föreslår att en klausul om ”ökaraktär” tillämpas i kommissionens metod för konsekvensanalys för att fastställa potentiellt allvarliga konsekvenser av denna politik för öarna.

    35.

    ReK noterar att även om användningen av strategier för smart specialisering som ett förhandsvillkor vid fördelningen av EU:s strukturfonder (ESI-fonder) kan bidra till en utveckling av strategierna på nationell och regional nivå kräver öekonomiernas specifika särdrag skräddarsydda lösningar. Därför kan ett alltför stort beroende av en särskild sektor eller en enda verksamhet leda till att öarna blir mycket utsatta för risken med ekonomisk monokultur och dess förvrängda ekonomiska konsekvenser (holländska sjukan).

    36.

    ReK anser att kommissionen särskilt bör uppmärksamma smarta initiativ för diversifiering eller omvandling, som t.ex. från massturism till hållbar turism, utveckling av kreativa industrier, integration av informations- och kommunikationsteknik i traditionella verksamheter samt riktad marknadsföring som ger öarnas resurser ett ökat värde.

    37.

    Man bör stärka sådana politiska strategier som ökar medvetenheten bland invånarna i EU:s medlemsstater om de möjligheter till turism som finns inom gemenskapen, och man bör skapa ett starkare nät med kopplingar mellan EU:s områden, som gör det möjligt för personer från EU:s storstadsområden att vistas i öregioner med intressant natur.

    38.

    ReK understryker vikten av principen om partnerskap, i enlighet med artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser, för att fastställa territoriernas behov (nedifrån och upp-metoden) i syfte att strategiskt planera sammanhållningspolitiken. Regionkommittén uppmanar kommissionen att i detta syfte som ett förhandsvillkor införa ett effektivt genomförande av den europeiska uppförandekoden för partnerskap i sitt lagstiftningsförslag om sammanhållningspolitiken efter 2020.

    39.

    ReK uppmanar medlemsstaterna att se till att principen om partnerskap tillämpas fullt ut i syfte att säkerställa att öregionernas behov beaktas i partnerskapsavtalen och de operativa programmen.

    40.

    ReK framhåller behovet av att involvera de lokala och regionala myndigheterna i arbetet för att fastställa den nationella och europeiska politik som de omfattas av, i syfte att se till att regelverken för intervention anpassas till öterritoriernas konkreta behov i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

    41.

    ReK välkomnar de finansieringsmöjligheter som erbjuds genom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), i den mån de kan avse öarna. Kommittén noterar dock att finansieringsramen för sjömotorvägar inriktas på centrala och globala nätverk samt att anslutningar mellan öarna och regionala centrum eller mellan själva öarna kan försummas. Kommittén föreslår därför att en särskild finansiering till öar fastställs i den globala ramen för sjömotorvägar.

    42.

    ReK välkomnar kommissionens insatser för att stödja entreprenörer genom program som t.ex. programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) samt InnovFin, inom ramen för handlingsplanen för företagande 2020 eller Horisont 2020 inom innovation samt arbetet med kapitalmarknadsunionen. ReK anser dock att det är viktigt att integrera den territoriella dimensionen (och i synnerhet ökaraktären) i dessa program och planer i syfte att

    framgångsrikt involvera entreprenörer från öar,

    främja yrkesutbildning och kompetenshöjning inom företag belägna på öar,

    ge företagen större tillgång till kapital, även med hög riskfaktor,

    möjliggöra för öarna att integrera europeiska och globala nätverk för att skapa och sprida vetenskaplig och teknisk kunskap samt dra nytta av denna integration inom varuproduktion och social välfärd.

    43.

    ReK uppmanar kommissionen att genomföra ett program som främjar innovationsprocesser i öekonomier, utveckling av lokala resurser, stöd för användning av förnybar energi, avfallshantering, vattenförvaltning, främjande av kultur- och naturarvet samt fortsatt utveckling av en cirkulär ekonomi. Med termen ”innovation” avses här teknisk, organisatorisk, social och miljömässig innovation.

    44.

    ReK betonar vikten av statligt stöd för att möta de utmaningar som små öregioner, deras avlägsenhet och isolering från EU medför. Dessa naturbetingade och permanenta förutsättningar är till nackdel för effektiviteten och organisation av flera strategiska sektorer för öarna, som t.ex. transporter, energi och digital anslutning.

    45.

    ReK påminner om att infrastruktur och organisation av interna och externa transporter, som är tillförlitliga och jämförbara i kostnader med liknande på fastlandet, för en ö utgör nödvändiga förutsättningar för ekonomisk utveckling och konkurrenskraft.

    46.

    ReK föreslår att kriterierna för stödberättigande till infrastruktur och transportnät (konstruktion, modernisering, utrustning) mjukas upp för öarna i syfte att möjliggöra den mest effektiva sammankopplingen till transportsystemet på fastlandet och bästa möjliga integration till EU och den europeiska marknaden.

    47.

    ReK anser att dessa stöd bör underlätta sammankopplingen mellan öar när det gäller skärgårdar eller inom öar när det gäller bergiga öar och uppmuntra till investeringar i koldioxidsnåla transportmedel (LNG-fartyg, stationer för elbilar, etc.).

    48.

    ReK betonar att eftersom ömarknader oftast är små och avlägsna lockas knappast företag på fastlandet att tillhandahålla varor eller tjänster där. Detta hindrar konsumenter och företag på öar från att få tillgång till den inre marknadens konkurrensfördelar. Detta gäller särskilt för transportanslutningar och energiförsörjning, som är mycket viktiga sektorer för öföretagens konkurrenskraft. Kommittén rekommenderar därför att dessa sektorer ska kunna medges undantag från bestämmelserna om statligt stöd när det gäller öar.

    49.

    ReK föreslår också i samma anda att förordningen om stöd av mindre betydelse skulle kunna innehålla större flexibilitet när det gäller öar och att kraven på offentlig upphandling skulle kunna luckras upp eftersom det i många fall är omöjligt att få mer än ett anbud när samrådsförfaranden tillämpas.

    50.

    ReK välkomnar den flexibilitet som för närvarande används när det gäller system som medför att öar kan dra nytta av specifika skattelättnader eller sänkningar av skatten på företag i syfte att kompensera för ökaraktärens extra kostnader samt efterlyser fortsatt flexibilitet. Kommittén förespråkar att ett system med incitament till innovation och investering används för att öka produktionen och utöver lokal konsumtion även främja export.

    51.

    ReK välkomnar kommissionens avsikt att införa ett kapitel om öar i nästa rapport om sammanhållning. Kommittén uppmanar kommissionen att i detta kapitel ange hur de rekommendationer som anges i detta yttrande kommer att genomföras.

    52.

    ReK uppmanar det maltesiska ordförandeskapet att genomföra dessa politiska rekommendationer och att ha ett nära samarbete med Regionkommittén för att genomföra dem.

    Bryssel den 12 maj 2017.

    Markku MARKKULA

    Europeiska regionkommitténs ordförande


    Top