Överklagande ingett den 25 april 2017 av Mast-Jägermeister SE av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 9 februari 2017 i mål T-16/16, Mast-Jägermeister SE mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-217/17 P)

(2017/C 300/15)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Mast-Jägermeister SE (ombud: C. Drzymalla, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Överklagandet riktar sig mot tribunalens dom av den 9 februari 2017 i mål T-16/16, i vilket tribunalen prövade kraven avseende återgivning av formgivning vid fastställande av ansökningsdag, vad konkret avser ansökningarna om registrering av formgivning nr 002683615-0001 och nr 002683615-002 (Becher).

Den överlagade domen utgör ett åsidosättande av artikel 46.2 och 46.3 i förordning nr 6/2002, jämförd med artiklarna 36 och 38 i förordningen, i den del tribunalen slog fast att det av dessa bestämmelsers anda och syfte att registreringsansökningarna inte ska behandlas som ansökningar om registrerad av gemenskapsformgivning om EUIPO anser att det råder osäkerhet eller tvetydighet i fråga om vilket skyddsomfång ansökningarna om registrerad gemenskapsformgivning har. Det följer emellertid av den betydelse som ansökningsdagen har för sökanden att återgivningen av formgivningen inte kan omfattas av strängare krav och att artikel 36.1 c, vid fastställande av ansökningsdag i den mening som avses i artikel 38 i förordning nr 6/2002, endast kräver att formgivningens återgivning kan avbildas.

Tvärtemot vad tribunalen anser följer inget annat av artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002, jämförd med artikel 10.1 c och 10.2 i förordningen. Det framgår av dessa bestämmelser att en formgivnings återgivning ska vara av en tillräcklig kvalitet för att klart särskilja alla detaljer som åsyftas med det sökta skyddet. Dessa bestämmelser avser därför endast återgivningens fysiska förmåga att avbildas. Detta gäller i synnerhet om man beaktar att det endast ankommer på sökanden att bestämma registreringsansökans syfte, det vill säga varför det ansöks om registrering. Det är slutligen endast och exklusivt den domstol vid vilken en talan om intrång väckts som fastställer den slutliga räckvidden av en formgivnings skydd.

Registrering av en formgivning kan nekas, om den kan ge upphov till rättslig osäkerhet vad gäller dess återgivning. Detta gäller emellertid inte fastställandet av ansökningsdag, som är mycket viktigt för sökanden med beaktande av bestämmelserna i artikel 4 A i Pariskonventionen om den företrädesrätt som följer av en första ansökan.

I detta sammanhang har tribunalen bortsett från den otvetydiga lydelsen av de olika bestämmelserna i artikel 46.2 och 46.3. Det är, enligt artikel 46.2 i förordning nr 6/2002, endast om bristerna avser villkoren enligt artikel 36.1 i förordning nr 6/2002 som en ansökan inte ska behandlas som en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning. Såvitt avser formgivningens återgivning krävs det enligt artikel 36.1 i förordningen emellertid endast att återgivningen kan avbildas. Enligt artikel 46.3 i förordning nr 6/2002 kan andra brister, däribland de som följer av tillämpningen av förordning nr 2245/2002, endast leda till avslag på ansökan efter det att ansökningsdagen fastställts. Detta följer av hänvisningen i artikel 46.3 till artikel 45.2 a, jämförd med artikel 36.5 i förordning nr 6/2002.