Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 20 mars 2017 – Manuela Maturi m.fl. mot Fondazione Teatro dell’Opera di Roma

(Mål C-142/17)

(2017/C 249/25)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Manuela Maturi, Laura Di Segni, Isabella Lo Balbo, Maria Badini, Loredana Barbanera

Motpart: Fondazione Teatro dell’Opera di Roma

Tolkningsfråga

Strider artikel 3.7 i lagdekret nr 64 av den 30 april 2010, omvandlat till lag nr 100 av den 29 juni 2010, mot principen om förbud mot diskriminering på grund av kön, såsom den föreskrivs i direktiv 2006/54 (1) och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 21), mot bakgrund av att det i denna nationella bestämmelse föreskrivs följande? ”[F]ör arbetstagare i underhållningsbranschen som tillhör kategorin dansare ska pensionsåldern för kvinnor och män vara fyrtiofem år, varvid det för arbetstagare som fullt ut omfattas av det avgiftsbaserade eller kombinerade systemet ska tillämpas den omräkningskoefficient som föreskrivs i artikel 1.6 i lag nr 335 av den 8 augusti 1995 för den högre åldern. Under de två år som följer efter ikraftträdandedagen för denna bestämmelse ska tillsvidareanställda arbetstagare som avses i denna punkt och som har uppnått eller överskridit pensionsåldern har rätt att välja, för ett år i taget, att fortsätta att arbeta. Detta val ska göras genom att en formell ansökan lämnas in till ENPALS inom två månader från ikraftträdandet av denna bestämmelse eller minst tre månader innan rätten till pension erhålls. Detta påverkar dock inte den högsta pensionsåldern som för kvinnor är fyrtiosju år och för män är femtiotvå år.”

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).