EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62017CN0175

Mål C-175/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 6 april 2017 – X mot Belastingdienst/Toeslagen

EUT C 178, 6.6.2017, p. 13–13 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

6.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 178/13


Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 6 april 2017 – X mot Belastingdienst/Toeslagen

(Mål C-175/17)

(2017/C 178/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X

Motpart: Belastingdienst/Toeslagen

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98.) (återvändandedirektivet), jämförd med artiklarna 4, 18, 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att ett överklagande – om det enligt nationell rätt är möjligt att tillgripa ett sådant rättsmedel mot ett beslut innehållande ett beslut om återvändande i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 2008/115/EG – enligt unionsrätten automatiskt ska ha suspensiv verkan om tredjelandsmedborgaren hävdar att verkställandet av beslutet om återvändande medför en allvarlig risk för att principen om non-refoulement åsidosätts? Ska avlägsnandet av den berörda tredjelandsmedborgaren med andra ord i så fall skjutas upp till dess att fristen för att inge ett överklagande har löpt ut eller, om ett sådant överklagande inges, till dess att överklagandet har avgjorts, utan att den berörda tredjelandsmedborgaren behöver göra en separat ansökan härom?

2)

Ska artikel 39 i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 2005, s. 13 (direktivet om asylförfaranden), jämförd med artiklarna 4, 18, 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att ett överklagande – om det enligt nationell rätt är möjligt att tillgripa ett sådant rättsmedel vid avslag på en asylansökan i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2005/85/EG – enligt unionsrätten automatiskt ska ha suspensiv verkan? Ska avlägsnandet av den berörda asylsökanden med andra ord i så fall skjutas upp till dess att fristen för att inge ett överklagande har löpt ut eller, om ett sådant överklagande inges, till dess att överklagandet har avgjorts, utan att den berörda asylsökanden behöver göra en separat ansökan härom?


Top