—

låntagaren har beviljats ett belopp uttryckt i en valuta (utländsk valuta) och således har skyldighet att återbetala det i samma valuta (utländsk valuta), men förhållandena kring ingåendet och genomförandet av avtalet visar att lånet i praktiken har utbetalats i en helt annan valuta och det nominella beloppet endast används virtuellt och för i beräkningssyfte,

—

hela risken för uppgång av det externa och/eller interna värdet av det virtuellt använda nominella beloppet (utländsk valuta) överförs till låntagaren (konsumenten), även om vederbörande har fått utbetalt ett annat fullgörelsebelopp som i verkligheten har förbrukats,

—

den aktuella mekanismen för växling av det virtuellt använda nominella beloppet inte har angetts på ett transparent sätt, så att en väl upplyst konsument har möjlighet att, utifrån klara och begripliga kriterier, förutse vad de ekonomiska följderna blir för honom eller henne genom avtalets ingående,

—

konsumenten är skyldig att i samband med avbetalningarna erlägga belopp som följer av skillnaden mellan de avbetalningsbelopp som har beräknats enligt det nominella belopp som virtuellt har erbjudits låntagaren och de avbetalningsbelopp som har beräknats enligt det i praktiken förbrukade fullgörelsebeloppet,