26.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 350/23

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört,

—

i andra hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i den del sökanden, i detta beslut, anges bland dem som gynnas av den påstådda stödordningen,

—

i tredje hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det i detta beslut förordnas om att påstådda stödbelopp ska återkrävas av sökanden, och

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden avser bristande befogenhet.

Sökanden anför att kommissionen saknade befogenhet att anta det angripna beslutet och att principen om tilldelade befogenheter, enligt vilken unionens befogenheter begränsas, åsidosätts genom detta beslut.

2.

Andra grunden avser åsidosättande av rätten att bli hörd.

Sökanden anför att kommissionen genom sina motstridiga ställningstaganden i beslutet om att inleda ett förfarande och i det angripna beslutet åsidosatte sökandens rätt att bli hörd.

3.

Tredje grunden avser felaktig kvalificering av systemet som en stödordning.

Sökanden anför att det, i det angripna beslutet, felaktigt fastställs att en stödordning föreligger och att kommissionen genom sin bedömning åsidosatte sin skyldighet att utföra en fullständig, omsorgsfull och opartisk bedömning av de omständigheter som var föremål för utredning.

4.

Fjärde grunden avser bristande motivering.

Sökanden anför att kommissionen inte på ett vederbörligt sätt redogjorde för skälen för det angripna beslutet.

5.

Femte grunden avser det förhållandet att kommissionen felaktigt fann att det förelåg selektivitet enligt artikel 107.1 FEUF.

Sökanden anför att det angripna beslutet, med beaktande av alla tre steg för fastställande av selektivitet, är felaktigt på flera sätt: (i) Artikel 185.2 b i den belgiska skattelagen (Code des impôts sur les revenus 1992, eller CIR) och avgöranden om beskattning vid överskjutande vinst kan inte uteslutas från referenssystemet, (ii) det avgörande som sökanden har mottagit avviker varken från (a) armslängdsprincipen eller från (b) det belgiska bolagsskattesystemet, och (iii) den påstådda avvikelsen skulle vara motiverad av behovet av att undvika dubbelbeskattning.

6.

Sjätte grunden avser att det inte har uppkommit någon fördel.

Sökanden anför att det inte i det angripna beslutet analyseras huruvida det föreligger en fördel. Enligt sökanden har sökanden inte fått någon fördel, och eventuella förmåner för sökanden ligger i linje med armslängdsprincipen som fastställs i artikel 9 i OECD:s modellavtal för skatter, vilken införlivas med belgisk rätt genom artikel 185.2 i CIR.

7.

Sjunde grunden avser åsidosättande av likabehandlingsprincipen.

Sökanden anför att likabehandlingsprincipen åsidosätts genom att det angripna beslutet (i) anger att armslängdsprincipen ger skattemyndigheter rätt att öka multinationella företags beskattningsunderlag samtidigt som det kräver att en konkret risk för dubbelbeskattning föreligger för att nedjusteringar ska tillåtas och (ii) begränsar analysen av fördelar till att avse det belgiska multinationella företaget.

8.

Åttonde grunden avser åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och legalitetsprincipen.

Genom det angripna beslutet åsidosätts rättssäkerheten genom att beslutet (i) strider mot rättspraxis och kommissionens egen tidigare praxis och (ii) inte identifierar den påstådda fördelen.

9.

Nionde grunden avser att återkrav leder till dubbelbeskattning.

Sökanden anför att det är fel att i det angripna beslutet anta att det inte föreligger någon risk för dubbelbeskattning, som skulle bli högre om sökanden förpliktades att betala någon summa i förfarandet för återkrav. Enligt sökanden måste det angripna beslutet därför ogiltigförklaras i den del det ålägger Belgien att återkräva någon summa från sökanden.

10.

Tionde grunden avser att återkrav inte kan vara föremål för kommissionens skönsmässiga bedömning.

Sökanden anför att kommissionen genom det angripna beslutet förefaller få utrymme för skönsmässig bedömning för att inte godta anpassningar av den skattskyldiges beskattningsunderlag som grundas på de faktiska omständigheter som förelåg vid den tidpunkt då den skattskyldige mottog avgörandet.