26.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 350/15

1.

Ska artiklarna 67 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) tolkas så, att de utgör hinder för ett nationellt brottmålsförfarande eller annat förfarande, reglerat enligt nationell rätt, som har till syfte att i en medlemsstat ”erkänna” eller omvandla rättsverkningarna av en utländsk dom – och till följd av vilka den utländska domen ska betraktas som om den meddelats av en nationell domstol – med avseende på en tilltalad vars brottmål redan avgjorts med rättskraftig verkan, genom en utländsk dom, meddelad av en nationell domstol i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen?

2.

Är ett förfarande som regleras i en medlemsstat i unionen, närmare bestämt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 46–48 i 1996 års ungerska lag XXXVIII ”om erkännande av verkan” i Ungern [av utländska fällande avgöranden], förenligt med principen ne bis in idem som stadgas i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 54 i konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet (1) – mot bakgrund av rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 – när det gäller ett brottmålsförfarande som handlagts och avgjorts genom en lagakraftvunnen dom (med avseende på samma person och samma faktiska omständigheter) i en annan medlemsstat, även när nämnda förfarande i själva verket inte har till syfte att verkställa nämnda dom, utan att skapa en grund för att denna dom kan beaktas i framtida brottmål?