19.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/54

Föredragande:

Kathleen WALKER SHAW

1.1

Förhållandena för arbete och anställning förändras snabbt. Utmaningen för EU är att uppmuntra innovation, teknisk utveckling och kreativitet som drivkrafter för att uppnå positiva resultat för en hållbar och konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Den inverkan som utvecklingen har på arbetsmarknaden, arbetsnormerna, ekonomin, skatte- och socialförsäkringssystemen samt en levnadslön måste bedömas. Att skapa lika villkor och en rättvis digital ekonomi för arbetstagare och företag av alla storlekar och inom alla sektorer och öka den digitala kompetensen är några av de största utmaningar som vi står inför. Europa och dess arbetsmarknadsparter har en central roll när det gäller att se till att processen leder till positiva, rättvisa och hållbara resultat och att alla gråzoner när det gäller rättigheter och skydd utreds.

1.2

EESK anser att det är mycket viktigt att skydda kvaliteten och den ekonomiska hållbarheten i de sociala välfärdssystemen i EU, och rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna i samråd med arbetsmarknadens parter och med utgångspunkt i bästa praxis undersöker hur man kan utveckla sociala välfärdsmodeller som är anpassade för att täcka in mer flexibla anställningsformer och trygga ett socialt skydd av lämplig omfattning för alla på arbetsmarknaden – inklusive oberoende arbetstagare som faller utanför det traditionella välfärdssystemet. Detta bör beaktas vid utvecklingen av EU:s pelare för sociala rättigheter. Vi välkomnar att EESK ska behandla denna fråga i ett separat yttrande.

1.3

För att undvika att dessa innovationer leder till kompetensförluster eller inverkar negativt på kvalifikationer samt för att säkerställa bättre anställningsmöjligheter rekommenderar EESK ytterligare analyser av hur denna utveckling påverkar kompetenser, samt en utvärdering av vilka möjligheter till livslångt lärande, omskolning och fortbildning som arbetstagarna erbjuds under dessa nya förhållanden. Att främja och öka den digitala kompetensen hos alla måste vara en prioritering i EU.

1.4

EESK anser att det på EU-nivå behövs mer uppgifter om och analyser av omfattningen av s.k. crowd employment (dvs. utkontraktering av arbetsuppgifter via internet till en grupp arbetstagare), vad som är utmärkande för crowd-arbetarna som utför dessa uppgifter, de olika varianterna av nya arbetsformer, såsom arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats och efterfrågestyrda avtal (nolltimmarsavtal och behovsanställningar) och nya yrken, civilrättsliga avtal samt ”plattformsekonomins” omfattning, inom vilka sektorer den återfinns och dess geografiska spridning inom EU. Detta kommer att vara till hjälp när man bedömer behoven hos de företag och arbetstagare som använder eller omfattas av dessa anställningsformer.

1.5

Statistiken över denna utveckling måste samlas in mer systematiskt via EU:s arbetskraftsundersökningar och arbetsmarknadsrapporter för att kartlägga var bästa praxis finns. På så vis kan man övervaka hur de nya arbetsformerna och anställningsförhållandena påverkar arbetsmarknaden och ekonomin och bedöma deras bidrag till att skapa hållbara högkvalitativa arbetstillfällen och tillväxt och använda detta som underlag för att utveckla EU:s sysselsättningspolitik, inbegripet den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin. Horisont 2020 och andra relevanta EU-budgetposter bör finansiera denna forskning.

1.6

Det behövs också longitudinella data för att fastställa de livslånga konsekvenserna av nya arbetsformer samt deras inverkan på arbetets hållbarhet genom hela livet (1). Det är även viktigt att kartlägga i vilken utsträckning dessa arbetsförhållanden kan kopplas till ett visst kön eller andra demografiska variabler (såsom ålder, funktionsnedsättning, etnisk tillhörighet och invandrarbakgrund).

1.7

Det finns ett brådskande behov av att klargöra de nya mellanhändernas (t.ex. onlineplattformar) rättsliga ställning på arbetsmarknaden så att de tas med i den officiella statistiken och man följer deras framväxt och fastställer vilka normer, krav, ansvarsskyldigheter och verksamhetsregler som ska gälla, samt vilka tillsynsmyndigheter som ska ansvara för inspektioner och kontroll av efterlevnaden, samtidigt som man erkänner att dessa plattformar kan vara en källa till innovation, sysselsättningsmöjligheter och ekonomisk tillväxt.

1.8

EESK noterar att kommissionen för närvarande håller samråd om direktivet avseende skriftlig information till arbetstagarna (2) och räknar med att hanteringen av nya anställningsformer kommer att ingå i förslagen om kommissionen beslutar att se över denna lagstiftning. Vi hoppas särskilt på klargöranden i fråga om nya anställnings- och arbetsformer, och att man samtidigt beaktar de små och medelstora företagens behov. Man skulle även kunna överväga en utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta ”arbetare”, att skriftliga meddelanden ska lämnas den första arbetsdagen och att ett minsta antal timmar ska anges för att förhindra arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej har avtalats (nolltimmarsavtal).

1.9

EESK rekommenderar att man i samband med onlineplattformar, crowdsourcing, ekonomiskt beroende egenföretagare och andra nya former av egenföretagande tar itu med frågor som rör reglering av mellanhändernas verksamhet och vem som bär ansvar för olyckor, skador och bristfälliga tjänster, i syfte att skydda arbetstagare, konsumenter och gemene man. Det måste klargöras hur EU:s befintliga bestämmelser om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen är tillämpliga på dessa nya anställningsförhållanden, vilka förfaranden som gäller vid överträdelser av bestämmelserna och vem som bär ansvar för inspektioner och för arbetstagarnas och konsumenternas ansvarsförsäkringar och de allmänna ansvarsförsäkringarna.

1.10

Yrkesinspektionerna bör garanteras en roll i hanteringen av dessa anställningsformer inom ramen för sitt uppdrag och i enlighet med nationell praxis, och deras inspektörer bör ges lämpliga resurser, kompetenser och utbildningar. Det skulle kunna vara gynnsamt att utveckla partnerskap med fackföreningar, konsumentorganisationer eller andra representativa organisationer för att bemöta allmänhetens oro och söka rättslig prövning. Utbyte av bästa praxis kommer att bli en viktig del av denna process.

1.11

Man bör även analysera hur kollektivförhandlingarnas räckvidd i de berörda sektorerna påverkas, med tanke på att många arbetstagare kan komma att ställas utanför kollektivförhandlingarnas strukturer och facklig representation. EESK befarar att i de fall där arbetstagare betraktas som egenföretagare kan deras föreningsfrihet komma att ifrågasättas om deras sammanslutning skulle komma att betraktas som kartellbildning, med resultatet att de riskerar att hamna i konflikt med EU:s regler om illojal konkurrens. Dessa farhågor, som kan undergräva denna grundläggande rättighet, måste uppmärksammas och undanröjas. Det behövs vägledning om hur konkurrensbestämmelserna ska tillämpas på egenföretagare i anställningsliknande förhållanden. I detta sammanhang skulle en tillämpning av ILO:s definition av ”arbetstagare” i stället för den snävare definitionen ”anställd” kunna vara till hjälp för att bättre förstå hur de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet är tillämpliga (3) och att EU:s konkurrensregler inte får stå i vägen för åtnjutandet av dem.

1.12

EESK efterlyser en utredning av crowd-arbetares anställningsvillkor och andra nya arbetsformer och anställningsförhållanden, samt av mellanhändernas skyldigheter, med beaktande av dessa arbetstagares möjligheter att förhandla om eller fastställa ersättning, arbetstimmar och villkor, semestrar, pensioner, mammaledighet, sjukförsäkring som betalas av arbetsgivaren och andra anställningsrättigheter samt äganderätten till de immateriella rättigheter som produceras. Riktlinjer behövs även för att förtydliga villkoren i vissa gråzoner kopplade till anställningsvillkor när det gäller beskattning och socialförsäkring.

1.13

EESK rekommenderar att kommissionen, OECD och ILO tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbetar lämpliga bestämmelser för anständiga arbetsvillkor och skydd för kontrakterade arbetstagare som utför uppgifter över internet och för arbetstagare i andra nya anställningsförhållanden. EESK anser att det skulle vara till nytta att utveckla en strategi på EU-nivå, men konstaterar samtidigt att de flesta åtgärderna måste genomföras på nationell nivå, sektorsnivå eller på arbetsplatsen.

1.14

Som de europeiska arbetsmarknadsparterna har påpekat är det viktigt att Europeiska kommissionen planerar sin sysselsättningspolitik på ett sätt som underbygger den digitala omvandlingen av våra ekonomier och arbetsmarknader. Den bör samtidigt sikta på att skapa sysselsättningsmöjligheter av så god kvalitet som möjligt med utgångspunkt i digitaliseringen av våra ekonomier. Arbetsmarknadspolitiken bör också syfta till att skydda, omskola och fortbilda dem som kommer att påverkas av digitaliseringen. EESK rekommenderar att man för detta ändamål i praktiken inför rättigheter och skydd, övervakning och efterlevnadskrav för att undvika ökande inkomstklyftor och minskade disponibla inkomster samt garantera en hållbar ekonomisk tillväxt i hela EU och möjligheter för en sådan.

1.15

EESK föreslår att kommissionen överväger hur utvecklingen av europeiska plattformar kan uppmuntras på ett sådant sätt att det värde som skapas stannar i den lokala ekonomin genom att man stöder sig på Europas rika tradition av ömsesidighet och samarbete om arbetsmarknadssamordning, som ofta sker på lokal nivå och med aktiv medverkan av fackföreningar, lokala arbetsgivare och nationella sammanslutningar av egenföretagare. Här vore det betydelsefullt att överväga åtgärder som hjälper företagen att skapa hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen genom att tillhandahålla stöd efter den inledande uppstartsfasen till expansionsfasen, där många nya företag i dag saknar tillgång till finansiering.

2.1

Den snabba tekniska utvecklingen i kombination med andra ekonomiska och samhälleliga tendenser har lett till en ökning av nya arbets- och anställningsformer som är på väg att omvandla arbetsmarknadslandskapet och göra det ännu mer komplext. Innovation och kreativitet är viktiga drivkrafter i en hållbar social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft. Det är oerhört viktigt att uppnå en balans mellan att främja de ekonomiska och samhälleliga fördelarna med den nya utvecklingen och garantera det nödvändiga skyddet av arbetstagare, konsumenter och företag, och samtidigt undvika att denna utveckling utnyttjas för att kringgå tillämpningen av rättvisa arbetsvillkor.

2.2

Nya anställningsformer kan skapa arbetstillfällen, få arbetsmarknaderna att fungera bättre, erbjuda både arbetstagare och arbetsgivare mer flexibilitet, vilket bidrar till arbetstagarnas oberoende och till arbetsplatsernas anpassningsbarhet, främja utvecklingen av ny kompetens och erbjuda större utrymme för att skapa en positiv balans mellan arbete och privatliv. Samtidigt är det viktigt att så långt det är möjligt främja sysselsättning av hög kvalitet, social dialog och kollektivförhandlingar och reda ut eventuella oklarheter om rättigheter och skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare: om arbetstagarnas anställningsförhållanden, om vem som ska bära ansvaret för olyckor, om försäkringar och yrkesmässigt ansvar, samt om hur skatter, socialt skydd och andra bestämmelser ska tillämpas. En övergripande bedömning av förmågan hos de befintliga arbetsmarknads- och sociala trygghetssystemen att bemöta denna utveckling krävs för att undvika större inkomstklyftor och garantera att människor kan upprätthålla en anständig och tillförlitlig inkomst och en god balans mellan arbetsliv och privatliv.

2.3

Vår kommitté har behandlat frågor kring dessa nya tendenser i ett antal yttranden (4), som bildat värdefullt underlag för detta förberedande yttrande. I Nederländerna och Slovakien, vars ordförandeskap bett EESK utarbeta detta förberedande yttrande, utgör de atypiska anställningsformerna nära 60 respektive 20 % (5).

2.4

Färska rapporter från Eurofound (6) och ILO (7) har bidragit till att kartlägga övergången från traditionella anställningsförhållanden till mer atypiska anställningsformer under de senaste tio åren. ILO konstaterar att den pågående omvandlingen av anställningsförhållandet har betydande ekonomiska och sociala återverkningar. Den spär på den tilltagande divergensen mellan arbetsinkomster och produktivitet och kan komma att vidga inkomstklyftorna (8). Bland länder med tillgängliga uppgifter, vilket omfattar 84 % av den totala globala sysselsättningen, har enligt ILO (9) endast runt en fjärdedel (26,4 %) av arbetstagarna fast anställning. I höginkomstländer har mer än tre fjärdelar av arbetstagarna fast anställning. Även om standardmodellen för anställningar blir allt mindre dominerande är den fortfarande en viktig del av den europeiska arbetsmarknadsmodellen. ILO betonar hur viktigt det är att regeringarna, EU:s institutioner och arbetsmarknadsparterna kartlägger och definierar de nya anställningsformerna och utvecklar och anpassar politiken och lagstiftningen för att hantera omvandlingen och skapa positiva resultat som garanterar en gynnsam politisk och rättslig ram som kan tillvarata företags och arbetstagares intressen, oavsett anställningsform.

3.1

Inom de europeiska ekonomierna har det skett en ökning av olika anställningsformer som å ena sidan utmanar den traditionella normen med fasta heltidanställningar och fastställda arbetstider, avtalade rättigheter och förmåner och fullständig integrering i de nationella sociala trygghetssystemen. Å andra sidan kan dessa nya anställningsformer leda till att fler arbetstillfällen och innovativa arbetssätt skapas, och det är viktigt att säkerställa kvaliteten på dessa arbetstillfällen i linje med nya företagsmodeller. Vissa av dessa former hänger samman med globalisering, digitalisering och förändrade produktionsmönster, såsom utkontrakteringen av arbete som tidigare utförts internt, medan andra hänger samman med införandet av ny praxis inom företagen och återigen andra med uppkomsten av helt nya anställningsmodeller.

3.2

Nya arbetsformer kan öppna nya möjligheter för enskilda personer att bli företagare och utöva yrken som tidigare var otillgängliga för dem, eller att ta sig ur den svarta ekonomin av odeklarerat arbete. Mätningar av entreprenörernas motivation visar att fler startar företag utifrån positiva drivkrafter (t.ex. för att förverkliga en god idé) än av negativa orsaker (t.ex. för att de inte hade någon annan möjlighet att arbeta) (10).

3.3

Nya anställningsformer är bland annat s.k. nolltimmarsavtal, behovsanställning (on-call), ”endast flygtid”-kontrakt, minijobb, portföljarbete, voucherbaserat arbete, civilrättsliga avtal samt arrangemang med arbetsdelning. De åtföljs av en rad avtalsformer där arbetet organiseras via mellanhänder som paraplyföretag, bemanningsföretag för egenföretagare, medanställningsföretag eller onlineplattformar för crowdsourcing. Inom ramen för många av dessa anställningsformer kallas arbetstagarna för ”oberoende uppdragstagare”, ”associerade partner”, ”uppgiftslösare” eller ”partner”, eller så ges de någon annan beteckning som ibland döljer deras anställningsförhållande. Även om arbetet ofta betraktas som egenföretagande uppfyller vissa delar av det inte de kriterier som förknippas med äkta egenföretagande, såsom möjligheten att definiera uppgifter och fastställa ersättningsnivåer eller äganderätten till de immateriella rättigheter som produceras. Inom vissa sektorer är oregelbundet, tillfälligt arbete eller säsongsarbete normen, exempelvis inom turism, catering och jordbruk, och en viss nivå av flexibilitet behövs med hänsyn till både arbetsgivare och arbetstagare. Oavsett om sådant arbete hanteras genom en mellanhand eller på oberoende basis måste det finnas regler för denna typ av avtal så att man undviker det gissel som odeklarerat arbete är.

3.4

Det är viktigt att skilja mellan äkta företagare, fria yrkesutövare och nya former av beroende egenföretagare och att värna om sysselsättningens kvalitet. Även för arbetstagare med formella anställningsavtal håller utvecklingen inom arbetets organisation när det gäller uppgiftsbaserade bedömningar och projektbaserat arbete på att förändra de traditionella arbetstiderna, vilket påverkar livsrytmen och inkomsttryggheten. Med social dialog och kollektivförhandlingar har man lyckats sudda ut gråzoner och förbättra arbetsvillkoren på många arbetsplatser såsom på teletjänstcentraler.

4.1

Digitalisering kan öka produktiviteten och flexibiliteten i befintliga företag, lägga grunden för nya branscher och ny sysselsättning och bidra till Europas tillväxt och konkurrenskraft. Om den hanteras på ett effektivt sätt har den också en betydelsefull roll i att utveckla den sociala marknadsekonomin och främja balansen mellan arbete och privatliv samt minska ojämlikheten mellan könen inom sysselsättning och social trygghet. Det nyligen antagna gemensamma uttalandet från EFS, Businesseurope, CEEP och UEAPME är en användbar referens i denna fråga (11).

4.2

Digitaliseringen har haft ett stort inflytande på organisationen av arbete och sysselsättning, och kräver fortsatt politisk uppmärksamhet och styrning. Den har även förändrat konsumentrelationerna och lett till att de fått lättillgängliga varor och tjänster. Konsumenterna är nöjda, men det finns farhågor om vilka konsekvenser denna ekonomi för med sig, och förbättringar behövs när det gäller reella möjligheter att söka rättslig prövning. En proaktiv politik på EU-nivå och nationell nivå måste se till att digitaliseringens potential frigörs samtidigt som man undviker dess fallgropar (12).

4.3

En mycket hög andel av befolkningen har tillgång till internet på många platser och kan i princip kontaktas när och var som helst om arbetsrelaterade frågor, vilket leder till ökat nomadarbete och suddar ut de rums- och tidsmässiga gränserna mellan arbete och privatliv. Denna flexibilitet kan gynna företagen och arbetstagarna om bägge gruppers intressen respekteras. Man bör undersöka närmare huruvida och i vilken utsträckning det behövs ytterligare skydd för arbetstagarnas privatliv och familjeliv i en tid då den digitala och mobila kommunikationen finns överallt, samt vilka lämpliga åtgärder som bör vidtas på nationell eller europeisk nivå för att begränsa den allmänna tillgängligheten respektive nåbarheten (13).

4.4

Spridningen av IKT-färdigheter och kunskaper om standardprogramvara och i internationella språk har förstärkt arbetsgivarnas möjligheter att utnyttja de globala arbetsmarknaderna och lägga ut arbete på entreprenad. Detta ger EU-medborgare möjligheter att arbeta för globala kunder oavsett var de befinner sig, samtidigt som företagen och arbetstagarna hotas av illojal konkurrens eftersom de måste konkurrera om arbetstillfällena med företag och arbetstagare från låglöneekonomier som kanske inte uppfyller ILO:s centrala normer för arbete och garanterar anständiga arbetsvillkor.

5.1

Tekniska förändringar kan förstärka kompetensutvecklingen men riskerar också att avkvalificera arbetstagare inom traditionella yrken. Hur denna utveckling påverkar kompetensen bör beaktas, och det bör också göras en bedömning av vilka förutsättningar för livslångt lärande, omskolning och kompetenshöjning som behöver skapas och vilka möjligheter till detta som arbetstagarna erbjuds under dessa nya förhållanden. Företagen måste i samarbete med fackföreningarna, Cedefop och olika styresnivåer se till att de kompetenser som förvärvas matchar de krav som ställs i det föränderliga arbetslivet. Ett effektivt utnyttjande av Europeiska socialfonden och andra resurser är viktigt för att möta dessa utmaningar.

5.2

Att mot bakgrund av den föränderliga arbetsmarknaden se till att människor har de färdigheter som krävs för att utvecklas i högkvalitativa arbeten är en stor utmaning som måste stå i centrum för EU:s framtida kompetensagenda. Hur man bäst anpassar kunskaper och höjer den digitala kompetensen hos alla måste bli en prioritering för EU:s institutioner och offentliga myndigheter med ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter på alla nivåer. Kommittén noterar att det redan finns ett åtagande om detta i arbetsprogrammet för EU:s sociala dialog 2015–2017.

6.1

Det saknas tillförlitlig statistik om denna utveckling. Det behövs uppgifter om omfattningen av s.k. crowd employment, vad som är utmärkande för de crowd-arbetare som utför dessa uppgifter, de olika varianterna av egenföretagare, ekonomiskt beroende egenföretagare, falska egenföretagare och otrygga anställningsformer samt ”plattformsekonomins” omfattning, inom vilka sektorer den återfinns och dess geografiska spridning, där situationen i EU jämförs med de globala förhållandena.

6.2

Det behövs också statistik för att kunna övervaka hur de nya anställningsförhållandena påverkar arbetsmarknaden, polariseringen av arbete, inkomster och ekonomin – statistik som kan bilda underlag för EU:s sysselsättningspolitik, inklusive den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin.

6.3

Det behövs också longitudinella data för att fastställa de livslånga konsekvenserna av nya arbetsformer och hur de påverkar arbetets hållbarhet genom hela livet, samt för att kartlägga i vilken utsträckning de kan kopplas till ett visst kön eller andra demografiska variabler (såsom ålder, funktionsnedsättning, etnisk tillhörighet eller invandrarbakgrund). Inverkan på kollektivförhandlingarnas räckvidd i de mest drabbade sektorerna bör också analyseras, med tanke på att många arbetstagare som vill omfattas kan komma att ställas utanför kollektivförhandlingarnas strukturer och facklig representation.

6.4

Horisont 2020 och andra relevanta EU-budgetposter bör stödja denna forskning.

7.1

Nya anställningsformer växer fram så snabbt att avtalsvillkoren inte hinner med, och därför måste vi undersöka deras rättsliga ställning. Det finns ett brådskande behov av att klargöra mellanhändernas och onlineplattformarnas ställning på arbetsmarknaden så att de tas med i den officiella statistiken och man följer deras tillväxt och fastställer vilka normer, krav, ansvarsskyldigheter och verksamhetsregler de måste uppfylla samt vilka tillsynsmyndigheter som ska ansvara för inspektioner och kontroll av efterlevnaden. Att terminologin kring och definitionen av arbetstagare, anställd, egenföretagare och praktikant skiljer sig inom EU försvårar bedömningen ytterligare.

7.2

EESK noterar att kommissionen för närvarande håller samråd om direktivet avseende skriftlig information till arbetstagarna (14), och vi räknar med att de nya anställningsformerna kommer att ingå i tillämpningsområdet.

7.3

Onlineplattformarna expanderar i snabbt takt, vilket har en i allmänhet positiv inverkan på ekonomin, sysselsättningen och innovationen, medan deras utveckling i vissa fall sker i en sådan omfattning att de riskerar att skapa en monopolsituation som skulle kunna snedvrida marknaden och leda till illojal konkurrens. Delningsekonomin och andra nya anställningsmodeller får inte missbrukas som ett medel att undvika att betala ut anständiga löner, uppfylla skattekrav och sociala trygghetskrav eller garantera andra anställningsrättigheter och anställningsvillkor genom att föra över kostnaderna på användare och arbetstagare och undvika regler som gäller för företag utanför internet. Detta skulle leda till en risk för att dessa verksamheter bjuder under företag och arbetstagare i andra sektorer, vilket skulle undergräva de normer som man har kommit överens om och de lika villkor som man har skapat.

8.1

Arbete på distans kan medföra risker för arbetstagarnas, deras kunders och allmänhetens hälsa och säkerhet. Arbetet kan komma att utföras på allmänna platser eller i privata hem med hjälp av farliga material och farlig utrustning, utan tillräckliga instruktioner eller skyddskläder. Vem som står för försäkring, certifiering och bär det yrkesmässiga ansvaret kan vara oklart. Onlinearbetstagare utför i vissa fall ett intensivt arbete framför en bildskärm i olämpliga miljöer med möbler och utrustning som inte uppfyller ergonomiska standarder.

8.2

Ansvaret för säkerhet och vid olyckor är en gråzon när det gäller vissa onlineplattformar, och denna fråga måste lösas för att skydda arbetstagare, konsumenter och gemene man.

8.3

Vid hearingen om detta yttrande (15) hänvisade man till andra frågor som behöver bedömas, exempelvis utmattning på grund av långa och oreglerade arbetstider, och stress som är kopplad till arbetets oförutsägbara karaktär och den osäkra inkomsten, utebliven ersättning för arbete som refuseras, låga kundbetyg som inte kan ifrågasättas, ”deaktivering” från plattformen eller kontraktet, utmaningar att hantera omsorgsansvar utan tydliga arbetstider, social isolering och de samlade effekterna av att tvingas hantera ett flertal arbeten samtidigt.

8.4

Det måste klargöras i vilken mån dessa nya anställningsformer skyddas av EU:s och medlemsstaternas befintliga bestämmelser om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och av förfaranden för att hantera överträdelser av dessa bestämmelser samt vem som bär ansvar för inspektioner och för arbetstagarnas och konsumenternas ansvarsförsäkringar och de allmänna ansvarsförsäkringarna. Bilbaobaserade EU-Osha skulle kunna bidra med forskning och analyser på detta område.

8.5

Yrkesinspektionerna bör garanteras en roll i hanteringen av dessa anställningsformer inom ramen för sitt uppdrag och i enlighet med nationell praxis, och deras inspektörer bör ges lämpliga resurser, kompetenser och utbildningar för att garantera effektivitet. Det skulle kunna vara gynnsamt att utveckla partnerskap med fackföreningar, konsumentorganisationer eller andra representativa organisationer för att bemöta allmänhetens oro och söka rättslig prövning.

9.1

De nya anställningsformerna berör en rad olika yrken, alltifrån arbete som tidigare utfördes inom den informella ekonomin till frilansarbete och arbete som normalt utförs av direktanställda. Införandet av de nya formerna kan skapa en situation där identiska uppgifter utförs i identiska situationer av arbetstagare i olika anställningsförhållanden, vilket skapar ojämlikhet i fråga om skydd, rättigheter och ersättning.

9.2

Att nya mellanhänder är involverade i anställningsförhållandet har i vissa fall skapat en brist på insyn i förhållandet mellan parterna, vilket hämmar individuella förhandlingar om anställningsvillkor och begränsar arbetstagarnas möjligheter till kollektiva förhandlingar.

9.3

Frågor har väckts om vem som ska betraktas som arbetsgivare och hur egenföretagande bör definieras, inbegripet den rättsliga definitionen och påföljdssystemet för olaglig förmedling av arbete och allvarligare former av utnyttjande. Det förekommer ett flertal olika anställningsmodeller på onlineplattformar, och det finns även exempel på plattformar som övergått till att erbjuda sina arbetstagare en vanlig anställning i syfte att förbättra kvaliteten och minska omsättningen (16). En vanlig anställning öppnar dörren för andra arbetstagarrättigheter. I de fall där arbetstagare betraktas som egenföretagare kan deras föreningsfrihet komma att ifrågasättas om deras sammanslutning skulle betraktas som kartellbildning, med resultatet att de hamnar i konflikt med EU:s regler om illojal konkurrens. Detta är något som måste rättas till, särskilt i sådana situationer där de skenbara egenföretagarna inte har frihet att själva fastställa sina arbetsuppgifter och sin ersättning.

9.4

EESK efterlyser en undersökning av anställningsförhållandena för crowd-arbetare och arbetstagare inom andra nya anställningsformer, med hänsyn till deras möjligheter att förhandla om villkor, ersättningsformer (och vem som fastställer dessa) och äganderätten till de immateriella rättigheter som de producerar. Undersökningens syfte bör vara att ge vägledning som medlemsstaterna kan tillämpa för att i enlighet med sin nationella praxis klargöra arbetstagarnas skatte-, socialförsäkrings- och anställningsvillkor och plattformarnas skyldigheter i fråga om arbetstider, ersättning, semestrar, pensioner, mammaledighet, sjukförsäkring som täcks av arbetsgivaren och andra arbetstagarrättigheter.

10.1

Det finns ett behov av att tydliggöra rättigheterna för crowd-arbetare och andra arbetstagare i otrygga och rörliga anställningsförhållanden på ett antal områden, bland annat följande:

10.2

Europeiska kommissionen, OECD och ILO bör tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta lämpliga bestämmelser om anständiga arbetsvillkor och skydd för kontrakterade arbetstagare som utför uppgifter över internet och för arbetstagare i andra nya anställningsförhållanden. EESK anser att det skulle vara till nytta att utveckla en strategi på EU-nivå, men konstaterar samtidigt att de flesta åtgärder måste genomföras på nationell nivå, sektorsnivå eller på arbetsplatsen.

10.3

Fackföreningar och sammanslutningar av egenföretagare har nyligen börjat samarbeta för att utarbeta rekommendationer för bättre lösningar och bättre täckning av de sociala skydden och förmånerna.

11.1

De nya anställningsformerna är inte begränsade till lågkvalificerade kroppsarbeten eller tjänstesektorn. Nolltimmarsavtal och andra former av behovsanställningar håller på att sprida sig till högavlönade och högkvalificerade yrken, inklusive föreläsare, piloter, sjukvårdspersonal och andra offentliganställda, vilket riskerar att urholka inkomstmöjligheterna och anställningstryggheten.

11.2

Det faktum att IKT och mediebaserade arbeten och tjänster kan utföras varsomhelst i världen skapar ytterligare snedvridning av konkurrensen för företag och arbetstagare då sådant arbete i allt större utsträckning förläggs till låglöneekonomier som pressar ned de kollektivt förhandlade ersättningsnivåerna.

11.3

Forskning (17) har visat att digitaliseringen är på väg att polarisera sysselsättningen i högkvalificerad välbetald arbetskraft och lågkvalificerad lågavlönad arbetskraft och att det är gruppen av arbetstagare däremellan, de medelkvalificerade medelinkomsttagarna inom sektorer som banker, försäkringar och administration som är förlorarna på den alltmer ojämlika arbetsmarknaden. Många tvingas ta flera jobb för att kunna försörja sig. Vissa av dessa oberoende arbetstagare har höga kvalifikationer och stor erfarenhet inom yrket, är väl medvetna om sin position och sitt värde på arbetsmarknaden och har en genuin vilja att driva eget företag, eller har sitt oberoende arbete som extra inkomstkälla, som en extra säkerhet om de skulle bli av med sin huvudinkomst, för att tjäna pengar på sitt fritidsintresse eller utforska nya karriär- och affärsmöjligheter. Bägge scenarierna är reella och de nödvändiga rättigheterna och skydden måste garanteras för alla.

11.4

Vissa nya anställningsformer har uppstått ur önskan att undvika de kostnader och skyldigheter som gäller vid mer normala anställningsformer. Det finns en risk att många nya anställningsformer, i avsaknad av faktiska rättigheter och skydd, övervakning och efterlevnadskrav, kommer att leda till en kapplöpning mot botten om ersättningar och arbetsvillkor och ytterligare kommer att vidga inkomstklyftorna, minska den disponibla inkomsten, dämpa efterfrågan och möjligheten till ekonomisk tillväxt i hela EU samt orsaka andra makroekonomiska utmaningar på lång sikt. Det är viktigt att arbetstagarna själva kan fastställa sina ersättningsnivåer och arbetsvillkor genom kollektivavtal så att de kan bibehålla en levnadslön.

11.5

Enligt de nya anställningsformerna får arbetstagaren ofta ersättning för de uppgifter som personen utför snarare än för antalet arbetstimmar. Principen om skälig ersättning bör upprätthållas under alla dessa omständigheter och alla relevanta aspekter av ersättningen, såsom kvaliteten på det arbete som utförs och övertidsersättning, måste beaktas (18).

11.6

Eftersom bidragen till familjer och de sociala skyddsnäten skiljer sig åt inom EU är det viktigt att utvärdera vilka effekter de nya anställningsformerna har på finansieringen av familjepolitiken, och att erkänna att en enda levnadslön kan vara otillräcklig för att försörja en barnfamilj.

11.7

Lönerelaterade frågor kan inte betraktas isolerat från det problematiska gränssnittet mellan löner och skatter/social trygghet och bidragssystem i samband med otydligare anställningsförhållanden. Återigen, klarhet om vem som är arbetsgivare och hur arbetstagarens anställningsförhållande ser ut är oerhört viktigt.

12.1

EESK noterar mångfalden av system i medlemsstaterna, och menar att det behövs forskning för att utveckla sociala välfärdsmodeller anpassade till att täcka in mer flexibla arbetsmarknader och säkerställa en hållbar och tillräcklig inkomst för att trygga ett värdigt liv. Denna fråga bör beaktas vid utvecklingen av EU:s pelare för sociala rättigheter. Vi välkomnar att EESK ska behandla denna fråga i ett separat yttrande.

12.2

I takt med att arbetsmarknaden blir mer flytande med en växande andel arbetstagare som inte i förväg vet när eller var de kommer att arbeta tilltar oförenligheten med de nationella sociala trygghetssystemen, som bygger på antagandet att det finns en tydlig skillnad mellan att vara ”anställd” och att vara ”arbetslös”. Denna oförenlighet gynnar varken företagen eller arbetstagarna.

12.3

En växande andel av arbetskraften kanske inte bidrar till eller drar nytta av etablerade socialförsäkringssystem såsom arbetslöshets-, sjuk- och pensionsförmåner eller -försäkringar. Denna fråga har redan varit föremål för diskussioner mellan arbetsmarknadens parter och regeringarna i vissa medlemsstater där arbetsmarknadens parter är viktiga aktörer, men den måste tas upp i hela EU under medverkan av lokala myndigheter, andra aktörer i det civila samhället, föreningar och förmedlare, i syfte att fastställa genomförbara och hållbara politiska åtgärder och lagstiftning samt kompletterande åtgärder som garanterar deltagande på lämplig nivå i sociala skyddsnät för alla på arbetsmarknaden – inklusive egenföretagare, crowd-arbetare och arbetstagare i delningsekonomin.

12.4

EESK konstaterar att det finns betydande skillnader i vad trygghetssystemen erbjuder i de olika medlemsstaterna. Samtidigt som det finns ett tydligt behov av att bedöma välfärdssystemens förmåga att bemöta de utmaningar som den nya utvecklingen i ekonomin och på arbetsmarknaden för med sig anser kommittén att det är viktigt att trygga inkomsterna och förbättra den allmänna kvaliteten, tillförlitligheten, tillgängligheten och ändamålsenligheten i skatte- och socialförsäkringssystemen i EU, som i dag i många medlemsstater är beroende av en hög normalsysselsättning och tillhörande bidragsinbetalningar. En sådan förlorad effektivitet skulle hota själva kärnan i den europeiska sociala modellen och den sociala marknadsekonomin, som bygger på ett brett allmänt deltagande i finansieringen och tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse och effektiva sociala skyddsnät.

12.5

Skatte- och socialförsäkringssystemen måste noga undersökas för att säkerställa att lämpliga skattenivåer och sociala avgiftsnivåer gäller för alla former av inkomster, vare sig det handlar om traditionellt organiserade sektorer eller delnings-/plattformsekonomin. EESK anser att dessa plattformars roll skulle kunna förtydligas av bestämmelser och, där detta krävs, lagstiftning som fastställer skyddet för både anställda och egenföretagare, så att de omfattas av det sociala trygghetssystemet både när det gäller bestämmelser och bidragsinbetalningar. EU bör uppmuntra och samordna reformerna på medlemsstatsnivå på grundval av bästa praxis.

13.1

Onlineplattformar är en innovation som redan har etablerat sig i de europeiska ekonomierna. För närvarande har dock en stor andel av dem sitt säte utanför EU och tar en betydande andel av vinsten vid varje transaktion inom EU, ibland upp till 25 % av värdet, varav det mesta hamnar utanför Europa. De betalar låg eller ingen skatt och bidrar inte till utbildning, infrastruktur eller offentliga tjänster i de områden där de är verksamma i Europa. Om arbetstagarna inte är äkta egenföretagare kan det finnas diskrepanser i skatte- och pensionsinbetalningar eller andra bidragsinbetalningar till de sociala trygghetssystemen. De nya anställningsformernas effekter på och bidrag till skapandet av hållbar sysselsättning och tillväxt inom EU måste utvärderas.

13.2

Kommissionen bör överväga hur utvecklingen av europeiska plattformar kan uppmuntras på ett sådant sätt att det värde som skapas stannar i den lokala ekonomin genom att man stöder sig på Europas rika tradition av ömsesidighet och samarbete om arbetsmarknadssamordning, som ofta sker på lokal nivå och med aktiv medverkan av fackföreningar och lokala arbetsgivare. Här vore det betydelsefullt att överväga åtgärder som hjälper företagen att skapa hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen genom att tillhandahålla stöd efter den inledande uppstartsfasen till expansionsfasen, där många nya företag i dag saknar stöd.