19.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/45

Föredragande:

Denis MEYNENT

1.1

Kommittén påminner om att Refit-programmets (1) primära syfte är att förbättra kvaliteten och effektiviteten i EU:s lagstiftning, samt utarbeta enkla, begripliga och konsekventa bestämmelser som inte strider mot de etablerade strategiska målen, och som skyddar medborgarna, konsumenterna, arbetstagarna samt den sociala dialogen och miljön.

1.2

EU:s lagstiftning är en viktig integrationsfaktor som inte utgör någon börda eller kostnad som bör minskas. Väl anpassad borgar den däremot för skydd, utveckling och rättssäkerhet för alla europeiska aktörer och medborgare.

1.3

Konsekvensbedömningarna av alla lagstiftningsförslag bör integreras och de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna, bland annat när det gäller små och medelstora företag, måste få sin rättmätiga betydelse. Kommittén anser att Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör komma överens om en gemensam metod för konsekvensbedömning, som kommittén och Regionkommittén (ReK) också kan hämta inspiration från.

1.4

Det offentliga samrådet och samrådet med experter och berörda parter bör vara så öppna som möjligt, men kan inte ersätta samråd med arbetsmarknadens parter och med kommittén.

1.5

Kommittén uppmanar kommissionen att i sin resultattavla integrera en årlig utvärdering av Refit-programmets viktigaste kostnader och nytta, både kvantitativt och kvalitativt, även när det gäller nivån och kvaliteten på sysselsättningen samt det sociala skyddet, miljöskyddet och konsumentskyddet.

1.6

Beslutsprocessen bör vara så smidig och relevant som möjligt. Inga organ och inga filter som inrättas för att kontrollera sakförhållandena får påverka det politiska beslutet, som måste förbli suveränt. I detta avseende måste man bekämpa byråkratiseringen av beslutsprocessen.

1.7

Kommittén noterar införandet av Refit-plattformen, som bland annat har i uppgift att arbeta för en effektivare lagstiftning och enklare administrativa regler. Kommittén understryker att den bör begränsas till en begränsad granskning av ett antal teman och att den inte kan ersätta medlagstiftarna eller de obligatoriska samråden med kommittén eftersom det är en annan typ av arbete, och med arbetsmarknadens parter i enlighet med fördragen. Kommittén uppmanar kommissionen att offentliggöra kriterierna för förberedande urval av de förslag som lämnas till plattformen, att se till att de är välbalanserade och att kartlägga de åtgärder som vidtas enligt plattformens rekommendationer för att kunna påvisa deras inverkan.

1.8

När det gäller Refit-plattformens representativitet anser kommittén att beviljande av två ytterligare platser skulle göra det möjligt att till fullo respektera dess uppdrag och därigenom återspegla det civila samhälle som den har i uppdrag att representera. Kommittén noterar dessutom avsaknaden av en alleuropeisk representation av mikroföretag och små och medelstora företag i plattformens ”grupp av berörda parter” samt anser att detta bör åtgärdas så snart som möjligt.

1.9

Kommittén har fördelen av att ha direkt kontakt med verkligheten på fältet och tillgång till ett stort nätverk av organisationer på nationell nivå samt till de egna ledamöternas sakkunskaper. Kommittén är alltså väl lämpad att ge ett betydande bidrag till de konsekvensutvärderingar som genomförs på EU-nivå. Kommittén avser att prioritera efterhandsutvärderingar och kvalitativa utvärderingar, eftersom man med hjälp av dessa kan identifiera effekten av ett lagstiftningsförslag eller av EU-politiken samt lyfta fram hur detta har upplevts av näringslivet och arbetsmarknadens parter i EU.

1.10

När det gäller införlivandet av vissa direktiv vill kommittén ge ett särskilt bidrag till Europaparlamentets initiativbetänkande om den årliga rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning i medlemsstaterna med inriktning på de tillägg som medlemsstaterna inför i samband med införlivandet.

1.11

Kommittén anser att Refit-programmet bör fungera i båda riktningarna, dvs. det får inte föregripa hur lagstiftningen ska inriktas: validering av, tillägg till, komplettering, ändring eller upphävande av en rättsakt.

1.12

Kommittén kan inte gå med på att delta i mål som inriktas på att kvantitativt minska EU:s regelverk utan att i förväg granska alla konsekvenser för det sociala skyddet samt miljö- och konsumentskyddet.

1.13

Kommittén förespråkar en strängare efterhandsutvärdering av effekterna av EU:s lagstiftning inom ramen för EU:s politiska arbete, särskilt när det gäller de förväntade effekter på tillväxt och sysselsättning som anges i den konsekvensbedömning som åtföljer det ursprungliga lagstiftningsförslaget. Efterhandsanalyserna bör genomföras på ett pluralistiskt sätt och en rimlig tid efter det att tidsfristen för införlivandet i den nationella lagstiftningen löpt ut.

2.1

Kommittén påminner om att lagstiftningen är nödvändig för att uppnå målen i EU-fördraget och fastställa villkoren för en smart och hållbar tillväxt för alla, till förmån för medborgarna, näringslivet och arbetstagarna (2). Lagstiftningen bidrar också till att förbättra välfärden, skydda allmänintresset och de grundläggande rättigheterna, främja ett socialt och miljömässigt skydd på hög nivå samt säkerställa rättssäkerhet och rättslig förutsägbarhet. Den bör förhindra snedvridning av konkurrensen och social dumpning.

2.2

Kommittén välkomnar därför att vice ordförande Frans Timmermans upprepade gånger har påmint om att Refit-programmet inte handlar om att avreglera EU:s regelverk eller nedprioritera det sociala skyddet, miljöskyddet och de grundläggande rättigheterna (3).

2.3

Kommittén anser att lagstiftningen medför administrativa kostnader och bördor som kan vara tunga eller onödiga, men också innebära en betydande nytta för medborgarna, företagen och de offentliga myndigheterna. Kommittén påminde om att smart lagstiftning alltid bör sträva efter att uppnå ett faktiskt mervärde. När det är möjligt måste EU:s regler undanröja bördor, snarare än skapa nya sådana.

2.4

Kommittén anser att ”Bättre lagstiftning” måste främja den lämpligaste lösningen för att fördjupa fullbordandet av EU:s inre marknad: målinriktad harmonisering, relevant tillämpning av principen för ömsesidigt erkännande inom icke-harmoniserade områden, samreglering, självreglering och standardisering. I detta avseende påminner kommittén om att en målinriktad och smart harmonisering av lagstiftningen bidrar till att undanröja hindren för en väl fungerande inre marknad. En harmonisering av de 28 nationella lagstiftningarna utgör för EU:s företag och medborgare en viktig källa för att förenkla och minska regelbördan och den administrativa bördan.

2.5

Kommittén påminner om att Refit-programmets primära syfte är att förbättra kvaliteten och effektiviteten av EU:s lagstiftning samt utarbeta enkla, begripliga och konsekventa bestämmelser som inte strider mot de etablerade strategiska målen, och som skyddar medborgarna, konsumenterna, arbetstagarna samt den sociala dialogen och miljön.

2.6

I detta avseende påminner kommittén om hur viktigt det är att lagstiftningen i fråga och de åtföljande kraven är till nytta, att de slutliga fördelar som den medför är större än de kostnader som den genererar, och att lagstiftningen är proportionerlig och säkerställer en tillräcklig rättssäkerhet.

2.7.1

Kommittén noterar det interinstitutionella avtalet om ”Bättre lagstiftning”, som undertecknades av de tre institutionerna den 13 april 2016.

2.7.2

Kommittén välkomnar särskilt att de tre institutionerna erkänner systemet för konsekvensbedömning som ett instrument som ska hjälpa dem att anta välgrundade beslut och inte en ersättning för politiska beslut (4).

2.7.3

Kommittén välkomnar att kommissionen inom ramen för sina integrerade, välbalanserade och pluralistiska konsekvensbedömningar inkluderar alternativa lösningar som avser kostnaderna för uteblivna åtgärder på EU-nivå och effekterna på de olika alternativens konkurrenskraft, samt även förslagens inverkan på små och medelstora företag och mikroföretag och den digitala och territoriella dimensionen (5).

2.7.4

Kommittén välkomnar att kommissionen kan slutföra sin konsekvensbedömning på eget initiativ eller på Europaparlamentets eller rådets uppmaning, men beklagar att varje institution själv fastställer hur bedömningsarbetet organiseras. Kommittén anser att de tre institutionerna bör komma överens om en gemensam metod för konsekvensbedömning som EESK och ReK också kan inspireras av för att utarbeta sina egna ändringsförslag.

2.7.5

Kommittén anser att konsekvensbedömningarna måste genomföras inom EU:s institutioner. Men när man av särskilda skäl överväger att anlita privata konsulter framhåller kommittén

2.8.1

Kommittén anser att samråd med berörda parter och sakkunniga inte får ersätta vare sig samråd med arbetsmarknadens parter, kommittén eller Regionkommittén, som deltar vid bestämda tidpunkter i lagstiftningsarbetet och inom de gränser som fastställs i EUF-fördraget, eller de befintliga samråden på nationell nivå som bör baseras på ett förstärkt deltagande av arbetsmarknadsparterna. Kommittén understryker att en lämplig kartläggning av berörda parter är viktig för att få en bra representation av aktörerna och ett samrådsförfarande av hög kvalitet samt uppmanar kommissionen att i detta avseende använda sig av öppenhetsregistret.

2.8.2

Kommittén anser att samråd bör genomföras utan att det påverkar den strukturerade dialogen med det civila samhället (artikel 11.2 i EU-fördraget) och de samråd som äger rum inom specifika ramar, t.ex. samråd med arbetsmarknadens parter inom ramen för den sociala dialogen (arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, artikel 154 i EUF-fördraget) eller samråd med de rådgivande organen, såsom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (artikel 304 i EUF-fördraget).

2.8.3

Kommittén understryker att en god geografisk spridning och variation på målgruppen, med särskild hänsyn till underrepresenterade grupper, måste säkerställas vid kartläggningen av berörda parter. En motiverad viktningsmekanism bör tillämpas för att analysera svaren på samråden (6).

2.9.1

Kommittén stöder de allmänna mål i Refit-programmet som utarbetats av kommissionen och hänvisar till sina yttranden (7) om programmet ”Bättre lagstiftning” och om ”Smart lagstiftning”. Vi anser att ”smart lagstiftning” inte innebär ett undantag från kravet på att respektera bestämmelserna om skydd för medborgare, konsumenter och arbetstagare, jämställdhetsnormerna eller miljöstandarderna, och att den inte heller får leda till att förbättringar förhindras. Den bör även respektera den inre marknadens sociala dimension i enlighet med fördraget, bland annat när det gäller införlivandet av de avtal som förhandlats fram inom ramen för den europeiska sociala dialogen.

2.9.2

Kommittén noterar att kommissionen strävar efter att förbättra förfarandet för och kvaliteten på de instrument som är avsedda att säkerställa bästa möjliga uppföljning av genomförandet.

2.9.3

Kommittén uppmanar kommissionen att i sin resultattavla integrera en årlig utvärdering av Refit-programmets viktigaste kostnader och nytta, både kvantitativt och kvalitativt, även när det gäller nivån och kvaliteten på sysselsättningen samt det sociala skyddet, miljöskyddet och konsumentskyddet.

2.9.4

Vi framhåller att bättre lagstiftning inte kan och inte får ersätta politiska beslut.

2.10.1

Kommittén noterar genomförandet av Refit-plattformen som man deltar i och där man ska analysera de förslag som syftar till att minska den onödiga administrativa bördan och regelbördan och underlätta tillämpningen av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna. Vi noterar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsparternas behörighet inte längre ingår i plattformens befogenheter.

2.10.2

Kommittén noterar emellertid att plattformen

2.10.3

Kommittén förväntar sig också att

2.10.4

Kommittén vill framhålla att det stora antalet deltagare i plattformen, de mycket olika typerna av aktörer (medlemsstater, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer, medlemmar av det civila samhället), de mycket varierande ämnena på dagordningen samt den begränsade mötesfrekvensen inte är av sådan art att de ger upphov till djupgående diskussioner om de förslag som behandlas av plattformen.

2.11.1

I detta avseende understryker kommittén att man endast förfogar över ett säte och deltar i arbetet enligt ett rullande schema mellan de tre grupperna, trots att den är en institution som fastställs i fördragen och som representerar mångfalden i EU.

2.11.2

Med tilldelningen av ytterligare två säten anser därför kommittén att man skulle kunna respektera institutionens trepartssammansättning och mandat och på så sätt återspegla det civila samhälle som den ska representera.

2.11.3

Kommittén noterar avsaknaden av en alleuropeisk representation av mikroföretag och små och medelstora företag i plattformens ”grupp av berörda parter” samt anser att detta bör åtgärdas så snart som möjligt.

2.12.1

Kommittén uppmanar kommissionen att

3.1.1

Kommittén påminner om att den måste anses som en fullvärdig institutionell partner och inte som en underkategori till berörda parter med flera, olikartade och motstridiga intressen.

3.1.2

Kommittén påminner om att den har fördelen av att ha direkt kontakt med verkligheten på fältet och tillgång till ett stort nätverk av organisationer på nationell nivå samt de egna ledamöternas sakkunskaper. Kommittén är alltså väl lämpad att ge ett betydande bidrag till konsekvensutvärderingen.

3.1.3

Kommittén understryker att denna utvärderingsverksamhet sannolikt kan stärka förbindelserna med olika organisationer i det civila samhället och ytterligare öka denna roll som länk mellan institutionerna och företrädare för det civila samhället.

3.1.4

Kommittén påpekar att den utvärdering som kommer att genomföras kommer att läggas fram i form av politiska rekommendationer i vilka politikens viktigaste konsekvenser för det civila samhället klarläggs och förslag till bästa möjliga fortsatta inriktning lämnas.

3.1.5

Kommittén understryker att den ska prioritera efterhandsutvärderingar och kvalitativa utvärderingar, eftersom man i dessa kan identifiera effekten av ett lagstiftningsförslag eller av EU-politiken samt lyfta fram hur detta har upplevts av näringslivet och arbetsmarknadens parter i EU.

3.1.6

Kommittén anser att de efterhandsutvärderingar som utförs av kommissionen och parlamentet, och som kommittén kommer att bidra till, bör ligga till grund för en ändring av lagstiftningen eller för ny lagstiftning som kommittén ska rådfrågas om.

3.1.7

Kommittén välkomnar att den på så sätt fullt ut kommer att delta i lagstiftningsarbetet och öka möjligheterna att bidra till utformningen av EU:s framtida politiska strategier.

3.2.1

När medlemsstaterna införlivar direktiven i sin nationella lagstiftning görs ibland tillägg som inte på något sätt är kopplade till den aktuella EU-lagstiftningen. Kommittén anser därför att sådana tillägg bör kunna identifieras antingen i rättsakten, i den införlivande rättsakten eller i relaterade dokument (8). Kommittén anser att termen ”gold-plating” som avser ”överreglering” är ett uttryck som inte bör användas, eftersom det stigmatiserar viss nationell praxis samtidigt som en differentierad och flexibel inställning utesluts.

3.2.2

Kommittén anser att i samband med minimimal harmonisering måste medlemsstaterna i den nationella lagstiftningen kunna fastställa bestämmelser som syftar till att främja sysselsättningen, förbättra levnads- och arbetsvillkoren, åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en hållbar hög sysselsättning samt bekämpa social utslagning (9), främja utvecklingen av små och medelstora företag, säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor och en hög konsumentskyddsnivå (10) samt en hög miljöskyddsnivå (11), utan att skapa onödiga rättsliga eller administrativa hinder. Det är därför viktigt att när så är möjligt främja förordningar snarare än direktiv.

3.2.3

Kommittén konstaterar att strävan efter maximal harmonisering av lagstiftningsförslagen mycket ofta leder till en mängd undantag och begränsningar, med den effekten att ytterligare hinder på den inre marknaden skapas och legitimeras.

3.2.4

Kommittén anser att den kan spela en viktig roll som mellanhand mellan lagstiftare och användare av EU:s lagstiftning samt ge ett särskilt bidrag till Europaparlamentets initiativbetänkande om den årliga rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning i medlemsstaterna genom att identifiera de tillägg som medlemsstaterna inför i samband med införlivandet. Kommittén anser i detta sammanhang att rapporten från observationsgruppen för inre marknaden om ”Hur tjänstedirektivet fungerar i byggsektorn” (12) och studien av observationsgruppen för arbetsmarknaden om ungdomsarbetslöshet (13), för att nämna endast två exempel, skulle kunna vara till hjälp när det gäller metoden.

3.3.1

Kommittén anser att Refit-programmet bör fungera i båda riktningarna, dvs. det får inte föregripa hur lagstiftningen ska inriktas: tillägg till, komplettering, ändring eller upphävande av en rättsakt.

3.3.2

Kommittén håller med om att kommissionen måste genomföra en ständig genomgång och ny utvärdering av EU:s regelverk, bland annat genom att granska relevansen och mervärdet av EU:s rättsakter och andra akter.

3.3.3

Kommittén anser att konsekvensbedömningarnas integrerade och holistiska karaktär är grundläggande samt att kommissionen inte bör fokusera endast på konkurrenskraften. Det är viktigt att ta hänsyn till mervärdet i EU:s intervention och att kostnads–nyttoanalysen bör omfatta alla aspekter, bland annat kostnaderna för uteblivna åtgärder.

3.3.4.1

Kommittén anser att en ökning av antalet kriterier för konsekvensbedömning inte får leda till att kommissionen inte agerar eller avslår ett initiativ på grund av att ett eller flera kriterier inte uppfylls. Kommissionen måste därför väga kriterierna mot varandra och flera kriterier får inte leda till en form av byråkratisering av beslutsförfarandet och utebliven lagstiftning.

3.3.4.2

Kommittén uppmärksammar särskilt principen ”Tänk småskaligt först” och SMF-testet, bland annat inom ramen för sitt yttrande om småföretagsakten (14), men anser att det inte är lämpligt att bevilja mikroföretag allmänna undantag. När det gäller lagstiftningsförslag skulle det vara bättre att tillämpa en metod från fall till fall som grundas på en noggrann konsekvensbedömning.

3.3.4.3

Kommittén håller med om att kommissionens förslag bör grundas på noggranna konsekvensbedömningar som är faktabaserade (”evidence-based”), men understryker att det åligger unionslagstiftaren att göra en skönsmässig bedömning för att åstadkomma en viss balans mellan skyddet av hälsan, miljön och konsumenterna, å ena sidan, och näringsidkarnas ekonomiska intressen, å andra sidan, i samband med att denne försöker uppfylla fördragets mål att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön (15).

3.3.4.4

Kommittén vill klargöra att även en kvantifiering av regelbördan och den administrativa bördan kan ingå i programmet, under förutsättning att

3.3.4.5

Kommittén kan inte gå med på att delta i mål som inriktas på att kvantitativt minska EU:s regelverk utan att i förväg granska alla konsekvenser för det sociala skyddet samt miljö- och konsumentskyddet.

3.3.4.6

När det gäller bedömningen av kumulativa kostnader anser kommittén att när kommissionen gör en förhands- eller efterhandsutvärdering av konsekvenserna av en del av EU:s lagstiftning, måste den ta hänsyn till att dessa nya kostnader läggs till aktuella kostnader för överensstämmelse och genomförande. Kommittén medger att bedömningen av kumulativa kostnader är förenad med beräkningen av de ekonomiska kostnader som belastar lagstiftningen inom en särskild sektor, men anser att en sektor inte kan befrias delvis eller helt genom denna bedömning.

3.3.5.1

Kommittén oroas över att diskussionen flyttas allt mer uppströms i processen innan medlagstiftarna och arbetsmarknadens parter involveras, och dessa riskerar därmed att hamna utanför debatten som redan kommer att ha ägt rum utan dem.

3.3.6.1

Kommittén anser att efterhandsutvärderingarna är minst lika viktiga som förhandsutvärderingarna och uppmanar kommissionen att i detta avseende lägga fram riktlinjer för kriterier för en hållbar utveckling.

3.3.6.2

Kommittén förespråkar en strängare efterhandsutvärdering av effekterna av EU:s lagstiftning inom ramen för EU:s politiska arbete, särskilt när det gäller de förväntade effekter på tillväxt och sysselsättning som anges i den konsekvensbedömning som åtföljer det ursprungliga lagstiftningsförslaget.

3.3.6.3

Efterhandsanalyserna bör genomföras på ett pluralistiskt sätt och en rimlig tid efter det att tidsfristen för införlivandet i den nationella lagstiftningen löpt ut.

3.3.6.4

Kommittén anser att efterhandsutvärderingarna utgör viktiga verktyg för analys, och att de slutsatser som dras från utvärderingarna direkt kan föranleda en eventuell konsekvensbedömning för översyn av en rättsakt.