This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62016CN0176
Case C-176/16 P: Appeal brought on 23 March 2016 by Proforec Srl against the order of the General Court (First Chamber) delivered on 21 January 2016 in Case T-120/15 Proforec v Commission
Mål C-176/16 P: Överklagande ingett den 23 mars 2016 av Proforec Srl av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 januari 2016 i mål T-120/15, Proforec mot kommissionen
Mål C-176/16 P: Överklagande ingett den 23 mars 2016 av Proforec Srl av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 januari 2016 i mål T-120/15, Proforec mot kommissionen
EUT C 191, 30.5.2016, p. 20–21
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
30.5.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 191/20 |
Överklagande ingett den 23 mars 2016 av Proforec Srl av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 januari 2016 i mål T-120/15, Proforec mot kommissionen
(Mål C-176/16 P)
(2016/C 191/25)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Proforec Srl (ombud: G. Durazzo, M. Mencoboni, G. Pescatore, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
Upphäva avvisningsbeslutet med nummer 704600 av den 21 januari 2016 i mål T-120/15 på de grunder som uttömmande anges nedan, |
|
— |
fastställa att talan kan prövas i sak och återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal för förnyad prövning, i förekommande fall efter att ha vidtagit lämpliga åtgärder, |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande och, för det fall överklagandet mot all förmodan ogillas, fastställa att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader. |
Grunder och huvudargument
Klaganden åberopar följande tre grunder vad gäller invändningen om rättegångshinder:
FÖRSTA GRUNDEN: Felaktig motivering i såväl rättsligt som faktiskt hänseende vad gäller klagandens berättigade intresse av att få saken prövad. Tribunalen slog i punkterna 28–31 i det överklagade beslutet felaktigt fast att klaganden saknar berättigat intresset av att yrka ogiltigförklaring av förordningen. Tribunalen kom nämligen genom ett ologiskt resonemang fram till att de enda som skulle få en fördel av att förordningen ogiltigförklarades var distributörerna av utomståendes varumärken och inte klaganden direkt.
ANDRA GRUNDEN: Tribunalen underlät att tillämpa artikel 263.4 FEUF i det att den fann att klaganden saknade berättigat intresse av att väcka talan.
TREJDE GRUNDEN: Tribunalen gav i punkterna 32–35 i det överklagade beslutet en otillräcklig till varför klaganden saknade berättigat intresse av att få saken prövad i det att tribunalen gav en felaktig redogörelse för de faktiska omständigheter som rörde frånvaron av risk för att klaganden skulle bli föremål för rättsliga åtgärder. Tribunalen fann nämligen inte att en sådan risk faktiskt förelåg vid tidpunkten för talans väckande. Vidare underlät tribunalen att ta ställning till förordningens uppenbara rättsstridighet i det att det däri inte föreskrivs någon övergångsperiod för att göra det möjligt att tömma lagren och göra slut på förpackningar.