22.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/111

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Pakistan,

—

med beaktande av uttalandet av den 18 december 2012 från Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s barnfond (Unicef),

—

med beaktande av kommissionens meddelande En särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder (COM(2008)0055),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter (1),

—

med beaktande av den femåriga åtagandeplanen mellan EU och Pakistan från mars 2012, som fastställde sådana prioriteringar som gott styre, samarbete i frågor som avser kvinnors egenmakt samt dialog om mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om Pakistan, i vilka rådet upprepar EU:s förväntningar avseende främjandet av och respekten för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av Pakistans nationella program för utrotande av polio, som inleddes 1994,

—

med beaktande av WHO:s globala program för utrotande av polio och dess nya strategiska plan för utrotande av polio under slutskedet 2013–2018,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd,

—

med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt WHO är Pakistan ett av de sista tre länderna där polio fortfarande är en endemisk sjukdom, med 198 nya smittofall under 2011. WHO menar att ett misslyckande att stoppa spridningen av polio skulle innebära allvarliga hälsorisker i regionen och bortom denna, eftersom polio är en ytterst smittsam sjukdom.

B.

Den 1 januari 2013 sköts sex medicinska hjälparbetare och en läkare ner när de var på väg hem från den vårdcentral där de var anställda av en frivilligorganisation i Swabidistriktet i nordvästra Pakistan, ungefär 75 kilometer nordväst om huvudstaden Islamabad.

C.

Från den 17 till den 19 december 2012 sköts nio sjukvårdsarbetare inom den pakistanska kampanjen för utrotande av polio ner i Karachi och Peshawar. Sex av dem var kvinnor.

D.

Den 29 januari 2013 blev en polis som ansvarade för säkerheten för ett arbetslag med FN-beskydd som utförde poliovaccinering dödad nära Swabi, och den 31 januari 2013 dödades två vaccinationsarbetare när en sprängladdning exploderade i nordvästra Pakistan, även om det är oklart om attacken var riktad mot just dem.

E.

I ett annat angrepp i juli 2012 sårades en ghanansk WHO-läkare och hans förare, som arbetade med poliobekämpning i Karachi.

F.

Det misstänks att alla dessa angrepp är kopplade till kampanjer för vaccination av pakistanska barn mot polio.

G.

De senaste morden har fått WHO och Unicef att ställa in kampanjerna mot polio i landet. Pakistans regering och provinserna Sindh och Khyber har också tillfälligt ställt in vaccinationskampanjen med hänvisning till oro för sjukvårdsarbetarnas säkerhet.

H.

Pakistans regering har förklarat polio vara en nationell nödsituation och genomför för närvarande en vaccinationskampanj mot polio i ett försök att utrota sjukdomen inom landets gränser. Denna kampanj stöds internationellt av WHO, Unicef och andra organisationer och är en del av det globala initiativet för att utrota polio. Kampanjen riktar sig till 33 miljoner barn som ska vaccineras av flera hundra tusen sjukvårdsarbetare, många av dem kvinnor, i hela landet.

I.

Utgifterna för sjukvårdssektorn i Pakistan uppgår till mindre än 0,3 procent av den årliga budgeten, såväl på federal nivå som på provinsnivå.

J.

De flesta angreppen på sjukvårdsarbetare har förövats i de nordvästra områdena, som ligger nära starka fästen för militanta grupper, och angreppen påstås ha kopplingar till talibanerna.

K.

Dessa angrepp berövar barnen i Pakistan deras rätt till grundläggande livräddande sjukvårdsåtgärder och utsätter dem för en risk att drabbas av en sjukdom som orsakar ett livslångt handikapp.

L.

Orsaken till de senaste angreppen verkar vara att islamiska extremistgrupper motsätter sig vaccinationskampanjerna och påstår att vaccinet är avsett att göra muslimska barn sterila.

M.

För att rättfärdiga sina brottsliga handlingar har talibanerna anfört som ursäkt att utländska underrättelsetjänster i det förflutna ska ha utnyttjat lokala vaccinationsgrupper i Pakistan för att samla in underrättelser.

N.

Utbildningspersonal och sjukvårdsarbetare blir i allt större omfattning måltavla för militanta islamiska grupper som Tehrik-e-Taliban Pakistan (TTP) och Jundullah, som motsätter sig insatserna mot polio i Pakistan och ser dem som ett sätt att främja en utländsk, liberal agenda.

O.

De dödliga angreppen återspeglar den växande osäkerheten för hjälparbetare i Pakistan. Enligt 2012 års rapport från databasen över hjälparbetares säkerhet är Pakistan ett av de fem farligaste länderna för hjälparbetare.

P.

Frivilligorganisationer och hjälparbetare spelar en livsviktig roll i många områden och provinser i Pakistan, särskilt stamområdena, där regeringen har varit oförmögen att hålla i gång sjukvårdskliniker och skolor.

Q.

De flesta av offren för angreppen på medicinsk personal är kvinnor, vilket stämmer överens med talibanernas vana att angripa kvinnliga arbetare och förespråkare för kvinnors rättigheter, i syfte att sända ett budskap om att kvinnor inte får arbeta utanför hemmet.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de många mord och angrepp på sjukvårdsarbetare och på säkerhetspersonal med uppgift att skydda dem som begåtts under de senaste månaderna. Parlamentet betonar att angreppen berövar Pakistans mest sårbara grupper, särskilt barnen, deras rätt till grundläggande livräddande sjukvårdsåtgärder.

2.

Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga.

3.

Europaparlamentet välkomnar de omfattande fördömandena av angreppen från regeringen i Pakistan och det civila samhället i landet.

4.

Europaparlamentet uppmanar Pakistans regering att ställa de ansvariga för angreppen de senaste månaderna inför rätta.

5.

Europaparlamentet uttrycker sin beundran för det mod och den beslutsamhet som visas av de sjukvårdsarbetare, många av dem kvinnor, som trots den stora faran på ett självuppoffrande sätt arbetar för att utrota polio och tillhandahålla barnen i Pakistan andra sjukvårdstjänster.

6.

Europaparlamentet betonar att hjälparbetare måste kunna arbeta i en säker miljö. Det är djupt oroande att militanta grupper i allt större utsträckning kopplar ihop internationella hjälparbetare med västerländska underrättelseagenter och militära styrkor.

7.

Europaparlamentet betonar att det avbrutna poliovaccinationsprogrammet i Pakistan är ett svårt slag för de globala ansträngningarna att utrota polio en gång för alla i en nära framtid.

8.

Europaparlamentet välkomnar den pakistanska regeringens nationella akuta handlingsplan för att utrota polio under 2012, och betonar att den måste få fortsätta med framgångsrikt resultat för att undvika en ökning av antalet smittade. Efter att den senaste vaccinationskampanjen inleddes har antalet nya smittofall nått historiskt låga nivåer.

9.

Europaparlamentet välkomnar WHO:s och andra internationella organisationers åtagande om att fortsätta att stödja Pakistans regering och folk i deras ansträngningar för att befria landet från polio och andra sjukdomar.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att överväga att samarbeta med WHO för att stödja programmet för kvinnliga hjälparbetare, som är inriktat på att öka tillgången till grundläggande förebyggande sjukvårdstjänster, särskilt på landsbygden.

11.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som Pakistans regering har lagt ner för att garantera säkerheten under medicinska kampanjer och för att ta fram en ny strategi för att skydda hjälparbetare. Parlamentet uppmanar dock Pakistans regering att avsevärt öka säkerhetsåtgärderna för hjälporganisationer och deras anställda.

12.

Europaparlamentet uppmanar regeringar i hela världen att garantera neutraliteten för det humanitära arbetet, eftersom man annars riskerar att lämna tiotusentals människor utsatta för sjukdomar åt sitt öde och utsätta dem som tillhandahåller legitima och grundläggande sjukvårdstjänster för fara.

13.

Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för kvinnor i Pakistan, särskilt kvinnor och flickor som aktivt engagerar sig i samhällslivet och som har mottagit hot från talibanerna och andra extremistgrupper.

14.

Europaparlamentet uppmanar Pakistans regering att genomföra en omfattande informationskampanj i syfte att skapa större stöd och egenansvar i det pakistanska samhället och öka förtroendet för vaccinationskampanjerna. I detta sammanhang uppmanar parlamentet Pakistans regering att inleda en dialog med lokala ledare för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till problemet.

15.

Europaparlamentet anser att både medierna och det civila samhället i Pakistan, i samarbete med internationella organisationer och frivilligorganisationer som utför humanitärt arbete, har en skyldighet att bidra till att höja medvetenheten om den viktiga och oberoende roll som medicinska hjälparbetare spelar för att ge stöd till befolkningen.

16.

Europaparlamentet upprepar att EU är redo att lämna bistånd vid det stundande valet i Pakistan, som är avgörande för landets demokratiska framtid och för stabiliteten i regionen. Parlamentet konstaterar att EU ännu inte har fått någon formell inbjudan från de pakistanska myndigheterna för detta ändamål.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, UN Women, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Unicef, WHO samt Pakistans regering och parlament.