22.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/33

—

med beaktande av artiklarna 5, 12, 14, 15, 16, 21, 23, 26, 27, 28, 29, 31, 32, 33, 34 och 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av den europeiska sociala stadgan, särskilt artiklarna 5, 6 och 19,

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet som antogs 1998 och ILO:s konventioner om upprättande av grundläggande arbetsrättsliga normer avseende: avskaffande av tvångsarbete (C29 (1930) och C105 (1957)), organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (C87 (1948) och C98 (1949)), avskaffande av barnarbete (C138 (1973) och C182 (1999)), och icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (C100 (1951) och C111 (1958)),

—

med beaktande även av ILO:s konventioner om arbetsklausuler (offentlig upphandling) (C94) och om kollektivförhandlingar (C154),

—

med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt, som antogs i fullständig enighet den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen,

—

med beaktande av den deklaration om social rättvisa för en rättvis globalisering som samfällt antogs av ILO:s 183 medlemsstater den 10 juni 2008,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) och andra FN-instrument på området för mänskliga rättigheter, särskilt de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), konventionen om barnets rättigheter (1989) samt Internationella konventionen om skyddet av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter (1990) och konventionen om funktionshindrade personers rättigheter (2006),

—

med beaktande av FN:s principer om kvinnors egenmakt (Women's Empowerment Principles) från mars 2010 som ger riktlinjer för hur kvinnors egenmakt kan stärkas i arbetslivet, på marknaden och i samhället, och som är resultatet av ett samarbete mellan FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) och FN:s initiativ Global Compact.

—

med beaktande av Consistency Project, ett samarbetsprojekt mellan Climate Disclosure Standards Board (CDSB), det globala rapporteringsinitiativet (GRI), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), som utvecklats för att få till stånd en större konsekvens i hanteringen av efterfrågan på och utbudet av information om företag och klimatförändringar,

—

med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 (1),

—

med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag som uppdaterades i maj 2011,

—

med beaktande av OECD:s konvention om bekämpning av bestickning (1997),

—

med beaktande av det globala rapporteringsinitiativet (Global Reporting Initiative),

—

med beaktande av att Internationella kommittén för integrerad rapportering (IIRC) tillsatts,

—

med beaktande av Danmarks årsräkenskapslag från 2008,

—

med beaktande av FN:s initiativ Global Compact,

—

med beaktande av den studie från oktober 2010 som togs fram för kommissionen om skillnader i styressystemet mellan internationella instrument för företagens sociala ansvar och normer och befintlig europeisk lagstiftning (känd som ”Edinburghstudien”) (2), vars slutsatser redovisades i Europaparlamentets betänkande om 2011 års rapport om de mänskliga rättigheterna (3), som till fullo stöddes av Europeiska rådet,

—

med beaktande av punkterna 46 och 47 i slutdokumentet från världstoppmötet 2012 om hållbar utveckling (Rio+20),

—

med beaktande av FN:s principer för ansvarsfulla investeringar (Unpri),

—

med beaktande av den internationella standarden ISO 26000 som ger riktlinjer för socialt ansvar och som lanserades den 1 november 2010,

—

med beaktande av Green Winners, en studie från 2009 av 99 företag (4),

—

med beaktande av utformningen av Europeiska flerpartsforumet för företagens sociala ansvar, som lanserades den 16 oktober 2002,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (5),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling (COM(2011)0896),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (6), vilken ersatt Brysselkonventionen från 1968 förutom i fråga om relationerna mellan Danmark och andra medlemsstater,

—

med beaktande av rådets resolution av den 3 december 2001 om uppföljning av grönboken om företagens sociala ansvar (7),

—

med beaktande av rådets resolution av den 6 februari 2003 om företagens sociala ansvar (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen (COM(2006)0249) (kommissionens meddelande om anständigt arbete),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan (COM(2003)0284) (handlingsplan om företagsstyrning),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handel, tillväxt och världspolitik. Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin (COM(2010)0612),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Paketet ”Sociala företag” (COM(2011)0685),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (COM(2011)0682),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491),

—

med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2002 om kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 maj 2003 om kommissionens meddelande om företagens sociala ansvar – näringslivets bidrag till en långsiktigt stabil utveckling (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020, där det framhölls att det finns en oupplöslig koppling mellan företagens ansvar och företagsstyrning (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om initiativ för socialt företagande – skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (14),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 24 maj 2012 om kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar  (15),

—

med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för kultur och utbildning, (A7-0023/2013) och av följande skäl:

A.

Begreppet företagens sociala ansvar (CSR) får inte utnyttjas för att omdefiniera de internationellt överenskomna minimistandarder som finns, utan bör användas för att kontrollera hur dessa standarder tillämpas och för att bättre förstå hur företag av alla storlekar enkelt och direkt kan tillämpa dessa standarder.

B.

Begreppet ”företagens sociala ansvar” som ofta används inom EU:s institutioner bör i stort sett anses vara samma sak som de relaterade begreppen ansvarsfulla eller etiska företag, ”miljö, samhälle och styrning”, hållbar utveckling och företagens ansvarsskyldighet.

C.

Flerpartsmodellen måste förbli hörnstenen i alla EU-stödda initiativ om företagens sociala ansvar, och grunden för företagens egna, mest trovärdiga initiativ för sitt sociala ansvar, med början på den lokala nivån.

D.

Det globala rapporteringsinitiativet (Global Reporting Initiative, GRI) har gett den allmänt och ojämförligt mest accepterade metoden internationellt för insyn i företagen, och inrättandet av internationella kommittén för integrerad rapportering (IIRC), där stora internationella organ som fastställer redovisningsstandarder ingår, visar på att företagens hållbarhetsrapportering som en del av deras ekonomiska redovisning kommer att bli internationell standard inom mindre än tio år.

E.

Det banbrytande arbete som åstadkommits av prins Charles projekt om redovisning för hållbarhet (Accounting for Sustainability), rapporten om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi (TEEB for Business) och FN:s miljöprogram har nu gjort att företagen fullt ut och korrekt kan förstå det ekonomiska värdet av sin externa sociala och miljömässiga påverkan och därmed inbegripa detta i sin ekonomiska förvaltning.

F.

Det har skett en total förändring bland investerarna, 1 123 investerare som representerar 32 biljoner US-dollar i totala förvaltade tillgångar ställer sig bakom FN:s principer för ansvarsfulla investeringar (Unpri). Enligt det europeiska forumet för hållbara investeringar (European Sustainable Investment Forum) uppgick den globala marknaden för socialt ansvarsfulla investeringar till omkring 7 biljoner euro i september 2010 och vid FN-toppmötet för hållbar utveckling förespråkade 82 investerare, som stod under ledning av Aviva Global Investors och representerade 50 biljoner US-dollar i totala förvaltade tillgångar, att det ska bli obligatoriskt för företagen att rapportera om sin hållbarhet.

G.

Inrättandet av den europeiska flerpartsplattformen om företagens sociala ansvar, genomförandet av en rad pilotprojekt och forskningsprojekt samt den tidigare alliansen för företagens sociala ansvar har alla bidragit till de europeiska insatsernas starka resultat på området för företagens sociala ansvar, tillsammans med det fortsatta värdefulla bidraget från gruppen av europeiska organisationer för företagens sociala ansvar, däribland CSR Europe, European Academy of Business in Society (Eabis), European Sustainable Investment Forum (Eurosif) samt European Coalition for Corporate Justice.

H.

Det behövs ofrånkomligen vissa gemensamma standarder för företagens sociala ansvar och eftersom de materiella villkoren är olika behövs det också olika tillvägagångssätt från näringslivets sida. I ett fritt samhälle får företagens sociala ansvar inte leda till att någon tvingas att idka välgörenhet, eftersom detta skulle kunna minska människors givmildhet.

I.

Företagens uppförandekoder har spelat en viktig roll för att väcka och öka medvetenheten om företagens sociala ansvar, men de är otillräckliga eftersom de ofta är oprecisa, inte stämmer överens med befintliga internationella standarder och undviker väsentliga frågor samt uppvisar brister i jämförbarhet och transparens vid tillämpningen.

J.

FN enades enhälligt om sina vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, med fullt stöd av EU:s medlemsstater, internationella arbetsgivarorganisationen och internationella handelskammaren, inklusive stöd för konceptet med en ”smart blandning” av lagstiftningsåtgärder och frivilliga åtgärder.

K.

FN:s generalsekreterares före detta särskilda representant för företag och mänskliga rättigheter, John Ruggie, uppmanade EU:s medlemsstater, som ett led i den konferens för företagens sociala ansvar som arrangerades av det dåvarande svenska ordförandeskapet, att klargöra och stödja frågan om extraterritoriell jurisdiktion för överträdelser som företagen begår i utsatta tredjeländer, vilket senare fick stöd i Europeiska rådets slutsatser, men hittills har inga åtgärder vidtagits för att uppfylla detta.

L.

Kommissionens studie om brister i styressystemet mellan internationella instrument för företagens sociala ansvar och standarder och befintlig EU-lagstiftning (känd som ”Edinburghstudien”) offentliggjordes i oktober 2010 och resultaten av den togs upp i årsrapporten 2011 om de mänskliga rättigheterna i världen som stöddes fullt ut av Europeiska rådet och Europaparlamentet.

M.

OECD:s riktlinjer för multinationella företag är den mest trovärdiga internationella standarden för företagens sociala ansvar, och den uppdatering som man kom överens om i maj 2011 erbjuder en viktig möjlighet att få fart på genomförandet av företagens sociala ansvar.

N.

Det finns ett flertal internationella initiativ för att säkerställa företagens obligatoriska hållbarhetsrapportering, inklusive rapporteringskraven för kinesiska statligt ägda företag, den indiska regeringens krav på företag att rapportera om genomförandet av riktlinjerna för företagens sociala ansvar, tillsammans med att Brasilien, Sydafrika, Malaysia samt den amerikanska finansinspektionen (Securities and Exchange Commission) kräver att företag måste uppge sina hållbarhetsresultat för att få börsnoteras.

O.

Danska årsräkenskapslagen (Danish Financial Statements Act) från 2008 om företagens hållbarhetsrapportering, som innehåller specifika ytterligare rapporteringskrav om inverkan på klimatförändringar och mänskliga rättigheter har blivit oerhört populär inom det danska näringslivet: 97 procent av företagen valde att rapportera trots ”följ eller förklara”-principen inom de första tre åren efter ikraftträdandet.

P.

Frankrike och Danmark är två av de fyra FN-medlemsstater som gått med på att leda genomförandet av FN:s Rio+20-åtagande om företagens hållbarhetsrapportering.

Q.

Uppdateringen av OECD:s riktlinjer om multinationella företag som leddes av Nederländerna erbjöd en möjlighet att öka riktlinjernas synlighet och status genom systemet med nationella kontaktpunkter, och satte stopp för den ”investeringskedja” som förhindrade att de kunde tillämpas fullt ut på leveranskedjan och integrerade fullt ut FN:s principer om företag och mänskliga rättigheter.

R.

Enligt Europaparlamentets resolution om Europa 2020-strategin finns det en oupplöslig koppling mellan företagens ansvar och företagsstyrning.

S.

”Green Winners”, en studie från 2009 av 99 företag, visade att i 16 olika industrisektorer hade företag med strategier för företagens sociala ansvar bättre resultat än genomsnittet inom sin bransch med minst 15 procent, vilket motsvarade ett extra börsvärde på 498 miljoner euro (650 miljoner US-dollar) per företag.

T.

Den globala undersökningen bland verkställande direktörer 2012 visar att företagen är medvetna om att tillväxt kräver ett nära samarbete med den lokala befolkningen, t.ex. planerar över 60 procent av de undersökta företagen att öka investeringarna under de kommande tre åren för att bidra till att bevara arbetskraftens hälsa.

1.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens meddelande utgör en del av en serie policyförklaringar med syfte att garantera att företagens sociala ansvar främjas i större skala, samt att det nu är införlivat i EU:s politik och kommer att bli en etablerad princip för EU:s åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utgå från strategin för företagens sociala ansvar 2014–2020 för att vidta konkreta åtgärder som bidrar till att uppmuntra företagen att satsa på företagens sociala ansvar.

2.

Europaparlamentet betonar att företagen får mer förtroende och accepteras bättre i samhället om de aktivt visar prov på socialt ansvar.

3.

Europaparlamentet instämmer trots detta i meddelandets analys som påvisar att företagens sociala ansvar i praktiken fortfarande till stor del är begränsat till en minoritet av storbolagen, trots att kommissionen i sina meddelanden från 2001 och 2006 direkt uppmanat fler företag att ta sitt sociala ansvar. Parlamentet konstaterar dock att företagen alltid har engagerat sig i det samhälle där de är verksamma och att socialt ansvar kan tillämpas av företag i alla storlekar. Parlamentet noterar även behovet av att engagera de små och medelstora företagen i debatten om företagens sociala ansvar. Många små och medelstora företag gör detta utgående från en mer informell och intuitiv inställning till företagens sociala ansvar, som medför ett minimum av administration och ingen kostnadsökning.

4.

Europaparlamentet påminner om att de små och medelstora företagen har en strategisk roll och kan underlätta spridningen av företagens sociala ansvar tack vare sin närhet till det område där de är verksamma. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med de nationella myndigheterna och flerpartsforumen utveckla former för sektoriellt samarbete mellan små och medelstora företag som gör det möjligt för dessa att gemensamt ta itu med sociala och miljörelaterade problem.

5.

Europaparlamentet ser det som beklagligt att företagens sociala ansvar fortfarande i huvudsak bygger på miljönormer och inte på sociala standarder, vilka trots allt behövs för att återskapa ett socialt klimat som ger ekonomisk tillväxt och social konvergens.

6.

Europaparlamentet anser att den globala ekonomiska krisen medför en reell risk att beslutsfattare, även inom EU, kommer att drabbas av sitt eget ödesdigra kortsiktiga tänkande, med fokus enbart på åtgärder för en snävt definierad transparens och ansvarsskyldighet på finansmarknaderna, och försumma det brådskande behovet av att finanssektorn såväl som samtliga industrisektorer tar itu med tunga och övergripande utmaningar som miljöförstöring och samhällsupplösning på ett samordnat sätt.

7.

Europaparlamentet varnar för att företagen kan vara hållbara i framtiden endast om de ingår i en hållbar ekonomi och menar att det inte finns några alternativ till övergången till en framtid med låga koldioxidutsläpp, där även bevarandet av världens sociala kapital och naturkapital ingår, ett arbete där företagens sociala ansvar har en avgörande roll att spela.

8.

Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar måste förbättras med hjälp av att tonvikten läggs vid globala styrmedel för företagens sociala ansvar, att företag som är ledare inom sin grupp ger nya impulser, att företagen går ut med information om sociala frågor och miljöfrågor, att det används lämpliga riktlinjer, att den offentliga förvaltningen hjälper till med att skapa villkor som leder fram till samarbete om företagens sociala ansvar och ställer lämpliga verktyg och styrmedel till förfogande, såsom ett incitamentssystem, att det görs en handfast konsekvensanalys av de nuvarande initiativen inom området företagens sociala ansvar, tillsammans med stöd till nya initiativ på det sociala området, att företagens sociala ansvar anpassas för att tillgodose behoven hos små och medelstora företag och att det alltmer erkänns, både inom företagsvärlden och inom samhället i stort, vilka oerhörda globala utmaningar Europa och världen står inför, både på det sociala området och i fråga om miljön.

9.

Europaparlamentet stöder kommissionens föresats att fördjupa arbetet med företagens sociala ansvar i Europa genom att ta fram riktlinjer och stödja flerpartsinitiativ för enskilda industrisektorer, och uppmanar ledande företag och sammanslutningar att ansluta sig till dessa initiativ.

10.

Europaparlamentet upprepar att företagens sociala ansvar måste gå från att vara en process till att producera resultat.

11.

Europaparlamentet välkomnar den definition av företagens sociala ansvar som återfinns i kommissionens meddelande, som återspeglar den nya strategi som först antogs av kommissionen i samband med flerpartsforumet 2009 och som ger en oumbärlig möjlighet till delaktighet och samförstånd och på ett korrekt sätt återspeglar det nya samförstånd som uppnåtts mellan näringslivet och andra intressenter i denna fråga tack vare det enhälliga avtalet om FN:s vägledande principer och andra instrument såsom den vägledande standarden ISO 26000. Parlamentet välkomnar att sociala och etiska aspekter samt aspekter som rör miljön och de mänskliga rättigheterna tagits med som ett led i företagens verksamhet och håller fast vid att kommissionen måste göra en klarare skillnad mellan: (1) företagens agerande i välgörenhetssyfte, (2) företagens sociala agerande, med utgångspunkt i lagar, regler och internationella standarder, och (3) företagens antisociala agerande, som strider mot lagar, regler och internationella standarder och innebär ett brottsligt utnyttjande av andra, till exempel i form av barnarbete eller tvångsarbete och vilket bör skarpt fördömas.

12.

Europaparlamentet upprepar att företagens sociala ansvar även måste omfatta deras agerande gentemot och i tredjeländer.

13.

Europaparlamentet konstaterar med intresse att kommissionen har börjat inbegripa hänvisningar till företagens sociala ansvar i EU:s handelsavtal. Med hänsyn till de stora företagens och deras dotterbolags och leveranskedjors viktiga roll inom den internationella handeln anser parlamentet att frågan om företagens sociala ansvar och miljöansvar måste inbegripas i EU:s handelsavtal, i kapitlen om hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram konkreta förslag om hur principerna för företagens sociala ansvar ska tillämpas inom handelspolitiken.

14.

Europaparlamentet anser att socialt ansvarstagande även bör inbegripa respekt för grundläggande principer och rättigheter såsom dem som specificeras av ILO, särskilt rätten till föreningsfrihet, rätten till kollektivförhandlingar, förbudet mot tvångsarbete, avskaffande av barnarbete och avskaffande av diskriminering på arbetsplatsen.

15.

Europaparlamentet lovordar starkt det arbete som kommissionsledamöterna för sysselsättning, näringsliv och den inre marknaden och deras avdelningar bidragit med till den framåtblickande och konstruktiva strategin i kommissionens meddelande. Parlamentet uppmärksammar bidraget från andra delar av kommissionen genom den avdelningsövergripande gruppen för företagens sociala ansvar. Kommissionens ordförande uppmanas trots detta att personligen bidra med ledarskap inom företagens sociala ansvar och se till att kommissionen har fullt ansvar för åtagandet om företagens sociala ansvar, särskilt inom GD Miljö och direktoraten med ansvar för yttre förbindelser.

16.

Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar bör innehålla sociala åtgärder om yrkesutbildning, balans mellan arbetsliv och privatliv samt lämpliga arbetsvillkor. Parlamentet upprepar sin tilltro till ”affärsnyttan” med företagens sociala ansvar, men hävdar även att det aldrig kan tas som förevändning för att uppträda oansvarigt och agera antisocialt när det i en given situation eller på ett givet företag inte blir aktuellt på kort sikt med sådan affärsnytta. Parlamentet anser att det finns tillräckligt med forskning för att påvisa ”affärsnyttan”, och att spridning av denna forskning bör prioriteras. Parlamentet vill att ny forskning om företagens sociala ansvar ska inriktas på bedömningar av den kumulativa effekten av förändrade företagsbeteenden med anknytning till företagens sociala ansvar vid hanteringen av övergripande europeiska och globala utmaningar som koldioxidutsläpp, vattenförsurning, extrem fattigdom, barnarbete och orättvisor samt att de lärdomar som man gjort ska ingå i EU:s framtida bidrag till utarbetandet av globala initiativ för företagens sociala ansvar.

17.

Europaparlamentet medger att en allvarlig brist i initiativ för företagens sociala ansvar uppstår om företag som påstår sig använda företagens sociala ansvar lyckas undvika kritiska intressegrupper eller känsliga frågor som rör deras verksamhet och deras globala leveranskedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på det tidigare arbete som utförts av ”laboratorier för företagens sociala ansvar” när den samarbetar med finansmyndigheter och arbetsmarknadsparter, för att lättare kunna fastställa hur företagen och deras intressenter på ett objektivt sätt kan sätta fingret på sociala och miljörelaterade problem som är relevanta för ett visst företag, samt till att ett rättvist och väl avvägt urval av intressenter ska få medverka i företagens initiativ för socialt ansvar.

18.

Europaparlamentet anser att konsumenterna lägger allt större vikt vid hur företagen tar sitt sociala ansvar, och uppmanar därför företagen att skapa insyn på detta område, särskilt i fråga om företagsverksamheter som rör etiska, sociala och miljömässiga aspekter.

19.

Europaparlamentet betonar att man inte kan börja tala om företagens sociala ansvar förrän gällande lagstiftning och den lokala lönesättning som arbetsmarknadens parter kommit överens om efterlevs.

20.

Europaparlamentet konstaterar att man vid utvärderingen av ett företags sociala ansvar bör ta hänsyn till hur företagen i det berörda företagets leverantörskedja samt dess eventuella underleverantörer uppträder.

21.

Europaparlamentet stöder det som står i kommissionens meddelande om att ”lindringen av de sociala konsekvenserna av den rådande krisen”, tillsammans med att finna hållbara företagsmodeller, utgör en del av företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hjälpa företagen att, i samarbete med företrädare för arbetstagarna, börja medverka i företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar företagen att överväga initiativ för att bevara och skapa arbetstillfällen, framför allt för ungdomar och kvinnor, inom alla verksamhetsområden (t.ex. ledning och utbildning, marknad, medarbetare, miljö, samhälle), varvid särskild hänsyn bör tas till dem som drabbas av flerfaldig diskriminering, såsom romer och funktionshindrade, samt att anställa, inte bara vanliga arbetstagare utan även personer på ledande ställning, på den lokala arbetsmarknaden och inrätta till exempel ett system som gör det möjligt för personer med universitetsexamen att få praktikplatser med god kvalitet så att de kan skaffa sig den arbetslivserfarenhet som efterfrågas av arbetsgivarna i den privata sektorn.

22.

Europaparlamentet anser att företagen bör engagera sig i att lösa de sociala problem som har förvärrats av den ekonomiska krisen, såsom bostadsbrist och fattigdom, samt i att utveckla de samhällen där de är verksamma.

23.

Europaparlamentet anser att den ekonomiska krisen har åtföljts av att sysselsättningen fått en alltmer tillfällig karaktär, framför allt för kvinnor, och dessutom av att arbetsvillkoren blivit annorlunda, delvis till följd av utkontraktering, samt av att många som vill arbeta heltid tvingas deltidsarbeta, av att det blivit vanligare med arbete av ett slag som ibland innebär rena utnyttjandet och att den informella sektorn börjat framträda på nytt. Parlamentet uppmanar kommissionen och det europeiska flerpartsforumet att framför allt undersöka att det blivit allt vanligare med utkontraktering. Parlamentet kräver att detta arbete ska genomsyras av FN:s vägledande principer för leveranskedjan och särskilt begreppet konsekvensbedömning, oavsett vilken leverantörsnivå det handlar om.

24.

Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar också handlar om att lagstiftningen om materiella arbetsförhållanden efterlevs, att det utvecklas förfaranden och strategier för anställning och uppsägning, att arbetstagarnas personuppgifter skyddas samt att löner och andra förmåner betalas i tid och manar till att så ska ske.

25.

Europaparlamentet konstaterar att krisen påverkar den sociala strukturen och välkomnar att vissa företag vidtagit många olika åtgärder för att integrera utsatta och missgynnade befolkningsgrupper på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar företagen att fortsätta med sådana initiativ, men betonar dock att nedläggningar av och nedskärningar hos företag äventyrar vissa av de förbättringar som har uppnåtts genom företagens sociala ansvar, såsom anställning av marginaliserade samhällsgrupper, framför allt personer med funktionsnedsättning, tillsammans med förbättrad utbildning och status för dessa arbetstagare, främjande av innovativa nya former av allmännyttig produktion och allmännyttiga tjänster genom t.ex. kreditföreningar och främjande av nya sysselsättningsmodeller genom socialt företagande, kooperativ och rättvis handel. Parlamentet anser därför att det måste fastställas riktmärken för sociala åtgärder och uppmanar kommissionen att utföra en omfattande analys av krisens sociala konsekvenser på dessa initiativ, där jämställdhetsperspektivet ska finnas med och tyngdpunkten vila på länderna i södra Europa, och att fullt ut samråda om resultaten med arbetsmarknadens parter och med parter som berörs av företagens sociala ansvar.

26.

Europaparlamentet anser att åtgärderna för företagens sociala ansvar, utöver att de gynnar hela samhället, även hjälper företagen att förbättra sin image och att värderas högre av potentiella konsumenter, vilket bidrar till deras ekonomiska hållbarhet på lång sikt.

27.

Europaparlamentet anser att framtagandet av program för utveckling av färdigheter och livslångt lärande för arbetstagare, regelmässiga individuella bedömningar av arbetstagare samt program för att ta till vara talanger, men även fastställande av individuella affärs- och utvecklingsmål för arbetstagare, är en källa till starkare motivering och engagemang och utgör en viktig komponent i företagens sociala ansvar.

28.

Europaparlamentet påpekar att särskilt i kristider bör företagen, inom ramen för principerna för företagens sociala ansvar, bidra till att utveckla innovationspotentialen lokalt genom att införa innovativa och miljövänliga tekniska lösningar i produktionsanläggningar samt nya investeringar och moderniseringar. Parlamentet understryker att det kan bli till nytta för en hållbar återhämtning om miljöfrågor såsom biologisk mångfald, klimatförändringar, resurseffektivitet och miljöhälsa får ingå som en del av företagens verksamhet.

29.

Europaparlamentet anser att finanskrisen i vissa fall kan ha påverkat många anställdas förtroende när det gäller företagens skyldighet att uppfylla långsiktiga privata pensionsrättigheter efter krisen, samtidigt som skillnaderna mellan de olika pensionssystemen inom EU också måste beaktas. Parlamentet uppmanar ansvariga företag att ta itu med detta problem och att samarbeta med kommissionen och arbetsmarknadens parter, inklusive genom att upprätta öppna, inkluderande och regelbaserade arrangemang för hantering av pensionsinvesteringar och som en del av den större utmaningen inom företagens sociala ansvar om aktivt åldrande i en tid av demografisk förändring. Det är viktigt att förtroendet mellan anställda och företag återupprättas för att en hållbar ekonomisk återhämtning ska komma i gång.

30.

Europaparlamentet ger stort beröm till att kommissionen i sitt meddelande betonat vikten av att stärka och genomföra internationella standarder och anser, mot bakgrund av uppdateringen 2011 av OECD:s riktlinjer och avtalet om FN:s vägledande principer, att det i samband med EU:s åtgärder nu måste läggas stark tonvikt på stöd till och genomförande av de riktlinjerna och principerna bland europeiska företag. Parlamentet betonar att OECD:s riktlinjer har definierats och erkänts på internationell nivå i syfte att upprätta och bevara rättvisa konkurrensvillkor och samtidigt främja öppna, rättvisa och ansvarsfulla affärsmetoder i hela världen. Parlamentet föreslår att kommissionen varje år ska rapportera till både Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av OECD:s riktlinjer inom EU.

31.

Europaparlamentet understryker vikten av att man som ett komplement till utvecklingen av internationella normer tar fram unionsomfattande politiska strategier för företagens sociala ansvar, för att undvika oenhetliga nationella tolkningar och risker för konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar på nationell eller internationell nivå.

32.

Europaparlamentet håller fast vid att samtliga 27 medlemsstater måste påskynda sina översyner av de nationella handlingsplanerna om företagens sociala ansvar och ta fram nationella planer för genomförandet av OECD:s riktlinjer och FN:s vägledande principer för detta, ett arbete som bör vara slutfört senast i december 2013. Medlemsstaterna bör se till att alla berörda intressenter, inklusive icke statliga organisationer och det civila samhället, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och nationella människorättsorganisationer deltar vid utarbetandet av dessa planer. Parlamentet uppmanar EU att göra det lättare att dra nytta av de erfarenheter som gjorts av EU-medlemsstater som nu genomgår processen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att hämta inspiration från de riktlinjer som fastställs i ISO-standarden 26000, den senaste versionen av riktlinjerna i GRI och den vägledning som tagits fram av europeiska gruppen av nationella människorättsinstitutioner.

33.

Europaparlamentet vill se en mer konsekvent politik på EU-nivå genom att offentlig upphandling, exportkrediter, god förvaltning, konkurrens, utveckling, handel, investeringar och annan politik och andra avtal bringas i överensstämmelse med de internationella människorättsnormer, sociala normer och miljönormer som fastställs i OECD:s och FN:s relevanta riktlinjer och principer. I detta sammanhang efterlyser parlamentet insatser för samarbete med organ som företräder arbetstagare, arbetsgivare och konsumenter, samtidigt som man bör utnyttja relevanta råd från nationella människorättsinstitutioner, såsom de förslag om mänskliga rättigheter och om upphandling som den europeiska gruppen med nationella människorättsinstitutioner lämnat till kommissionen. Parlamentet vill se meningsfulla och tillräckliga konsekvensbedömningar av lagstiftningsförslag för att undersöka eventuella oförenligheter med de vägledande principerna och begär samordning med FN:s arbetsgrupp för näringsliv och mänskliga rättigheter så att man undviker olikartade och inkonsekventa tolkningar av de vägledande principerna.

34.

Europaparlamentet välkomnar framför allt att IKT-sektorn nu omfattas av särskilda europeiska riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet erkänner att det har uppstått verkliga problem kring behovet av att skydda den personliga integriteten och bekämpa brottsligt innehåll å ena sidan och målet att stå upp för yttrandefriheten å andra sidan, vilket den senaste kontroversen om den islamfientliga videon på YouTube tydligt visar. Parlamentet vill att åtskilligt flera europeiska företag engagerar sig i det främsta flerpartsinitiativet i detta avseende, nämligen det globala nätverksinitiativet (GNI), där de flesta medlemmarna för närvarande är företag från Förenta staterna.

35.

Europaparlamentet står fast vid att den ”finansiering för handel och utveckling” som erbjuds investeringsaktörer inom den privata sektorn genom EU:s investeringsanslag, Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling bör inbegripa avtalsklausuler med krav på att OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter följs, med föreskrifter om ansvarsskyldighet och en tydlig mekanism för klagomål. Parlamentet uppmanar än en gång medlemsstaterna att förfara på samma sätt då de beviljar exportkrediter till företag.

36.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för nationella åtgärdsplaner för genomförandet av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att göra avgjort mer för att hjälpa till med genomförandet på hög nivå och för att uppmuntra till effektiv övervakning och rapportering. Parlamentet efterlyser ett ”förfarande för inbördes utvärdering” mellan medlemsstaterna så att genomförandet kan gå framåt. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utvärdera genomförandet av handlingsplanerna och att bedöma de åtgärder som vidtagits på EU-nivå, och att före utgången av 2014 rapportera om resultaten till Europeiska rådet och parlamentet.

37.

Europaparlamentet erkänner att företag i allt större utsträckning är verksamma i bräckliga stater och att de är skyldiga att skydda sin personal från konflikter, terrorism och organiserad brottslighet. Parlamentet håller dock fast vid att företagen har lika stor skyldighet att garantera att säkerhetsarrangemangen inte påverkar freden eller andras säkerhet i de områden där de har sin verksamhet på ett sätt som gör att de skulle kunna anklagas för medhjälp till brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de internationella principerna om frivillig säkerhet antas i åtskilligt större omfattning, och att sträva efter ett avtal om en internationell rättslig ram om reglering, övervakning och tillsyn av den verksamhet som privata militära företag och säkerhetsföretag bedriver.

38.

Europaparlamentet uppmanar företag och andra aktörer att på ett konstruktivt sätt engagera sig i kommissionens arbete med att utveckla sektorspecifik vägledning om mänskliga rättigheter, och att använda sig av denna vägledning när den väl är klar.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, särskilt generaldirektoratet för rättsliga frågor, att lägga fram förslag om hur man bättre kan underlätta tillgången till rättslig prövning i EU-domstolar av de mest extrema fallen av flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av Europabaserade företag, eller av deras dotterbolag, underleverantörer eller affärspartner, i enlighet med rekommendationerna från FN:s generalsekreterares särskilda representant för företag och mänskliga rättigheter.

40.

Europaparlamentet noterar även behovet av att utarbeta och införa mekanismer för att anmäla överträdelser mot de mänskliga rättigheterna på enskilda företag.

41.

Europaparlamentet anser att studien ”Green matters” avgjort visar den positiva kopplingen mellan företag som tar sitt sociala ansvar och uppvisar ett bättre ekonomiskt resultat efter det att de tagit sig ur krisen. Parlamentet stöder begreppet ”ansvarsfull konkurrenskraft” och betonar att den potentiella marknaden för varor och tjänster som gynnar samhället och miljön fortfarande är en viktig marknadsmöjlighet för företagen och ett sätt att tillgodose samhällets behov.

42.

Europaparlamentet håller med de företag som identifierats i den globala CEO Survey 2012 om att hållbar ekonomisk tillväxt nödvändiggör ett nära samarbete med den lokala befolkningen, lokala självstyrelseorgan och företagspartner samt investeringar i lokalsamhällen. Parlamentet stöder och efterlyser ett ökat antal företagsinitiativ med anknytning till sysselsättningsskapande och utbildning, och för att hjälpa till att förvalta begränsade resurser och hitta hälsolösningar.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, särskilt dess GD Handel, att röra sig bort från en ”passiv” mot en ”aktiv” inställning till OECD:s riktlinjer, bland annat genom att ansöka om anslutning till OECD:s förklaring om internationella investeringar och multinationella företag, där riktlinjerna ingår, för att se till att OECD:s riktlinjer främjas och får fortsatt stöd av EU:s delegationer i tredjeländer, och finansiera initiativ för kapacitetsuppbyggnad tillsammans med företag, fackföreningar och civilsamhället i tredjeländer för ett genomförande av riktlinjerna, och se till att riktlinjerna specifikt anges i alla nya avtal mellan EU och tredjeländer, inklusive alla handels- och investeringsavtal. Parlamentet uppmanar EU till en brett upplagd diplomatisk insats internationellt sett för att få fler länder att skriva under och ge konkret stöd till grupper i det civila samhället för att särskilda fall av påstådda brott ska uppmärksammas, i samarbete med medlemsstaterna.

44.

Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar kan vara ett viktigt verktyg i arbetet med att hjälpa EU att stödja genomförandet av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner på internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja de europeiska organisationer och arbetsmarknadsparter som strävar efter att, i enlighet med OECD:s riktlinjer och andra internationella standarder för företagens sociala ansvar, genomföra pilotprojekt som syftar till kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer. Parlamentet ber kommissionen fastställa ett särskilt mål för förhandlingarna och ingåendet av avtal om nya ramavtal om företagens sociala ansvar och uppmana arbetsmarknadsparterna att ingå dessa avtal inom ramen för sin nya sektorsbaserade strategi för företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen, särskilt dess GD Sysselsättning, att integrera arbetsnormer i företagens sociala ansvar genom att genomföra pilotprojekt om ”anständigt arbete” tillsammans med regeringar i tredjeländer.

45.

Europaparlamentet instämmer med den syn som kommissionen ger uttryck för i sitt meddelande med titeln ”En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar”, det vill säga att arbetsmarknadsparternas efterlevnad av gällande lagstiftning och kollektivavtal är en ovillkorlig förutsättning för företagens sociala ansvar. Parlamentet anser att företagens sociala ansvar bör komplettera, men ingalunda ersätta, nuvarande lagstiftning, kollektivförhandlingar och dialog med fackligt organiserade arbetstagare. Parlamentet anser att företagen själva bör åta sig att med arbetstagarna och deras företrädare diskutera sin politik för företagens sociala ansvar, tillsammans med sådana frågor som en årsberättelse från företaget om hur dess verksamhet påverkar samhälle och miljö. Parlamentet anser att en frivillig uppsättning regler för europeiska ramavtal bör antas på grundval av det eventuella innehållet i ett sådant ramverk, i enlighet med vad som anges i kommissionens arbetsdokument.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU och framför allt kommissionen att

47.

Europaparlamentet välkomnar att man på vissa håll inom företagsvärlden använt FN:s Rio+20-toppmöte för att förespråka en ny global konvention om företagens ansvar i FN-systemet. Parlamentet anser att även om en sådan konvention antagligen ligger några år framåt i tiden bör EU delta i debatten på ett konstruktivt sätt. Sådana diskussioner får dock inte distrahera beslutsfattare inom företag och regeringar från att snarast genomföra befintliga styrmedel för företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmärksammar att det finns olika modeller för hur nya former av global styrning med anknytning till företagens sociala ansvar kan uppstå, såsom ett tillägg till FN-systemet, till exempel genom att öka användningen av OECD:s riktlinjer bland icke medlemmar eller genom ett fristående initiativ från regeringar med samma strategi. Parlamentet uppmanar EU, kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och främja särskilda förslag om ett konkret och verifierbart bidrag från näringslivets sida, som man enas om inom ramen för förslaget till FN:s mål om hållbar utveckling efter 2015.

48.

Europaparlamentet stöder den ståndpunkt som framhölls i Europeiska flerpartsforumets första rapport från juni 2004 om att offentliga myndigheter kan spela en viktig roll genom att sammankalla och motivera för att främja företagens sociala ansvar, inte minst i offentlig upphandling och uppmanar medlemsstaterna att via högnivågruppen och andra kanaler ytterligare driva på dessa insatser.

49.

Europaparlamentet begär att när EU eller medlemsstaterna är affärspartner (t.ex. vid offentlig upphandling, statligt ägda företag, samriskföretag, exportkreditgarantier och storskaliga projekt i tredjeländer) ska överensstämmelse med OECD:s och FN:s riktlinjer och principer prioriteras, vilket ska återspeglas i specifika avtalsklausuler med konsekvenser för företag som uppenbart kränker sociala standarder samt miljö- och människorättsstandarder.

50.

Europaparlamentet framhåller vikten av FN:s principer om att ”skydda, respektera, åtgärda” och anser att de tre pelarna, nämligen statens ansvar att skydda mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna, företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna och behovet av en effektivare tillgång till rättsmedel bör stödjas med lämpliga åtgärder som gör att de kan genomföras.

51.

Europaparlamentet understryker att de europeiska företagen, deras dotterbolag och underleverantörer med hänsyn till sin framträdande plats i den internationella handeln spelar en viktig roll för att främja och sprida sociala standarder och arbetsnormer i världen. Parlamentet uppmärksammar att klagomål mot företag från EU som är verksamma utomlands ofta kan lösas bättre på plats. Parlamentet berömmer OECD:s nationella kontaktpunkter, som fungerar som icke-rättsliga mekanismer förlagda i staterna och kan medla inom ett brett spektrum av tvister som rör företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet vill dock att företagen ska anstränga sig mer för att ta fram klagomålsmekanismer som följer de effektivitetskriterier som fastställs i FN:s vägledande principer och söka ytterligare auktoritativ vägledning i internationellt erkända principer och riktlinjer, i synnerhet de nyligen uppdaterade OECD-riktlinjerna för multinationella företag, de tio principerna för ansvarsfullt företagande i FN:s globala överenskommelse (Global Compact), den vägledande ISO-standarden för socialt ansvarstagande (ISO 26000) samt ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik.

52.

Europaparlamentet vill att det tas fram effektivare standarder för transparens och ansvarsskyldighet för EU:s teknikföretag i samband med export av teknik som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter eller för att motarbeta EU:s säkerhetsintressen.

53.

Europaparlamentet begär att principen ”känn din slutanvändare” tillämpas för att öka granskningen och förebygga kränkningar av de mänskliga rättigheterna uppåt eller nedåt i leveranskedjan och produktionen eller marknadsflödena.

54.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör få företag att ta ansvar för att principer och aktiva strategier antas i syfte att motverka diskriminering och social utestängning, att främja jämställdhet mellan könen och respektera allas grundläggande rättigheter.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, med tanke på flerpartsstrategin för företagens sociala ansvar, att överväga att bredda deltagandet av observatörer vid högnivågruppens möten två gånger om året, till att omfatta de två föredragandena från de berörda utskotten i parlamentet, företrädare för FN:s miljöprogram, FN:s råd för mänskliga rättigheter och Internationella arbetsorganisationen samt en utsedd representant vardera från europeiska näringslivet, fackföreningarna och civilsamhället, efter överenskommelse i Europeiska flerpartsforumets samordningsgrupp.

56.

Europaparlamentet inser att det behov som lyftes fram i Laekenförklaringen 2001, dvs. att EU:s institutioner måste föras närmare EU:s invånare, fortfarande är aktuellt och stöder därför en formell undersökning av ”Solidarité proposal”, ett förslag om ett interinstitutionellt program för mänskliga resurser inom EU-institutionerna, som ska göra det lättare för deras anställda och praktikanter att delta i samhällsengagemang genom humanitär och socialt konstruktiv välgörenhetsverksamhet, både som en del av personalutbildning och i form av frivilligarbete. Parlamentet poängterar att det föreslagna programmet innebär kostnadsbesparingar och ett stort mervärde och att det skulle bidra till att främja och genomföra EU:s politik och olika EU-program. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att införa frivilligverksamhet bland arbetstagarna i sina nationella handlingsplaner. Parlamentet vill att en ”överenskommelse” ska undertecknas via European Volunteer Centre för att få organisationer i det civila samhället att få med företagen i verksamhet som strävar mot detta mål.

57.

Europaparlamentet uppmanar företagen att stimulera internationellt frivilligarbete bland sina anställda i syfte att underlätta samverkanseffekter mellan den offentliga och den privata sektorn i utvecklingssamarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå företagens verksamhet inom detta område med hjälp av den framtida europeiska frivilligkåren för humanitärt bistånd.

58.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmuntra företag att utarbeta en politik och vidta åtgärder som respekterar alla anställdas privat- och familjeliv. Parlamentet anser att denna politik och dessa åtgärder bör följa jämställdhetsprincipen, och även omfatta förhandlingar om arbetstidens längd och förläggning, lönenivåer, tillgång för arbetstagarna till vissa praktiska faciliteter, liksom flexibla arbetsvillkor, inklusive anställningskontraktens karaktär och möjlighet till avbrott i yrkeslivet.

59.

Europaparlamentet konstaterar att sociala indikatorer i många initiativ för företagens sociala ansvar värderas lägre än miljöindex, både ekonomiskt sett och i största allmänhet. Oavsett handboken om upphandling med social inriktning anser parlamentet att EU självt också har varit för försiktigt på detta område. Parlamentet efterlyser en studie om ”värdesättande av socialt kapital”, som ska ge upphov till en omfattande EU-ledd debatt om att bättre integrera sociala konsekvenser i hållbar företagsledning. Parlamentet stöder finansiering av pilotprojekt för att utveckla sociala index, sociala värderingsinstitut och rutiner för social revision i vissa medlemsstater och branscher.

60.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den roll som offentlig upphandling måste spela för att främja företagens sociala ansvar i praktiken, bland annat genom tillgång till yrkesutbildning, likabehandling, rättvis handel samt social integrering av missgynnade arbetstagare och personer med funktionsnedsättning, för att företagen ska sporras till att utöka sitt sociala ansvar. Parlamentet anser dock att det fortfarande är oklart i vilken utsträckning offentliga myndigheter faktiskt tagit till sig de ändringar av EU:s upphandlingsregler som under tiden gjorts och hur detta överlag förbättrat företagens miljöprestanda och sociala resultat och sporrat till socialt ansvar. Parlamentet efterlyser därför ytterligare forskning och konsekvensbedömningar, vilket ska resultera i tydliga rekommendationer för att ge företagen incitament som är lätta att förstå. Detta bör också innebära en analys av att företagen alltmer tar med bestämmelser om socialt ansvar i sin egen privata upphandling, dvs. i avtal mellan företag. Det är viktigt med god praxis på området.

61.

Europaparlamentet uppmanar till användning av informations- och kommunikationsteknik liksom sociala medier för att uppmuntra intresserade i hela världen att mer aktivt delta i flerpartssamråden.

62.

Europaparlamentet berömmer medlemsstaterna för deras omfattande arbete med att utveckla och genomföra nationella handlingsplaner för företagens sociala ansvar i samråd med nationella flerpartsplattformar i många medlemsstater. Parlamentet uttrycker emellertid oro över att en stor del av åtgärderna inom offentlig politik ännu inte på något mer framträdande sätt stimulerat företagens sociala ansvar. Parlamentet vill se mer forskning kring och utvärdering av offentliga politiska åtgärder inom företagens sociala ansvar på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen själv att som ansvarsfull arbetsgivare föregå med gott exempel genom att offentliggöra en egen rapport om företagens sociala ansvar, enligt det globala rapporteringsinitiativets riktlinjer för offentliga sektorn, och erbjuda de anställda inom kommissionen ”matchad” ledighet för att kunna delta i initiativ för frivilligverksamhet och genom att se över utnyttjandet av investeringar i pensionsfonder enligt etiska kriterier.

63.

Europaparlamentet vill att Europeiska året för medborgarskap 2013 ska innefatta en särskild del om företagsmedborgarskap, där företagare och personer inom affärslivet uppmanas delta i befintliga initiativ för företagens sociala ansvar i medlemsstaterna och på EU-nivå för att främja och utveckla begreppet ”god företagsmedborgare”.

64.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att bygga sitt nya system för utmärkelser på redan befintlig praxis på området. Parlamentet tror att utmärkelserna kan sporra till företagens sociala ansvar, men endast om vinnarna verkligen står för bästa praxis på nationell, europeisk och global nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en oberoende panel med experter som regelbundet ska bedöma detta och fortlöpande granska systemet under innevarande år och kommande år. Parlamentet begär att utmärkelserna ges en publicitet som låter det framgå hur komplicerade utmaningar vi faktiskt står inför och understryker att alla företag kan lära sig av detta, inte bara vinnarna.

65.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att kommissionen snarast utformar den aviserade gemensamma livscykelbaserade metoden för att mäta miljöprestanda. Denna metod skulle vara till nytta både för en öppnare företagsinformation och för myndigheternas bedömning av företagens miljöprestanda.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete med att i sitt arbetsprogram lägga fram nya förslag om hur man kan ta itu med skillnader i styressystemet beträffande internationella standarder för företagens sociala ansvar, vilket rekommenderas i ”Edinburghstudien” som kommissionen beställde.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att göra strategierna för att främja företagens sociala ansvar mer effektiva genom att till exempel belöna företag som agerar ansvarsfullt, med hjälp av investeringspolitiska incitament och tillgång till offentliga investeringar.

68.

Europaparlamentet berömmer kommissionen för dess planer att främja initiativ vad gäller ansvarsfull produktion och konsumtion. Parlamentet anser att EU kan bygga på erfarenheterna från initiativ för företagens sociala ansvar som har omfattat särskild utbildning och kompetensutveckling för företagens inköpare. Parlamentet menar att det planerade initiativet om transparens kan vara en viktig drivkraft för rörelsen för etisk konsumtion. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta huruvida det är genomförbart och önskvärt att utveckla en social EU-märkning för alla företag som satsar på företagens sociala ansvar, för att konsumenter och investerare lättare ska kunna se vilka åtgärder företagen vidtagit på området, samt att, utgående från befintliga märkningsinitiativ, genomgående främja samarbete utifrån metoden ”nedifrån och upp” under ledning av ISEAL Alliance (International Social and Environmental Accreditation and Labelling). Parlamentet föreslår att det regelbundet ska övervakas att de företag som fått sådan europeisk märkning följer de sociala bestämmelser för företagens sociala ansvar som anges i märkningen.

69.

Europaparlamentet noterar att efterfrågan från institutionella investerares sida fortfarande är en viktig drivkraft på marknaden för socialt ansvarstagande och hållbara investeringar, men att tonvikten inte längre huvudsakligen bör läggas enbart vid miljöaspekter. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att öppenhet gentemot investerare och konsumenter är en avgörande drivkraft för företagens sociala ansvar som måste vara baserad på sociala och miljörelaterade principer vilka lätt kan tillämpas och mätas. Parlamentet gläds åt kommissionens försök att samarbeta med investerarna i frågor om företagens sociala ansvar. Detta aktiva engagemang måste vara fast förankrat i stödet för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och i principen om integrerad rapportering.

70.

Europaparlamentet konstaterar att de som varit föremål för långsiktiga investeringar, t.ex. pensionsfonder, har ett intresse av hållbar avkastning och ett ansvarsfullt beteende från företagens sida. Parlamentet anser att det är viktigt att incitamenten för investerarna är ändamålsenligt anpassade till mottagarnas intressen, och inte begränsar dem till en snäv tolkning av dessa intressen med fokus endast på vinstmaximering på kort sikt. Parlamentet stöder ett regelverk som strävar mot detta mål och är positivt till att kommissionen utarbetar förslag om långsiktiga investeringar och om företagsstyrning till stöd för hanteringen av dessa frågor.

71.

Europaparlamentet stöder kommissionens framläggande av ett förslag om företags lämnande av icke-finansiell information. Parlamentet gläds åt att detta förslag bygger på ett omfattande offentligt samråd såväl som på ett antal seminarier med de berörda parterna, men varnar samtidigt för att användningen av begreppet ”icke-finansiell” inte bör dölja de mycket påtagliga finansiella konsekvenser som sociala, miljömässiga och människorättsrelaterade frågor får för näringslivet. Parlamentet anser att förslaget ger EU möjlighet att rekommendera de europeiska företagen att tillämpa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter och FN:s Global Compact-initiativ och att de bör harmoniseras med integrerad rapportering – såsom den nyligen håller på att utformas av internationella kommittén för integrerad rapportering (IIRC). Parlamentet understryker att eventuella lösningar måste vara flexibla och inte får orsaka orimliga administrativa bördor och kostnader.

72.

Europaparlamentet menar att för att höja trovärdigheten hos de åtgärder som ett företag vidtagit bör den sociala rapporten verifieras av ett externt organ.

73.

Europaparlamentet stöder att Europeiska flerpartsforumet fortsatt har en ledande roll i arbetet med att stödja genomförandet av de förslag som ingår i kommissionens meddelande. Parlamentet påminner om att en betydligt större spridning på europeisk nivå skulle kunna åstadkommas om företagens sociala ansvar vore mer anpassat till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar alla deltagare att ta del av forumets arbete på ett flexibelt, öppet och konsensusskapande sätt i en sann anda av företagens sociala ansvar.

74.

Europaparlamentet anser att fackliga rättigheter och friheter, tillsammans med att arbetstagarna ska vara företrädda av demokratiskt valda organ, är en huvudfråga för alla strategier för företagens sociala ansvar. Parlamentet berömmer EU:s nuvarande ram med strukturer för en social dialog inom eller mellan olika sektorer, och efterlyser ett fullständigt och aktivt samråd med och medverkan från representativa organisationer och fackföreningar, framför allt i arbetet med att utveckla, tillämpa och övervaka företagens processer och strukturer för socialt ansvar tillsammans med arbetsgivarna i ett genuint partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att fackföreningar och personalrepresentanter, som är viktiga aktörer, deltar i dialogen om företagens sociala ansvar, vid sidan av företag och andra intressenter. Parlamentet anser att arbetsmarknadens parter är viktiga för främjandet av företagens sociala ansvar som, vilket bör framhållas, bidrar till och underlättar dialogen mellan dessa parter.

75.

Europaparlamentet anser att politik för företagens sociala ansvar bör omfatta särskilda åtgärder för att ta itu med den olagliga metoden att svartlista arbetstagare och neka dem anställning, ofta på grund av att de är fackligt anslutna och aktiva eller är verksamma som skyddsombud.

76.

Europaparlamentet yrkar på att ett företag som svartlistar arbetstagare eller bryter mot mänskliga rättigheter och arbetsnormer inte ska få EU-stöd och EU-finansiering eller få lämna anbud i samband med annan offentlig upphandling på EU-nivå, nationell nivå eller myndighetsnivå.

77.

Europaparlamentet konstaterar att politiken för företagens sociala ansvar måste respekteras, inte bara av huvudbolaget eller huvudentreprenören, utan också av de underleverantörer eller leveranskedjor som eventuellt anlitas, oavsett om det rör sig om varor, arbetstagare eller tjänster och oavsett om de är baserade i EU eller ett tredjeland, för att på så sätt garantera rättvisa konkurrensvillkor grundade på rättvisa löner och anständiga arbetsvillkor, och säkerställa fackliga rättigheter och friheter.

78.

Europaparlamentet stöder kommissionens direktiv om miniminormer för brottsoffer och vill att politiken för socialt ansvar i företag inom de relevanta sektorerna (t.ex. rese-, försäkrings-, bostads- och telekommunikationsbranschen) ska innehålla positiva och konkreta strategier och strukturer till stöd för brottsoffer och deras familjer under en kris, och fastställa särskilda strategier för de anställda som faller offer för brott, både på eller utanför arbetsplatsen.

79.

Europaparlamentet håller med om att det inte finns en lösning som passar alla när det gäller företagens sociala ansvar, men inser att den uppsjö som finns av olika initiativ på detta område, fastän den visar att man är medveten om att en politik för företagens sociala ansvar är viktig, kan vålla merkostnader, hindra genomförandet och bli till skada för både förtroendet och rättvisan. Parlamentet anser att man vid genomförandet av riktlinjerna för företagens sociala ansvar måste ha tillräcklig handlingsfrihet för att kunna ta hänsyn till varje enskild medlemsstats eller regions specifika krav, särskilt i fråga om små och medelstora företags kapacitet. Parlamentet välkomnar dock kommissionens aktiva samarbete med andra internationella organ, under medverkan från parlamentet och rådet, för att på lång sikt uppnå en grundläggande konvergens mellan initiativen för företagens sociala ansvar, tillsammans med ett utbyte och främjande av bästa praxis bland företagen på detta område, samt för att gå framåt med riktlinjerna i den internationella standarden ISO 26000 för att garantera en gemensam global, sammanhängande och transparent definition av företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att effektivt bidra till riktlinjerna för och samordningen av EU-medlemsstaternas strategier, så att man kan minimera risken för att företag som verkar i mer än en medlemsstat drabbas av merkostnader på grund av att bestämmelserna är olika.

80.

Europaparlamentet anser att uppfattningen om att företagens sociala ansvar är en ”lyx” som stöds endast av företag under goda ekonomiska tider definitivt har motbevisats av att så många företag fortsätter att arbeta med företagens sociala ansvar. Parlamentet anser att detta har varit ett gammalmodigt antagande som bortsett från betydelsen av såväl ett gott renommé som graden av extern risk för moderna företags lönsamhet. Parlamentet uppmanar samtliga europeiska beslutsfattare att själva integrera företagens sociala ansvar på alla nivåer av den ekonomiska politiken samt att stärka företagens sociala ansvar inom Europa 2020-strategin.

81.

Europaparlamentet betonar att principen om företagens sociala ansvar bör gälla för hela den globala leveranskedjan, inklusive alla underleverantörsnivåer, och att den, oavsett om det gäller tillhandahållande av varor, arbetstagare eller tjänster, bör omfatta bestämmelser om att utvidga skyddet till migrerande arbetstagare, uthyrningspersonal och utsända arbetstagare och att den bör bygga på rättvis lönesättning och anständiga arbetsförhållanden samt garantera fackliga rättigheter och friheter. Parlamentet anser vidare att begreppet ansvarsfull styrning av leveranskedjan måste vidareutvecklas som en mekanism för att garantera att företagen tar sitt sociala ansvar.

82.

Europaparlamentet lovordar det arbete som utförs vid vissa handelshögskolor för att främja företagens sociala ansvar, men konstaterar att de endast utgör en minoritet. Parlamentet uppmanar högnivågruppen och medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen och, när så är lämpligt, med universiteten, hitta sätt att införliva företagens sociala ansvar, ansvarsfull förvaltning och ansvarsfullt medborgarskap i allmän utbildning och yrkesutbildning för alla blivande företagsledare, så att företagens sociala ansvar blir ett nyckelbegrepp inom strategisk företagsledning och så att det skapas medvetenhet om hållbar konsumtion. Parlamentet anser att också barn som går kurser för unga företagare skulle kunna tas med i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare ekonomiskt stöd till utbildningsprojekt för företagens sociala ansvar inom EU:s handlingsprogram för livslångt lärande och programmen inom Aktiv ungdom.

83.

Europaparlamentet upprepar att företagens sociala ansvar bör gälla för alla företag så att likvärdiga förutsättningar kan garanteras. Parlamentet framhåller dock att utvinningsindustrins agerande i utvecklingsländerna visar att frivilliga åtaganden inte är tillräckligt. Parlamentet betonar att oljeindustrins investeringar i Nigeria är ett bra exempel på att företagens sociala ansvar i sin nuvarande form har sina begränsningar, eftersom företagen inte har tagit några initiativ för socialt ansvar i syfte att skapa hållbara affärsmetoder eller bidra till utvecklingen i de stater där de är verksamma. Parlamentet ger sitt starka stöd till lagstiftningsförslaget om landsvis rapportering i enlighet med normerna i utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet och rapportering om försäljning och vinst samt skatter och intäkter, i syfte att motarbeta korruption och förhindra skattesmitning. Parlamentet uppmanar också de europeiska utvinningsföretag som är verksamma i utvecklingsländer att föregå med gott exempel vad gäller socialt ansvar och främjande av goda arbetsförhållanden.

84.

Europaparlamentet efterlyser normer på EU-nivå för att mänskliga rättigheter och tillbörlig aktsamhet ska iakttas i leveranskedjor, varvid normerna bland annat ska uppfylla de krav som fastställs i OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet och syftet ska vara att säkra ansvarsfulla leveranskedjor från konfliktdrabbade områden och högriskområden och normerna bland annat inrikta sig på områden som avsevärt kan påverka de mänskliga rättigheterna negativt eller positivt, såsom globala och lokala leveranskedjor, konfliktmineraler, utkontraktering, markrofferi och regioner där arbetsrätten är otillräcklig och skyddet av arbetstagarna otillräckligt eller där miljö- eller hälsofarliga produkter tillverkas. Parlamentet välkomnar de program som redan har inrättats av EU, särskilt programmen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), på skogsbruksområdet, och stöder privata initiativ såsom initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI).

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fler initiativ som syftar till att frigöra och stärka den potential som finns i konceptet företagens sociala ansvar för att ta itu med klimatförändringar (genom sammankoppling med resurs- och energieffektivitet), t.ex. i företagens metoder för inköp av råvaror.

86.

Europaparlamentet betonar att EU:s stöd till regeringar i tredjeländer för att genomföra social- och miljölagstiftning och effektiva kontrollsystem är ett nödvändigt komplement till arbetet med att främja det sociala ansvaret hos EU-företag över hela världen.

87.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaternas regeringar ska uppmana EIB att ta med en klausul om företagens sociala ansvar i samband med sina insatser.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja företagens sociala ansvar i multilaterala forum genom att stödja ett fördjupat samarbete mellan WTO och andra multilaterala forum som hanterar frågor kring företagens sociala ansvar, till exempel ILO och OECD.

89.

Europaparlamentet begär att det inrättas ett system för transnationellt rättsligt samarbete mellan EU och tredjeländer som undertecknat bilaterala handelsavtal, för att säkerställa att personer som drabbas av multinationella bolags och deras omedelbara dotterbolags överträdelser av social- eller miljölagstiftningen eller av sitt sociala ansvar har möjlighet till rättslig prövning i det land där överträdelsen ägt rum. Detta skulle också vara ett stöd för inrättandet av internationella rättsliga förfaranden för att vid behov säkerställa att företagens lagöverträdelser bestraffas.

90.

Europaparlamentet begär att det så tidigt som möjligt i forsknings- och utvecklingsstadiet görs bedömningar av hur ny teknik påverkar de mänskliga rättigheterna, bland annat genom förhandsstudier och hänsyn till mänskliga rättigheter utifrån konstruktionsstandarder (”Human Rights by Design”).

91.

Europaparlamentet konstaterar att företagens sociala ansvar är en mekanism som arbetsgivarna kan använda för att stödja sin personal och lokalsamhällena i utvecklingsländer, att respekten för företagens sociala ansvar och arbetsnormer skapar möjligheter till ytterligare internationell handel för sådana länder och att principerna för företagens sociala ansvar kan garantera att vinsterna fördelas på ett rättvist sätt för att öka det hållbara ekonomiska och sociala välståndet och hjälpa fler människor ur fattigdomen, särskilt i tider av ekonomisk kris.

92.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att aktivt bidra till att öka medvetenheten om hur företagen kan bidra till samhället genom sitt sociala ansvar inom kultur, utbildning, idrott och ungdomsfrågor.

93.

Europaparlamentet uppmuntrar medieföretagen att i sin strategi för sitt sociala ansvarstagande inbegripa normer för insynsvänlig journalistik, där det också ingår garantier för källskydd och rättigheter för personer som slår larm om missförhållanden.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att trygga etablerade, välfungerande initiativ för företagens sociala ansvar genom att införa ett test för företagens sociala ansvar för att bedöma hur kommande rättsliga och administrativa initiativ påverkar åtgärder för företagens sociala ansvar, och beakta relevanta resultat vid utarbetandet av förslag.

95.

Europaparlamentet välkomnar att de ekonomiska aktörerna åläggs att arbeta för hållbarhet, och uppmanar kommissionen att övervaka och utvärdera initiativen för företagens sociala ansvar.

96.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.