Atlasiet eksperimentālās funkcijas, kuras vēlaties izmēģināt!

Šis dokuments ir izvilkums no tīmekļa vietnes EUR-Lex.

Dokuments 62015CN0308

    Mål C-308/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Alicante (Spanien) den 25 juni 2015 – Banco Popular Español, S.A. mot Emilio Irles López och Teresa Torres Andreu

    Nav atrasta informācija par OV publicēšanu., 24./25. lpp. (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    24.8.2015   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 279/24


    Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Alicante (Spanien) den 25 juni 2015 – Banco Popular Español, S.A. mot Emilio Irles López och Teresa Torres Andreu

    (Mål C-308/15)

    (2015/C 279/30)

    Rättegångsspråk: spanska

    Hänskjutande domstol

    Audiencia Provincial de Alicante

    Parter i målet vid den nationella domstolen

    Klagande: Banco Popular Español, S.A.

    Motparter: Emilio Irles López och Teresa Torres Andreu

    Tolkningsfrågor

    1)

    Är det förenligt med principen om ”icke-bindande villkor” som anges i artikel 6.1 i direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, att avtalets återgång, vilken följer av en ogiltigförklaring av ett villkor om räntegolv i ett låneavtal på grund av att detta har förklarats vara oskäligt, inte fastställs till tidpunkten för avtalets ingående utan till en senare tidpunkt?

    2)

    Är kriteriet att de berörda handlat i god tro, som ligger till grund för begränsningen av den retroaktiva verkan till följd av ett oskäligt avtalsvillkor, ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas enhetligt av samtliga medlemsstater?

    3)

    Om föregående fråga besvaras jakande, vilka faktorer ska då beaktas för att avgöra huruvida de berörda handlat i god tro?

    4)

    Är det under alla förhållanden förenligt med kravet att de berörda ska ha handlat i god tro att näringsidkaren när avtalet ingicks handlade på ett sådant sätt att det gav upphov till en avgörande otydlighet beträffande villkorets oskälighet?

    5)

    Är risken för allvarliga störningar, vilken utgör grund för begränsningen av ett oskäligt avtalsvillkors retroaktiva verkan, ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas på ett enhetligt sätt?

    6)

    Om föregående fråga besvaras jakande, vilka kriterier ska då beaktas?

    7)

    Ska risken för allvarliga störningar bedömas enbart med beaktande av den risk som kan uppstå för näringsidkaren, eller ska man även beakta den skada som konsumenten kan åsamkas på grund av att inte hela det belopp som denne har erlagt på grund av detta villkor om räntegolv betalas tillbaka?

    8)

    Är principen om att oskäliga avtalsvillkor som anges i artikel 6.1 i direktiv 93/13 inte är bindande för konsumenten, och rätten till ett effektivt rättsmedel som anges i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2), förenliga med en automatisk utvidgning av begränsningen av avtalets återgång som följer av att det oskäliga villkoret om räntegolv ogiltigförklarats i ett förfarande där talan väckts av en konsumentorganisation mot finansinstitut avseende enskilda talan om ogiltigförklaring av ett oskäligt villkor om räntegolv som väckts av de konsumenter som var klienter som avtalat om ett hypotekslån hos vissa finansinstitut?


    (1)  EUT L 95, s. 29

    (2)  EUT C 364, 2000, s. 1


    Augša