23.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 96/6

1)

Utgör det ett åsidosättande av unionsrätten (artikel 267 andra stycket FEUF jämförd med artikel 94 i domstolens rättegångsregler, artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och andra tillämpliga bestämmelser) när den domstol som har framställt en begäran om förhandsavgörande, fortsätter att handlägga målet och avgör det i sak efter det att förhandsavgörandet har meddelats, utan att förklara sig obehörig? Skäl för domstolen att förklara sig obehörig skulle vara att den i begäran om förhandsavgörande har intagit en preliminär ståndpunkt i sak (genom att fastställa vissa faktiska omständigheter och slå fast att en viss lagbestämmelse är tillämplig på dessa faktiska omständigheter).

Frågan hänskjuts med presumtionen att samtliga processrättsliga bestämmelser som har till syfte att skydda parternas rätt att åberopa bevisning och plädera har beaktats vid fastställandet av de faktiska omständigheterna och tillämplig rätt i begäran om förhandsavgörande.

2)

Om den första tolkningsfrågan besvaras så, att det är lagenligt att fortsätta att handlägga målet, utgör det ett åsidosättande av unionsrätten när

3)

Om den första tolkningsfrågan besvaras så, att det är förenligt med unionsrätten att fortsätta att handlägga målet, är det i så fall förenligt med unionsrätten om domstolen beslutar att inte fortsätta att handlägga det nationella målet, utan förklarar sig obehörig på grund av jäv, eftersom det skulle strida mot nationell rätt – vilken erbjuder ett mer långtgående skydd för parternas intressen och rättskipningen – att fortsätta att handlägga målet, nämligen när denna förklaring grundas på