Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52013AR3610

    Yttrande från Regionkommittén – Ram för EU:s framtida hamnpolitik

    EUT C 114, 15.4.2014, p. 57–72 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    15.4.2014   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 114/57


    Yttrande från Regionkommittén – Ram för EU:s framtida hamnpolitik

    2014/C 114/11

    I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

    REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

    Politiska rekommendationer

    1.

    Mot bakgrund av att EU:s hamnar för närvarande sysselsätter 3 miljoner människor direkt eller indirekt och att de fraktvolymer som hamnarna hanterar enligt prognoserna ska öka med 50 % fram till 2030, välkomnar Regionkommittén att kommissionen bygger upp sitt ”hamnpaket” kring följande prioriteringar:

    De föreslagna åtgärderna inriktas på de 319 hamnar som ingår det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), men medlemsstaterna får tillämpa förordningsförslaget också på andra hamnar.

    Hamntjänsterna moderniseras och man ska locka investeringar till hamnarna genom att säkerställa fritt marknadstillträde och öka den finansiella insynen i hamntjänsterna samtidigt som hamnmyndigheterna ges en betydande grad av självständighet.

    Man utgår från resultatet av en europeisk social dialog för hamnsektorn, som inleddes den 19 juni 2013.

    Man ska säkerställa ökad samstämmighet mellan hamnarnas miljöledningssystem.

    Man säkerställer samstämmigheten med EU:s pilotprojekt ”Blue Belt”, som syftar till att utveckla en inre marknad för sjöfart, såsom efterlystes i inremarknadsakten II.

    2.

    Kommittén betvivlar dock att kommissionen har en helhetssyn på hamnpolitiken med tanke på att det i hamnpaketet saknas hänvisningar till både Europa 2020-strategin och ”blå tillväxt”-initiativet samt till översynen av de för hamnarna högst relevanta förordningarna om gränsvärden för svavel i marina bränslen, och med tanke på den bristande samordningen med översynen av riktlinjerna för statligt stöd i hamnsektorn.

    Metod

    3.

    Regionkommittén noterar att kommissionen har gjort det politiskt djärva valet att lägga fram ett förslag till förordning för vilket ett visst antal lagstiftningsparametrar, t.ex. förslaget till direktiv om koncessioner, förslaget till förordning om TEN-T och förslaget till förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling (COM(2012) 124 final), ännu inte har antagits och därför är osäkra till innehållet.

    4.

    Vi konstaterar att kommissionen sedan 2011 har genomfört intensiva samråd med berörda aktörer. Kommittén beklagar dock att varken Regionkommittén eller sammanslutningar som företräder lokala och regionala myndigheter har fått delta direkt. Det är också en missräkning att den territoriella dimensionen inte uttryckligen tagits upp i konsekvensbedömningen, trots kommissionens arbetsdokument nyligen om bedömning av territoriella konsekvenser (1). Detta är ännu beklagligare om man betänker de utmaningar som den europeiska hamnpolitiken står inför när det gäller territoriell sammanhållning. Dessa utmaningar försvåras för närvarande genom den ökade användningen av containrar (”containerisering”) och hotet om överbelastning av infrastrukturen i inlandet i närheten av de största hamnarna.

    5.

    ReK vill betona behovet av att beakta mångfalden bland EU:s hamnar, som beror på geografisk belägenhet, olika typer av ekonomisk aktivitet, olika hamnregelverk och skillnader i de tillämpliga nationella ramarna för hamnpolitiken. Kommittén påminner i detta sammanhang om att hamnpaketet, i enlighet med beslut nr 661/2010/EU om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (artikel 12.2), ska vara tillämpligt på kusthamnar som motsvarar en av kategorierna A, B eller C enligt följande definitioner:

    ”A: kusthamnar av internationell betydelse: hamnar vilkas totala årliga godsvolym uppgår till eller överstiger 1,5 miljoner ton, eller vilkas totala årliga passagerarantal uppgår till eller överstiger 200 000 passagerare, och vilka är anslutna till andra transeuropeiska transportvägar på land, förutom i de fall då detta är omöjligt, och spelar således en viktig roll för internationell sjötransport.

    B: kusthamnar av betydelse för unionen (…): dessa hamnar har en total årlig godsvolym som uppgår till minst 0,5 miljoner ton, eller ett totalt årligt passagerarantal på mellan 100 000 och 199 999 passagerare, och är anslutna till andra transeuropeiska transportvägar på land, förutom i de fall då detta är omöjligt, och är utrustade med nödvändiga anläggningar för omlastning för närsjöfart.

    C: regionala hamnar: dessa hamnar (…) är belägna i öregioner, i randområden eller i de yttersta randområdena och förbinder via havet sådana områden med varandra och/eller med unionens centrala regioner.”

    6.

    Vi välkomnar att arbetsmarknadens parter i hamnsektorn har inrättat en kommitté för social dialog på EU-nivå, och framhåller vikten av att främja den sociala dialogen på nationell och lokal nivå som ett instrument för att förbättra livs- och arbetsvillkoren samt för att förbättra sektorns konkurrenskraft.

    Rättslig grund, subsidiaritet och proportionalitet

    7.

    Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens argument för valet av rättslig grund (artikel 100.2 i EUF-fördraget) och förenligheten med subsidiaritetsprincipen enligt motiveringen till förslaget till förordning (punkt 3.3). Vad gäller proportionalitetsprincipen är Regionkommittén dock inte övertygad om att det är bättre att välja en förordning än ett direktiv, som har använts för kommissionens tidigare förslag och för närliggande lagstiftning (särskilt om koncessioner). Det skulle vara motsägelsefullt att välja ett rättsinstrument som är direkt bindande i sin helhet, såsom en förordning, och samtidigt erkänna den framträdande roll som spelas av medlemsstaterna samt de regionala och lokala offentliga myndigheter som ägnar sig åt att utveckla hamninfrastrukturen. Dessutom skulle ett direktiv vara lämpligare för att ta hänsyn till den betydande mångfalden bland EU:s hamnar.

    Strukturfonder och statligt stöd

    8.

    Regionkommittén vill peka på att EU sedan år 2000 har gjort cirka 6,2 miljarder euro tillgängliga via struktur- och sammanhållningsfonderna för medfinansiering av infrastruktur i kusthamnar. Mellan 2007 och 2012 tilldelades dessutom hamnarna 4 % av TEN-T-anslaget (dvs. 244,6 miljoner euro).

    9.

    Kommittén vill rikta uppmärksamheten på revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2012 ”Att använda struktur- och sammanhållningsfonderna till medfinansiering av transportinfrastruktur i kusthamnar – en ändamålsenlig investering?” (2). Vi vill särskilt peka på revisionsrättens rekommendation att ”[sätta] upp som villkor för sammanhållningsfondsstöd för den kommande perioden att det finns en heltäckande långsiktig hamnutvecklingsstrategi (som bygger på en behovsbedömning) för alla hamnar i den berörda regionen”.

    10.

    ReK välkomnar kommissionens fastställande (3) att statligt stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, inklusive bidrag från Eruf, inte ska beaktas vid beräkningen av taken för nivån på regionalt stöd om villkoren i beslutet av den 20 december 2011 är uppfyllda (4).

    11.

    Vi påminner om vikten av att klargöra om ordningen för statligt stöd är tillämplig på infrastruktur, mot bakgrund av problemen med tolkningen av tribunalens dom av den 24 mars 2011 i målen Freistaat Sachsen och Land Sachsen-Anhalt (T-443/08) och Mitteldeutsche Flughafen AG och Flughafen Leipzig-Halle GmbH (T-455/08) mot Europeiska kommissionen, som medfört betydande förseningar i samband med förhandskontrollen av cirka 200 infrastrukturprojekt som finansieras via strukturfonderna.

    12.

    Kommittén beklagar att kommissionen i hamnpaketet inte har inkluderat direkta förslag till klargörande av begreppet statligt stöd när det gäller finansieringen av infrastruktur i bl.a. hamnsektorn (åtgärd 5). I stället lade kommissionen den 3 juli 2013 fram ett frågeformulär om hamnarnas funktionssätt och beskattning som enbart riktas till alla medlemsstaters ständiga representationer. Vi uppmanar därför eftertryckligen kommissionen att under de kommande månaderna tillämpa en mer inkluderande strategi och genom ReK göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i översynen av bestämmelserna om statligt stöd för infrastruktur i allmänhet och hamnar i synnerhet, särskilt när det gäller de gruppundantagsförordningar för hamninfrastruktur som troligen kommer att utarbetas under 2013.

    Lagstiftningsförslag

    13.

    Kommittén rekommenderar att muddring, förtöjning, lotsning och bogsering ska undantas från förordningens tillämpningsområde eftersom dessa tjänster omfattas av mål av allmänt intresse, dvs. trygghet, säkerhet och miljöskydd. I fråga om mottagningsanordningar i hamn uppmanar kommittén kommissionen att undanröja de inkonsekvenser som finns i förhållande till redan befintliga direktiv – eller klargöra avgränsningarna mellan dem. Villkor för och krav på mottagningsanordningar i hamn regleras redan i direktiv 2000/59/EG. Särskilt bestämmelserna i artikel 8 strider mot fritt tillträde till marknaden för alla leverantörer av avfallshanteringstjänster. Om hamnoperatörerna väljer enskilda mottagningsanordningar och inkluderar dessa i det avgiftssystem som direktivet kräver, är bestämmelserna om offentlig upphandling i direktiv 2004/17/EG tillämpliga.

    14.

    ReK beklagar att artikel 2 (Definitioner) inte innehåller någon definition av ”behörig myndighet”, trots att begreppet spelar en viktig roll i artiklarna 8 och 9.

    15.

    Kommittén beklagar att man inte i tillräcklig omfattning beaktar de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller den tillämpliga lagstiftningen och fastställandet av minimikrav för tillhandahållandet av hamntjänster (artiklarna 4.2 d, 4.4 och 6.4).

    16.

    Vi anser att man ytterligare bör utsträcka de allmännyttiga skyldigheterna i artikel 8 så att de också i synnerhet omfattar kriterier kopplade till den territoriella sammanhållningen, t.ex. avlägsna områdens, öregioners och de yttersta randområdenas tillgänglighet.

    17.

    Mot bakgrund av förfarandet för en begränsning av antalet hamntjänsteleverantörer i artikel 7 undrar vi varför kommissionen i artikel 10 föreskriver endast en möjlighet och inte en skyldighet att tillförsäkra den personal som varit anställd av den tidigare hamntjänsteleverantören samma rättigheter som skulle ha gällt om det varit fråga om en överlåtelse enligt direktiv 2001/23/EG.

    18.

    Kommittén menar att de krav som fastställs i bl.a. artikel 12 på detaljerad information från hamnmyndigheterna om vilka offentliga medel som de erhållit och på separata räkenskaper kan vara oproportionerliga, särskilt med tanke på att kostnadsstrukturerna kan skilja sig åt avsevärt beroende på var hamnarna är belägna.

    19.

    ReK anser att kommissionen bör specificera närmare vad som avses med ”gemensamma avgiftsprinciper” i artikel 14.5, mot bakgrund av att man så mycket som möjligt bör precisera alla befogenheter att anta delegerade akter som kommissionen ges.

    20.

    Vi ifrågasätter mervärdet i att inrätta ett oberoende tillsynsorgan med uppgift att kontrollera och övervaka tillämpningen av förordningen (skäl 19 och artikel 17). Ett sådant organ skulle kunna skapa ytterligare byråkratiska hinder när utveckling av hamnar planeras samt påverka medlemsstaternas budgetar.

    21.

    På samma sätt är det oklart varför samarbete mellan oberoende tillsynsorgan behövs för att underlätta ett enhetligt genomförande av en förordning, som per definition är direkt tillämplig (artikel 18).

    II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

    Ändringsrekommendation 1

    Titeln

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar

    Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING DIREKTIV om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar

    Motivering

    Regionkommittén är inte övertygad om att det är bättre att välja en förordning än ett direktiv, som har använts för kommissionens tidigare förslag och för närliggande lagstiftning (särskilt om koncessioner). Dessutom skulle ett direktiv vara lämpligare för att ta hänsyn till den betydande mångfalden bland EU:s hamnar.

    Ändringsrekommendation 2

    Skäl 4

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Den absolut största delen av unionens sjötrafik går genom kusthamnar i det transeuropeiska transportnätet. För att uppnå målet med denna förordning på ett proportionerligt sätt, utan att det leder till några onödiga bördor för andra hamnar, bör denna förordning gälla hamnarna inom det transeuropeiska transportnätet, som var och en spelar en viktig roll för det europeiska transportsystemet, antingen därför att de var för sig hanterar över 0,1 % av EU:s totala frakt- eller passagerarvolymer eller därför att de förbättrar den regionala tillgängligheten för öregioner och randområden, dock utan att detta påverka medlemsstaternas möjlighet att tillämpa denna förordning också på andra hamnar. Lotsningstjänster som utförs i djuphavsområden har ingen direkt inverkan på effektiviteten i hamnarna, eftersom de inte används för att anlöpa eller avgå från hamnarna och därför inte behöver omfattas av denna förordning.

    Den absolut största delen av unionens sjötrafik går genom kusthamnar i det transeuropeiska transportnätet. För att uppnå målet med denna förordning detta direktiv på ett proportionerligt sätt, utan att det leder till några onödiga bördor för andra hamnar, bör denna förordning detta direktiv gälla hamnarna inom det transeuropeiska transportnätet, som var och en spelar en viktig roll för det europeiska transportsystemet, antingen därför att de var för sig hanterar över 0,1 % av EU:s totala frakt- eller passagerarvolymer eller därför att de förbättrar den regionala tillgängligheten för öregioner, och randområden och de yttersta randområdena, dock utan att detta påverka medlemsstaternas möjlighet att tillämpa denna förordning detta direktiv också på andra hamnar. Lotsningstjänster Teknisk-nautiska tjänster som syftar till att fullgöra uppgifter av allmänt intresse utförs i djuphavsområden har ingen direkt inverkan på effektiviteten i hamnarna, eftersom de inte används för att anlöpa eller avgå från hamnarna och därför inte behöver inte omfattas av denna förordning detta direktiv.

    Motivering

    Denna ändringsrekommendation är kopplad till ändringsrekommendationen för artikel 1 (tillämpningsområde).

    Ändringsrekommendation 3

    Skäl 19

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Medlemsstaterna bör behålla befogenheten att garantera personalen i de företag som utför hamntjänster en adekvat socialförsäkringsnivå. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av socialförsäkrings- och arbetsrättsreglerna i medlemsstaterna. Vid en begränsning av antalet hamntjänsteleverantörer till följd av att undertecknandet av ett hamntjänstekontrakt kan leda till byte av tjänsteleverantör, bör de behöriga myndigheterna kunna kräva att den tjänsteleverantör som valts ut tillämpar bestämmelserna i rådets direktiv 2001/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter.

    Medlemsstaterna bör behålla befogenheten att garantera personalen i de företag som utför hamntjänster en adekvat socialförsäkringsnivå. Denna förordning Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av socialförsäkrings- och arbetsrättsreglerna i medlemsstaterna. Vid en begränsning av antalet hamntjänsteleverantörer till följd av att undertecknandet av ett hamntjänstekontrakt kan leda till byte av tjänsteleverantör, bör de behöriga myndigheterna kunna kräva att ska den tjänsteleverantör som valts ut tillämpar bestämmelserna i rådets direktiv 2001/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter.

    Motivering

    Denna ändringsrekommendation är kopplad till ändringsrekommendationen för artikel 10.2.

    Ändringsrekommendation 4

    Skäl 29

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    I syfte att komplettera och ändra vissa mindre väsentliga delar av denna förordning, och särskilt för att främja en enhetlig tillämpning av miljörelaterade avgifter, stärka den sammanlagda samstämmigheten mellan miljöavgifter samt för att säkerställa gemensamma avgiftsprinciper för att främja närsjöfarten, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller vanlig klassificering av fartyg, bränslen och typer av insatser, enligt vilka infrastrukturavgifterna och de gemensamma avgiftsprinciperna för hamninfrastruktur kan fastställas på olika sätt. (…)

    I syfte att komplettera och ändra vissa mindre väsentliga delar av denna förordning detta direktiv, och särskilt för att främja en enhetlig tillämpning av miljörelaterade avgifter, stärka den sammanlagda samstämmigheten mellan miljöavgifter samt för att säkerställa gemensamma avgiftsprinciper för att främja närsjöfarten, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller vanlig klassificering av fartyg, bränslen och typer av insatser, enligt vilka infrastrukturavgifterna och de gemensamma avgiftsprinciperna för hamninfrastruktur kan fastställas på olika sätt variera. (…)

    Motivering

    Denna ändringsrekommendation är kopplad till ändringsrekommendationen för artikel 14.5. Förslaget kan godtas vad gäller vanlig klassificering av fartyg, bränslen och typer av insatser. Endast hamnmyndigheten kan dock besluta om variationer i hamnavgifterna.

    Ändringsrekommendation 5

    Artikel 1 – Syfte och tillämpningsområde

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    1.   I denna förordning fastställs följande:

    (a)

    en tydlig ram för tillträde till marknaden för hamntjänster.

    (b)

    gemensamma regler för ledningsorgan eller hamntjänsteleverantörer med avseende på finansiell insyn och avgifter.

    1.   I denna förordning detta direktiv fastställs följande:

    (a)

    en tydlig ram för tillträde till marknaden för hamntjänster.

    (b)

    gemensamma regler för ledningsorgan eller hamntjänsteleverantörer med avseende på finansiell insyn och avgifter.

    2.   Denna förordning ska tillämpas på nedanstående typer av hamntjänster som erbjuds antingen inom ett hamnområde eller på en vattenväg till eller från hamnarna:

    (a)

    bunkring,

    (b)

    lasthantering,

    (c)

    muddring,

    (d)

    förtöjning,

    (e)

    passagerartjänster,

    (f)

    mottagningsanordningar i hamn,

    (g)

    lotsning och

    (h)

    bogsering.

    2.   Denna förordning Detta direktiv ska tillämpas på nedanstående typer av hamntjänster som erbjuds antingen inom ett hamnområde eller på en vattenväg till eller från hamnarna:

    (a)

    bunkring,

    (b)

    lasthantering,

    (c)

    muddring,

    (d)

    förtöjning,

    (e) (c)

    passagerartjänster,

    (f) (d)

    mottagningsanordningar i hamn,

    (g)

    lotsning och

    (h)

    bogsering.

    3.   Denna förordning ska tillämpas på alla kusthamnar inom det transeuropeiska transportnätet, i enlighet med definitionen i bilaga I till förordning XXX [förordningen om TEN-T-riktlinjerna].

    3.   Denna förordning Detta direktiv ska tillämpas på alla kusthamnar inom det transeuropeiska transportnätet, i enlighet med definitionen i bilaga I till förordning XXX [förordningen om TEN-T-riktlinjerna].

    4.   Medlemsstaterna får också tillämpa denna förordning på andra kusthamnar. Om medlemsstaterna beslutar sig för att tillämpa denna förordning på andra kusthamnar ska de anmäla sitt beslut till kommissionen.

    4.   Medlemsstaterna får också tillämpa denna förordning detta direktiv på andra kusthamnar. Om medlemsstaterna beslutar sig för att tillämpa denna förordning detta direktiv på andra kusthamnar ska de anmäla sitt beslut till kommissionen.

    Motivering

    Lotsning, bogsering och förtöjning är hamntjänster av allmänt intresse (med målet att bevara sjösäkerheten och skydda miljön) som regleras strikt i medlemsstaterna och inte kan omfattas av ett marknadsbaserat synsätt.

    Att ta med muddringstjänster i förordningen utgör ett intrång i hamnarnas egendom, eftersom hamnarna i regel inte längre skulle få underhålla sina egna vattenvägar och hamnbassänger på egen hand. Dessutom är muddring inom de enskilda hamnområdena jämförbar med underhållsåtgärder vid kajer och slussar, men inte med andra hamntjänster, som har en direkt koppling till varje fartygsanlöp och som faktureras enskilt per fartygsanlöp.

    Ändringsrekommendation 6

    Artikel 2, lägg till en ny punkt 2a – Definitioner

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

     

    behörig myndighet : en eller flera medlemsstaters offentliga organ, eller grupp av offentliga organ, med befogenhet att ingripa i hamntjänster inom ett givet geografiskt område, eller ett organ som tillerkänts sådan behörighet.

    Motivering

    Begreppet ”behörig myndighet” definieras i förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg som ”en eller flera medlemsstaters offentliga organ, eller grupp av offentliga organ, med befogenhet att ingripa på kollektivtrafikmarknaden inom ett givet geografiskt område, eller ett organ som tillerkänts sådan behörighet” (artikel 2 b). Definitionen skulle bidra till EU-lagstiftningens samstämmighet, och den rättsliga öppenheten och insynen skulle öka med en harmoniserad definition som inte begränsas till passagerartjänster.

    Ändringsrekommendation 7

    Artikel 2.14 – Definitioner

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster: krav som en behörig myndighet definierar eller fastställer för att tillhandahålla de allmännyttiga hamntjänster som en operatör inte skulle ha något eget kommersiellt intresse av att bedriva, eller åtminstone inte bedriva i samma omfattning eller på samma villkor.

    skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster: krav som en behörig myndighet definierar eller fastställer för att tillhandahålla de allmännyttiga hamntjänster som en operatör inte skulle ha något eget kommersiellt intresse av att bedriva, eller åtminstone inte bedriva i samma omfattning eller på samma villkor utan ersättning.

    Motivering

    Denna ändringsrekommendation avspeglar i synnerhet skäl 16, enligt vilket ”denna förordning utesluter inte möjligheten att behöriga myndigheter erbjuder ersättning för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla en allmännyttig tjänst, men på villkor att detta inte innebär ett brott mot tillämpliga regler om statligt stöd”.

    Ändringsrekommendation 8

    Artikel 2.15 – Definitioner

    Kommissionens textförslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    närsjöfart: transport av last och passagerare till sjöss mellan hamnar i det geografiska Europa eller mellan dessa hamnar och hamnar i icke-europeiska länder som har en kustlinje mot de slutna hav som gränsar till Europa.

    närsjöfart: transport av last och passagerare till sjöss mellan hamnar i det geografiska Europa eller mellan dessa hamnar och hamnar i icke-europeiska länder som har en kustlinje mot de slutna hav som gränsar till Europa eller, i fråga om de yttersta randområdena, mellan hamnar i länder i den geografiska omgivningen.

    Motivering

    Det är inte motiverat att begränsa företeelsen till EU:s närområde. Begreppet bör utvidgas till att omfatta hela EU-territoriet, oberoende av den geografiska placeringen. Detta gäller särskilt de yttersta randområdena, där EU främjar förstärkt integration i den geografiska omgivningen.

    Ändringsrekommendation 9

    Artikel 2.16 – Definitioner

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    kusthamn: land- och vattenområde som består av anläggningar och utrustning som i första hand möjliggör mottagande av fartyg, lastning och lossning av fartyg, lagring av varor, mottagande och leverans av varor, ombord- och landstigning av passagerare samt annan infrastruktur som är nödvändig för transportoperatörer inom hamnområdet.

    kusthamn: land- och vattenområde som består av anläggningar och utrustning som i första hand möjliggör mottagande av fartyg, lastning och lossning av fartyg, lagring av varor, mottagande och leverans av varor, samt ombord- och landstigning av passagerare samt annan infrastruktur som är nödvändig för transportoperatörer inom hamnområdet.

    Motivering

    Det föreslås att sista delen av definitionen av kusthamn ska strykas. Denna del är ny jämfört med tidigare föreslagna definitioner, men begreppet ”hamnområde” definieras inte. Detta skulle kunna leda till sammanblandning med transportinfrastruktur som lokala och regionala myndigheter tillhandahåller mellan hamnen och inlandet.

    Ändringsrekommendation 10

    Artikel 2.16a (ny punkt) – Definitioner

    Kommissionens textförslag

    ReK:s ändringsrekommendation

     

    teknisk-nautiska tjänster : hamntjänster av allmänt intresse som tillhandahålls för att bevara sjösäkerheten och skydda miljön, t.ex. förtöjning, lotsning och bogsering.

    Motivering

    Följer av ändringsrekommendationerna för artiklarna 2 och 18.

    Ändringsrekommendation 11

    Kapitel II – Titeln

    Kommissionens textförslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    KAPITEL II – Marknadstillträde

    KAPITEL II – Marknadstillträde Principer för tillhandahållande av och tillträde till hamntjänster

    Motivering

    Kapitlets nuvarande titel låter antyda att kommissionen eftersträvar en liberalisering, men kapitlet innehåller främst bestämmelser om tillhandahållande av hamntjänster som inte nödvändigtvis är öppna för marknaden.

    Ändringsrekommendation 12

    Artikel 4 – Minimikrav för tillhandahållande av hamntjänster

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    1.   Hamnledningen får kräva att hamntjänsteleverantörerna uppfyller minimikraven för att utföra de aktuella hamntjänsterna.

    1.   Hamnledningen får i samråd med de berörda behöriga myndigheterna kräva att hamntjänsteleverantörerna uppfyller minimikraven för att utföra de aktuella hamntjänsterna.

    2.   Minimikraven i punkt 1 får, i förekommande fall, endast avse (…)

    (d)

    efterlevnaden av lokala, nationella, unionsspecifika och internationella miljökrav.

    (…)

    2.   Minimikraven i punkt 1 får, i förekommande fall, endast avse (…)

    (d)

    efterlevnaden av lokala, regionala, nationella, unionsspecifika och internationella miljökrav.

    (…)

    4.   I de fall där minimikraven omfattar särskild lokalkännedom eller förtrogenhet med lokala förhållanden, ska hamnledningen, på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, se till att det finns tillfredsställande tillgång till relevant fortbildning, såvida inte sådan fortbildning garanteras av medlemsstaten.

    4.   I de fall där minimikraven omfattar särskild lokalkännedom eller förtrogenhet med lokala förhållanden, ska hamnledningen, på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, se till att det finns tillfredsställande tillgång till relevant fortbildning, såvida inte sådan fortbildning garanteras av medlemsstaten den berörda behöriga myndigheten.

    Motivering

    Denna ändringsrekommendation syftar till att stärka erkännandet av de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller den tillämpliga lagstiftningen och fastställandet av minimikrav för tillhandahållandet av hamntjänster.

    Ändringsrekommendation 13

    Artikel 6.4 – Begränsningar av antalet hamntjänsteleverantörer

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Om hamnledningen själv eller genom en i rättsligt hänseende fristående enhet under sin direkta eller indirekta kontroll utför hamntjänster, kan medlemsstaten anförtro beslutet om att begränsa antalet hamntjänsteleverantörer åt en myndighet som är oberoende av hamnledningen. Om medlemsstaten anförtror en sådan myndighet beslutet att begränsa antalet hamntjänsteleverantörer, får antalet leverantörer inte vara lägre än två.

    Om hamnledningen själv eller genom en i rättsligt hänseende fristående enhet under sin direkta eller indirekta kontroll utför hamntjänster, kan medlemsstaten den berörda behöriga myndigheten anförtro beslutet om att begränsa antalet hamntjänsteleverantörer åt en myndighet som är oberoende av hamnledningen. Hamnledningen ska bevisa att marknadssituationen möjliggör en begränsning. Begränsningen ska vara tillfällig. Om medlemsstaten anförtror en sådan myndighet beslutet att begränsa antalet hamntjänsteleverantörer, får antalet leverantörer inte vara lägre än två.

    Ändringsrekommendation 14

    Artikel 7

    Kommissionens textförslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    1.   Varje begränsning av antalet hamntjänsteleverantörer i enlighet med artikel 6 ska ske enligt ett urvalsförfarande som ska vara öppet för alla berörda parter, icke-diskriminerande och öppet.

    1.   Varje begränsning av antalet hamntjänsteleverantörer i enlighet med artikel 6 ska ske enligt ett urvalsförfarande som ska vara öppet för alla berörda parter, icke-diskriminerande och öppet.

    2.   Om det beräknade värdet av hamntjänsten överskrider det tröskelvärde som fastställs i punkt 3, bör reglerna för tilldelningsförfarandet, rättssäkerhetsgarantierna och den maximala varaktigheten för koncessioner enligt direktiv…/… [koncession] tillämpas.

    2.   Om det beräknade värdet av hamntjänsten överskrider det tröskelvärde som fastställs i punkt 3, bör reglerna för tilldelningsförfarandet, rättssäkerhetsgarantierna och den maximala varaktigheten för koncessioner enligt direktiv…/… [koncession] tillämpas.

    3.   Tröskelvärdet och metoden för at beräkna värdet av hamntjänsterna ska dock vara de som framgår av de relevanta och tillämpliga bestämmelserna i direktiv …/… [koncession].

    3.   Tröskelvärdet och metoden för at beräkna värdet av hamntjänsterna ska dock vara de som framgår av de relevanta och tillämpliga bestämmelserna i direktiv …/… [koncession].

    4.   Den eller de utvalda leverantörerna och hamnledningen ska sluta ett hamntjänstekontrakt.

    4. 2.   Den eller de utvalda leverantörerna och hamnledningen ska sluta ett hamntjänstekontrakt.

    5.   Vid tillämpningen av denna förordning ska varje väsentlig ändring i den mening som avses i direktiv.../... [koncession] av bestämmelserna i ett hamntjänstekontrakt under löptiden anses utgöra ett nytt hamntjänstekontrakt, och kräver därför ett nytt förfarande av det slag som avses i punkt 2.

    5.   Vid tillämpningen av denna förordning ska varje väsentlig ändring i den mening som avses i direktiv.../... [koncession] av bestämmelserna i ett hamntjänstekontrakt under löptiden anses utgöra ett nytt hamntjänstekontrakt, och kräver därför ett nytt förfarande av det slag som avses i punkt 2.

    6.   Punkterna 1–5 i denna artikel ska inte tillämpas i de fall som avses i artikel 9.

    6. 3.   Punkterna 1–5 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas i de fall som avses i artikel 9.

    7.   Denna förordning påverkar inte tillämpningen av direktiv.../... [koncession], direktiv…/… [allmänna tjänster] och direktiv.../... [offentlig upphandling].

    7. 4.   Denna förordning påverkar inte tillämpningen av direktiv.../... [koncession], direktiv…/… [allmänna tjänster] och direktiv.../... [offentlig upphandling].

    4a.   Hamntjänstekontraktens löptid ska stå i proportion till de gjorda investeringarna.

    Ändringsrekommendation 15

    Artikel 8 – Allmännyttiga skyldigheter

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    1.   Medlemsstaterna får fatta beslut om att ålägga leverantörer allmännyttiga skyldigheter med koppling till hamntjänster för att säkerställa att

    (a)

    tjänsten är tillgänglig utan avbrott under årets alla dagar och veckor,

    (b)

    samtliga användare har tillgång till tjänsten, och

    (c)

    vissa kategorier av användare kan få tillgång till tjänsten till ett överkomligt pris.

    1.   Behöriga myndigheter Medlemsstaterna får fatta beslut om att ålägga leverantörer allmännyttiga skyldigheter med koppling till hamntjänster för att säkerställa att

    (a)

    tjänsten är tillgänglig utan avbrott under årets alla dagar och veckor,

    (b)

    samtliga användare har tillgång till tjänsten, och

    (c)

    vissa kategorier av användare kan få tillgång till tjänsten till ett överkomligt pris.,

    (d)

    kriterier kopplade till den territoriella sammanhållningen, t.ex. avlägsna områdens, öregioners och de yttersta randområdenas tillgänglighet, uppfylls,

    (e)

    särskilda krav, som motiveras av bl.a. säkerhets- eller miljörelaterade skäl och som hamntjänstleverantören inte skulle genomföra utifrån ett rent ekonomiskt betraktelsesätt, uppfylls.

    2.   De skyldigheter som avses i punkt 1 ska vara klart definierade, öppna, icke-diskriminerande och verifierbara samt garantera samtliga hamntjänsteleverantörer som är etablerade i unionen tillträde på lika villkor.

    3.   Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter inom sitt territorium med ansvar för att ålägga leverantörer sådana allmännyttiga skyldigheter. Hamnledningen kan vara den behöriga myndigheten. (…)

    2.   De skyldigheter som avses i punkt 1 ska vara klart definierade, öppna, icke-diskriminerande och verifierbara samt garantera samtliga hamntjänsteleverantörer som är etablerade i unionen tillträde på lika villkor.

    3.   Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter inom sitt territorium med ansvar för att ålägga leverantörer sådana allmännyttiga skyldigheter. Hamnledningen kan, om den är offentligt ägd, vara den behöriga myndigheten. (…)

    Motivering

    Det föreslås att de allmännyttiga skyldigheterna utvidgas till att omfatta kriterier kopplade till den territoriella sammanhållningen, såsom antyds i motiveringen till förslaget till förordning (se slutet av punkt 1.4). Dessutom bör man också ta hänsyn till kriterier som är särskilt betydelsefulla för att trygga förfarandena i hamnarna och skydda miljön, men som inte är ekonomiskt lönsamma.

    Eftersom hamnledningen kan vara ett privat organ som får offentliga medel bör möjligheten enligt artikel 8.3 att hamnledningen kan vara den berörda myndigheten för att fastställa allmännyttiga skyldigheter begränsas till offentligt ägda hamnledningar.

    Ändringsrekommendation 16

    Artikel 9 – Intern operatör

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    1.   I de fall som avses i artikel 6.1 b kan den behöriga myndigheten fatta beslut om att tillhandahålla en hamntjänst inom ramen för själva den allmännyttiga skyldigheten eller att ställa detta krav direkt på en i rättsligt hänseende fristående enhet, över vilken den utövar kontroll på ett liknande sätt som över sina egna avdelningar. I fall som detta ska hamntjänsteleverantören, med avseende på denna förordning, betraktas som en intern operatör.

    (…)

    1.   I de fall som avses i artikel 6.1 b kan den behöriga myndigheten fatta beslut om att tillhandahålla en hamntjänst inom ramen för själva den allmännyttiga skyldigheten själv eller att ställa detta krav direkt på genom en i rättsligt hänseende fristående enhet, över vilken den utövar kontroll på ett liknande sätt som över sina egna avdelningar. I fall som detta ska hamntjänsteleverantören, med avseende på denna förordning detta direktiv, betraktas som en intern operatör.

    (…)

    4.   Om en behörig myndighet beslutar att i en medlemsstat tillämpa punkt 1 på samtliga de kusthamnar som omfattas av denna förordning, ska kommissionen underrättas om detta.

    (…)

    4.   Om en behörig myndighet beslutar att i en medlemsstat tillämpa punkt 1 på samtliga de kusthamnar som omfattas av denna förordning detta direktiv, ska kommissionen underrättas om detta.

    (…)

    Motivering

    Det är diskutabelt att den situation där hamntjänstleverantören ska betraktas som en ”intern operatör” begränsas till enbart hamntjänster som omfattas av allmännyttiga skyldigheter. Det kan nämligen finnas rent kommersiella skäl till att en hamnledning (som kan vara ett privat organ) beslutar att själv tillhandahålla en tjänst utan att den uttryckligen har förklarats vara en allmännyttig tjänst.

    Ändringsrekommendation 17

    Artikel 10.2 – Skydd av arbetstagarnas rättigheter

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning och unionslagstiftning, inklusive kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter, får hamnledningen begära att den hamntjänsteleverantör som utsetts i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 7 – om denne leverantör är en annan än den tidigare hamntjänsteleverantören – tillförsäkrar den personal som varit anställd av den tidigare hamntjänsteleverantören samma rättigheter som skulle ha gällt om det varit fråga om en överlåtelse enligt direktiv 2001/23/EG.

    Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning och unionslagstiftning, inklusive kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter, får ska hamnledningen begära att den hamntjänsteleverantör som utsetts i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 7 – om denne leverantör är en annan än den tidigare hamntjänsteleverantören – tillförsäkrar den personal som varit anställd av den tidigare hamntjänsteleverantören samma rättigheter som skulle ha gällt om det varit fråga om en överlåtelse enligt direktiv 2001/23/EG.

    Motivering

    Det är svårt att förstå varför kommissionen föreskriver endast en möjlighet och inte en skyldighet att tillförsäkra den personal som varit anställd av den tidigare hamntjänsteleverantören samma rättigheter som skulle ha gällt om det varit fråga om en överlåtelse enligt direktiv 2001/23/EG.

    Ändringsrekommendation 18

    Artikel 10.3 – Skydd av arbetstagarnas rättigheter

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Om hamnledningarna kräver att hamntjänsteleverantörer följer vissa socialskyddsnormer när det gäller tillhandahållandet av relevanta hamntjänster, ska anbudshandlingarna och hamntjänstekontrakten innehålla dels en förteckning över den berörda personalen, dels klara och tydliga uppgifter om deras avtalsenliga rättigheter och de villkor på vilka arbetstagarna kommer att kopplas till hamntjänsterna.

    Om hamnledningarna kräver att hamntjänsteleverantörer följer vissa socialskyddsnormer när det gäller tillhandahållandet av relevanta hamntjänster, ska anbudshandlingarna och hamntjänstekontrakten innehålla dels en förteckning över den berörda personalen, dels klara och tydliga uppgifter om statusen för deras avtalsenliga rättigheter och de villkor på vilka arbetstagarna kommer att kopplas till hamntjänsterna.

    Motivering

    Att offentliggöra klara och tydliga uppgifter om personalens avtalsenliga rättigheter skulle kunna strida mot rättigheterna beträffande personuppgifter.

    Ändringsrekommendation 19

    Artikel 12.2 – Insyn i de finansiella förbindelserna

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Om den hamnledning som erhåller offentliga medel själv tillhandahåller hamntjänster, ska den föra separata räkenskaper över hamntjänsteverksamhet på ett sådant sätt att

    (a)

    alla kostnader och intäkter konteras eller fördelas korrekt på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper, och

    (b)

    de principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen tydligt framgår.

    Om den hamnledning som erhåller offentliga medel själv tillhandahåller hamntjänster, ska den föra separata räkenskaper över hamntjänsteverksamhet på ett sådant sätt att som medger övervakning dels av förbudet mot överföring av offentliga medel från ett verksamhetsområde, för vilket de utbetalats, till ett annat, dels av användningen av inkomster från infrastrukturstrukturavgifter och överskott från annan affärsverksamhet.

    (a)

    alla kostnader och intäkter konteras eller fördelas korrekt på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper, och

    (b)

    de principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen tydligt framgår.

    Motivering

    Förslag till förenkling av bokföringskraven som hämtats från artikel 6 i direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde.

    Ändringsrekommendation 20

    Artikel 14.4

    Kommissionens textförslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 kan infrastrukturavgifterna variera antingen utifrån affärsmetoder som bygger på användningsfrekvens, främjandet av en effektivare användning av hamninfrastrukturen, närsjöfarten eller omfattningen av transporternas miljö-, energi- eller koldioxidvinster De kriterier som tillämpas på sådana variationer ska vara relevanta, objektiva, öppna och icke-diskriminerande samt med vederbörlig efterlevnad av konkurrensreglerna. Dessa variationer måste särskilt kunna utnyttjas av samtliga berörda hamntjänsteanvändare och på lika villkor.

    4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 kan infrastrukturavgifterna variera antingen utifrån affärsmetoder som bygger på användningsfrekvens, främjandet av en effektivare användning av hamninfrastrukturen, närsjöfarten eller omfattningen av transporternas miljö-, energi- eller koldioxidvinster, eller av skäl som rör territoriell sammanhållning, t.ex. tillgängligheten till de yttersta randområdena. De kriterier som tillämpas på sådana variationer ska vara relevanta, objektiva, öppna och icke-diskriminerande samt med vederbörlig efterlevnad av konkurrensreglerna. Dessa variationer måste särskilt kunna utnyttjas av samtliga berörda hamntjänsteanvändare och på lika villkor.

    Motivering

    Ändringsrekommendationen syftar till att bestämmelserna ska möjliggöra varierande infrastrukturavgifter som beaktar den bristande tillgängligheten till de yttersta randområdena och behovet av att kompensera de merkostnader som transporterna innebär om man vill uppnå lika villkor för alla användare, i linje med artikel 349 i EUF-fördraget.

    Ändringsrekommendation 21

    Artikel 14 – Hamnavgifter

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    (…)

    5.   Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov, anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 21 om gemensamma klassificeringar av fartyg, bränslen och typer av insatser, enligt vilka infrastrukturavgifterna kan variera samt gemensamma avgiftsprinciper för hamninfrastrukturavgifter.

    (…)

    7.   Hamnledningen ska, på begäran, förse det behöriga oberoende tillsynsorganet och kommissionen med de uppgifter som avses i punkt 4 och de ingående kostnads- och intäktsuppgifter som ligger till grund för att fastställa strukturen och nivån på hamninfrastrukturavgifterna samt den metod som använts för att fastställa hamninfrastrukturavgifterna med beaktande av vilka anläggningar och tjänster som dessa hamnavgifter hänför sig till.

    (…)

    5.   Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov, anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 21 om gemensamma klassificeringar av fartyg, bränslen och typer av insatser, enligt vilka infrastrukturavgifterna kan variera samt gemensamma avgiftsprinciper för hamninfrastrukturavgifter.

    (…)

    7.   Hamnledningen ska, på begäran, förse det behöriga oberoende tillsynsorganet och kommissionen med de uppgifter som avses i punkt 4 och de ingående kostnads- och intäktsuppgifter som ligger till grund för att fastställa strukturen och nivån på hamninfrastrukturavgifterna samt den metod som använts för att fastställa hamninfrastrukturavgifterna med beaktande av vilka anläggningar och tjänster som dessa hamnavgifter hänför sig till.

    Motivering

    Hamnledningarnas kommersiella frihet får inte begränsas av sådana principer (avgifter/prissättning är ett konkurrensutsatt område). Dessutom bör man så mycket som möjligt precisera och begränsa alla befogenheter att anta delegerade akter som kommissionen ges.

    Ändringsrekommendation 22

    Artikel 17

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Oberoende tillsynsorgan

    1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att ett oberoende tillsynsorgan kontrollerar och övervakar tillämpningen av denna förordning i samtliga av denna förordning omfattade kusthamnar på varje medlemsstats territorium.

    2.   Det oberoende tillsynsorganet ska i rättsligt hänseende vara fristående från och funktionellt oberoende av varje hamnledningsorgan eller hamntjänsteleverantör. Medlemsstater som äger eller kontrollerar hamnar eller hamnförvaltningar ska garantera en faktisk strukturell uppdelning mellan funktionerna för tillsynen och övervakningen av denna förordning och sådan verksamhet som hänger samman med ägandet eller kontrollen. Det oberoende tillsynsorganet ska utöva sina befogenheter på ett oberoende och öppet sätt och med vederbörlig respekt för rätten att bedriva affärsverksamhet.

    3.   Det oberoende tillsynsorganet ska hantera klagomål från en part med legitimt intresse och tvister som uppstår i samband med tillämpningen av denna förordning.

    4.   I händelse av tvist mellan parter som är etablerade i olika medlemsstater ska det oberoende tillsynsorganet i den medlemsstat i vilken hamnen där tvisten anses ha sitt ursprung vara behörigt att lösa tvisten.

    5.   Den oberoende tillsynsmyndigheten har rätt att kräva att hamnledningar, hamntjänsteleverantörer och hamnanvändare lämnar in de uppgifter som behövs för att säkerställa övervakning och tillsyn av tillämpningen av denna förordning.

    6.   Det oberoende tillsynsorganet får avge yttranden på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten i alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning.

    7.   Den oberoende tillsynsmyndigheten får samråda med den berörda hamnens rådgivande hamnanvändarkommitté, när den handlägger reklamationer eller tvister.

    8.   Det oberoende tillsynsorganets beslut ska ha bindande verkan, utan att detta påverkar möjligheten till rättslig prövning.

    9.   Medlemsstaterna ska senast den 1 juli 2015 meddela kommissionen vilket organ som utsetts till oberoende tillsynsorgan och därefter eventuella ändringar av detta. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra och uppdatera förteckningen över de oberoende tillsynsorganen.

    Oberoende tillsynsorgan

    1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att ett oberoende tillsynsorgan kontrollerar och övervakar tillämpningen av denna förordning i samtliga av denna förordning omfattade kusthamnar på varje medlemsstats territorium.

    2.   Det oberoende tillsynsorganet ska i rättsligt hänseende vara fristående från och funktionellt oberoende av varje hamnledningsorgan eller hamntjänsteleverantör. Medlemsstater som äger eller kontrollerar hamnar eller hamnförvaltningar ska garantera en faktisk strukturell uppdelning mellan funktionerna för tillsynen och övervakningen av denna förordning och sådan verksamhet som hänger samman med ägandet eller kontrollen. Det oberoende tillsynsorganet ska utöva sina befogenheter på ett oberoende och öppet sätt och med vederbörlig respekt för rätten att bedriva affärsverksamhet.

    3.   Det oberoende tillsynsorganet ska hantera klagomål från en part med legitimt intresse och tvister som uppstår i samband med tillämpningen av denna förordning.

    4.   I händelse av tvist mellan parter som är etablerade i olika medlemsstater ska det oberoende tillsynsorganet i den medlemsstat i vilken hamnen där tvisten anses ha sitt ursprung vara behörigt att lösa tvisten.

    5.   Den oberoende tillsynsmyndigheten har rätt att kräva att hamnledningar, hamntjänsteleverantörer och hamnanvändare lämnar in de uppgifter som behövs för att säkerställa övervakning och tillsyn av tillämpningen av denna förordning.

    6.   Det oberoende tillsynsorganet får avge yttranden på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten i alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning.

    7.   Den oberoende tillsynsmyndigheten får samråda med den berörda hamnens rådgivande hamnanvändarkommitté, när den handlägger reklamationer eller tvister.

    8.   Det oberoende tillsynsorganets beslut ska ha bindande verkan, utan att detta påverkar möjligheten till rättslig prövning.

    9.   Medlemsstaterna ska senast den 1 juli 2015 meddela kommissionen vilket organ som utsetts till oberoende tillsynsorgan och därefter eventuella ändringar av detta. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra och uppdatera förteckningen över de oberoende tillsynsorganen.

    Motivering

    Mervärdet i (att inrätta) ett oberoende tillsynsorgan med uppgift att kontrollera och övervaka tillämpningen av förordningen är diskutabelt. Befintliga behöriga myndigheter (även på lokal och regional nivå) kan ansvara för denna övervakning. Dessutom är en förordning per definition ”direkt bindande i sin helhet”, varför det inte behövs några åtgärder för att underlätta en enhetlig tillämpning. Under alla omständigheter föreskrivs en mekanism för överklagande i artikel 19.

    Ändringsrekommendation 23

    Artikel 18 – Samarbete mellan oberoende tillsynsorgan

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    Samarbete mellan oberoende tillsynsorgan

    1.   De oberoende tillsynsorganen ska informera varandra om sitt arbete, sina beslutsprinciper och sin praxis så att denna förordning kan genomföras på ett enhetligt sätt. I detta syfte ska de delta i och samarbeta inom ett nätverk som håller regelbundna möten åtminstone en gång om året. Kommission ska delta i, samordna och ge sitt stöd till nätverkets arbete.

    2.   De oberoende tillsynsorganen ska utöva ett nära samarbete för att ömsesidigt bistå varandra i sina uppgifter, också med att genomföra de undersökningar som krävs för att hantera klagomål och tvister i fall som inbegriper hamnar i olika medlemsstater. I detta syfte ska de oberoende tillsynsorganen, efter en vederbörligt motiverad ansökan, förse varandra med de uppgifter som är nödvändiga för att organet ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

    3.   Medlemsstaterna ska se till att det ansvariga tillsynsorganet förser kommission med de uppgifter som den behöver för att utföra sitt uppdrag. De uppgifter som kommissionen begär in ska stå i proportion till utförandet av uppgifterna.

    4.   Om det oberoende tillsynsorganet betraktar uppgifterna som förtroliga i enlighet med EU-regler eller nationella regler om affärssekretess, ska det andra tillsynsorganet och kommissionen säkerställa att deras förtroliga karaktär respekteras.

    5.   Med utgångspunkt i de fristående tillsynsorganens erfarenheter och verksamheten inom det nätverk som anges i punkt 1 samt för att säkerställa effektivt samarbete får kommissionen anta gemensamma principer om lämpliga sätt för utbyte av uppgifter mellan de oberoende tillsynsorganen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det undersökningsförfarande som avses i artikel 22.2.

    Samarbete mellan oberoende tillsynsorgan

    1.   De oberoende tillsynsorganen ska informera varandra om sitt arbete, sina beslutsprinciper och sin praxis så att denna förordning kan genomföras på ett enhetligt sätt. I detta syfte ska de delta i och samarbeta inom ett nätverk som håller regelbundna möten åtminstone en gång om året. Kommission ska delta i, samordna och ge sitt stöd till nätverkets arbete.

    2.   De oberoende tillsynsorganen ska utöva ett nära samarbete för att ömsesidigt bistå varandra i sina uppgifter, också med att genomföra de undersökningar som krävs för att hantera klagomål och tvister i fall som inbegriper hamnar i olika medlemsstater. I detta syfte ska de oberoende tillsynsorganen, efter en vederbörligt motiverad ansökan, förse varandra med de uppgifter som är nödvändiga för att organet ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

    3.   Medlemsstaterna ska se till att det ansvariga tillsynsorganet förser kommission med de uppgifter som den behöver för att utföra sitt uppdrag. De uppgifter som kommissionen begär in ska stå i proportion till utförandet av uppgifterna.

    4.   Om det oberoende tillsynsorganet betraktar uppgifterna som förtroliga i enlighet med EU-regler eller nationella regler om affärssekretess, ska det andra tillsynsorganet och kommissionen säkerställa att deras förtroliga karaktär respekteras.

    5.   Med utgångspunkt i de fristående tillsynsorganens erfarenheter och verksamheten inom det nätverk som anges i punkt 1 samt för att säkerställa effektivt samarbete får kommissionen anta gemensamma principer om lämpliga sätt för utbyte av uppgifter mellan de oberoende tillsynsorganen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det undersökningsförfarande som avses i artikel 22.2.

    Motivering

    Liknande argument som för ändringsrekommendationen för artikel 17: Det är oklart varför det behövs samarbete mellan oberoende tillsynsorgan. Saken är ännu oklarare mot bakgrund av kommissionens val av ett förslag till förordning, som per definition är ”direkt bindande i sin helhet” och bör undvika ”ytterligare administrativa bördor för medlemsstaterna och kommissionen”, varför det inte behövs några åtgärder för att underlätta en enhetlig tillämpning. Under alla omständigheter föreskrivs en mekanism för överklagande i artikel 19.

    Ändringsrekommendation 24

    Artikel 19 – Överklaganden

    Kommissionens förslag

    ReK:s ändringsrekommendation

    1.   Varje part med ett legitimt intresse har rätt att vända sig till en oberoende överklagandeinstans för att överklaga de beslut eller enskilda åtgärder som hamnledningen eller det oberoende tillsynsorganet fattat eller vidtagit i enlighet med denna förordning. Denna instans kan vara en domstol.

    1.   Varje part med ett legitimt intresse har rätt att vända sig till en oberoende överklagandeinstans för att överklaga de beslut eller enskilda åtgärder som hamnledningen eller det oberoende tillsynsorganet fattat eller vidtagit i enlighet med denna förordning. Denna instans kan vara en domstol.

    2.   Om den överklagandeinstans som anges i punkt 1 inte är någon rättsinstans, ska den skriftligen motivera sina beslut. Besluten ska även granskas av en nationell domstol.

    2.   Om den överklagandeinstans som anges i punkt 1 inte är någon rättsinstans, ska den skriftligen motivera sina beslut. Besluten ska även granskas av en nationell domstol.

    Motivering

    Följer av ändringsrekommendationerna för artiklarna 17 och 18.

    Bryssel den 28 november 2013

    Regionkommitténs ordförande

    Ramon Luis VALCÁRCEL SISO


    (1)  SWD(2013) 3 final, http://ec.europa.eu/governance/impact/key_docs/docs/cswd_ati_en.pdf

    (2)  http://eca.europa.eu/portal/pls/portal/docs/1/14050773.PDF.

    (3)  Vägledning om hur Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd, offentlig upphandling och den inre marknaden ska tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, SWD(2013) 53, 15.2.2013.

    (4)  I enlighet med kommissionens beslut av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.


    Top