15.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 78/16

—

ogiltigförklara punkt 2 i bilagan till rådets beslut 2013/661/Gusp av den 15 november 2013 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 306, s. 18),

—

ogiltigförklara punkt 2 i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 1154/2013 av den 15 november 2013 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 306, s. 3),

—

fastställa att artikel 20.1 c i rådets beslut 2010/413/Gusp (1) i dess lydelse enligt artikel 1.7 i rådets beslut 2012/35/Gusp (2) av den 23 januari 2012 och artiklarna 23.2 d och 46.2 i förordning nr 267/2012 (3) av den 23 mars 2012 inte är tillämplig på sökanden, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Den omständighet som anförts som det specifika skälet till att ta upp Iran Insurance Company i företeckningen är obekräftad. Sökanden har tydligt förnekat att det har gett ekonomiskt stöd till Irans regering. Sökanden har inte heller tillhandahållit Iran kärnmaterial. Således är kraven i artikel 20.1 c i beslut 2010/413/Gusp (i dess lydelse enligt artikel 1.7 i rådets beslut 2012/35/Gusp av den 23 januari 2012, artikel 1.8 i rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012 och artikel 1.2 i rådets beslut 2012/829/Gusp av den 21 december 2012), och kraven i artikel 23.2 d i rådets förordning (EU) nr 267/2012 (i dess lydelse enligt artikel 1.11 i rådets förordning nr 1263/2012 av den 21 december 2012) inte uppfyllda.

2.

Andra grunden: Genom att vidta sanktionsåtgärder mot Iran Insurance Company endast på grund av att det är ett regeringsägt företag har rådet diskriminerat sökanden i förhållande till andra offentligägda företag i Iran som inte drabbats av några sanktionsåtgärder. Rådet har därigenom åsidosatt likhetsprincipen samt principerna om icke-diskriminering och god förvaltningspraxis.

3.

Tredje grunden: Rådet motiverade inte på vederbörligt sätt sitt beslut att behålla sökanden i förteckningen över de enheter som sanktionsåtgärdernas riktas mot. Rådet har i samband med hänvisningen till ”åtgärdernas effekt mot bakgrund unionens politiska mål” inte närmare angett vilken typ av effekt det syftar på och hur åtgärderna kommer att hantera den effekten.

4.

Fjärde grunden: Rådet har missbrukat sin behörighet genom att behålla sökanden i förteckningen över de företag som är föremål för sanktioner. Rådet har i själva verket vägrat att rätta sig efter tribunalens dom i mål T-12/11. Rådet har undergrävt Europeiska unionens institutionella konstruktion och sökandens rätt att se till att rätt skipas och därefter tillämpas. Rådet har också åsidosatt sitt eget ansvar och sina egna skyldigheter enligt rådets beslut 2013/661/Gusp av den 15 november 2013 och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1154/2013 av den 15 november 2013 enligt vad som tydligt klargjordes för rådet genom tribunalens dom i det ovanämnda målet.

5.

Femte grunden: Rådet har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar på följande sätt: genom att underlåta att rätta sig efter tribunalens dom i ett mål i vilket rådet och sökanden var parter och vilket rådet förlorade, genom att inte ens ha rättat sig efter den logiska grunden och skälen i domen, genom att ha gjort en felaktig tolkning av de faktiska omständigheterna, närmare bestämt vad gäller sökandens affärsverksamhet och dess påstådda roll i förhållande till Irans regering, genom att inte ha utfört någon som helst utredning om sökandens faktiska roll och affärsverksamhet i Iran, trots att detta angavs av tribunalen som en viktig aspekt av EU:s system för sanktioner mot Iran och genom att ha vidhållit sanktionsåtgärderna efter den 20 januari 2014, då EU samtyckte till intäktsgenererande verksamheter för Iran, eftersom Iran inte längre bedöms delta i spridning av kärnmaterial

6.

Sjätte grunden: Rådet har åsidosatt proportionalitetsprincipen.