Överklagande ingett den 25 november 2013 av Issam Anbouba av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 13 september 2013 i mål T-592/11, Anbouba mot rådet

(Mål C-630/13 P)

2014/C 45/37

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Issam Anbouba (ombud: advokaterna J.-M. Salva och M.-A. Bastin)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar två grunder till stöd för sitt överklagande.

För det första finner klaganden att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den slog fast att rådet, då det inte kunnat frambringa några bevis för att klaganden stöder den syriska regimen, på ett korrekt sätt tillämpade en presumtion för att ledarna för de viktigaste företagen i Syrien stöder den syriska regimen. Enligt grundens första del saknas en rättslig grund för en sådan presumtion. Med tanke på att de restriktiva åtgärderna är extremt allvarliga och betungande kan det inte godtas att de tillämpas på grundval av en presumtion, när det inte i någon rättsakt finns något vederbörligt stöd för att tillämpa denna. Enligt grundens andra del är detta en oproportionerlig presumtion i förhållande till det eftersträvade syftet, särskilt eftersom den är av extremt allmän karaktär. Genom den tredje delen av grunden anför klaganden att presumtionen inte går att motbevisa. Det är materiellt omöjligt att förebringa bevisning för att det inte föreligger något stöd för regimen och det är inte rimligt att anse att det enda sättet att visa att det saknas kopplingar till regimen är att inge bevisning för ett motstånd mot regimen.

För det andra kritiserar klaganden tribunalen för att ha avgjort målet utan att någon bevisning ingetts av rådet. Genom den andra grundens första del gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning dels genom att inte utföra en normal prövning av de angripna besluten, dels genom att avgöra målet utan att någon bevisning ingetts av rådet. Genom den andra grundens andra del kritiserar klaganden tribunalen för att inte, i den överklagade domen, ha vidtagit åtgärder mot det uppenbara åsidosättande av den kontradiktoriska principen och klagandens rätt till försvar. Tribunalen befriade rådet från skyldigheten att inkomma med information om bevisningen eller om skälen för att inte lämna ut denna bevisning, och godtog att rådet grundade sitt beslut enbart på en presumtion, trots att det inte hade någon rätt att använda sig av denna.