17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 368/1

(1)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkra budgetdisciplin i hela unionen och anger ramarna för att förhindra och korrigera alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet att uppnå sunda offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark hållbar tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt och sysselsättning.

(2)

I förordning (EU) nr 473/2013 fastställs bestämmelser för förstärkt övervakning av budgetpolitiken i euroområdet, och för att säkerställa att de nationella budgetarna överensstämmer med de riktlinjer för den ekonomiska politiken som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten samt den europeiska planeringsterminen. Eftersom rena budgetåtgärder kan vara otillräckliga för att säkerställa en varaktig korrigering av det alltför stora underskottet kan det även krävas att det vidtas ytterligare politiska åtgärder och strukturreformer.

(3)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 473/2013 anges närmare bestämmelser för de program för ekonomiskt partnerskap som ska läggas fram av en medlemsstat som har euron som valuta som är föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott. I programmet för ekonomiskt partnerskap anges en uppsättning åtgärder som syftar till att bidra till en faktisk och varaktig korrigering av det alltför stora underskottet och programmet för ekonomiskt partnerskap bör framför allt i detalj redogöra för de viktigaste finanspolitiska strukturreformerna, särskilt på områdena beskattning, pensionssystem, sjuk- och hälsovårdssystem och budgetramverk.

(4)

Den 27 april 2009 antog rådetbeslut 2009/417/EG (2) genom vilket ett förfarande vid alltför stora underskott inleddes mot Spanien. Den 21 juni 2013 antog rådet en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) för det förfarande vid alltför stora underskott som inletts innan förordning (EU) nr 473/2013 trädde i kraft.

(5)

Den 1 oktober 2013, och inom den tidsfrist som fastställs i artikel 9.3, och artikel 17.2 i förordning (EU) nr 473/2013, lade Spanien fram sitt program för ekonomiskt partnerskap för kommissionen och rådet i vilket landet anger de finanspolitiska reformer och strukturreformer som krävs för att säkerställa en faktisk och varaktig korrigering av det alltför stora underskottet. Programmet för ekonomiskt partnerskap innehåller de åtgärder som syftar till att genomföra de landsspecifika rekommendationer för 2013 som riktades till Spanien genom rådets rekommendation av den 9 juli 2013 (3) (nedan kallad rådets rekommendation av den 9 juli 2013): i) säkerställlande av differentierade och tillväxtfrämjande finanspolitiska insatser (rådets landsspecifika rekommendationer (nedan kallad rekommendationer) 1 och 2), ii) normalisering av utlåningen till näringslivet (rekommendation 3), iii) kamp mot arbetslösheten och krisens sociala följder (rekommendationerna 4, 5 och 6), iv) främjande av konkurrenskraft och tillväxt (rekommendationerna 7 och 8), samt v) modernisering av den offentliga förvaltningen (rekommendation 9).

(6)

Spanien avser att genomföra följande finanspolitiska åtgärder och strukturåtgärder: i) sträng övervakning av budgetutvecklingen på regional och lokal nivå, ii) upprättande av ett oberoende finanspolitiskt organ, iii) sänkta utgifter för hälso- och sjukvård och offentlig förvaltning, iv) avskaffande av kommersiella skulder i den offentliga sektorn, v) minskad prisstelhet i de offentliga utgifterna och inkomsterna, vi) förbättrad hållbarhet i pensionssystemet, vii) förenkling och effektivisering av det skattesystemet, viii) kampen mot den informella ekonomin och ix) effektivisering av den offentliga förvaltningen. Om åtgärderna faktiskt genomförs kan de antas bidra till en varaktig korrigering av Spaniens alltför stora underskott.

(7)

I programmet för ekonomiskt partnerskap redogör Spanien också för de framsteg man gjort med att förbättra övervakningen av de regionala finanserna i enlighet med lagen om budgetstabilitet, den regionala likviditetsfonden och planen för leverantörsbetalningar. Man överväger dock inga ytterligare steg för att stärka de stränga och tydliga förebyggande och korrigerande åtgärderna i lagen om budgetstabilitet, till exempel genom att snabbt offentliggöra kvartalsvisa utvärderingsrapporter om regionala ekonomiska och finansiella planer eller skälen till varför organ som inte rättar sig efter reglerna straffas eller inte.

(8)

Upprättandet av ett oberoende finanspolitiskt organ i enlighet med förordning (EU) nr 473/2013 bör bidra till en förbättrad övervakning av Spaniens offentliga finanser och till att avvikelser från budgetmålen snabbt upptäcks. Ett oberoende finanspolitiskt organ ska också ge råd om aktivering av de förebyggande och korrigerande åtgärder och verkställighetsåtgärder som fastställs i lagen om budgetstabilitet samt om fastställandet av finanspolitiska mål för regionerna. Men vissa institutionella bestämmelser för att säkra det finanspolitiska organets oberoende både vad gäller funktion och verksamhet kunde stärkas i lagförslaget.

(9)

Trots att det ekonomiska partnerskapsprogrammet inte går så långt som till att presentera planer på en omfattande systematisk översyn av de större utgiftposterna, vilket skulle göras senast i mars 2014 enligt de landsspecifika rekommendationerna för 2013, ger ändå åtgärderna för att rationalisera utgifter för hälso- och sjukvård, sysselsättningspolitik och offentlig förvaltning information om vissa viktiga utgiftsposter. När det gäller utgifterna för hälso- och sjukvård kan revideringen av förmånerna och referenspriserna på läkemedel och en ny centraliserad inköpsplattform för vårdprodukter leda till en effektivare användning av offentliga resurser. För den offentliga förvaltningens del väntas reformerna ge besparingar under en treårsperiod genom en övergripande förbättrad effektivitet, då man planerar att avskaffa överlappande administrativa enheter, effektivisera allmänna omkostnader, rationalisera så kallad ”institutionell” förvaltning och reformera lokala enheter. Det kommer att krävas noggrann övervakning och genomförande av alla de här åtgärderna för att förverkliga de förväntade besparingarna. Det är också viktigt med regionalt ansvar för reformen av den offentliga förvaltningen för att säkra effektivitetsvinster på medellång sikt.

(10)

Den pågående översynen av lagen om budgetstabilitet ska stärka finansministeriets befogenheter att övervaka kontant- och skuldläget på olika nivåer i den offentliga sektorn. Målet är att bli av med alla leverantörsskulder i den offentliga sektorn och undvika att kommersiella skulder ackumuleras genom att skapa risker för en offentlig förvaltnings finansiella hållbarhet. Lagförslaget stärker alltså budgetdisciplinen i alla undersektorer i den offentliga sektorn.

(11)

Lagförslaget om indexering ska upphäva indexeringssystem för reglerade priser och avgifter. Befintliga mekanismer för avtalsförhandlingar, instrument för finanssektorn och pensioner ingår inte i lagförslaget. Pensionerna omfattas av en särskild reform som avses i skäl 12. När lagen träder i kraft kommer den troligtvis att leda till vissa besparingar i budgeten, samtidigt som den bidrar till både att minska vissa andrahandseffekter på priserna och lyfta köpkraften och konkurrenskraften.

(12)

De nya och planerade förändringarna av pensionssystemet är markanta. Den föreslagna hållbarhetsfaktorn och den nya formeln för pensionsindexering – i kombination med den reform av förtida pensioner som antogs i mars 2013 – är viktiga steg för att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet och tygla de snabbt växande pensionsutgifterna.

(13)

I fråga om den systematiska översynen av skattesystemet (rekommendation 2) hänvisar man i programmet för ekonomiskt partnerskap till de slutsatser som en grupp skatteexperter ska lägga fram i februari 2014 och som regeringen i ett senare skede ska analysera. I programmet beskrivs också åtgärder, som den nya skatten på fluorvätegas, som svar på rekommendationen om en omläggning till miljöskatter.

(14)

I programmet för ekonomiskt partnerskap tar man också upp åtgärder mot skattebedrägerier och odeklarerat arbete, till exempel en årsplan för skatte- och tullkontroller som ska antas i början av 2014. Planen mot bedrägerier på arbetsmarknaden och inom socialförsäkringen ska också fortsätta att genomföras. Detta arbete väntas ge ytterligare intäkter, vilket bidrar till budgetkonsolideringen.

(15)

I programmet för ekonomiskt partnerskap lägger man stor vikt vid arbetsmarknadsfrågor, bland annat genomslaget för arbetsmarknadsreformen från 2012, den pågående reformen av aktiva arbetsmarknadsåtgärder, genomförandet av sysselsättnings- och entreprenörskapsstrategin för ungdomar och införandet av offentlig-privata samarbete om arbetsförmedling. Det finns dock inga konkreta planer på att ytterligare modernisera den offentliga arbetsförmedlingen, utöver samarbetet med privata rekryteringsföretag. Efter utvärderingen av arbetsmarknadsreformen från 2012 innehåller programmet för ekonomiskt partnerskap inga åtgärder för att ytterligare stärka reformen. Reformen verkar dock ha främjat företagens interna flexibilitet och bidragit till återhållsamma löneökningar, vilket begränsat antalet förlorade jobb (allt annat lika).

(16)

Reformerna av varu- och tjänstemarknaderna går också i rätt riktning. Programmet för ekonomiskt partnerskap innehåller information om åtgärder som lagförslaget om en enhetlig marknad, lagförslaget om tjänster inom de fria yrkena och lagen om entreprenörskap. Dessutom framhåller man i programmet åtgärderna för att minska underskottet när det gäller eltaxorna. Dessa åtgärder, som ännu inte avslutats, kan bidra till att minska skulden i fråga om eltaxor och tillhörande ansvarförbindelser för de offentliga finanserna.