27.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 280/8

—

konstaterar att det råder brist på tillförlitliga statistiska uppgifter om "gränsarbetare",

—

begär att artikel 5 i direktivet om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (COM(2013) 236) ändras så att medlemsstater också kan utse mellanregionala strukturer för att främja, analysera, övervaka och stödja likabehandling av alla arbetstagare eller deras familjemedlemmar,

—

betonar att de nationella Eures-samordnarna (som ska tillsättas från och med 2015) bör inleda ett systematiskt och nära samarbete med de regionala och lokala myndigheterna,

—

fäster också uppmärksamheten på den stora betydelsen av mellanregionala rådgivnings- och experttjänster,

—

beklagar att avsaknaden av samordning mellan bestämmelserna om minimilöner särskilt i gränsregionerna medför en risk för att arbetskraftsintensiva sektorer och tjänster läggs ut på entreprenad och för social dumpning.

Föredragande

Karl-Heinz LAMBERTZ (BE–PSE), Ministerpresident i Belgiens tyskspråkiga gemenskap

1.

Regionkommittén påminner om att Europa 2020-strategin lyfter fram att rörligheten dels har en positiv inverkan på integrationen av EU:s arbetsmarknad, dels innebär att arbetskraften inom EU blir mer anpassningsbar och anställningsbar.

2.

Den paradoxala situationen med brist på arbetskraft inom vissa områden där det råder stor långtidsarbetslöshet – i synnerhet gäller detta lågutbildad arbetskraft – kräver mer flexibilitet och rörlighet i EU:s gränsområden.

3.

Särskilt för unga människor ger rörligheten en möjlighet att förbättra den egna kompetensen och kunskapen samt att vinna nya erfarenheter. Därför stöder vi kraftfullt Europeiska kommissionens initiativ med fokus på unga, till exempel europeiska ungdomssysselsättningsinitiativet, inklusive EU-garantin för ungdomar, som antogs i mars 2013, flaggskeppsinitiativet "Unga på väg" och pilotprojektet "Ditt första Eures-jobb".

4.

ReK vill lyfta fram den sociala dimensionen i arbetskraftens rörlighet och dess bidrag till att skapa en hållbar tillväxt för alla.

5.

Kommittén välkomnar kommissionens beslut att modernisera och förbättra Eures, det europeiska nätverket för sysselsättning och arbetstagarnas rörlighet, som kan bidra till att öka arbetskraftens rörlighet i alla medlemsstater. Denna reform borde också kunna underlätta rörlighet i gränsområdena, där de största rörlighetsflödena finns, och samtidigt stärka de befintliga Eures-nätverken.

6.

Sedan Regionkommitténs första yttrande om gränsarbetare antogs den 29 september 2004 har nya utmaningar, men också nya möjligheter, framkommit när det gäller arbetskraftens rörlighet.

7.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag till ett direktiv om åtgärder som underlättar utövandet av arbetstagares rättigheter i samband med fri rörlighet för arbetstagare (COM(2013) 236), som syftar till att verkställa förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om den fria rörligheten för arbetstagare inom EU. Den rättsliga egendomligheten att föreslå ett direktiv för att verkställa en förordning, som i princip är direkt tillämplig, avslöjar hur stora de rättsliga och administrativa utmaningar är som kvarstår vad gäller nationell lagstiftning och förvaltning inom området för den fria rörligheten för arbetstagare. Vi anser att artikel 5 i direktivet bör ändras så att medlemsstater också kan utse mellanregionala strukturer för att främja, analysera, övervaka och stödja likabehandling av alla arbetstagare eller deras familjemedlemmar. Vi ber att ReK inkluderas bland mottagarna av rapporten om genomförandet av direktivet (artikel 10).

8.

Regionkommittén välkomnar antagandet av förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen som kodifierar förordning (EEG) nr 1612/68 som stärker rörliga arbetstagares rättigheter och stärker den befintliga lagstiftningen.

9.

Kommittén konstaterar att förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004, senast ändrad genom förordning (EU) 465/2012, som förenklade och moderniserade EU-lagstiftningen, har haft en positiv inverkan.

10.

Vi stöder kommissionens initiativ om ett bättre skydd av utstationerade arbetstagares rättigheter. Dessa arbetstagare utgör en väsentlig grupp i vissa gränsområden. Det föreslagna direktivet om genomförande av direktiv 96/71/EG kan bidra till att minska befintliga begränsningar i genomförandet och förbättra samarbetet mellan de behöriga nationella myndigheterna. Vi påminner dock om kommitténs yttrande av den 29 november 2012, där ReK

11.

Mer än en tredjedel av EU-medborgarna bor i gränsområden där det hör till vardagen att åka över gränsen för att ta del av kultur och fritidsintressen eller för att arbeta. Juridiska och praktiska rörlighetshinder är alltså särskilt besvärliga i dessa områden.

12.

Kommittén konstaterar att det råder brist på tillförlitliga statistiska uppgifter om "gränsarbetare", som enligt definitionen i förordning (EEG) Nr 1408/71 är en anställd eller egenföretagare som är bosatt i en medlemsstat och arbetar i en annan medlemsstat och som regel dagligen eller åtminstone en gång i veckan återvänder till sin hemort. Enligt den vetenskapliga rapporten om rörlighet över gränserna för arbetstagare i EU-27/EES/Efta-länderna, som utarbetades för Europeiska kommissionens räkning 2009, uppgick antalet gränsarbetare i EU (inbegripet EES/Efta-länderna) 2006–2007 till omkring 780 000 anställda. För EU-15/EES/Efta ökade det sammanlagda antalet gränsarbetare med 26 % mellan åren 2000 och 2006/2007.

13.

De flesta gränsöverskridande pendelströmmarna finns i nordvästra Europa och i södra Skandinavien. Även i vissa gränsområden längs nya interna gränser (till exempel mellan Estland och Finland, Ungern och Österrike) är flödena av gränsarbetare betydande. Europeiska gränsregioners förbund publicerade 2012 en detaljerad rapport där graden av arbetskraftens rörlighet över gränserna i olika geografiska områden analyserades och där gränsarbetarnas informations- och servicebehov specificerades.

14.

EU:s utvidgning 2004 och 2007 har endast påverkat arbetskraftens rörlighet längs de "gamla" yttre gränserna i begränsad utsträckning. De som pendlar från "nya" medlemsstater utgör inte mer än 15 % av gränsarbetarna i EU. Frågor om arbetstillfällen och arbetsvillkor i grannländer har dock ökat väsentligt längs de "gamla" yttre gränserna, särskilt efter att de resterande arbetsmarknadsrestriktionerna, med undantag för Bulgarien och Rumänien, togs bort i maj 2011.

15.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning (1) att antalet rörliga arbetstagare i EU är för lågt för att man ska kunna uppnå en verkligt europeisk arbetsmarknad. Enligt EU:s arbetskraftsundersökning 2011 bodde endast 3,1 % av de europeiska medborgarna i arbetsför ålder (15–64) i ett annat EU-land än sitt hemland. Antalet gränsarbetare skulle kunna bli högre, särskilt om medborgarna fick bättre och tillförlitligare information och individuellt stöd. Fackföreningarna skulle särskilt kunna bidra till detta stöd t.ex. genom att försvara arbetstagare med multinationell anställning. Dessa mål bör också speglas i samråden om prioriteringarna inom EU:s finansieringsprogram för 2014–2020. Kommittén uppmanar också uttryckligen medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig finansiering för Eures-prioriteringarna.

16.

Regionkommittén välkomnar det initiativ som Europeiska kommissionen lade fram 2012 för att undersöka skattevillkoren för gränsarbetare. Skattehinder utgör fortfarande ett stort problem för gränsarbetare. De har fortfarande svårt att få de skatteförmåner, skattelättnader och skatteavdrag som de skulle ha fått om de inte hade status som gränsarbetare.

17.

Det är ett stort problem att de regler som samordnar de sociala trygghetssystemen är så komplexa. Det är knappast möjligt att minska problemen med skillnader mellan sociala trygghetssystem i EU, eftersom de juridiska och administrativa reglerna på nationell nivå ständigt förändras och skapar nya problem. Det bör därför bli lättare att få tillgång till tillförlitlig och regelbundet uppdaterad information och rådgivningstjänster. Eftersom gränsarbetarnas situation skiljer sig så mycket från normen bör de få tillgång till individuell information. E-tjänster är visserligen ett viktigt verktyg, men kan inte ersätta personlig service.

18.

Ofta finns det osäkerhet kring hur man ska tolka och tillämpa den befintliga rättsliga grunden. Ofta uppstår alltså vissa problem enbart på grund av att de offentliga myndigheterna inte har någon enhetlig linje i frågan om hur denna lagstiftning ska tillämpas.

19.

Kommittén är medveten om att vissa kulturella hinder, såsom otillräckliga språkkunskaper, inte kan åtgärdas på kort sikt. Mer riktad språkundervisning skulle dock kunna bidra till att förändra attityden till arbetskraftens rörlighet. Dessutom är inrättandet av mekanismer som främjar praktiktjänstgöring och lärlingskap för såväl studerande som arbetstagare mycket viktigt för att öka flexibiliteten och rörligheten i europeiska gränsregioner.

20.

Det faktum att yrkeskvalifikationer erkänns i så liten utsträckning är fortfarande ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet. För att underlätta arbetskraftens rörlighet antog kommissionen i december 2011 ett förslag om modernisering av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, där europeiska yrkeskort införs och tillgången till information underlättas. Särskilt de reglerade yrkena är dock en utmaning, eftersom det enligt de nationella lagstiftningarna krävs bevis på specifika yrkeskvalifikationer för att få utöva dem. I sådana fall kan förfarandena för erkännande vara komplexa och skilja sig kraftigt åt från en medlemsstat till en annan.

21.

Kommittén befarar att rådgivning till arbetstagare och arbetssökande kommer att få lägre prioritet i Eures från och med 2015, eftersom man kommer att fokusera på jobbmatchning och tillhandahållande av tjänster till arbetsgivare i stället för på rådgivning om social trygghet, beskattning och löne- och arbetsvillkor. Kommittén betonar att rådgivningen till arbetstagare och arbetssökande tvärtom bör förbättras, t.ex. genom att man stärker gränsområdenas informationspunkter för arbetstagare och arbetssökande och ger arbetsmarknadens parter fler möjligheter att erbjuda rådgivning till gränsarbetare.

22.

Kommittén beklagar att avsaknaden av samordning mellan bestämmelserna om minimilöner särskilt i gränsregionerna medför en risk för att arbetskraftsintensiva sektorer och tjänster läggs ut på entreprenad och för social dumpning. Kommittén efterlyser därför europeisk samordning av minimilöner med vederbörlig hänsyn till förhållandena på respektive arbetsmarknad och arbetsmarknadsparternas roll.

23.

Skillnader i löner och/eller skattesatser kan vara ett motiv för företag i gränsområden att flytta till grannlandet. Följden för de anställda är att de ofrivilligt blir gränsarbetare.

24.

Vi förväntar oss att reformerna i riktning mot en bankunion kommer att avlägsna fragmenteringen av kapitalmarknaderna, som är ett mycket stort hinder för skapandet av lika villkor i tillgången till finansiering för små och medelstora företag i gränsregioner.

25.

Löneskillnader mellan "nya" och "gamla" medlemsstater i EU leder ibland till lönedumpning och oegentliga arbetsvillkor. Detta utgör en särskild utmaning för de existerande rådgivningstjänsterna vid de gamla yttre gränserna. Kommittén uppmanar kommissionen att se till att gränsarbetare från länder med lägre lönenivå inte diskrimineras i länder med högre lönenivå.

26.

Graden av arbetskraftens rörlighet över gränserna beror på olika faktorer. Löneskillnader och bättre arbetstillfällen är viktiga avgörande faktorer. Välutvecklade regionala och gränsöverskridande offentliga transportnät och goda kunskaper i grannlandets språk är också viktiga faktorer som underlättar arbetskraftens rörlighet.

27.

Kommittén betonar att de nationella Eures-samordnarna (som ska tillsättas från och med 2015) bör inleda ett systematiskt och nära samarbete med de regionala och lokala myndigheterna.

28.

Regionkommittén anser att ett systematiskt gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter är en viktig förutsättning för att uppmärksamma de nationella myndigheterna på frågan om hinder för rörligheten och hur man kan komma tillrätta med dem.

29.

Kommittén vill understryka det mervärde som information och rådgivningstjänster för gränsarbetare i EU:s gränsområden och gränsregioner medför. Det finns mer än 35 informationspunkter på regional/lokal nivå som ger individuell rådgivning och information till gränsarbetare. Deras sakkunskap och erfarenheter bör användas på EU-nivå och nationell nivå när man arbetar med problemlösning.

30.

Kommittén är medveten om att man i EU:s gränsregioner anstränger sig för att underlätta arbetskraftens rörlighet över gränserna samtidigt som man söker hitta lösningar på de problem som finns för rörligheten. Flera rapporter har offentliggjorts där man i detalj analyserar de problem och utmaningar som gränsarbetare i specifika gränsregioner står inför (till exempel en rapport om hinder för rörlighet över gränserna i regionerna Galicia-Norte de Portugal eller Sønderjylland-Schleswig). Kommittén fäster också uppmärksamheten på den stora betydelsen av mellanregionala rådgivnings- och experttjänster, såsom arbetsgruppen för gränsarbetare i storregionen Saarland–Lorraine–Luxemburg (SaarLorLux), som samarbetar med transnationella sociala och ekonomiska parter och politiska beslutsfattare på europeisk och nationell nivå. Vi stöder alla ansträngningar för att säkerställa dessa tjänsters hållbarhet.

31.

Regionkommittén tror att gemenskapsinstrumentet Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) kan erbjuda nya möjligheter för att främja och underlätta arbetskraftens rörlighet inom EU. Med tanke på att en EGTS vanligtvis anställer personal från mer än en medlemsstat kan man använda erfarenheterna från EGTS-grupperingar i fråga om rättsliga och praktiska hinder för rörligheten samtidigt som man söker efter konkreta lösningar.

32.

Kommittén är också medveten om det engagemang som onlinetjänsterna Solvit och Ditt Europa - Rådgivning uppvisar när de hjälper europeiska medborgare och företag att förstå och hävda sina rättigheter i EU. Solvit mottar varje år fler än 1 300 förfrågningar. Antalet skulle vara ännu högre om tjänsten var mer känd bland EU:s medborgare och företag. ReK uppmanar därför medlemsstaterna samt de lokala och regionala myndigheterna att öka kunskapen om Solvit-centrumen, särskilt bland små och medelstora företag, och att ge Solvit-centrumen mer personal så att de kan hantera frågor snabbare.

33.

Regionkommittén understryker att de befintliga rådgivningsnätverken (till exempel Eures T och euroregionernas expertnätverk) och informationspunkterna för gränsarbetare erbjuder en unik service, och kommittén ger sitt fulla stöd till Europeiska kommissionen i dess ansträngningar för att öka arbetskraftens rörlighet i EU. Rådgivningstjänster som underlättar rörlighet över gränserna, särskilt sådana som tillhandahålls av lokala och regionala myndigheter och arbetsmarknadens parter, bör alltså ses som EU:s uppgift och bör få det ekonomiska stöd som krävs.

34.

Kommittén uppmanar kommissionen att regelbundet övervaka genomförandet av gemenskapslagstiftningen om fri rörlighet för arbetskraft, icke-diskriminering och samordning av de sociala trygghetssystemen i EU:s medlemsstater, att aktivt bidra till ett bättre skydd av de sociala rättigheterna för EU:s arbetstagare och att dessutom ge alla medlemsstater ansvar för att öka kontrollerna i kampen mot svartarbete. Vidare bör kvantitativa och kvalitativa uppgifter om arbetskraftens rörlighet över gränserna inom EU regelbundet samlas in för att man ska kunna anpassa sig bättre till nya situationer och nya problem.

35.

De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll när det gäller att främja arbetskraftens rörlighet. Man bör använda sig av den samlade erfarenhet och kunskap som finns inom EU och i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna utarbeta modeller som kan underlätta geografisk rörlighet och bidra till att skapa en verkligt europeisk arbetsmarknad.

36.

Vi stöder idén om gränsöverskridande övervakning av arbetsmarknaden och insamlandet av tillförlitligt statistiskt material på lokal och regional nivå. Det är viktigt att det finns tillräckliga uppgifter när man utarbetar integrerade arbetsmarknadsstrategier och politiska åtgärder för att hantera framväxande tendenser.

37.

En politisk dialog på EU-nivå och på nationell, regional och lokal nivå samt en dialog med organisationer som representerar arbetstagare och arbetsgivare är nödvändig för att klara av de utmaningar som ständigt uppkommer, såsom förändringar i den demografiska strukturen eller brist på kvalificerad arbetskraft.

38.

Regionkommittén föreslår att det inrättas en plattform på EU-nivå som ska identifiera de problem som gränsarbetare står inför och utarbeta rekommendationer för hur dessa kan lösas. En sådan plattform skulle säkerställa utbyte av erfarenheter och utnyttjande av möjliga synergier samt främja en dialog med de ansvariga politiska och administrativa myndigheterna.

39.

Kommittén föreslår även att man utarbetar ett kompendium med de mest brådskande hindren och problemen vad gäller rörlighet samt möjliga lösningar och att detta kompendium uppdateras regelbundet.