7.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 260/22

—

… bifalla överklagandet och fastställa att

—

Klaganden anför att det i artikel 60 i varumärkesförordningen (1) beträffande framställande av överklagande och angivande av grunderna, att ett överklagande ska framställas skriftligen inom två månader och att grunderna för överklagandet, det vill säga motiveringen, ska anges skriftligen inom fyra månader från dagen för delgivningen av beslutet.

—

Trots att en skrivelse i vilken grunderna för överklagandet angavs skickades med post den 27 januari 2011 mottogs den inte förrän den 2 februari 2011, det vill säga efter att den fyramånadersfrist som föreskrivs i artikel 60 i varumärkesförordningen hade löpt ut.

—

Beräkningen av tidsfrister och sätten för delgivning regleras i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1).

—

Då tidsperioder ska fastställas som hela år, månader, veckor eller dagar, ska beräkningen börja på dagen efter dagen för delgivningen, och delgivningen äger rum vid den fysiska delgivningen, enligt vad som framgår av artikel 70.1 och 70.2 i förordningen.

—

Då en tidsperiod uttrycks som ett visst antal månader, såsom fristen i det aktuella fallet, ska denna utlöpa i den fjärde efterföljande månaden på den dag som har samma nummer (artikel 70.4).

—

Fristen avbryts om det föreligger hindrande omständigheter som utgör force majeure och som ingen av parterna kan hållas ansvarig för.

—

Eftersom delgivningen av klaganden ägde rum den 27 september 2010 och då vederbörande hade fyra månader till sitt förfogande för att ange grunderna för överklagandet räknades fristen från den 28 september 2010 och löpte ut fyra månader senare, på dagen med samma nummer, det vill säga den 28 januari 2011.

—

Det betyder att klaganden var tvungen att agera inom nämnda frist, vid äventyr av att vederbörande annars kunde få sina rättigheter inskränkta, det vill säga ges en kortare frist i stället för fyramånadersfristen.

—

Klaganden skickade skrivelsen med angivandet av grunderna med post den 27 januari 2011, det vill säga dagen före den sista fristdagen.

—

Försändelsen lämnades till motparten den 2 februari 2011 på grund av att en helg hade infallit däremellan.

—

Klaganden anser sig ha agerat i enlighet med gällande rätt och inom den uppställda fristen, och att överklagandet därför ska tas upp till prövning.

—

Klaganden anför att överklagandet framställdes inom de två månader som avses i den första delen av artikel 60 i varumärkesförordningen.

—

Vidare påpekar klaganden att grunderna för överklagandet angavs skriftligen inom fyramånadersfristen.

—

Klaganden konstaterar att skrivelsen med grunderna ingavs med post, och därför befann sig utanför klagandens kontroll.

—

Med all respekt för att det kan föreligga olika tolkningar och uppfattningar anser klaganden dock att det ”ingivande” som avses i den överklagade domen absolut inte kan uppfattas som motpartens mottagande, förutom om klaganden inte skulle ha agerat inom den frist som har uppställts enligt lag.

—

Klaganden bestrider den tolkning som preciseras och godtas i den överklagade domen, med hänvisning till att det i artikel 60 i förordning nr 207/2009 talas om att ”[g]runderna för överklagandet ska anges … inom fyra månader”, och att detta uttryck inte kan betyda eller avse att grunderna måste mottas inom denna frist, eftersom handlingar inte alltid inges och mottas samtidigt.

—

Klaganden ska således uppfylla sin skyldighet inom fristen, vilket också skedde. Det kan inte anses att det är datumet för mottagandet som räknas, eftersom det skulle innebära ett åsidosättande av likhetsprincipen med hänsyn till skillnaderna länderna emellan och det faktum att dessa medel varken är tillgängliga eller utkrävbara, eftersom de utgör alternativ enligt förordning nr 2868/95.

—

Klagandens tolkning är att klaganden inom fyramånadersfristen måste skicka in eller överlämna en skrivelse och att ingivandet av grunderna i det aktuella fallet inte kom som någon nyhet eller överraskning eftersom klaganden redan hade informerat om sin avsikt att överklaga beslutet.

—

Klaganden anser att tribunalen genom att ha ogillat talan i dess helhet åsidosatte artikel 60 i varumärkesförordningen och artiklarna 61, 62, 63, 64, 65 och 70 i förordning nr 2868/95.