Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62013CN0317

Mål C-317/13: Talan väckt den 7 juni 2013 — Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd

EUT C 226, 3.8.2013, p. 7–8 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
EUT C 226, 3.8.2013, p. 3–3 (HR)

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/7


Talan väckt den 7 juni 2013 — Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd

(Mål C-317/13)

(2013/C 226/13)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: F. Drexler, A. Caiola och M. Pencheva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara rådets beslut 2013/129/EU av den 7 mars 2013 om att underställa 4-metylamfetamin kontrollåtgärder, (1)

förordna att verkningarna av rådets beslut 2013/129 ska bestå till dess det ersätts av en ny rättsakt,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Parlamentet har inledningsvis erinrat om att ingressen till det angripna beslutet innehåller en hänvisning till följande rättsliga grunder: artikel 8.3 i rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen (2) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet har härav dragit slutsatsen att rådet underförstått avser artikel 34.2 c i det tidigare Fördraget om Europeiska unionen.

Parlamentet har åberopat två grunder till stöd för sin talan.

Parlamenter har först och främst gjort gällande att rådet grundade beslutet på en rättslig grund, artikel 34.2 c EU, som är upphävd sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Det angripna beslutet grundas därför endast på beslut 2005/387/RIF. Denna är en härledd rättslig grund och är därför rättsstridig.

Med beaktande av vad ovan anförts anser parlamentet att väsentliga formföreskrifter åsidosatts under beslutsförfarandet. Om artikel 34.2 c EU hade varit tillämplig, borde samråd ha skett med parlamentet i enlighet med artikel 39.1 EU. Parlamentet har emellertid gjort gällande att något samråd inte skett. Om det å andra sidan anses vara Lissabonfördragets bestämmelser som ska tillämpas, borde parlamentet ha varit delaktigt i lagstiftningsförfarandet i enlighet med artikel 83.1 FEUF. I båda fallen åsidosattes väsentliga formföreskrifter, eftersom parlamentet inte var delaktigt när det angripna beslutet antogs.

Om domstolen ogiltigförklarar det angripna beslutet, anser parlamentet att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå i enlighet med artikel 264 andra stycket FEUF till dess det ersätts av en ny rättsakt.


(1)  EUT L 72, s. 11.

(2)  EUT L 127, s. 32.


Top