30.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 218/27

—

Regionkommittén anser att det är mycket brådskande att genomföra kompletterande studier för att bedöma vilken påverkan avskaffandet av kvoterna kommer att få på länder, regioner och områden.

—

Kommittén efterlyser en realistisk bedömning av prognoserna för produktion, intern konsumtion och export på medellång och lång sikt.

—

Kommittén efterlyser en jämförande studie av mjölkpolitiken i de stora mjölkproducerande länderna samt en utförlig utvärdering av erfarenheterna i Schweiz.

—

ReK efterlyser en konsekvensbedömning av de pågående bilaterala handelsförhandlingarna.

—

Regionkommittén anser att man måste undersöka möjligheterna att i EU anpassa vissa åtgärder som andra stater vidtar för att hantera potentiella kriser på mjölkmarknaden, särskilt åtgärderna i nästa Farm Bill 2013–2017.

—

Kommittén föreslår att man utökar den möjlighet att kontrollera produktvolymerna som anges i mjölkpaketet till att även gälla bergsmjölk.

—

Prioritet bör ges till att se till att försörjningen på EU:s inre marknad tryggas och bevaras.

—

Kommittén föreslår att man inom ramen för en exportstrategi i större utsträckning ska stödja innovation i sektorn för mejeriprodukter med högt mervärde.

—

Kommittén föreslår att man ingår solida partnerskap med de länder i södra Medelhavet och i Mellanöstern som inte har tillräckliga markområden eller vattenresurser för att producera mjölk till ett rimligt pris och som utgör en lättillgängligare mjölkmarknad än Asien.

—

Regionkommittén ber kommissionen att utarbeta ett nytt, konsekvent projekt för utveckling av landsbygden och mjölksektorn för bergsområden, missgynnade mjölkproducerande områden, de yttersta randområdena och medlemsstater vars mjölkproduktion sker i mycket små jordbruksföretag.

Föredragande

René SOUCHON, ordförande för regionrådet i Auvergne (FR–PSE)

Referensdokument

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten”

COM(2012) 741 final

1.

Regionkommittén påminner om att mjölksektorn i många medlemsstater och regioner är en viktig pelare i den regionala ekonomin och förädlingen av jordbruksvaror. Här har mjölkproduktionen viktiga ekologiska uppgifter – den präglar kulturlandskapet på ett hållbart sätt – och är en viktig arbetsgivare i landsbygdsområden.

2.

Reformprocessen måste beakta de regionala och strukturella skillnader som finns inom mjölkproduktionen och mejerisektorn. I många regioner sker mjölkproduktionen huvudsakligen i små och medelstora familjeföretag och i andra präglas strukturen för mjölkproduktionen av stora jordbruksföretag. Reformerna inom mjölksektorn får därför inte hota familjestrukturerna, som bidrar mest till en hållbar tillväxt.

3.

Mjölkproducenternas inkomster måste bli stabilare, så att de räcker till ett anständigt liv och så att framtidens mjölkproduktion säkras och Europas konsumenter även i framtiden kan försörjas med mejeriprodukter av god kvalitet.

4.

Regionkommittén erkänner att Europa visserligen inte har upplevt någon explosion i mjölkproduktionen och inte heller någon alltför skarp nedgång i kvoternas värde på grund av den extra volymökningen av kvoterna på 8 % från 2008 till 2015. Men denna volymökning har två gånger medfört en mycket stor produktionsökning som har varit nära att leda till överbelastning av förädlingsutrustningen (i synnerhet torktornen för mjölkpulver) i flera länder.

5.

Läget på världsmarknaden har varit gynnsamt sedan 2010 och gjort det möjligt att utan exportbidrag anpassa EU:s mejeriprodukter till världsmarknaden, särskilt smör och mjölkpulver. Men det betyder inte att den gynnsamma situationen kan tolkas som en prognos för goda världsmarknadspriser på lång och medellång sikt.

6.

De argument som Europeiska kommissionen sedan 2003 har fört fram för att fasa ut kvoterna och liberalisera mjölkmarknaden blir allt mer kontroversiella.

7.

Det har inte skett några som helst framsteg i förhandlingarna inom WTO de senaste tio åren, och EU:s förslag från Hongkong 2005 om att avskaffa exportbidragen för mejeriprodukter är inte längre relevanta.

8.

I de bilaterala förhandlingarna mellan USA, Nya Zeeland och Australien berörs inte mjölksektorn.

9.

De flesta av de övriga stora mjölkproducerande länderna såsom Indien, Kina, Japan och Sydkorea har upprätthållit, och i USA:s fall rentav förstärkt sitt skydd av mjölksektorn. I USA ger den stärkta offentliga regleringen av mjölkmarknaden som kongressen håller på att debattera en minimal garanti för producenternas marginaler i förhållande till kostnaden för att föda upp djuren, och den innehåller också en plan för obligatorisk sänkning av leveranspriset för alla vid en eventuell kris.

10.

Den konsumentnytta som kommissionen åberopar för att berättiga liberaliseringen av mjölkmarknaden kan inte bestyrkas. Den starka nedgången i inköpspris på marknaden 2009 hade ingen, eller endast liten, påverkan på konsumentpriset.

11.

Ökningen av marginalerna i livsmedelskedjorna och i den storskaliga detaljhandeln sker på producenternas bekostnad, eftersom producentpriset i mycket hög grad har frikopplats från konsumentpriset.

12.

Kanadensiska studier har visat att mejeriprodukter inte kostar mer i Kanada, som har ett system med kvoter, än i USA, trots att det pris som producenten får för sina produkter är närmare 50 % högre i Kanada.

13.

Regionkommittén anser att mjölkprisets instabilitet är mycket kostsam för hela branschen, men allra mest för producenterna, vars inkomster blir oförutsägbara och inte uppmuntrar till att ge sig in i produktionen av mejeriprodukter.

14.

Kommittén påminner om att det var överskottet av smör och mjölkpulver, produkter som är dyra att lagra och exportera, som var orsaken till att mjölkkvoterna infördes 1984, och att minskningen av överskottet genom kvoter ledde till stora budgetbesparingar ända fram till 2003. Även om kvotsystemet inte längre fullt ut motsvarar de aktuella problemen måste avskaffandet av det åtföljas av lämpliga regleringsverktyg.

15.

Handeln med mejeriprodukter på världsmarknaden utgör bara 6 % av produktionen i hela världen, huvudsakligen i form av mjölkpulver och smör. Men det är priset på dessa två produkter som i allt högre grad fastställer det pris på mjölk som producenten får ut i EU, trots att mjölken i allmänhet värderas högre på den inre marknaden.

16.

EU exporterar omkring 10 % av sin produktion på världsmarknaden, både i form av ost och mjölkpulver till ett mycket litet mervärde, och det är beklagligt att de investeringar som mejerierna gör främst går till torktornen.

17.

På världsmarknaden är EU:s största yttre konkurrent Nya Zeeland som har hälften så stora produktionskostnader som de europeiska uppfödarna. Nya Zeeland exporterar via Fonterra, ett kooperativ som närmast innehar en monopolställning, mer än 90 % av sin produktion, främst i form av smör och mjölkpulver, och levererar ensamt en tredjedel av produkterna på världsmarknaden med en stark närvaro på marknaderna i Asien. Fonterra kontrollerar även terminsmarknaderna.

18.

Även om Asien är en potentiell marknad för EU har länder som Kina och Indien som mål att utveckla sin egen produktion så mycket som möjligt i syfte att bli mindre beroende av marknadens osäkra faktorer för att föda sina befolkningar.

19.

När det gäller ost har EU flyttat fram sina positioner på de ryska, japanska och koreanska marknaderna, men framstegen är relativt små när det gäller volymerna på den kinesiska marknaden.

20.

Regionkommittén anser att de åtgärder som kommissionen har föreslagit för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt mjölkpaketet och den samlade marknadsordningen (inbegripet importerna), inte innehåller tillräckliga mekanismer för offentlig reglering av mjölkproduktionen och mjölkmarknaden, bör kompletteras med ytterligare regionalpolitiska instrument för att säkerställa att regionerna kan utvecklas på ett balanserat sätt.

21.

Det är beklagligt att kommissionens andra lägesrapport är begränsad till en makroekonomisk analys av situationen på mjölkmarknaden med en mycket allmän modell och flera hypoteser som till viss del redan är inaktuella.

22.

Det är också beklagligt att kommissionen inte tillhandahåller en detaljerad kvantitativ och kvalitativ analys av marknadsutsikterna på medellång sikt inom EU, utifrån en uppdelning i större grupper av länder, särskilt med beaktande av den stora variationen vad gäller storlek och jordbrukssystem, produktionsvillkor och saluföringsmetoder.

23.

Kommittén saknar en jämförande analys av politiken i de andra stora mjölkproducerande länder som konkurrerar med och/eller importerar produkter från EU.

24.

Expertgruppen på hög nivå på mjölkområdet rekommenderade att man skulle följa situationen i Schweiz där kvoterna har avskaffats. Där ökade mjölkproduktionen med 7 %, vilket medförde att genomsnittspriserna gick ned med mellan 20 och 30 % i landet. Strukturerna och produktionsförhållandena i Schweiz skiljer sig dock i hög grad från förhållandena i EU. Dessutom förbereddes och genomfördes avskaffandet av kvoterna i Schweiz på ett helt annat sätt än i EU. I sin rapport verkar kommissionen emellertid inte ha tagit hänsyn till denna erfarenhet, som bör analyseras på ett mer ingående sätt.

25.

Europeiska kommissionen verkar lägga större vikt vid begränsningarna av konkurrenslagstiftningen när det gäller hundratusentals producenter än när det gäller de multinationella förädlare och distributörer som kontrollerar mer än hälften av mjölken i EU.

26.

Regionkommittén beklagar särskilt att kommissionens rapport inte tar hänsyn till de regionala konsekvenser som avskaffandet av mjölkkvoterna kommer att få för samtliga regioner i EU på de ekonomiska och sociala områdena samt på miljöområdet.

27.

Kommittén vill påminna om att mer än två tredjedelar av mjölkgårdarna ligger i missgynnade områden med svåra pedologiska och klimatrelaterade förhållanden och att de kännetecknas av att de ligger långt ifrån stora tätorter eller av att besättningarna är mycket små.

28.

Bergsmjölken utgör omkring 10 % av mjölken i EU-27. Två tredjedelar av mjölkproduktionen i Österrike, Slovenien och Finland är bergsmjölk och tre fjärdedelar av producenterna i dessa länder ägnar sig åt produktion av bergsmjölk, som dessutom är mycket viktig i ett tiotal andra länder. I de flesta av dessa fuktiga bergsregioner, men också i de yttersta randområdena, är det huvudsakligen mjölkkorna som nyttjar ängarna och på så vis håller landskapet öppet och bebott och därmed gynnar turism, biologisk mångfald och miljö.

29.

De yttersta randområdena står för en betydande del av den nationella komjölksproduktionen i de berörda medlemsstaterna. På samma sätt som i bergsområdena är mjölkproduktionen den verksamhet som spelar störst roll för bevarandet av det regionala kulturlandskapet, vilket har en positiv inverkan på turismen och miljön.

30.

I de flesta av de nya medlemsstaterna från Östeuropa är mjölkuppsamlingen mycket osäker. Den har minskat sedan 2005, eftersom den främst är beroende av stora besättningar (Ungern, Tjeckien och Slovakien). Uppsamlingen har också minskat i Bulgarien och Rumänien, trots en mycket omfattande omstrukturering, och detta har lett till att den inofficiella distributionen har ökat. Utsikterna ser bättre ut i Polen och – i mindre grad – i de baltiska staterna, där det upprättas allt fler familjeföretag med 10–30 mjölkkor när producenterna får tillgång till utbildning och kredit.

31.

Kommittén anser att det är genom familjeföretagen, där man tillvaratar lokala fodergrödor såsom ängar, som framtiden för mejeriproduktionen säkras bäst och som både samhällets och producenternas intressen tillvaratas bäst.

32.

Kommittén anser att stödet från den andra pelaren inte kan kompensera för de negativa effekter som det instabila priset på mjölk och insatsvaror medför. Detta avskräcker från att etablera sig som mjölkproducent, vilket kräver stora och långsiktiga investeringar.

33.

Regionkommittén anser att man bör beakta problemet med mjölkkors beroende av foder i områden med begränsad fodertillgång, samt vikten av att dels införa mekanismer med syftet att skydda denna sektor från fluktuerande spannmålspriser, dels stödja produktionen i regioner där den är av stor socioekonomisk betydelse.

34.

Man bör särskilt uppmärksamma och stödja de regioner där omstruktureringar har lett till en kraftig minskning av den traditionella mjölkproduktionen, men där sektorn har lyckats hålla sig kvar under de senaste årtiondena och där den lokala produktionen bör uppvärderas med hjälp av alla befintliga verktyg, särskilt korta distributionskanaler.

35.

ReK anser att de fyra verktygen i mjölkpaketet, nämligen avtalsvillkoren, producentorganisationerna, branschorganisationerna och öppenhet, är nödvändiga men inte tillräckliga verktyg eftersom de inte syftar till att garantera kontroll över volymer, priser och inkomster för producenterna.

36.

Mjölkpaketet innehåller inte några instrument som skulle kunna mildra de negativa effekter som avskaffandet av kvoterna kommer att få för regionerna och för familjejordbruk som utnyttjar lokala foderresurser, särskilt gräsmarker. Avskaffandet kommer att innebära att produktionen koncentreras till de mest gynnade jordbruksregionerna, med förhöjda risker för miljön som konsekvens.

37.

I de viktigaste mjölkproducerande länderna i norra EU har kooperativen en dominerande – för att inte säga monopolliknande – ställning, och de har meddelat att de kommer att öka sin leverans på begäran av sina medlemmar.

38.

De avtalsvillkor som anges i mjölkpaketet, från vilka kooperativen är undantagna, gäller bara högst 40 % av den mjölk som produceras i hela EU, och marknaden som helhet förblir oförutsägbar.

39.

Producentorganisationerna är nödvändiga men producenterna har inte alltid en reell förhandlingsposition gentemot mejerierna om de enbart är hänvisade till vertikala branschorganisationer, som är en typ av sammanslagning där även mejerierna kan ingå. Och om det inte finns någon motkraft i form av producentorganisationer på grundval av produktionsområde som kan förhandla med flera mejerier får producenterna inte något inflytande i handelsförhandlingarna.

40.

Kommittén anser att verktygen i mjölkpaketet inte gör det möjligt att uppfylla målet att trygga producenternas inkomster och föreslår att man integrerar produktionskostnaden i förhandlingarna om det pris som producenterna säljer sin mjölk för med utgångspunkt i de landsspecifika eller regionspecifika uppgifterna från informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter, ISJR.

41.

Regionkommittén föreslår att man återinför en offentlig förvaltning av beredskapslagren, höjer interventionspriset och bibehåller exportbidrag i särskilda fall, i utbyte mot en mjölkproduktion som är bättre anpassad till en föränderlig intern efterfrågan och till marknader för kvalitetsprodukter utanför EU.

42.

Förvaltningen av tillgången på produkter med skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning är en positiv punkt i mjölkpaketet, men den berör relativt få länder och en mindre del av EU:s produktion. (Till och med i Frankrike berör skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar bara 10 % av landets totala mjölkproduktion, men 30 % av produktionen av bergsmjölk.)

43.

Regionkommittén ser positivt på de aktuella förslagen i Europaparlamentet som gäller frivillig begränsning av produktionen vid en eventuell kris och som skulle ge kommissionen rätt att bevilja ett stöd till de mjölkproducenter som frivilligt minskar sin mjölkproduktion med minst 5 % under minst 3 månader (förnybart) och införa en avgift för de producenter som ökar sin produktion under samma period, men anser att de inte är tillräckliga för att hejda ett prisras vid en eventuell överskottsproduktion.

44.

Ett effektivt krisförvaltningssystem bör ha en god reaktivitet. För detta krävs att man centraliserar den nationella och europeiska informationen om leveranser per gård under flera år och definierar vad som räknas som en kris med hjälp av referenspriser och/eller marginaler, vilket kräver direkt förvaltning antingen av kommissionen eller av en europeisk tillsynsmyndighet.

45.

Regionkommittén anser att det är mycket brådskande att genomföra kompletterande studier för att bedöma vilken påverkan avskaffandet av kvoterna kommer att få på olika grupper av länder, regioner – i synnerhet de yttersta randområdena – och områden med olika pedologiska och klimatrelaterade förhållanden, såsom bergsområden, missgynnade områden, områden med blandjordbruk och djurhållning samt slättområden, så att man kan föregripa och om möjligt begränsa riskerna för omlokalisering och nedgång i flera regioner.

46.

Kommittén efterlyser en realistisk bedömning av prognoserna för produktion, intern konsumtion och export på medellång och lång sikt (2020–2030) per produkttyp där de allt mer instabila priserna på världsmarknaden tas med i beräkningen. Eftersom det inte finns någon styrning av tillgången eller någon offentlig förvaltning av lagren i EU och USA förstärks denna instabilitet, som är oförenlig med utvecklingen av en europeisk mjölksektor.

47.

Kommittén efterlyser även en jämförande studie av mjölkpolitiken i de stora mjölkproducerande länderna samt en utförlig utvärdering av erfarenheterna i Schweiz ur såväl ekonomisk som social och miljömässig synvinkel.

48.

Vi efterlyser vidare en konsekvensbedömning av de pågående bilaterala handelsförhandlingarna och påpekar att man särskilt måste beakta de mjölkproducerande områdena.

49.

I linje med sitt yttrande av den 4 maj 2012 om ”Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingen efter 2013” anser kommittén att det är nödvändigt med en omfördelning av stödet och menar att kommissionens förslag inte räcker för att skapa större konkurrenskraft i små och medelstora jordbruksföretag där man tillvaratar lokala fodergrödor, inom områden med naturliga begränsningar, i de yttersta randområdena, på öar och i vissa utsatta sektorer.

50.

Regionkommittén anser att man måste undersöka möjligheterna att i EU anpassa vissa åtgärder som andra stater vidtar för att hantera potentiella kriser på mjölkmarknaden, särskilt åtgärderna i nästa Farm Bill 2013–2017, där det för de deltagande producenterna bl.a. föreskrivs en garanterad marginal i förhållande till foderkostnaden tillsammans med en minskning av leveranserna. Sådana krishanteringsåtgärder som andra stater vidtar måste undersökas i syfte att utvärdera deras konsekvenser för världsmarknaden för mjölk.

51.

Kommittén föreslår att man utökar den möjlighet att kontrollera produktvolymerna som anges i mjölkpaketet, och som för närvarande bara gäller ost med skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning, till att även gälla bergsmjölk inom ramen för det nya frivilliga kvalitetsbegreppet för bergsprodukter.

52.

Begreppet ”bergsprodukt” skulle mycket väl kunna vara ett intressant verktyg för mjölksektorn att stärka den territoriella dimensionen, under förutsättning att det införs lämpliga genomförandemetoder.

53.

Kommittén föreslår att man innan man inför eventuella åtgärder som ersättning för mjölkkvotssystemet undersöker möjligheten att införa ett moratorium för avveckling av kvoterna, så att kvotsystemet eventuellt förlängs till slutet av produktionsåret 2019/2020, för att ge möjlighet att inhämta mer detaljerade uppgifter om konsekvenserna av att de upphör. Samtidigt uppmanas kommissionen att anpassa säkerhetsnätet för mjölkmarknaden, att regelbundet övervaka världsmarknaden och att utvärdera den offentliga politiken i de stora mjölkproducerande länderna.

54.

Regionkommittén ber kommissionen att utarbeta ett nytt, konsekvent projekt för utveckling av landsbygden och mjölksektorn för bergsområden, missgynnade mjölkproducerande områden, de yttersta randområdena och medlemsstater vars mjölkproduktion sker i mycket små jordbruksföretag.

55.

Prioritet bör ges till att se till att försörjningen på EU:s inre marknad tryggas och bevaras, särskilt genom distribution av mjölk till skolor och äldreboenden, genom livsmedelshjälp samt genom en omarbetning och förenkling av åtgärder för stöd och främjande av mjölkprodukter.

56.

I fråga om en exportstrategi föreslår kommittén att man i större utsträckning ska stödja innovation i sektorn för mejeriprodukter med högt mervärde för att bidra till utvecklingen av ett utbud som är bättre anpassat till t.ex. de nya konsumenterna i Maghreb, Mellanöstern och Asien, samt att denna strategi ska stödjas med lämpliga åtgärder.

57.

Kommittén föreslår att man ingår solida partnerskap med de länder i södra Medelhavet och i Mellanöstern som inte har tillräckliga markområden eller vattenresurser för att producera mjölk till ett rimligt pris och som utgör en lättillgängligare mjölkmarknad än Asien.