19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/1

1.

rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (1), där man fastställde målet att minska andelen personer med svaga grundläggande färdigheter (läs- och skrivkunnighet, matematik och naturvetenskap) till 15 % senast 2020,

2.

rådets resolution av den 20 december 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande (2), som syftar till att förbättra vuxnas läs- och skrivkunnighet och räknefärdighet och att bredda utbildningsmöjligheterna för lågkvalificerade européer,

1.

läs- och skrivkunnighet är en central kompetens i livet, som ger den enskilde medborgaren möjlighet att utveckla förmåga till eftertanke, muntlig framställning, kritiskt tänkande och empati, vilket främjar personlig utveckling, självförtroende, en känsla av identitet och full delaktighet i en digital och kunskapsbaserad ekonomi och ett digitalt och kunskapsbaserat samhälle,

2.

låga nivåer läs- och skrivkunnighetsnivåer hämmar den ekonomiska tillväxten och minskar dess hållbarhet; den ekonomiska vinsten för medlemsstaterna av att uppnå EU-målet att minska de låga läskunnighetsresultaten för 15-åringar till under 15 % kan bli avsevärd,

3.

läs- och skrivkunnighetsnivåerna står stilla i de flesta europeiska länder och inte mindre än 1,1 miljoner 15-åringar (dvs. en av fem) ligger på en otillräcklig läs- och skrivkunnighetsnivå (6),

4.

läs- och skrivkunnighet är inkörsporten till allt fortsatt lärande; att angripa de låga läs- och skrivkunnighetsnivåerna är ett effektivt sätt att bekämpa de underliggande orsakerna till avbruten skolgång, arbetslöshet och begränsat deltagande i livslångt lärande för lågutbildade,

5.

ökad digitalisering kräver allt högre läs- och skrivkunnighetsstandarder, inklusive förmågan att kritiskt bedöma texter, att hantera flera olika typer av texter, att tolka bilder samt att jämföra och integrera olika typer av information; dessutom har de sociala medierna ökat vikten av och synligheten när det gäller skrivkunnighet,

6.

det i samtliga europeiska länder finns en stor klyfta i studieresultat mellan socioekonomiskt gynnade och missgynnade elever; i många EU-länder ligger eleverna i den lägsta kvartilen för social status mer än två eller till och med tre år efter elever från den högsta kvartilen, medan missgynnade elever i några länder tenderar att betraktas som funktionellt icke läs- och skrivkunniga vid 15 års ålder,

7.

det finns en stor och växande klyfta mellan pojkars och flickors resultat vid mätningar av läskunnighet vid 15 års ålder, motsvarande cirka ett år mellan dem, varvid den underliggande orsaken är motivationsbetingad,

8.

det inom yrkesutbildning och praktisk utbildning i vissa fall saknas tillräckligt stöd för att förbättra de grundläggande färdigheterna och för att förstå vikten av läs- och skrivkunnighet i förhållande till yrkesfärdigheter,

1.

Läs- och skrivkunnighet är inte enbart en utbildningsfråga, utan också en personlig, ekonomisk, kulturell och social fråga. För att skapa ett brett deltagande måste därför en rad aktörer i samhället – inbegripet företag, medier, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter, tillhandahållare av icke formell utbildning, kulturinstitutioner samt socialtjänster, arbetsförmedlingar och hälso- och sjukvård på lokal nivå – medverka i initiativ för att förbättra läs- och skrivkunnigheten.

2.

Att skapa en läs- och skrivvänlig miljö för att främja läsande och förbättra läs- och skrivkunnigheten kräver ökad tillgång till olika former av läsmaterial i skolor, bibliotek och mediacentrum, men även på okonventionella platser och i hemmet, och kräver mer stöd till familjer från mycket tidig ålder. Föräldrar måste få större medvetenhet om denna fråga och om den viktiga roll som föräldrar kan spela för att förbättra barns läs- och skrivförmåga och stödja motivationen och engagemanget kring läsning, både i den tidiga barndomen och under barnets skoltid.

3.

Det brådskar med att öka effektiviteten i de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna och på EU-nivå för att förbättra läs- och skrivkunnigheten bland barn och vuxna, i synnerhet personer med socioekonomiskt missgynnad bakgrund. Det finns bevis på att program för läs- och skrivkunnighet som riktas till familjer är kostnadseffektiva och mycket ändamålsenliga.

4.

Deltagande i högkvalitativ utbildning och vård under tidig barndom, där kvalificerad personal tillhandahåller lekbaserad språkutveckling och stimulans, är av grundläggande betydelse för att minska de socioekonomiska klyftorna och ge små barn en solid grund att bygga på senare i livet.

5.

Personalen inom förskoleverksamheten och vård under tidig barndom samt grundskolelärarna bör ha nödvändig kompetens för att i ett tidigt skede upptäcka och åtgärda språk- och inlärningssvårigheter.

6.

Grundskollärarnas pedagogiska kompetens i läs- och skrivundervisning, t.ex. i pedagogisk användning av IKT, behöver om lämpligt förbättras. Dessutom kommer stöd till lärare på högstadiet och gymnasiet att undervisa i läs- och skrivkunnighet inom alla ämnen och i förekommande fall främjande av tillgång till expertrådgivning för alla lärare att bidra till att befästa och nå ytterligare framsteg.

7.

Den nya teknikens effekter på läs- och skrivkunnigheten har ännu inte utnyttjats fullt ut av utbildningssystemen. En översyn av läromedel och lärometoder mot bakgrund av ökad digitalisering samt stöd till lärarna vid användning av ny pedagogik kan förstärka motivationen hos eleverna.

8.

Bedömning av språkkunskaperna samt läs- och skrivkunnigheten i bosättningslandets språk hos nyanlända barn och vuxna som invandrat bör främjas, tillsammans med ett mer individualiserat stöd till sådana grupper. Stöd i ursprungsspråket skulle också kunna ges, när detta bedöms vara lämpligt och resurserna tillåter det.

9.

En mer sammanhållen läroplan för läs- och skrivkunnighet, inklusive integrering av läs- och skrivkunskaper i hela läroplanen för skolan och utarbetande av en läroplan för läs- och skrivkunnighet för vuxna, bör stödjas av tydliga åldersrelaterade standarder och bedömningsredskap, tillsammans med effektiva kvalitetsgarantier.

10.

Kontroll av färdighetsnivåerna hos den vuxna befolkningen och ett aktivt engagemang från företag, medier, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och kulturinstitutioner samt socialtjänster, arbetsförmedlingar och hälsovårdstjänster på lokal nivå bör utgöra grunden för strategier avsedda att öka medvetenheten om läs- och skrivkunnighetsproblem i samhället i stort.

11.

Diversifiering och bättre kvalitet i läs- och skrivundervisningen för vuxna kräver skräddarsydd pedagogisk utbildning för lärare i läs- och skrivkunnighet för vuxna, en läroplan som är nära kopplad till yrkesrelaterade färdigheter och stöds av lämpliga läromedel, kurser av adekvat längd och intensitet, IKT-stöd samt bedömningsmetoder.

1.

garantera ett ändamålsenligt faktaunderlag genom övervakning och insamling av uppgifter, med maximalt utnyttjande av befintliga resurser, såsom PISA- och PIAAC-undersökningarna,

2.

utveckla strategier för att förbättra läs- och skrivkunnigheten, vilka kombinerar specifika bidrag från alla berörda aktörer och organisationer och myndigheter, både inom och utanför utbildningsväsendet, som en del av en strategi för breddade färdigheter, och i relevanta fall förstärka samordningen av initiativ för läs- och skrivkunnighet mellan lokala, regionala och nationella myndigheter, arbetsmarknadens parter och företrädare för lärare, föräldrar och vuxenstuderande,

3.

främja införande av brett baserade medvetandehöjande åtgärder för att läs- och skrivkunnighetsfrågan ska fortsätta att uppmärksammas av allmänheten och för att bryta det tabu som svag läs- och skrivförmåga utgör i alla åldersgrupper; i synnerhet skulle man kunna öka medvetenheten bland arbetsgivarna om motivationsvinsterna och de ekonomiska vinsterna med att förbättra de anställdas läs- och skrivförmåga och uppmuntra dem att vidta lämpliga åtgärder,

4.

främja utarbetande och genomförande av program för läs- och skrivkunnighet riktade till familjer, särskilt socioekonomiskt missgynnade familjer, i syfte att stödja föräldrar och andra familjemedlemmar i strävan att förbättra både sin egen och barnens läs- och skrivförmåga,

5.

främja allmän och rättvis tillgång till högkvalitativ utbildning och vård under tidig barndom som ett avgörande bidrag till en minskning av de socioekonomiska klyftorna,

6.

kontinuerligt se över läromedel och metoder för inlärning mot bakgrund av den allt starkare digitaliseringen för att stödja motivationen hos eleverna och i större utsträckning utnyttja icke-formella utbildningsresurser, främja utvecklingen av mjukvara för skolor i syfte att hjälpa lärarna att ta fram nya strategier för att höja läs- och skrivkunnigheten,

7.

uppmuntra till utarbetande av tydliga riktlinjer för den kompetens lärare behöver för att undervisa i läsning och skrivning, både i skolor och när det gäller vuxenstuderande, och främja individualiserade undervisningsstrategier som svar på särskilda behov,

8.

öka medvetenheten och kunskaperna bland lärare om de teoretiska grunderna för läs- och skrivinlärning och läs- och skrivundervisning, så att de kan upptäcka och hantera sina elevers läs- och skrivsvårigheter, och främja tillgången till expertrådgivning och om lämpligt stöd från specialutbildade lärare,

1.

rapportera om sina åtgärder för att höja läs- och skrivkunnighetsnivån för alla åldrar och om möjligt om effekterna av dessa åtgärder i nästa gemensamma rapport till rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) under 2015,

2.

använda alla relevanta åtgärder inom ramen för det nuvarande programmet för livslångt lärande och det framtida EU-programmet för utbildning samt Europeiska socialfondens resurser, för att stödja och sprida innovativa strategier för att förbättra läs- och skrivkunnigheten i hela EU och för att stärka faktaunderlaget för framtida beslutsfattande, samt att, utan att föregripa resultatet av förhandlingarna om nästa fleråriga budgetplan, stödja mer strategiska och sektorsövergripande åtgärder för läs- och skrivkunnighet inom ramen för det framtida EU-programmet för utbildning, i syfte att främja innovation och öka de politiska åtgärdernas effektivitet,

3.

se till att läs- och skrivkunnighetsfrågor om lämpligt på ett adekvat sätt omfattas av Europa 2020-processen,

1.

stödja europeiskt samarbete i läs- och skrivkunnighetsfrågor, särskilt genom inrättande av ett europeiskt nätverk för organisationer som arbetar på detta område i medlemsstaterna, i syfte att främja transnationellt samarbete och framtagande av en politik för läs- och skrivkunnighet på nationell nivå, och tillsammans med intresserade medlemsstater organisera en vecka med temat Europa älskar att läsa i syfte att öka medvetenheten om läs- och skrivkunnighetsfrågor i hela EU,

2.

under 2013 lägga fram en rapport om policysamarbete om grundläggande färdigheter, med en beskrivning av en effektiv politik för att minska andelen personer med svaga färdigheter i läs- och skrivkunnighet, matematik och naturvetenskap genom alla former av livslångt lärande, där både läs- och skrivfärdigheter och -förmåga betonas,

3.

se till att kommissionens IKT-initiativ inom utbildning och på ungdomsområdet fullt ut behandlar digitaliseringens och den nya teknikens utmaningar och möjligheter i förhållande till läs- och skrivkunnighet,

4.

underlätta identifiering, analys och utbyte av god praxis beträffande policyinitiativ för att förbättra läs- och skrivkunnighetsresultaten med alla lämpliga medel, inbegripet de instrument som finns tillgängliga inom ramen för den öppna samordningsmetoden och den nya webbsidan om läs- och skrivkunnighet på Europa-webbplatsen,

5.

använda den periodiska utbildningsövervakaren (Education Monitor) för att tillhandahålla jämförbara uppgifter om och analys av framsteg mot ”Utbildning 2020”-riktmärket för grundläggande färdigheter och för att stärka faktaunderlaget för beslutsfattande om läs- och skrivkunnighet,

6.

använda den nya ramen för samarbete med OECD (7) på utbildningsområdet för att öka tillgängligheten hos nationell övervakning och insamling av data.