2.10.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 296/85

—

med beaktande av att FN 1971 konstaterade att de minst utvecklade länderna utgör den fattigaste och svagaste delen av det internationella samfundet,

—

med beaktande av de kriterier som etablerats av FN:s kommitté för utvecklingspolitik för att fastställa vilka länder som är minst utvecklade länder,

—

med beaktande av Parisförklaringen för de minst utvecklade länderna som antogs i september 1990,

—

med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare om genomförandet av åtgärdsprogrammet för de minst utvecklade länderna för årtiondet 2001–2010 (A/65/80),

—

med beaktande av resultaten från FN:s högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen som hölls i september 2010,

—

med beaktande av åtgärdsprogrammet från Bryssel för de minst utvecklade länderna, vilket antogs vid FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna (MUL-III) som hölls i Bryssel i maj 2001,

—

med beaktande av det beslut som FN:s generalförsamling fattade 2008 om att kalla till en fjärde FN-konferens om de minst utvecklade länderna (MUL-IV),

—

med beaktande av att MUL-IV kommer att utvärdera resultaten av åtgärdsprogrammet från Bryssel eftersom det löper ut, och föreslå nya åtgärder för 2011–2020 för att uppmuntra utbyte av bästa praxis och erfarenheter och kartlägga vilka politiska beslut och utmaningar som de minst utvecklade länderna kommer att ställas inför under det kommande årtiondet, liksom vilka åtgärder som krävs.

—

med beaktande av FN:s förklaring från 1986 om rätt till utveckling,

—

med beaktande av millennieutvecklingsmålet om att halvera fattigdomen senast 2015,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

För närvarande räknas 48 länder som minst utvecklade länder, varav 33 i Afrika, 14 i Asien och 1 i Latinamerika. 16 av länderna saknar kust och 12 är små öar.

B.

75 procent av de 800 miljoner invånare som bor i de minst utvecklade länderna lever på mindre än 2 dollar om dagen och antalet minst utvecklade länder har, sedan denna kategori inrättades av FN 1971, stigit från 25 till 48 (2011) och endast Botswana (1994), Kap Verde (2007) och Maldiverna (januari 2011) har lyckats lämna kategorin minst utvecklade länder.

C.

Mellan 2000 och 2010 steg det genomsnittliga indexvärdet för mänsklig utveckling i de minst utvecklade länderna endast från 0,34 till 0,39 och i genomsnitt är dessa länder på väg att uppnå endast två av de sju millennieutvecklingsmålen.

D.

Sedan MUL-III hölls och åtgärdsprogrammet från Bryssel antogs har vissa framsteg gjorts, till exempel i form av initiativet Allt utom vapen, en ökning av det offentliga utvecklingsbiståndet som fördubblades mellan 2000 och 2008 och en ökning av de direkta utlandsinvesteringarna från 6 till 33 miljarder USD, vilket möjliggjort en tillväxttakt på 3 procent i 19 länder.

E.

Rekommendationerna från MUL-IV kan bara förverkligas om frågor som grundläggande påverkar de minst utvecklade länderna, t.ex. politisk samordning av handel och utveckling, jordbruk, fiske, investeringar och klimatförändringen, behandlas på ett riktigt sätt samt om viktiga områden såsom styrelseformer och kampen mot korruption, särskilt idén om ett avtal om styrelseformer (som särskilt innehåller sociala tröskelvärden) mellan partner- och givarländer, och mänskliga resurser förs upp på agendan.

F.

MUL-IV kommer att bekräfta det globala engagemanget för partnerskapet för att tackla de minst utvecklade ländernas behov. De pågående förberedelserna inför MUL-IV inbegriper nationella samråd, men regionala möten och konferenser har också ägt rum vilka engagerat ett brett spektrum av intressenter, såsom parlamentsledamöter, civilsamhället och den privata sektorn.

G.

Stöd för hållbar utveckling omfattar stöd för hälsa och utbildning, främjande av demokrati och rättsstatsprincipen samt respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Allt detta är grundläggande inslag i EU:s utvecklingspolitik.

H.

Utöver de strukturella problem som redan råder har situationen i de minst utvecklade länderna förvärrats ytterligare på grund av de nyligen inträffade globala finans-, livsmedels-, klimatförändrings- och energikriserna.

I.

Trots att jordbruket är grunden för många MUL-ekonomier och sysselsätter upp till 90 procent av arbetskraften är livsmedelsförsörjningen hotad.

J.

Ingen påtaglig utveckling kan äga rum utan att staterna får en viktig roll genom förbättrad kapacitet att engagera sig i den ekonomiska utvecklingen, välståndsskapandet och den rättvisa omfördelningen av välståndet, offentlig-privata partnerskap och ordentligt planerade utländska investeringar, med full respekt för ILO:s grundläggande arbetsmiljöstandarder och miljöskyddsprinciperna. Staterna måste ta sitt ansvar för att tillhandahålla stabilitet och rättsliga ramar.

K.

Varje MUL måste fastställa de prioriteringar och finna de lösningar som lämpar sig bäst för det egna landet, baserat på befolkningens demokratiska deltagande i beslutsfattandet.

L.

För att Istanbulkonferensen ska bli en framgång måste konkreta resultat uppnås (t.ex. avtal om styrelseformer, sociala tröskelvärden, skuldlättnader, utvecklingsbistånd, innovativ finansiering) och deltagarna bidra på ett positivt sätt.

1.

Europaparlamentet anser att MUL-IV bör vara resultatorienterad, grundat på tydliga indikatorer och målet att antalet MUL bör ha reducerats till hälften senast år 2020, i kombination med effektiva och transparenta övervaknings- och uppföljningsmekanismer.

2.

Europaparlamentet betonar att EU:s bistånd till de minst utvecklade länderna i huvudsak bör inrikta sig på förmögenhetsbildning och utveckling av en marknadsekonomi, eftersom detta är grundläggande förutsättningar för att fattigdomen ska kunna utrotas.

3.

Europaparlamentet kräver att den ekonomiska tillväxten prioriteras, på grund av dess centrala betydelse för att de minst utvecklade länderna ska kunna utvecklas och för att fattigdomen där överlag ska kunna minskas.

4.

Europaparlamentet menar att MUL-IV bör fokusera på en konsekvent utvecklingspolitik vilket är en viktig faktor för en politisk förändring på såväl nationell som internationell nivå. Därför bör all politik – exempelvis rörande handel, fiske, miljö, jordbruk, klimatförändringar, energi, investeringar och ekonomi – stödja de minst utvecklade ländernas behov av utveckling, för att på så sätt bekämpa fattigdom och garantera en anständig inkomst och försörjning.

5.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU att fullgöra sina åtaganden i fråga om marknadstillträde och skuldlättnader, och bekräftar hur viktigt det är att nå målet om offentligt utvecklingsbistånd på 0,15–0,20 procent av BNI till de minst utvecklade länderna och att inhemska resurser avsätts för detta ändamål. Som en kompletterande åtgärd bör också innovativa finansieringsmekanismer införas.

6.

Europaparlamentet påminner om målet att länderna ska kunna arbeta sig upp från MUL-kategorin, och framhåller den ram som fastställdes vid toppmötet om millennieutvecklingsmålen i september 2010 för att påskynda utrotningen av fattigdom, skapa hållbar ekonomisk utveckling som syftar till att förbättra levnadsstandarden för befolkningarna i de minst utvecklade länderna, etablera god samhällsstyrning och främja kapacitetsuppbyggnad.

7.

Europaparlamentet betonar att det behövs nya åtgärder för att integrera de minst utvecklade länderna i världsekonomin och förbättra deras tillträde till EU:s marknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt handelsrelaterade bistånd för att hjälpa de fattigaste länderna att hantera den konkurrens som uppstår när marknaden liberaliseras.

8.

Europaparlamentet påminner om att fred och säkerhet är en förutsättning för utvecklingspolitiken. EU bör samordna sina åtgärder bättre för att komma till rätta med stabilitetsfrågorna i de minst utvecklade länderna och stödja deras arbete med att tillägna sig den kapacitet som behövs för att bygga upp fredliga, demokratiska och inkluderande stater.

9.

Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att prioritera en tryggad livsmedelsförsörjning, jordbruk, infrastruktur, kapacitetsuppbyggnad inklusive ekonomisk tillväxt, tillgång till teknik samt mänsklig och social utveckling i de minst utvecklade länderna.

10.

Europaparlamentet efterlyser rättvisa och skäliga handelsregler och en integrerad politik som omfattar en rad olika ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor för att främja hållbar utveckling.

11.

Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att vidta verkningsfulla åtgärder när det gäller prisvolatilitet och pristransparens och bättre reglerade finansmarknader för att skydda de minst utvecklade länderna och minska deras sårbarhet.

12.

Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att bidra till utvecklingen av nationella skattesystem och en sund skatteförvaltning, och uppmanar FN att etablera lämpliga mekanismer för detta syfte.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vid MUL-IV diskutera genomförandet av innovativa mekanismer för utvecklingsfinansiering, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner. Parlamentet betonar att ODA-åtaganden och innovativa mekanismer för utvecklingsfinansiering måste betraktas som grundläggande och som komplement i kampen mot fattigdomen.

14.

Europaparlamentet uppmanar FN och EU att vid MUL-IV verkligen ägna sig åt de negativa effekterna av jordbruksmarksförvärv, såsom expropriering av småskaliga jordbruk och ohållbar användning av mark och vatten.

15.

Europaparlamentet påminner om att det långsiktiga målet för utvecklingssamarbetet måste vara att skapa förutsättningar för hållbar ekonomiskt utveckling och rättvis omfördelning av välståndet. Det är därför viktigt att urskilja de minst utvecklade ländernas behov och strategier samt diversifiera handeln genom att erbjuda rimligare priser för MUL-produktionen och att ta itu med begränsningar på utbudssidan för att förbättra de minst utvecklade ländernas handelskapacitet och förmåga att dra till sig investeringar, med beaktande av ILO:s grundläggande arbetsmiljöstandarder och skyddet för miljön.

16.

Europaparlamentet är medvetet om att man inte helt och hållet har uppnått alla de ursprungliga målen med initiativet Allt utom vapen, och att kvaliteten på och omfattningen av handeln från de minst utvecklade länderna till EU:s marknad därför har varit lägre än förväntningarna, framför allt på grund av bristen på lämplig handelsrelaterad infrastruktur och hamninfrastruktur. Parlamentet anser att sådan infrastruktur bör utvecklas eftersom det är avgörande för att man ska kunna öka handelskapaciteten.

17.

Europaparlamentet understryker att utvecklingsbiståndet måste effektiviseras, i överensstämmelse med Parisdeklarationen och handlingsprogrammet från Accra.

18.

Europaparlamentet betonar den roll som parlamentet spelar samt sin nyckelroll vid antagandet av EU:s utvecklingsbudget. Därför behöver parlamentet bli mer involverat i utarbetandet av EU:s utvecklingsstrategi. Dessutom är det nödvändigt att inrätta en mekanism för tillbakarapportering.

19.

Europaparlamentet anser att Förenta staternas nya lag om så kallade konfliktmineraler är ett stort steg framåt i kampen mot olaglig brytning av och handel med mineraler i Afrika, vilket är en hantering som underblåser inbördeskrig och konflikter. FN bör lägga fram ett liknande förslag så att importerade mineraler på världsmarknaden går att spåra.

20.

Europaparlamentet efterlyser en riskbedömning av klimatförändringen för de relevanta aspekterna av planering och beslutsfattande inom utvecklingspolitiken, inklusive handel, jordbruk och livsmedelstrygghet samt begär att resultaten av denna bedömning används för att utarbeta tydliga riktlinjer för en politik för utvecklingssamarbete.

21.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över den allt större risken för naturkatastrofer som orsakar omfattande migrationsströmmar och som gör det absolut nödvändigt med katastrofbistånd för att hjälpa denna nya kategori av hemlösa personer.

22.

Europaparlamentet framhåller vikten av regionalt samarbete och regional integration, och efterlyser stärkta regionala ramar som gör det möjligt för i första hand små länder att samla resurser, kunskaper och erfarenheter.

23.

Europaparlamentet betonar att bristen på framsteg vad gäller förvaltningen av de offentliga finanserna fortfarande hindrar de flesta av dessa länder från att få budgetstöd, som är en avgörande faktor för de enskilda ländernas kapacitetsuppbyggnad.

24.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är för de minst utvecklade länderna att det utvecklas ett trilateralt samarbete, i synnerhet med tillväxtländer, i riktning mot ett mångsidigt samarbete för gemensamma fördelar och gemensam utveckling.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och FN:s generalsekreterare.