Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015”

COM(2012) 6 final

2012/C 229/20

Föredragande: José María ESPUNY MOYANO

Den 19 januari 2012 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015”

COM(2012) 6 final.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 11 maj 2012.

Vid sin 481:a plenarsession den 23–24 maj 2012 (sammanträdet den 23 maj 2012) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 146 röster för, 3 röster emot och 9 nedlagda röster.

1.   Slutsatser

1.1   Kommittén är generellt sett positiv till kommissionens djurskyddsstrategi och stöder konsumenternas berättigade önskemål om livsmedelssäkerhet. Vi stöder dessutom en europeisk produktionsstrategi med inriktning på kvalitet.

1.2   EESK anser att det finns problem vid genomförandet av gällande bestämmelser, beroende på bristande stöd i samband med tillämpningen och på EU-produkternas försämrade konkurrenskraft.

1.2.1   Det saknas instrument som kan kompensera den försämrade konkurrenskraften inom EU:s animalieproduktion, eftersom de extra kostnader som EU:s djurskyddspolitik medför inte absorberas av marknaden. Det finns en risk för ytterligare förluster av marknadsandelar såväl på den inre marknaden som på exportmarknaderna. Ingen diskussion har förts om vare sig arbetsmarknaden eller arbetsvillkoren.

1.2.2   EESK framhåller ännu en gång att alla importerade produkter ska uppfylla samma produktionsnormer som EU-produkterna, och särskilt fokus bör sättas på att ömsesidighetsprincipen tillämpas i handelsavtalen.

1.3   Fortbildning om djurskydd för aktörer, anställda och myndigheter är en mycket viktig del av strategin. EESK framhåller vikten av att en del av medlen till samarbete avsätts till utbildning av myndigheter, företagare och anställda i tredjeländer i frågor som rör djurskydd i samband med animalieproduktion.

1.4   Införandet av EU-bestämmelser gör det nödvändigt att anpassa budgetmedlen, så att producenterna kan göra nödvändiga investeringar och kompenseras för merkostnaderna. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara ett nödvändigt komplement till denna strategi och ges den betydelse den förtjänar.

1.5   Det bör utarbetas en kommunikationsstrategi som fokuserar på samhällets problem och som tar hänsyn till vetenskapliga studier och framsteg på området samt till producenternas, arbetstagarnas och konsumenternas olika synpunkter. Kommunikationen kan inte enbart bygga på den obligatoriska märkningen. Det måste finnas enhetliga konsumentupplysningsprogram som hjälper konsumenterna att fatta så välgrundade beslut som möjligt. Fonderna för marknadsföring av livsmedelsprodukter spelar en central roll för att få produktionssektorerna att delta aktivt i detta arbete.

1.6   EESK anser att alla samhällsaktörer och konsumenter bör delta i det europeiska nätverket av referenscentrum, som spelar en avgörande roll för utvecklingen av djurskyddsstrategin genom att

1.7   Att stärka de svagaste länkarna i livsmedelskedjan kan bidra till en rättvisare fördelning av merkostnaderna till följd av tillämpningen av djurskyddsreglerna, och på så vis kan man upprätthålla produktionsapparaten och utvecklingen i landsbygdsområdena.

1.8   Kommissionens lovvärda förenklingsinsatser hänger dåligt samman med dess avsikt att utvidga tillämpningsområdet till fler arter och bygga ut de befintliga reglerna.

2.   Sammanfattning av meddelandet

2.1   Kommissionens meddelande syftar till att skissera riktlinjerna för vidareutvecklingen av EU:s djurskyddspolitik som en uppföljning av handlingsplanen 2006–2010.

2.2   I dokumentet bekräftas att EU har gjort stora insatser för att stödja djurens välbefinnande. Det konstateras att EU:s djurskyddspolitik inte tillämpas enhetligt i samtliga medlemsstater och att obligatoriska regler inte har införts inom utsatta tidsgränser. Man bör överväga om en metod med samma regler för alla kan ge bättre djurskydd i hela EU.

2.3   Vid utvärderingen av EU:s djurskyddspolitik konstaterades det att djurskyddskraven har medfört merkostnader för djuruppfödnings- och djurförsökssektorerna.

2.4   Vidare fastslås det att konsumenterna huvudsakligen fattar sina beslut på grundval av priset, och att djurens välbefinnande bara är en av de faktorer som avgör vilka produkter de väljer.

2.5   I dokumentet bekräftas att lagstiftningen måste förenklas, och det anges även att det är nödvändigt att ta upp frågor som kompetenskraven för dem som hanterar djur av vissa arter, produktionssystemens utformning och utbildningen av medlemsstaternas inspektörer och tekniker, och det konstateras att djurskyddet omfattar vissa arter men inte andra.

2.6   Mot denna bakgrund presenteras strategiska åtgärder med två inriktningar:

3.   Allmänna kommentarer

3.1   EESK välkomnar det strategiska dokument som kommissionen presenterar, liksom kommissionens avsikt att förbättra de aspekter som kan bidra till att uppfylla EU:s mål på detta område.

3.2   Kommittén stöder konsumenternas berättigade önskemål om livsmedelssäkerhet och stöder dessutom en europeisk produktionsstrategi med inriktning på kvalitet. EESK vill emellertid fästa kommissionens uppmärksamhet på att de ökade kostnader som djurskyddsstrategin innebär för producenterna sällan kompenseras av ökade försäljningspriser. Dessutom undergrävs den europeiska djuruppfödningen av bristen på ömsesidighet i handelsavtalen med tredjeländer.

3.3   EESK beklagar att kommissionen i sitt meddelande inte uttryckligen nämner arbetstagarnas arbetsvillkor, eftersom det i slutändan är de som hanterar djuren. Det är dessutom nödvändigt att insistera på behovet av vidareutbildning och ny kompetens, till följd av de ändringar som förslaget innebär.

3.4   EESK välkomnar strävan att förenkla EU-lagstiftningen på djurskyddsområdet och att förbättra konkurrenskraften för EU:s jordbruk. Strategin behandlar emellertid inte tillräckligt ingående vissa av de relevanta punkter som lyfts fram i rapporten om EU:s djurskyddspolitik och som bör prioriteras under perioden 2012–2015.

3.5   Kommissionen tillstår att det finns vissa brister med avseende på handlingsplanens resultat och EU:s djurskyddspolitik, och framhåller vad man betecknar som ”de viktigaste gemensamma faktorer som påverkar djurskyddet i EU”. Man gör emellertid ingen ingående analys och ger därför inte heller några passande lösningar på de problem som konstateras.

3.5.1   Kommittén konstaterar att medlemsstaterna inte tillämpar bestämmelserna fullt ut, trots övergångperioder på flera år och trots stöden. Det saknas emellertid en kritisk analys av de socioekonomiska och produktionsmässiga förhållandena i de olika medlemsländerna, och kommissionen nämner bara den ”kulturella synen på djurskydd” som orsak till skillnaderna mellan medlemsstaterna. Man underlåter att i texten nämna de många olika systemen för djuruppfödning, allmänhetens efterfrågan, de kommersiella fördelarna med att tillämpa miniminormerna för djurens välbefinnande och anpassningsåtgärderna, som varierar i EU:s olika områden.

3.5.2   Djurskyddspolitiken i EU måste bli mycket mer inriktad på såväl marknaden som konsumenternas säkerhet. Det är viktigt att producenterna kompenseras för sina extra produktionskostnader och att konsumenterna är medvetna om producenternas förbättringar och ansträngningar samt om det större mervärde som livsmedel producerade inom den europeiska modellen tillför, samtidigt som de kan räkna med en balans i livsmedelskedjan, vilket saknas i dag.

3.5.3   Den uttalade avsikten med kommissionens meddelande att förenkla djurskyddskraven strider mot att man samtidigt menar att det är nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet till fler arter och att göra de befintliga reglerna mer detaljerade. I strategin saknas rekommendationen i utvärderingsrapporten om EU:s djurskyddspolitik om att man ska undersöka andra sätt än lagstiftning för att komplettera gällande lagstiftning, till exempel avtal mellan parterna inom sektorn eller mellan leden i värdekedjan, de sociala aktörerna och konsumentorganisationer och förvaltningar som kan leda till de önskade resultaten utan att öka lagstiftningsbördan.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   EU:s budget för djurens välbefinnande (70 miljoner euro/år) står i klar kontrast till de investeringsbelopp som krävs för att genomföra den och i än högre grad till lagstiftningskostnaderna för djuruppfödningssektorn (2,8 miljarder euro enligt utvärderingen av EU:s djurskyddspolitik). Strategin innehåller inga förslag till konkreta och realistiska åtgärder som kan lösa problemen med de ökande kostnaderna och bristen på stöd för att genomföra den.

4.2   För att stärka producenternas konkurrenskraft bör man optimera synergieffekterna mellan EU:s djurskyddspolitik och den gemensamma jordbrukspolitiken. För den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör EU anta en balanserad ståndpunkt om djurens välbefinnande. Man måste garantera att djuruppfödare och andra aktörer kan beviljas stödinsatser med en tillräckligt stor budget för att genomföra EU:s djurskyddspolitik. Man måste ta hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna i form av merkostnader för producenterna, och ett tillräckligt inkomststöd måste tillhandahållas genom pris- och marknadspolitiken och/eller direktstöd.

4.3   EESK håller med om att det är nödvändigt att förenkla lagstiftningen. Om det görs på ett adekvat sätt kommer det att främja genomförandet av EU:s djurskyddspolitik. I samband med framtida åtgärder inom ramen för EU:s djurskyddspolitik är det därför nödvändigt att undersöka de föreslagna åtgärdernas effekt och den risk för förlust av produktionsstruktur som de enskilda åtgärderna kan medföra samt de nödvändiga kompensationerna om de skulle genomföras. Man måste också understryka det värde som konsumenternas hälsa och säkerhet har i EU.

4.4   Införandet av vetenskapliga indikatorer baserade på resultat och inte på produktionsfaktorer kommer att möjliggöra förenkling och flexibilitet för att förbättra djuruppfödarnas konkurrenskraft i EU, under förutsättning att man tar hänsyn till de sociala och ekonomiska konsekvenserna och att indikatorerna avspeglar den allmänna situationen inom uppfödningssektorn och inte enskilda fall. De bör utformas i samarbete med aktörerna och vara enkla, konkreta och lätta att använda, och de får inte medföra merkostnader för producenterna. De ska kunna användas på olika arter och produktionssystem samt vara enkla att tolka och reproducera (dvs. inte bygga på människors subjektiva uppfattning om djurs välbefinnande).

4.5   Arbetet i samband med projektet Welfare Quality är intressant som referens, men indikatorerna för djurens välbefinnande bör förbättras och förenklas för att kunna användas inom produktionssektorn. Tolkningen och användningen av kriterierna bör harmoniseras i medlemsstaterna för att garantera deras giltighet och användbarhet i alla situationer.

4.6   En utmaning för denna strategi är att förbättra samordning, spårbarhet, öppenhet och kommunikation på djurskyddsområdet i EU, med deltagande av förvaltningar, socioekonomiska aktörer och konsumenter, vilket skulle resultera i ökade kunskaper, tillförlitlig information och korrekt tillämpning av reglerna. Referenscentrumen kan och bör spela en avgörande roll i samband med detta mål. Deras verksamhet, utöver den som nämns i dokumentet (stöd till myndigheterna, utbildning och spridning), bör omfatta samordning, övervakning och informationsutbyte. De bör använda sig av befintliga strukturer för att inte ge upphov till merkostnader.

4.7   Referenscentrumen kan också ge råd och utvärdera den praktiska tillämpningen av reglerna för djurens välbefinnande. Den vetenskapliga forskningen bör stödja den tillämpade forskningen för att ta fram rekommendationer. Mot bakgrund av det arbete som redan utförts av expertpanelen inom GD Hälsa och konsumentskydd och av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet när det gäller djurhälsa och djurskydd bör detta nätverk samordna provning av ny teknik och bedöma effekterna av normerna för djurens välbefinnande. Sektorns aktörer bidrar i hög grad till den tillämpade forskningen. De bör spela en framträdande roll i samband med EU-finansierade lagstiftnings- och forskningsprioriteringar på djurskyddsområdet.

4.8   I utvärderingen av EU:s djurskyddspolitik rekommenderas att man för varje aspekt av denna politik ska utarbeta en åtagandeplan tillsammans med berörda parter och i samförstånd med relevanta grupper bedöma behovet av att utveckla nya former av engagemang på längre sikt. Behöriga myndigheter och berörda operatörer måste tillsammans upprätta färdplaner för att möjliggöra en gradvis tillämpning av bestämmelserna före den obligatoriska tidsgränsen och för att underlätta tidig samordning och även göra det lättare att finna en lösning på problemen. Detta bör också innefatta inspektions- och kontrollinsatser i efterhand samt utbildning och information för operatörer och ansvariga i medlemsstaterna när det gäller att införa normerna på ett ändamålsenligt sätt.

4.9   För att konkurrenskraften i EU:s produktion ska kunna förbättras, är det ytterst viktigt att understödja det internationella samarbetet. Därför bör man utforma konkreta åtgärder inom strategin för åren 2012–2015 i syfte att se till att djurens välbefinnande skrivs in i bilaterala handelsavtal som EU och WTO förhandlar fram. Samtidigt bör man också ta hänsyn till följande aspekter:

4.9.1   Utvärderingen visar att man bör inrätta stödmekanismer för de sektorer inom EU som är mest importkänsliga eller mest sårbara för förluster av marknadsandelar. Det gäller framför allt sektorn för ägg och äggprodukter. Strategin innehåller inga förslag till lösningar på problemet med förlorad konkurrenskraft i förhållande till import från tredjeländer som inte uppfyller samma produktionsnormer som inom EU.

4.9.2   EU bör avsätta en del av medlen i samarbetsfonderna till utbildning av myndigheter, företagare och anställda i tredjeländer i frågor som rör djurens välbefinnande i samband med animalieproduktion.

4.10   Man bör också utarbeta en kommunikationsstrategi som beaktar de punkter som har tagits upp i utvärderingen av EU:s djurskyddspolitik. Denna strategi ska omfatta en plan för seriös och objektiv utbildning, information och kommunikation som ska påbörjas redan i skolan, så att både dagens och morgondagens konsumenter blir medvetna om de stränga normer för djurens välbefinnande som EU:s djurskyddspolitik föreskriver. I det sammanhanget bör man börja med den befintliga lagstiftningen. Detta möjliggör medvetna inköpsval från konsumenternas sida som bygger på tillförlitlig information om djurens välbefinnande.

4.10.1   I dessa frågor är det mycket viktigt att samarbeta med rigorösa och erkända källor (t.ex. nätverket av referenscentrum), så att konsumenterna blir medvetna om och kan bedöma fördelarna med EU:s djurskyddspolitik och även kostnaderna för en produktion av europeisk modell.

4.10.2   Konsumentinformationen om djurens välbefinnande får inte inskränka sig till märkning eller produktreklam. Den bör utökas till att omfatta kampanjer från branschorganisationer och institutioner i syfte att informera om de ansträngningar som har gjorts och om effekten på produktionskostnaderna. De mekanismer och fonder som ska stödja livsmedelsprodukter på den inre marknaden är lämpliga instrument för att informera om EU:s djurskyddspolitik.

4.11   Utöver de åtgärder som nämns i kommissionens förslag bör man också överväga andra lika viktiga åtgärder som tas upp i utvärderingen av EU:s djurskyddspolitik: att säkerställa en tillräckligt ökad finansiering av EU:s djurskyddspolitik under nästa period i enlighet med de ökande behoven inom ramen för denna politik, samt att tillgodose de angelägna behov som identifieras i utvärderingen. Dessa inbegriper stöd till att införa och tillämpa den nya lagstiftningen i praktiken.

4.11.1   Politikens negativa effekter på djurens välbefinnande och konkurrenskraften är ett av de största hindren när det gäller att tillämpa bestämmelserna och att upprätthålla tillväxten och sysselsättningen i landsbygdsområdena, särskilt på grund av producenternas svårigheter att överföra de viktigaste produktionskostnaderna (och mervärdet) på efterföljande länkar i livsmedelskedjan. Frågan om hur man ska kunna komma till rätta med funktionsstörningarna i livsmedelskedjan tas inte upp i strategin – och inte heller bestämmelsernas negativa effekter på konkurrenskraften i andra distributionskanaler eller marknader än detaljhandeln (t.ex. restaurangbranschen, industrin och exporten).

4.11.2   När det gäller fonderna för landsbygdsutveckling kan följande nyckelfrågor nämnas:

4.11.3   Man bör också se till att djurskyddspolitiken är förenlig med miljöpolitiken, djurhälsopolitiken och hållbarhetspolitiken, inklusive konkurrenskraftsaspekter. Dessa politikområden bör vara nära sammanlänkade, utan att man för den skull glömmer bort fördelarna för konsumenter, arbetstagare och företagare. Dessa punkter bör ingå i dokumentet om strategin.

4.12   Mot bakgrund av den vilja att förenkla som präglar strategin för 2012–2015 och avsikten att utarbeta en lagstiftning som samlar de rättsliga grunderna för välbefinnande med avseende på olika djurarter och produktionssystem, är det för närvarande inte lämpligt att satsa på nya lagstiftningsalternativ. Man bör heller inte fördjupa sig i de befintliga bestämmelserna, så länge man inte bestämmer vilken väg man ska följa och huruvida vattenlevande djur eller andra arter ska omfattas.

4.13   När det gäller den känsliga frågan om rituell slakt vill kommittén ta tillfället i akt att upprepa sin ståndpunkt från ett tidigare yttrande (1), där vi framhöll att ett undantag för rituell slakt är oförenligt med det övergripande syftet, dvs. att förbättra djurskyddet vid slakt. Innovativ teknik, t.ex. utrustning för att säkerställa bedövningens verkan, gör det möjligt för dem som önskar genomföra en slakt med elektrisk bedövning i enlighet med reglerna för skäktning att exakt kontrollera vilken elchock djuret ges. Därigenom säkerställer man att djuret är ordentligt bedövat men fortfarande lever vid tidpunkten för slakten. Utrustningen registrerar samtliga genomförda bedövningar samt vilken spänning som använts och kan på så sätt verkligen bidra till djurskyddet. Införandet av ett märkningssystem där slaktmetoden anges torde dessutom främja användningen av sådana övervakningsmonitorer för att säkerställa bedövningens verkan. Det är viktigt att kommissionen aktivt stöder forskning om system med vars hjälp religiösa grupper kan övertygas om att använda bedövning.

(1)  EUT C 218, 11.09.2009., 65.