31.7.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 229/18

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”EESK:s utvärdering av uppföljningsrapporten för 2011 om EU:s strategi för hållbar utveckling” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 229/04

Föredragande: Stefano PALMIERI

Vid sin plenarsession den 25 oktober 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”EESK:s utvärdering av uppföljningsrapporten för 2011 om EU:s strategi för hållbar utveckling”.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 11 maj 2012.

Vid sin 481:a plenarsession den 23–24 maj 2012 (sammanträdet den 23 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 138 röster för, 9 röster emot och 12 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att Eurostats uppföljningsrapport (2011 monitoring report of the EU sustainable development strategy) är ett användbart och viktigt verktyg när det gäller följande:

—	Att få en överblick över de framsteg som hittills uppnåtts avseende målen i EU:s strategi för hållbar utveckling.

—	Att se över och förbättra målen, insatserna och åtgärderna i denna strategi och finslipa de befintliga metoder och verktyg som används för att mäta hållbar utveckling.

—	Att hantera de nya utmaningar som framför allt beror på den globala ekonomiska och finansiella krisens inverkan på strategin för hållbar utveckling.

1.2   EESK beklagar att kommissionen inte har utarbetat någon rapport om genomförandet av EU:s strategi för hållbar utveckling och uppmanar kommissionen och EU:s övriga institutioner att kommentera resultaten i Eurostats rapport, som är en integrerad del av denna strategi och ett grundläggande verktyg när det gäller att göra en politisk utvärdering av de åtgärder som hittills har vidtagits och fastställa riktlinjer för framtiden.

1.3   EESK anser att det krävs ett mer effektivt politiskt åtagande för att uppnå målen i strategin, till att börja med i själva arbetet med att korrekt bedöma tillståndet för den hållbara utvecklingen. Effektiviteten av de politiska åtgärder som vidtagits för att främja hållbarhet måste bedömas ur såväl vetenskaplig som politisk synvinkel.

1.4   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén upprepar därför att stimulansåtgärderna och utlåtandena när det gäller dessa frågor bör beaktas inom dess observationsgrupp för hållbar utveckling, för att ge det civila samhället en röst. För en effektiv övergång till en mer hållbar utvecklingsmodell krävs demokratiska processer som ökar allmänhetens kunskap om och delaktighet i beslutsprocesserna genom en utveckling av strukturerna för dialog mellan det civila samhället och de politiskt ansvariga.

1.5   EESK betonar vikten av att stärka förbindelserna mellan strategin för hållbar utveckling och andra viktiga politiska EU-initiativ. Eftersom hållbar utveckling är ett övergripande och omfattande begrepp måste det vara nära knutet till alla de andra politiska prioriteringarna (social jämlikhet, kampen mot fattigdom och arbetslöshet, social rättvisa, effektiv användning av resurser, skyddet av naturkapital, social sammanhållning och utvecklingssamarbete).

1.5.1   Det är särskilt viktigt att stärka förbindelserna mellan EU:s olika politiska initiativ i just detta skede. Den globala ekonomiska krisens allvarliga konsekvenser innebär att det är nödvändigt att dra en skiljelinje mellan den nuvarande globala konjunkturens effekter och utvecklingen av grundläggande, strukturerade och långsiktiga strategier för hållbar utveckling.

1.5.2   EESK anser i synnerhet att bättre samordning och integrering mellan EU:s strategi för hållbar utveckling och Europa 2020-strategin är nödvändig för att kunna se till att åtgärderna i den sistnämnda strategin verkligen inriktas på en mer hållbar utveckling. Genom att analysera och undersöka de nya indikatorerna blir det möjligt att bedöma effektiviteten i de åtgärder som vidtas för att främja hållbara konsumtions- och produktionsmodeller och stödja övervakningsprocessen i Europa 2020-strategin.

1.6   EESK anser att den sociala dimensionen av hållbar utveckling bör stärkas, främst med tanke på de följder som den ekonomiska krisen har haft på det sociala området – särskilt i form av ökad arbetslöshet, bristande jämlikhet och risken för social utestängning – som i högre grad drabbar de mest sårbara grupperna, som har en långsiktig negativ inverkan på människors levnadsvillkor och som leder till att man vidtar färre åtgärder för att skydda miljön.

1.7   EESK stöder helhjärtat främjandet av en ekonomisk utveckling som både garanterar ekonomisk tillväxt och motverkar negativa konsekvenser för miljön, och där de viktiga principerna om jämlikhet, samarbete och social rättvisa beaktas (som konceptet hållbar utveckling grundar sig på).

1.7.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder begreppet grön tillväxt och utvecklingen av en grön ekonomi som ska genomföras inom ramen för en långsiktig hållbar utveckling samtidigt som man minskar skillnaderna och ojämlikheterna vid övergången till en utvecklingsmodell med låga koldioxidutsläpp (1).

1.7.2   EESK välkomnar därför Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendationer om gröna arbetsplatser, vars syfte är att garantera arbetstagarna rimliga arbetsvillkor och arbetstillfällen av hög kvalitet under övergången till en grön ekonomi, så att den typ av sociala skillnader som har uppstått under andra övergångar undviks.

1.8   Vid övergången till hållbar utveckling är det av största vikt att ökade satsningar görs på forskning och innovation, framför allt på energiområdet, så att en utvecklingsmodell som i högre grad grundar sig på förnybara energikällor och är mindre beroende av fossila bränslen främjas. Satsningarna är även viktiga för att minska ekonomins energiintensitet och för de positiva externa effekter på tillväxten och sysselsättningen som kan skapas tack vare ökad sysselsättning och främjandet av en konkurrenskraftig ekonomi.

1.9   Utöver forskning och teknisk innovation av hög kvalitet har även utbildning en grundläggande roll, eftersom den gör det lättare för det civila samhället att övergå till en ny utvecklingsmodell genom att skapa lämpliga verktyg för att man ska kunna ta sig an de utmaningar som en ny utvecklingsmodell innebär. Utbildning är även ett medel för förändring.

1.10   Att utforma lämpliga metoder för att öka kunskaperna och främja utbildning i fråga om hållbar utveckling är därför ett mycket viktigt mål som måste vara förenligt med genomförandet av effektivare parametrar för att mäta framstegen mot ökad hållbarhet.

1.11   Man bör framför allt följa EESK:s förslag och stödja utarbetandet av nya indikatorer för att mäta ekonomiska framsteg som inte bygger på BNP (2) och i analyserna kombinera kvantitativa aspekter med kvalitativa aspekter. Man bör också vara öppen för en sammanställning av de sociala aktörernas uppfattning om och bedömning av hållbarhetsfrågor.

1.12   Det krävs en gemensam process för experter, politiska och sociala aktörer och det civila samhället för att skapa en ny politisk och social kultur och en utvecklingsmodell där de tre områdena ekonomi, samhälle och miljö förenas. Denna modell ska utgöra grunden för konceptet kvalitet och hållbarhet på det mänskliga planet.

2.   Inledning

2.1   I Eurostats aktuella uppföljningsrapport (2011 monitoring report of the EU sustainable development strategy) beskrivs EU:s strategi för hållbar utveckling för 2011, och det ges en detaljerad bild av läget i unionens medlemsstater under de två år som präglats av krisen. Rapporten gör det därmed möjligt att kritiskt granska såväl de stora förändringarna i våra samhällen som diskussionen om huruvida en övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp kan skapa förutsättningar för att komma ur konjunkturnedgången, främja ökad produktivitet och motverka den minskade sysselsättningen.

2.2   EESK fungerar som en bro mellan EU:s institutioner och det civila samhället och avser därför att bidra till den diskussion som ovannämnda rapport har gett upphov till genom att göra det möjligt för de institutioner som företräder EU-medborgarna att delta i bedömningen av relevanta frågor och projekt på vägen mot en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

2.3   Syftet med detta yttrande är också att bygga vidare på de yttranden som EESK tidigare har utarbetat inför FN:s konferens om hållbar utveckling (UN Conference on Sustainable Development – UNCSD) som äger rum i Rio de Janeiro (Rio + 20) i juni 2012.

2.3.1   Yttrandet är ett bidrag från det civila samhället till förhandlingarna på Rio + 20-toppmötet, i synnerhet när det gäller en av de två mest centrala utmaningarna för toppmötet: den institutionella ramen för hållbar utveckling.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Analysen av uppgifterna i rapporten för 2011 visar att den rådande globala konjunkturen har haft en större inverkan på vissa av de resultat som har uppnåtts när det gäller målen i EU:s strategi för hållbar utveckling än genomförandet av strukturerade och långsiktiga strategier för att uppnå en hållbar utveckling. Arbetet med att analysera och komma till rätta med skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller uppnåendet av dessa mål bör prioriteras.

3.1.1   Rapporten visar att följande framsteg har uppnåtts sedan år 2000:

—	Antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning har minskat (andelen arbetstagare som löper risk att drabbas av fattigdom har dock ökat).

—	Den förväntade livslängden har ökat och den allmänna folkhälsan har förbättrats (det finns emellertid fortfarande ojämlikheter när det gäller tillgången till hälso- och sjukvård).

—	Växthusgaserna har minskat och användningen av förnybara energikällor har ökat.

—	Förekomsten och mångfalden av vanliga fåglar har stabiliserats, vilket är ett bra mått på de naturliga systemens mångfald och balans.

3.1.2   Rapporten visar att utvecklingen har varit negativ när det gäller följande:

—	Efterfrågan på material har ökat, trots att utvecklingen när det gäller resursproduktiviteten har varit positiv.

—	Äldre arbetstagares förvärvsfrekvens har visserligen ökat, men målet för 2010 har ännu inte uppnåtts.

—	Fiskefångsterna överskrider gränserna för hållbart utnyttjande av fiskbestånden.

—	Man har endast lyckats uppnå en relativ frikoppling av ekonomisk tillväxt och energiförbrukning inom transport, och på området gods- och persontransporter har det inte skett någon övergång till transportsätt med mindre miljöpåverkan.

—	Målet att 0,56 % av bruttonationalinkomsten skulle avsättas för offentligt bistånd 2010 uppnåddes inte.

3.2   När det gäller krisens gynnsamma/ogynnsamma effekter på utvecklingen, som beskrivs i Eurostats rapport, kan det konstateras att minskningen av växthusgaser beror på att energianvändningen har blivit mer effektiv samtidigt som användningen av bränslen med låga koldioxidutsläpp har ökat, samt att krisens konjunkturdämpande effekter också har haft en betydelse.

3.2.1   Energi, som är en förutsättning för all ekonomisk verksamhet, förefaller vara den variabel som är närmast knuten till den ekonomiska tillväxten, vilket framgår av att nedgången i BNP har lett till en minskad energiförbrukning. Det är därför nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöbelastning genom att i sin tur bryta sambandet mellan skapandet av välfärd och energiförbrukning.

3.3   Eurostats rapport visar slutligen att Europeiska unionen har gjort betydande framsteg på vägen mot en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Trots detta är EU:s ekonomi fortfarande energi- och koldioxidintensiv, och man bör därför intensifiera arbetet med att genomföra genomgripande strukturella ändringar för att oberoende av den rådande globala konjunkturen uppnå en långsiktig övergång.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   I analysen av de indikatorer som används för att mäta den socioekonomiska utvecklingen mellan 2000 och 2011 blir den globala ekonomiska krisens effekter särskilt tydliga. Detta märks i synnerhet när det gäller BNP, investeringar och arbetsproduktiviteten.

4.1.1   Utvecklingen har varit negativ när det gäller arbetslöshet och sysselsättning, och siffrorna i fråga om ungdomsarbetslöshet är särskilt oroväckande. Det finns emellertid positiva tecken, t.ex. hushållens sparande som har ökat till följd av krisen, ökade satsningar på forskning och utveckling och en förbättring av energiintensiteten, där det har skett en absolut frikoppling.

4.1.2   På området socioekonomisk utveckling mäts framstegen när det gäller att skapa ett samhälle som bygger på en innovativ och miljöeffektiv ekonomi och som erbjuder en hög levnadsstandard. Den ekonomiska krisen har haft en negativ inverkan på uppnåendet av dessa mål. Utvecklingen av en grönare ekonomi kan emellertid få en stark hävstångseffekt när det gäller att komma till rätta med konjunkturnedgången och bidra till en återhämtning i fråga om produktivitet och sysselsättning.

4.2   Analysen av de framsteg som har uppnåtts i fråga om modellerna för hållbar produktion och konsumtion ger motstridiga uppgifter. Trots att EU har blivit mer effektivt när det gäller användningen av resurser har efterfrågan på material fortsatt att öka. På energiområdet ökar elförbrukningen samtidigt som den slutliga energiförbrukningen har minskat. Produktionen av farligt avfall har ökat samtidigt som mängden icke-mineralavfall har minskat och återvinningen har ökat. Dessutom har antalet bilar fortsatt att öka medan utsläppen av föroreningar har minskat, vilket till stor del beror på att det har skett en nedgång inom transportsektorn och på att antalet motorer med högre prestanda har ökat.

4.2.1   Den motsägelsefulla bild som indikatorerna ger visar att det trots de framsteg som har uppnåtts krävs ytterligare åtgärder för att lyckas bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och användning av resurser och respektera ekosystemens kapacitet. Dessutom är det mycket viktigt att betrakta konsumtion och produktion som två faktorer som är beroende av varandra, och att främja ett livscykelperspektiv när det gäller produkter. Det vore därför lämpligt att investera mer i åtgärder för att öka medvetenheten och gynna produktions- och konsumtionsmodeller som är mer ansvarsfulla ur miljösynpunkt.

4.3   De indikatorer som rör den sociala integrationen visar att trenden till stor del har varit positiv genom att risken att drabbas av fattigdom och social utestängning har minskat. Samtidigt har risken att drabbas av fattigdom för personer i åldrarna 25–49 ökat, och det har även skett en mindre ökning av ungdomsarbetslösheten för personer i åldrarna 18–24. Minskningar har emellertid skett när det gäller följande: fattigdom, inkomstskillnader, långtidsarbetslöshet och lönegapet mellan könen.

4.3.1   Utvecklingen har varit negativ på följande områden: Andelen fattiga arbetstagare har ökat, och målet när det gäller deltagandet i livslångt lärande för 2010 har inte uppnåtts. Dessutom måste andelen unga som lämnar skolan i förtid kraftigt minskas.

4.3.2   Även om den bild som ges i Eurostats rapport är relativt positiv måste resultaten förbättras när det gäller unga som lämnar skolan i förtid och det livslånga lärandet. Risken att drabbas av fattigdom drabbar i hög grad lågutbildade personer. Undervisning och utbildning har en avgörande roll när det gäller att främja sysselsättningsmöjligheter som är kopplade till utvecklingen av en grön ekonomi. Denna ekonomi innebär att det krävs ny miljöeffektiv teknik och omskolning för att anpassa arbetstagarnas kunskaper till de tekniska innovationerna. Utbildning är därför grundläggande både när det gäller att främja ungas integration på arbetsmarknaden och tillgodose behoven hos de befintliga arbetstagarna. Dessutom innebär de förändringar som pågår att det uppstår nya krav som måste uppfyllas.

4.4   Analysen av de demografiska förändringarna visar att det har skett stora förbättringar när det gäller äldre arbetstagares förvärvsfrekvens, den förväntade livslängden över 65 år och minskningen av risken att drabbas av fattigdom för personer över 65 år.

4.4.1   Parallellt med dessa förbättringar har dock välfärdsutgifter och statsskulder ökat i kvantitativ och kvalitativ bemärkelse. De demografiska förändringarna, framför allt de allt lägre födelsetalen och den ökade förväntade livslängden samt den obalans mellan generationer som detta ger upphov till, innebär att det krävs åtgärder för att skapa ett inkluderande samhälle där de offentliga utgifterna ligger på hållbara nivåer och där välfärdsutgifterna anpassas till olika behov. Det förefaller som om behoven i fråga om pensioner, hälsa och långtidsvård kommer att öka.

4.5   Analysen av folkhälsan tyder på att det har skett förbättringar, vilket har lett till ökad livslängd och förbättrad hälsa. Den förväntade livslängden ökar, antalet dödsfall på grund av kroniska sjukdomar minskar, liksom antalet självmord. Dessutom har framställningen av giftiga kemiska ämnen, antalet allvarliga arbetsplatsolyckor och exponeringen för buller minskat. Trots dessa positiva resultat råder det fortfarande stora skillnader när det gäller olika samhällsgruppers tillgång till vård.

4.5.1   Begreppet folkhälsa omfattar olika sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter av utvecklingen (hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, finansiering av medicinsk behandling, exponering för föroreningar osv.), och utgör en av de viktigaste utmaningarna i EU:s strategi för hållbar utveckling. Denna utmaning kräver stora insatser för att åstadkomma ett analytiskt och integrerat tillvägagångssätt för att förena de tre områden som hållbarheten omfattar, men som oftast beaktas vart och ett för sig.

4.6   Analysen av de indikatorer som rör klimatförändringen och energi visar att det har skett en del betydande förbättringar. Den ekonomiska krisen har emellertid fortfarande en mycket stor inverkan på grund av det nära sambandet mellan energi och ekonomisk tillväxt. Följande positiva förändringar kan konstateras: minskningen av växthusgasutsläpp, som innebär att EU närmar sig målet om att minska utsläppen med 20 % till år 2020 och målen i Kyotoprotokollet till år 2012, ökningen av användningen av energi från förnybara källor, som innebär att målet om att 20 % av den energi som krävs för att täcka den interna bruttoförbrukningen ska komma från förnybara källor kan uppnås till år 2020, och ökningen av användningen av förnybara energikällor inom transportsektorn. Dessutom har efterfrågan på energi minskat.

4.6.1   Följande negativa förändringar kan emellertid konstateras: Det ökade beroendet av importerad energi mellan åren 2000–2009, det faktum att målet om att 21 % av elproduktionen ska utgå från förnybara energikällor inte har uppnåtts, samt de blygsamma framstegen när det gäller kraftvärme och skatteväxlingen från skatt på arbete till skatt på användning av resurser.

4.6.1.1   Produktionen och förbrukningen av energi är det som bidrar mest till koldioxidutsläppen och den globala miljöpåverkan. Det är därför ytterst viktigt med tekniska innovationer på energiområdet. Dessutom kan utvecklingen av förnybara energislag och energieffektivitet, förutom att motverka växthusgasutsläppen, leda till positiva ekonomiska och sociala effekter i form av ny verksamhet som skapar arbetstillfällen och som uppfyller såväl kravet på att skydda miljön som kraven på ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

4.6.1.2   Det är därför viktigt att se till att den ekonomiska krisen inte äventyrar processen med att införa en grön ekonomi, en process som är särskilt sårbar under den rådande konjunkturnedgången.

4.7   De förändringar som har skett i fråga om hållbar transport är även de i viss mån kopplade till den ekonomiska krisens konsekvenser. Det minskade antalet transporter är en anledning till minskningen av trafikolyckorna, växthusgasutsläppen och energiförbrukningen. Detta har lett till en frikoppling, som dock endast är relativ.

4.7.1   När det gäller positiva trender kan det konstateras att såväl koldioxidutsläpp från nya bilar som utsläpp i luften har minskat. I fråga om negativa trender kan det emellertid konstateras att det i fråga om godstransporter och persontransporter inte har skett någon övergång till transportsätt med mindre miljöpåverkan.

4.7.1.1   Transportsektorn är komplex och påverkas i hög grad av andra faktorer, såsom livsstil och kulturella konsumtionsmönster. Transportsektorn är i detta avseende ett exempel på att en effektiv kamp mot klimatförändringen inte kan inskränkas till politiska åtgärder och tekniska val. Det är även viktigt att medborgarna genomför förändringar i sin vardag.

4.8   De insatser som har genomförts för att skydda naturresurserna har haft vissa positiva resultat, men viktiga åtgärder måste fortfarande vidtas. Även om förekomsten och mångfalden av många vanliga fåglar har förblivit stabil fortgår överexploateringen av fiskbestånden  (3). Antalet områden som utsetts till naturvårdsområden ökar, men samtidigt fortsätter städerna att växa, vilket har en negativ inverkan på jordbruksområden och delvis naturliga områden.

4.8.1   Naturresurserna är inte enbart en viktig förutsättning för utvecklingen av produktionen och konsumtionen, utan också för balansen i ekosystemet. Obalans kan få oåterkalleliga effekter för hela planeten. Därför behövs det omfattande åtgärder för att stoppa miljöförstöringen, genom att skydda jordens naturkapital och den biologiska mångfalden.

4.8.2   Det är angeläget att åtgärda de brister som finns i fråga om miljöindikatorer och införa andra indikatorer för att ge en bättre bild av läget när det gäller biologiska resurser och de samhällsvinster, i dag och i framtiden, som ett fungerande ekosystem kan ge.

4.9   Utvecklingen av det globala partnerskapet sedan 2000 har varit positiv trots att krisen har haft en negativ inverkan på handelsflödet (genom ökningen av importen från utvecklingsländer och minskningen av EU:s jordbruksstöd), finansieringen av hållbar utveckling och förvaltningen av naturresurser.

4.9.1   Samtidigt har ökningen av den andel av bruttonationalinkomsten som används till offentligt bistånd till utvecklingsländer varit låg, vilket innebär att det mål som ställts upp för 2010 inte har kunnat uppnås. Dessutom har skillnaderna mellan EU:s och utvecklingsländernas koldioxidutsläpp minskat i och med att utsläppen från de sistnämnda har ökat samtidigt som utsläppen inom unionen har minskat.

4.9.2   Det globala partnerskapet är en grundläggande dimension inom EU:s strategi för hållbar utveckling. Att bekämpa den utbredda fattigdomen, bristande jämlikhet och resursbristen i mindre utvecklade länder och utvecklingsländer är viktiga utmaningar när det gäller hållbar utveckling. Detta innebär att man måste hjälpa de fattigaste länderna att hålla jämna steg med övergången till hållbarhet och hantera den globala befolkningsökningen, den förväntade förbättringen av levnadsstandarden och den ökade förbrukningen av råvaror.

4.10   De indikatorer som används för att mäta god samhällsstyrning visar på såväl positiva som negativa trender. Följande positiva resultat kan konstateras: a) Det har skett en betydande minskning av antalet överträdelser av EU:s lagstiftning på nationell nivå, b) införlivandet av EU-direktiv mellan åren 2007 och 2009 var högre än målet på 98,5 %, c) tillgången till e-förvaltning och dess grundläggande offentliga tjänster har ökat, liksom medborgarnas användning av dessa, d) hälften av de intervjuade medborgarna uppger att de har förtroende för Europaparlamentet. Följande negativa resultat kan konstateras: e) Valdeltagandet vid val till nationella parlamentet och Europaparlamentet har minskat, och valdeltagandet vid det sistnämnda valet var lägre än valdeltagandet vid nationella val (skillnaden var större än 20 % i samtliga 27 medlemsländer, och i endast ett land var resultatet det motsatta), f) skatteväxlingen, som innebär att en större del av skatteintäkterna ska komma från miljöskatter har inte genomförts i tillräcklig utsträckning.

4.10.1   Begreppet samhällsstyrning är nära knutet till hållbar utveckling och till bekräftelsen av principen om social jämlikhet och jämlikhet mellan generationerna, dvs. att dagens generationer ska tillvarata framtida generationers intressen när de ingår överenskommelser. Utvecklingen av ett demokratiskt samhälle är en nödvändig förutsättning för god samhällsstyrning, och såväl ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter som det civila samhället måste delta fullt ut genom att man finjusterar strukturerna för dialoger mellan medborgarna och de politiskt ansvariga.

4.11   EESK anser att det civila samhällets delaktighet och engagemang är ytterst viktiga för att uppnå ytterligare framsteg när det gäller förverkligandet av hållbar utveckling och stärkandet av EU:s strategi på detta område. För att säkerställa det civila samhällets deltagande och ge det möjlighet att bidra till uppnåendet av hållbar utveckling är det nödvändigt att förbättra tillgången till kunskap och information om de frågor som är kopplade till hållbarhet.

4.12   För att kommunikationen ska blir mer effektiv är det även nödvändigt att införa effektivare parametrar för att mäta de framsteg som uppnås i fråga om förverkligandet av hållbar utveckling. Framför allt bör man följa EESK:s förslag och stödja utarbetandet av nya indikatorer för att mäta ekonomiska framsteg som inte bygger på BNP (4), så att en bedömning av miljökvalitet och social kvalitet kan göras parallellt med den ekonomiska bedömningen. Det är även nödvändigt att i analyserna kombinera kvantitativa aspekter med kvalitativa aspekter och eventuellt också inkludera en sammanställning av de sociala aktörernas uppfattning om och bedömning av hållbarhetsfrågor.

4.13   Utvecklingen av ett lämpligt informationssystem, som handlar om mer än enbart kunskap, är en del av beslutsprocessen och den politiska processen och utgör grunden för ett system för sociala preferenser. Därför är det viktigt att experter, politiska och sociala aktörer och det civila samhället aktivt deltar i diskussionen om de sociala och miljömässiga framstegens betydelse och i det därav följande sökandet efter nya indikatorer och tolkningsinstrument, genom ett demokratiskt deltagande i beslutsfattandet.

4.14   EESK noterar också avsaknaden av en rapport om framtidsperspektiven mot bakgrund av Eurostats arbete och begär klargöranden när det gäller hur utvecklingen av framtida politik och tendenser ska införlivas i såväl kommissionens som medlemsstaternas arbete.

---

(1)  EESK:s yttrande om ”EESK:s ståndpunkt vad gäller förberedelserna inför Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio + 20)”, EUT C 143, 22.5.2012, s. 39.

(2)  EESK:s yttrande om ”Bortom BNP – Det civila samhällets roll i valet av kompletterande indikatorer”, EUT C 181, 21.6.2012, s. 14.

(3)  EESK:s yttrande ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter”, EUT C 181, 21.6.2012, s. 183.

(4)  EESK:s yttrande ”Bortom BNP – Det civila samhällets roll i valet av kompletterande indikatorer”, EUT C 181, 21.6.2012, s. 14.

---