15.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 169/9

1.

EU-arbetsplanen för idrott för 2011–2014 (1), som antogs den 20 maj 2011, i vilken kampen mot dopning anges som ett prioriterat tema och genom vilken en expertgrupp för antidopning inrättades,

2.

kommissionens vitbok om idrott av den 11 juli 2007 (2), där alla aktörer med ansvar på folkhälsoområdet uppmanas att beakta hälsofarorna med dopning, och kommissionens meddelande av den 18 januari 2011Utveckling av idrottens europeiska dimension  (3), där det anges att dopning alltjämt är ett allvarligt problem inom idrotten, att det är en allvarlig fara för folkhälsan att amatöridrottare använder dopningspreparat och att det krävs förebyggande åtgärder, bl.a. på motionsgym,

3.

att Europeiska unionens insatser på idrottsområdet bl.a. ska syfta till att skydda idrottsutövares fysiska och psykiska integritet, särskilt när det gäller de allra yngsta idrottsutövarna,

1.

Dopning inom motionsidrotten och i motionsidrottsanläggningar såsom motionsgym är ett allvarligt problem i EU:s medlemsstater vilket

2.

kunskapen om dopning inom motionsidrotten, inbegripet problemets omfattning och betydelse samt effektiva förebyggande åtgärder, utbildning, kontroll, sanktioner samt återhämtning från dopningsmissbruk, är begränsad både på EU-nivå och på internationell nivå (4),

3.

det internationella samarbetet i kampen mot dopning inom elitidrotten är väl utbyggt, medan samarbetet i kampen mot dopning inom motionsidrotten, både mellan EU:s medlemsstater och internationellt sett, hittills har varit begränsat,

4.

kampen mot dopning inom motionsidrotten inte får avleda uppmärksamheter från kampen mot dopning inom elitidrotten utan snarare bör komplettera insatserna för att säkerställa rena och säkra idrottsanläggningar på alla nivåer,

5.

den främsta anledningen till dopning inom elitidrotten är att man vill höja prestationsförmågan, medan studier visar att motionsidrottare även dopar sig av en rad andra anledningar som kan ha samband med utseende, ökat självförtroende och lyckokänsla när man använder dopningspreparat, och att problemet med dopning inom motionsidrotten bör förstås och hanteras mot den bakgrunden,

6.

Världsantidopningskoden (koden) fokuserar på kampen mot dopning inom internationell och nationell elitidrott men anger också att vissa nationella antidopningsorganisationer kan välja att testa och tillämpa antidopningsregler på tävlande inom motions- eller veteranidrotten, varvid organisationerna inte måste tillämpa alla delar av koden på dessa personer utan i stället kan införa särskilda nationella regler för dopningskontroll av tävlande på icke-internationell eller icke-nationell nivå utan att det strider mot koden (5),

1.

främja och bidra till utformningen av utbildningsprogram, informationskampanjer och andra förebyggande åtgärder mot dopning inom motionsidrotten och närbesläktade frågor som kan tillämpas inom idrottsrörelsen, träningsbranschen samt inom skolsystemet och sjuk- och hälsovårdssektorn,

2.

främja ett nära samarbete mellan offentliga myndigheter, idrottsrörelsen och träningsbranschen, t.ex. genom att utbyta information om förekomst och förebyggande samt utforma gemensamma projekt, riktlinjer och regelverk i kampen mot dopning inom motionsidrotten,

3.

främja ett lämpligt och effektivt informationsutbyte och samarbete mellan nationella och internationella myndigheter som hanterar aspekter av dopningsproblem inom motionsidrotten samt utredning av och sanktioner mot försäljning och olaglig handel med dopningspreparat, inbegripet myndigheter med ansvar för idrott, antidopning, hälsa, utbildning, samt polis- och tullmyndigheter,

4.

främja en ram för effektiva och lämpliga nationella åtgärder för utredning av och sanktioner mot tillverkning, distribution och innehav av samt handel med dopningspreparat inom motionsidrotten för att begränsa tillgången till och användningen av sådana preparat, t.ex. genom kontrollåtgärder och näraliggande åtgärder på berörda motionsanläggningar såsom motionsgym,

5.

stödja Wadas insatser för att utforma effektiva ramar för samarbetet med Europol, Interpol, Världstullorganisationen, läkemedelsindustrin och andra berörda internationella aktörer i syfte att begränsa tillgången till dopningspreparat som kan användas inom både elit- och motionsidrotten,

1.

på grundval av tidigare arbete inom detta område inleda en undersökning i syfte att utveckla evidensbasen för strategier avsedda att bekämpa dopning inom motionsidrotten, även genom insamling av uppgifter om användning av dopningspreparat inom motionsidrotten i EU:s medlemsstater,

2.

främja och stödja utbyte av bästa praxis i EU när det gäller kampen mot dopning inom motionsidrotten, bl.a. genom stöd till gränsöverskridande kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet och sprida resultat från antidopningsprojekt som stöds genom förberedande åtgärder på idrottsområdet liksom resultat från alla projekt som rör dopning inom motionsidrotten vilka ska stödjas i framtiden; utbyte av bästa praxis kan röra