Talan väckt den 9 februari 2012 — Europeiska unionens råd mot Europeiska kommissionen

(Mål C-66/12)

2012/C 118/23

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och J. Herrmann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Till stöd för det första yrkandet, som avser ogiltigförklaring av kommissionens meddelande av den 24 november 2011, åberopar rådet en enda grund. Grunden avser åsidosättande av artikel 10 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 13.2 andra meningen FEU och artikel 241 FEUF. Rådet gör gällande att kommissionens slutsats att det inte skett någon allvarlig och plötslig försämring av den ekonomiska och sociala situationen inom unionen är behäftad med flera fel. Kommissionen har inte beaktat all tillgänglig objektiv information och har gjort en felaktig kvalificering av viss information som den grundat sin analys på. Domstolen slog i sin dom av den 24 november 2010 i mål C-40/10 (punkt 79) fast att det inte kan anses att ”utövandet av den behörighet som kommissionen har getts genom artikel 10 [i bilaga XI] endast utgör en möjlighet för denna institution”. Mot bakgrund härav innebär dessa fel vid den juridiska kvalificeringen av de faktiska omständigheterna, vilka fel utgör en uppenbart felaktig bedömning, att kommissionens vägran att lägga fram lämpliga förslag med stöd härav är rättsstridig. Genom sin vägran har kommissionen även åsidosatt sin skyldighet till lojalt samarbete (artikel 13.2 FEU).

Det andra yrkandet avser ogiltigförklaring av förslaget till förordning om anpassning av löner och pensioner för tjänstemän enligt den ”normala metoden” som föreskrivs i artikel 3 i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna. Rådet anser att förslaget utgör en rättsakt som har rättsverkan, eftersom rådet enligt punkt 71 i domen i det ovannämnda målet C-40/10 ”inte …, inom ramen för nämnda artikel 3, [kan] åberopa ett utrymme för skönsmässig bedömning som går utöver de kriterier som fastställs i sistnämnda artikel”. Genom sitt val att lägga fram ett förslag enligt den ”normala metoden” i stället för ett förslag med stöd av undantagsklausulen i artikel 10 i bilaga XI, har kommissionen berövat Europaparlamentet och rådet möjligheten att använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning såvitt avser kriterierna i denna undantagsklausul. Kommissionens val är behäftat med samma fel som dess slutsats i meddelandet av den 24 november 2011 att det inte skett någon allvarlig och plötslig försämring av den ekonomiska och sociala situationen inom unionen. Vidare gör rådet gällande att kommissionen även åsidosatt sin skyldighet till lojalt samarbete (artikel 13.2 FEU) genom att lägga fram sitt förslag till anpassning av löner och pensioner för tjänstemän enligt den ”normala metoden”.

I andra hand gör rådet slutligen gällande att för det fall domstolen inte skulle anse att kommissionens meddelande av den 24 november 2011 innebär ett ställningstagande från kommissionens sida i den mening som avses i artikel 265 andra stycket FEUF har kommissionen åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 241 FEUF, jämförd med artikel 10 i bilaga XI i tjänsteföreskrifterna såsom denna tolkats av domstolen i sin dom i det ovannämnda målet C-40/10 (punkt 79), att lägga fram ett förslag med stöd av denna bestämmelse.