Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52010IP0418

ECB:s årsrapport 2009 Europaparlamentets resolution av den 23 november 2010 om ECB:s årsrapport 2009 (2010/2078(INI))

EUT C 99E, 3.4.2012, p. 1–6 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

3.4.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 99/1


Tisdagen den 23 november 2010
ECB:s årsrapport 2009

P7_TA(2010)0418

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2010 om ECB:s årsrapport 2009 (2010/2078(INI))

2012/C 99 E/01

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2009,

med beaktande av artikel 284 i EU-fördraget,

med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som fogats till EG-fördraget,

med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU (1),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2009 om den årliga bedömningen av euroområdet 2009 (KOM(2009)0527) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer detta meddelande (SEK(2009)1313/2),

med beaktande av rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen under Jacques de Larosières ledning,

med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till Europaparlamentets och rådets förordning om makroprudentiell tillsyn över det finansiella systemet på gemenskapsnivå och om inrättande av ett Europeiskt systemriskråd (KOM(2009)0499),

med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till rådets beslut om att ge Europeiska centralbanken särskilda uppgifter för Europeiska systemriskrådets verksamhet (KOM(2009)0500),

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om ECB:s årsrapport 2008 (2),

med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionens första 10 år och framtida utmaningar (3),

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0314/2010), och av följande skäl:

A.

Under 2009 sjönk real BNP i euroområdet med 4,1 procent efter den förvärrade finansiella turbulensen till följd av Lehman Brothers kollaps. Bakom en sådan aggregerad siffra döljer sig stora skillnader mellan de olika medlemsstaterna i euroområdet.

B.

Den genomsnittliga inflationen var 0,3 procent på årsbasis och inflationsförväntningarna på medellång till lång sikt låg kvar inom ramarna för ECB:s mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent.

C.

Den offentliga sektorns genomsnittliga underskott inom euroområdet ökade till cirka 6,3 procent, och den offentliga skulden som andel av BNP i euroområdet ökade från 69,4 procent 2008 till 78,7 procent 2009.

D.

Växelkursen för euron mot dollarn föll från 1,39 USD den 2 januari 2009 till 1,26 USD i mitten av mars 2009, återhämtade sig sedan till en topp på 1,51 USD i början av december 2009 och sjönk under 2010 tills den nådde en bottennotering på 1,19 USD den 2 juni 2010.

E.

Växelkursen för renminbin gentemot euron hölls på felaktig nivå av de kinesiska myndigheterna under 2009, med en artificiellt stark euro i förhållande till den kinesiska valutan.

F.

ECB justerade ned räntan till 1 procent och fortsatte betydande och aldrig tidigare skådade icke-standardmässiga åtgärder för att stödja kreditgivningen. Storleken på ECB:s balansräkning har ökat avsevärt under 2009.

G.

Det fanns tecken på ekonomisk stabilisering i euroområdet under det andra halvåret 2009 och tillväxten på kvartalsbasis blev positiv, även om den fortfarande var svag, men dessa aggregerade uppgifter visar också att denna trend inte gäller alla medlemsstater där vissa har befunnit sig i recession under samma period.

H.

ECB förväntade sig, innan statsskuldskrisen uppstod i ett antal länder inom euroområdet, en real BNP-tillväxt på mellan 0,1 och 1,5 procent i euroområdet under 2010.

Inledning

1.

Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 och gav ECB ställning som EU-institution, något som ökar parlaments ansvar som den primära institution genom vilken ECB är ansvarig inför de europeiska medborgarna.

2.

Europaparlamentet välkomnar att den monetära dialogen återupptogs med det nya parlamentet efter valet i juni 2009.

3.

Europaparlamentet stöder Estlands införande av euron den 1 januari 2011.

4.

Europaparlamentet påpekar att penningpolitiska åtgärder till förmån för den reala prisutvecklingen endast utgör en faktor vid sidan av andra, och under senare år har framför allt spekulativa tendenser på enskilda marknader samt den allt större och förutspådda knappheten på naturresurser orsakat prisökningar.

5.

Europaparlamentet påpekar att dessa obalanser orsakar stora svårigheter för en lämplig penningpolitik inom euroområdet. Parlamentet uppmanar därför regeringarna att samordna sin ekonomiska politik.

Ekonomisk och finansiell stabilitet

6.

Europaparlamentet är mycket oroat över att det fortfarande råder betydande makroekonomiska obalanser mellan euroområdets ekonomier.

7.

Europaparlamentet anser att den finansiella krisen i vissa länder inom euroområdet är en allvarlig fråga för euroområdet som helhet och är ett uttryck för att euroområdet inte fungerar som det ska. Detta visar på behovet av reformer och för starkare samordning av den ekonomiska politiken i euroområdet.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska centralbanken att i enlighet med Baselkommitténs förslag till Basel III utarbeta förslag om att fastställa bindande regler för införande av anticykliska buffrar. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken att i samband med den framtida ratificeringen av Baselkommitténs förslag på G20-nivå verka för att förslagen genomförs snabbt och konsekvent.

9.

Europaparlamentet påpekar att stabilitets- och tillväxtpaktens principer tidigare inte alltid har respekterats helt och hållet. Även om målet att återupprätta balansen i de offentliga finanserna och minska skuldsättningen är en nödvändighet för överskuldsatta stater kan detta inte ensamt lösa problemet med ekonomiska obalanser mellan länder i euroområdet och mer allmänt hela EU. Parlamentet kräver därför att stabilitets- och tillväxtpakten tillämpas förbehållslöst och mer konsekvent. Parlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten bör kompletteras med utvecklandet av ett system för tidig varning för att identifiera möjliga inkonsekvenser, till exempel i form av en ”europeisk termin”, i syfte att inte bara förbättra övervakningen och stärka samordningen av den ekonomiska politiken för budgetkonsolideringens skull utan också – utöver budgetdimensionen – för att hantera andra makroekonomiska obalanser och förbättra efterlevnadsförfarandena.

10.

Europaparlamentet anser att man nu måste vidta åtgärder för successivt minska budgetunderskotten och återupprätta förtroendet för de europeiska offentliga finanserna.

11.

Europaparlamentet noterar att en valutaunion för att stå stadigt behöver en stark och förstärkt samordning av den ekonomiska politiken. Parlamentet beklagar att tonvikten i den europeiska och monetära unionen länge har legat på den ”monetära” sidan.

12.

Europaparlamentet anser att medlemsstater som inte följer euroområdets regler i fråga om offentliga finanser och tillgång till tillförlitlig statistik bör bli föremål för en utvidgad och gradvis ökande uppsättning åtgärder för att säkerställa striktare efterlevnad.

13.

Europaparlamentet anser att avsaknaden av en i förväg definierad krishanteringsmekanism och vissa regeringars beteende har gjort en snabb lösning på statsskuldskrisen i vissa av euroområdets medlemsstater svår och kommer att försvaga EMU:s förmåga att reagera snabbt i eventuellt liknande situationer i framtiden. Parlamentet efterlyser därför en permanent krishanteringsram.

14.

Europaparlamentet anser bestämt att finansiellt stöd till EU-länder som befinner sig i en skuldkris måste utformas så att det uppmuntrar återbetalning av lån, budgetbalans och ekonomiska reformer. Parlamentet betonar risken med att omvandla lån till finansiella bidrag, då detta uppmuntrar länderna att låna och dra på sig skulder.

15.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram förslag för att stärka stabilitets- och tillväxtpakten, genom att inkludera särskilda mål för att minska skillnaderna i konkurrenskraft mellan de europeiska ekonomierna i syfte att stimulera sysselsättningsskapande tillväxt.

16.

Europaparlamentet delar oron för möjlig spekulation mot euron.

17.

Europaparlamentet anser att kredittillväxtens och råvaruprisernas utveckling inom EU och i medlemsstaterna är avgörande indikatorer för en effektiv övervakning av den finansiella stabiliteten inom EMU och mer allmänt hela EU.

18.

Europaparlamentet är oroat över de fortsatta spänningarna på statsobligationsmarknaderna i euroområdet, vilket återspeglas i större spreadar. Parlamentet anser att den ”flykt till säkerhet” som panikvågorna under den aktuella finanskrisen orsakat har fått enorma snedvridande konsekvenser och kostsamma negativa externa effekter.

19.

Europaparlamentet begär att förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut ska tillämpas inom fastställd tid och välkomnar kommissionens förslag av den 2 juni 2010 om ändring av denna förordning, men uppmanar samtidigt kommissionen att gå vidare med förslag om en mer rigorös övervakning av dessa instituts verksamhet och en förbättring av deras ansvarstagande och om möjligheterna att inrätta ett europeiskt kreditvärderingsinstitut. Parlamentet betonar att kreditvärderingen av euroområdets statsskulder visade sig vara problematisk under krisen.

Styrning och beslutsfattande

20.

Europaparlamentet betonar ECB:s oberoende.

21.

Europaparlamentet rekommenderar att ECB ökar transparensen i sitt arbete i syfte att stärka legitimiteten och förutsägbarheten. Även de interna modeller som används för att värdera icke-likvida säkerheter samt de värderingar i samband med specifika värdepapper som erbjuds som säkerhet måste bli transparenta.

22.

Europaparlamentet anser, med tanke på ECB:s nya rättsliga ställning enligt Lissabonfördraget, att de av rådet föreslagna kandidaterna till ECB:s direktion ska bli föremål för särskilda utfrågningar av det berörda parlamentsutskottet och sedan av en omröstning i Europaparlamentet. Europaparlamentet konstaterar dessutom att ECB:s roll varit avgörande sedan krisen uppstod, och anser att denna roll bör medföra ökad transparens och redovisningsskyldighet.

23.

Europaparlamentet välkomnar att Eurogruppen genom Lissabonfördraget ges status som juridisk person och att ECB deltar i gruppens sammanträden.

24.

Europaparlamentet betonar sin beslutsamhet att fortsätta den monetära dialogen som ett viktigt inslag i den demokratiska kontrollen av ECB.

25.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att inrätta Europeiska systemrisknämnden (ESRB) som kommer att täppa till de nuvarande luckorna i makroövervakningen. ECB uppmanas att införa klara modeller och definitioner för att säkerställa att ESRB fungerar effektivt och uppfyller sin redovisningsskyldighet. Parlamentet tillägger att eventuella nya uppgifter som ECB tilldelas beträffande ESRB inte på något sätt kommer att äventyra ECB:s oberoende ställning.

26.

Europaparlamentet noterar att principen att ESRB endast utfärdar varningar och rekommendationer utan att de faktiskt genomdrivs inte är tillfredsställande om man strävar efter effektiva genomförande- och ansvarsförhållanden. Parlamentet beklagar att ESRB inte själv kan förklara att en krissituation föreligger.

27.

Europarlamentet välkomnar förslaget om att i Europaparlamentet hålla utfrågningar av ESRB:s ordförande, inom andra ramar än den monetära dialogen.

Vägen ut ur krisen

28.

Europaparlamentet anser att återhämtningen i ekonomin under det andra halvåret 2009 var ett resultat av de extraordinära åtgärder som regeringar och centralbanker över hela världen vidtagit sedan slutet av 2008 i form av garantier för bankers förpliktelser, kapitaltillskott i banker och stödåtgärder för banktillgångar.

29.

Europaparlamentet konstaterar att finanskrisen i euroområdet är en solvenskris som först uppträdde i form av en likviditetskris. Parlamentet anser att en sådan situation inte på lång sikt kan lösas endast genom att bara ösa in nya krediter och likvida medel i högt skuldsatta ekonomier tillsammans med accelererade planer för budgetkonsolidering.

30.

Europaparlamentet anser att denna kris har blottlagt en trend i de senaste årens ekonomiska politik som har bidragit till de höga nivåer på offentliga och privata skulder som råder för närvarande och som kommer att ta många år att rätta till. Europaparlamentet anser vissa delar av Europa kommer att få det svårare än andra att hantera krisens konsekvenser och fortsätta utveckling och uppnå hållbar ekonomisk tillväxt, nya innovationer och nya arbetstillfällen. Parlamentet understryker behovet av reformer i hela Europa.

31.

Europaparlamentet påminner om att den offentliga skuldsättningen i förhållande till BNP i euroområdet och i EU som helhet, liksom detta förhållande i majoriteten av medlemsstaterna, sjönk mellan 1999 och 2007, innan finanskrisen bröt ut, medan däremot hushållens och företagens skuldsättning samt finanssektorns hävstång kraftigt ökade under samma period.

32.

Europaparlamentet påminner om att den omfattande ökningen av de offentliga skulderna sedan 2008 i många medlemsstater är en följd av att dessa länder var tvungna att hantera excesser som hade orsakats av en ohållbar tillväxt av privata skulder och stora finansbubblor. Parlamentet anser därför att den aktuella krisen avslöjat att den finanspolitiska situationen är ohållbar om finansieringen av den privata sektorn är ohållbar.

33.

Europaparlamentet noterar att krisen tillsammans de påföljande räddningsåtgärderna och ekonomiska stimulanspaketen har lett till långtgående åtstramningsåtgärder som ofta borde ha vidtagits tidigare men som samtidigt kraftigt begränsar regeringarnas förmåga att agera.

34.

Parlamentet framhåller att dessa åtstramningspaket inte får leda till åtgärder som allvarligt kan hämma den ekonomiska återhämtningen, vilken kräver en ny ekonomisk styrmodell med instrument och en tidsplan som garanterar balans mellan budgetkonsolideringsprocessen och åtgärderna för att trygga behoven i form av investeringar i arbetstillfällen och hållbar utveckling.

35.

Europaparlamentet betonar att det bristande kreditflödet till den reala ekonomin, särskilt till små och medelstora företag, berodde på lägre efterfrågan till följd av minskad aktivitet i den reala ekonomin samt på bankers ovilja att bevilja krediter.

36.

Europaparlamentet understryker att många medlemsstaters banker varit alltför beroende av likvida medel från ECB.

37.

Europaparlamentet betonar att de icke-standardmässiga åtgärder som ECB vidtagit sedan i oktober 2008 för att stödja kreditgivningen varit framgångsrika när det gällt att undvika en djupare recession och ytterligare finansiell turbulens. Parlamentet upprepar att utfasningen av dessa åtgärder behöver ske enligt en genomtänkt tidsplan och samordnas noggrant med nationella regeringar och vad de gör, särskilt med tanke på att åtstramningsåtgärder tillgrips kollektivt och samtidigt i många medlemsstater.

38.

Europaparlamentet oroar sig emellertid för den eventuellt asymmetriska effekten av ECB:s exitstrategi med tanke på de betydande skillnaderna mellan medlemsstaterna i euroområdet i fråga om konjunkturcykeln.

39.

Europaparlamentet skulle välkomna att Europeiska centralbanken inom ramen för återköpsavtal generellt skulle acceptera statsobligationer från euroområdets länder som säkerhet i samband med repoavtal och därmed ansluta sig till Bank of Englands och Federal Reserves beprövade praxis.

40.

Europaparlamentet betonar att en gradvis avveckling av de offentliga underskotten och långsiktigt hållbara offentliga finanser är av avgörande betydelse för euroområdet som helhet.

41.

Europaparlamentet noterar EU:s många förslag för att komplettera tillsynsarrangemang, hantera kriser och reglera skuggbanksektorn.

42.

Europaparlamentet delar oron för de procykliska aspekterna av nuvarande reglerings-, tillsyns-, redovisnings- och beskattningsregler som förstärker de fluktuationer som är ett ofrånkomligt inslag i en marknadsekonomis funktionssätt.

43.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att beslutsamt öka bankernas kapitalbuffertar och att öka kapitalets kvalitet, och välkomnar Baselkommitténs förslag till en snävare definition av primärkapital och införande av högre kapitalkvoter. Parlamentet uppmärksammar dessutom kopplingen mellan den finansiella och den reala ekonomin och de effekter som reglering av den ena kan få på den andra.

44.

Europaparlamentet anser att det globala finansiella systemet behöver göras mindre bräckligt och att lärdomarna av krisen måste dras på en global nivå för att minska systemrisken, hantera finansbubblor, förbättra kvaliteten på riskhanteringen och finansmarknadernas transparens, varvid man bekräftar att deras grundläggande roll är att finansiera den reala ekonomin.

Den externa dimensionen

45.

Europaparlamentet noterar att euron fick ställning som internationell valuta under 2009 men kom under stort tryck under 2010.

46.

Europaparlamentet påpekar att euron har stärkts, i synnerhet i förhållande till US-dollarn och renminbin, under en period präglad av starka växelkursfluktuationer, och oroas över att detta skulle kunna skada euroområdets konkurrenskraft.

47.

Europaparlamentet medger att eurons styrka delvis berodde på svag ekonomisk aktivitet i Förenta staterna där bytesbalansunderskottet minskade kraftigt till under 3 procent av BNP under 2009 och det federala budgetunderskottet ökade till cirka 10 procent av BNP under budgetåret 2009, medan försvagningen av euron bland annat var kopplad till bristande förtroende på globala marknader i vissa högt skuldsatta EU-medlemsstater. Parlamentet delar oron för den ökande penningmängden i Förenta staterna och i mindre utsträckning inom EU.

48.

Europaparlamentet oroar sig för konsekvenserna av växelkursfluktuationer och carry trade-operationer på både den globala finansiella stabiliteten och den reala ekonomin.

49.

Europaparlamentet understryker att euroområdet oavsett den nuvarande globala finansiella och ekonomiska krisen bör utvidgas ytterligare, men påpekar att en förutsättning för medlemskap i euroområdet är att Maastrichtkriterierna uppfylls. Parlamentet välkomnar att alla medlemsstater som uppfyller dessa kriterier antar euron snabbt.

50.

Europaparlamentet anser att Estlands antagande av euron visar att euron har en stark ställning trots statsskuldskrisen. Parlamentet anser att denna ställning kommer att uppmuntra medlemsstater att sträva efter medlemskap i euroområdet.

*

* *

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.


(1)  EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.

(2)  Antagna texter, P7_TA(2010)0090.

(3)  EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 8.


Top