15.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 304/1

(1)

Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i Europeiska unionen har Europeiska investeringsbanken (EIB) sedan 1963 finansierat verksamhet utanför unionen för att stödja unionens politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de av unionens budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella styrka, till nytta för mottagarländerna. Genom att bedriva sådana finansieringstransaktioner bidrar EIB till unionens allmänna vägledande principer och politiska målsättningar, inklusive tredjeländers utveckling och unionens välstånd i den nya globala ekonomiska situationen. EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för unionens politik för yttre förbindelser bör fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis.

(2)

I artikel 209.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), jämförd med artikel 208 i EUF-fördraget, föreskrivs att EIB, i enlighet med bestämmelserna i sin stadga, ska bidra till genomförandet av de åtgärder som krävs för att främja målen i unionens politik för utvecklingssamarbete.

(3)

Enligt artikel 19 i EIB:s stadga ska ansökningar som görs direkt till EIB om finansieringstransaktioner som ska ske i enlighet med detta beslut (ansökan om EIB-finansiering) inges till kommissionen för yttrande.

(4)

För att stödja unionens externa åtgärder och möjliggöra för EIB att finansiera investeringar utanför unionen utan att påverka EIB:s kreditvärdighet har majoriteten av EIB:s verksamhet i externa regioner åtnjutit en EU-budgetgaranti (EU-garanti) som förvaltas av kommissionen.

(5)

EU-garantin fastställdes för perioden 2007–2011 genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 633/2009/EG av den 13 juli 2009 om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen (2).

(6)

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (garantifonden), som inrättades genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (3), utgör en likviditetsbuffert för unionens budget mot förluster vid EIB:s finansieringstransaktioner och unionens andra externa åtgärder.

(7)

I enlighet med beslut nr 633/2009/EG har kommissionen och EIB gjort en halvtidsöversyn av EIB:s externa finansiering, som baseras på en oberoende extern utvärdering övervakad av en styrkommitté med ”visa personer”, en översyn utförd av en extern konsult och särskilda utvärderingar utförda av EIB. Styrkommittén lade den 12 februari 2010 fram en rapport med sina slutsatser och rekommendationer till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och EIB.

(8)

I sin rapport drog styrkommittén slutsatsen att EU-garantin utgör ett effektivt och kraftfullt politiskt instrument som ger ett stort finansiellt och politiskt inflytande och att den bör bibehållas för att täcka politiska risker eller statsrisker. Vissa ändringar av beslut nr 633/2009/EG föreslogs i syfte att uppnå största möjliga mervärde av och effektivitet i EIB:s externa verksamhet.

(9)

Det är mycket viktigt att upprätta en förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garantin. Det är också lämpligt att utvidga förteckningen över de länder som är berättigade till EIB-finansiering med EU-garantin, som för närvarande återfinns i bilaga I till beslut nr 633/2009/EG.

(10)

I syfte att återspegla viktigare politiska utvecklingar bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga III till detta beslut. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet, och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(11)

De belopp som täcks av EU-garantin i respektive region bör fortsätta att utgöra tak för EIB-finansiering inom ramen för EU-garantin, och de bör således inte utgöra mål som EIB måste uppnå.

(12)

Inom ramen för det stöd som unionen ger till tredjeländer för att hjälpa dem att klara den globala ekonomiska och finansiella krisen tidigarelade EIB sin externa utlåningsverksamhet under 2009 och 2010 främst i föranslutningsländerna och i grannskaps- och partnerskapsländerna enligt sitt nuvarande mandat. Vidare är det efter oroligheterna i södra Medelhavsområdet i början av 2011 påkallat med stöd från unionens sida för att bidra till att det är möjligt för de berörda länderna att återuppbygga och modernisera sina ekonomier. Det allmänna taket för mandatet bör därför revideras och höjas med 1 684 000 000 EUR för resten av mandatperioden för att bättre kunna hantera dessa tillfälliga och exceptionella omständigheter, utan att det påverkar taken för nästa fleråriga budgetram.

(13)

EIB:s finansieringstransaktioner som följer av denna höjning av det allmänna taket för mandatet bör svara mot de politiska reformer som har inletts i enskilda partnerländer enligt kommissionens bedömning med deltagande av Europeiska avdelningen för yttre åtgärder (utrikestjänsten) och med hänsyn tagen till Europaparlamentets resolutioner och rådets beslut och slutsatser. Översynen av den europeiska grannskapspolitiken och den förnyade betoningen av differentiering bör också återspeglas i den bedömningen. I föranslutningsländer kommer EIB:s finansiering även i fortsättningen att komplettera unionens stöd.

(14)

Utöver de regionala taken bör det villkorade mandatet på 2 000 000 000 EUR aktiveras och fördelas som ett anslag för att stödja EIB:s finansieringstransaktioner i fråga om åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen, i alla de regioner som täcks av mandatet. EIB kan bidra med sin expertis och sina resurser för att i nära samarbete med kommissionen stödja offentliga myndigheter och den privata sektorn när det gäller att hantera klimatförändringen och använda tillgänglig finansiering på bästa möjliga sätt. När det gäller projekt för begränsning av och anpassning till klimatförändringen bör EIB-medlen så långt det är möjligt och lämpligt kompletteras med subventionerade medel som är tillgängliga från unionens budget, genom att gåvobistånd och lån kombineras effektivt och konsekvent för att finansiera klimatförändringsåtgärder inom ramen för unionens yttre bistånd. I detta avseende är det lämpligt att kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet innehåller en detaljerad redogörelse för vilka finansiella instrument som har använts för att finansiera dessa projekt, med angivande av beloppen för EIB:s finansiering enligt det villkorade mandatet samt motsvarande bidragsbelopp.

(15)

Berättigande att erhålla EIB-finansiering för insatser för att begränsa klimatförändringen inom ramen för EU-garantin kan enligt klimatförändringsmandatet inskränkas för länder som inte anses ha gjort åtaganden att uppnå lämpliga klimatrelaterade mål. Sådana inskränkningar av berättigandet bör grundas på komplexa och heltäckande politiska bedömningar. Rådet bör därför ha befogenhet att, på förslag från kommissionen med utrikestjänstens medverkan, besluta om att inskränka ett lands berättigande att erhålla EIB-finansiering för begränsning av klimatförändringen inom ramen för EU-garantin. En sådan inskränkning bör endast avse EIB:s finansieringstransaktioner för vilka en ansökan om EIB-finansiering lämnas in efter detta besluts ikraftträdande och som undertecknats efter den 1 januari 2012.

(16)

För att möjliggöra en snabb och effektiv användning av tillgänglig finansiering inom treårsperioden 2011-2013 bör viss flexibilitet medges i fråga om den regionala fördelningen inom ramen för klimatförändringsmandatet samtidigt som man strävar efter att säkerställa en balanserad fördelning mellan regionerna under denna period på grundval av fastställda prioriteringar för det externa biståndet inom ramen för det allmänna mandatet.

(17)

Vid halvtidsöversynen av genomförandet av EIB:s externa mandat konstaterades att även om EIB:s finansieringstransaktioner under utvärderingsperioden (2000–2009) allmänt sett låg i linje med unionens politik för yttre förbindelser bör kopplingen mellan unionens politiska mål och EIB:s omsättning av dem i praktiken förstärkas och bli tydligare och mer strukturerad.

(18)

För att skapa ett mera sammanhängande mandat och fokusera EIB:s externa finansiering så att den stöder unionens politiska mål och skapa största möjliga nytta för mottagarna bör detta beslut fastställa övergripande mål i mandatet för EIB:s finansieringstransaktioner i samtliga berättigade regioner och länder, med utgångspunkt i EIB:s relativa styrka på områden där banken har väldokumenterad erfarenhet. Följaktligen bör EIB i de regioner som omfattas av detta beslut finansiera projekt i fråga om åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen (inbegripet genom överföring av teknik med anknytning till nya energikällor), social och ekonomisk infrastruktur (särskilt för transport, energi inklusive förnybar energi, energitrygghet, energiinfrastruktur, miljöinfrastruktur inbegripet vatten och avlopp och informations- och kommunikationsteknik) och utveckling av den lokala privata sektorn, särskilt små och medelstora företag. Det förtjänar att upprepas att bättre tillgång till finansiering för små och medelstora företag kan spela en avgörande roll för att stimulera ekonomisk utveckling och bekämpa arbetslöshet. Inom ramen för detta bör regional integrering mellan partnerländerna, inklusive ekonomisk integration mellan föranslutningsländer, grannskapsländer och unionen, utgöra ett grundläggande mål för EIB:s finansieringstransaktioner. EIB bör kunna stödja unionens närvaro i partnerländerna genom utländska direktinvesteringar som bidrar till att främja teknik- och kunskapsöverföring, antingen inom ramen för EU-garantin för investeringar inom tidigare nämnda områden eller på egen risk.

(19)

För att effektivt nå ut till små och medelstora företag bör EIB i de berättigade länderna samarbeta med lokala finansiella förmedlingsinstitut, framför allt för att säkerställa att finansiella fördelar överförs till deras kunder och erbjuder ett mervärde i jämförelse med andra finansieringskällor. I lämpliga fall bör EIB genom sina samarbetsavtal med dessa förmedlingsinstitut begära att kundernas projekt stäms av mot fastställda kriterier i linje med unionens utvecklingsmål så att mervärde erbjuds. De finansiella mellanhändernas verksamhet för stöd åt små och medelstora företag bör vara helt transparent och bör regelbundet rapporteras till EIB.

(20)

EIB:s finansiering bör vidare bidra till uppfyllandet de allmänna principer som vägleder unionens yttre åtgärder i enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), dvs. främjande och befästande av demokrati och rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, samt till genomförandet av de internationella miljöavtal där unionen är en part. När det gäller i synnerhet utvecklingsländer, som de definieras i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) förteckning över mottagare av offentligt utvecklingsbistånd bör EIB:s finansieringstransaktioner främja en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling i dessa länder, särskilt i de minst gynnade av dem, en smidig och gradvis integrering av dessa länders ekonomier i världsekonomin, kampen mot fattigdom och uppfyllandet av de mål som unionen antagit inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer.

(21)

Samtidigt som EIB:s styrka fortfarande är dess tydliga roll som investeringsbank så bör EIB enligt detta beslut utforma utvecklingseffekten av dess externa verksamhet i nära samarbete med kommissionen och under Europaparlamentets demokratiska kontroll och därvid följa principerna i det europeiska samförståndet om utveckling och de principer som anges i artikel 208 i EUF-fördraget, samt principerna för effektivt bistånd som anges i Parisdeklarationen från 2005 och Accraåtgärdsplanen från 2008. Detta bör genomföras med hjälp av ett antal konkreta åtgärder, särskilt förstärkning av EIB:s kapacitet att bedöma projektens miljömässiga, sociala och utvecklingsrelaterade aspekter, däribland mänskliga rättigheter och konfliktrisker, och genom att främja samråd på lokal nivå med offentliga myndigheter och det civila samhället. Inom ramen för due diligence-granskningen av EIB:s projekt bör banken när det är lämpligt och i enlighet med unionens sociala principer och miljöprinciper kräva att den projektansvarige genomför lokala samråd och redovisar resultatet av dessa samråd. EIB bör också inrikta sig mer på områden där den har god sakkunskap från finansieringstransaktioner inom unionen och som kommer att främja det berörda landets utveckling, t.ex. tillgång till finansiering för små och medelstora företag och mikroföretag, miljöinfrastruktur inbegripet vatten och avlopp, hållbara transporter och begränsning av klimatförändringens effekter, särskilt i fråga om förnybar energi. Finansiering kan även omfatta projekt för infrastruktur för hälso- och sjukvård och utbildning när det finns ett tydligt mervärde.

(22)

EIB bör även successivt stärka sin verksamhet för att stödja anpassning till klimatförändring, vid behov i samarbete med andra internationella finansinstitut och europeiska bilaterala finansinstitut. De ytterligare krav som införs genom detta beslut förutsätter tillgång till subventionerade medel och gradvis anpassning av personalen, samtidigt som effektivitet, ändamålsenlighet och synergier bör eftersträvas och utnyttjas. Bankens verksamhet bör vidare komplettera unionens mål och prioriteringar avseende institutionsuppbyggnad och sektorsreformer. Slutligen måste EIB fastställa indikatorer knutna till projektens utvecklings- och miljöaspekter och resultat.

(23)

Med ikraftträdandet av Lissabonfördraget inrättades en unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten), med syftet att göra unionens yttre förbindelser mera verkningsfulla och samstämmiga.

(24)

Under senare år har också unionens politik för yttre förbindelser breddats och förstärkts. Detta gäller särskilt föranslutningsstrategin, den europeiska grannskapspolitiken, unionens strategi för Centralasien, de förnyade partnerskapen med Latinamerika och Sydostasien samt unionens strategiska partnerskap med Ryssland, Kina och Indien. Det gäller även unionens politik för utvecklingssamarbete, som nu har utvidgats till att omfatta samtliga utvecklingsländer. Sedan 2007 har unionens yttre förbindelser dessutom fått stöd av nya finansieringsinstrument, dvs. instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter samt stabilitetsinstrumentet.

(25)

Mot bakgrund av inrättandet av utrikestjänsten och efter ikraftträdandet av detta beslut bör kommissionen och EIB ändra samförståndsavtalet om samarbete och samordning i de regioner som avses i rådets beslut 2006/1016/EG av den 19 december 2006 om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen (4) och, där så är möjligt och efter godkännande av den höga representanten, utvidga det nya samförståndsavtalet till att omfatta utrikestjänsten, särskilt vad gäller den regelbundna och systematiska dialogen mellan kommissionen och EIB på strategisk nivå, vilket även bör inbegripa utrikestjänsten, och andra aspekter som omfattas av utrikestjänstens behörighet.

(26)

Samtidigt som EIB bidrar till genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete i enlighet med artikel 209.3 i EUF-fördraget, bör EIB sträva efter att indirekt stödja arbetet mot millennieutvecklingsmålen för 2015 i alla regioner där banken är aktiv.

(27)

För att öka samstämmigheten i unionens övergripande stöd till de berörda regionerna bör man hitta möjligheter att i lämpliga fall kombinera EIB-finansiering med unionens budgetmedel, exempelvis i form av garantier, riskkapital, räntesubventioner och samfinansiering av investeringar i kombination med tekniskt bistånd till utarbetande och genomförande av projekt, genom instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och stabilitetsinstrumentet. Närhelst en sådan kombination av EIB-finansiering och andra av unionens budgetresurser äger rum, ska det i varje finansieringsbeslut anges vilka resurser som ska användas. Kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet om EIB:s finansieringstransaktioner som genomförs i enlighet med detta beslut bör innehålla en detaljerad redovisning av de budgetmedel och finansiella instrument som används i kombination med EIB:s finansiering.

(28)

Det bör på alla nivåer, från tidig strategisk planering till projektutformning på fältet, säkerställas att EIB:s externa finansieringstransaktioner överensstämmer med och stöder unionens politik för yttre förbindelser och de övergripande mål som anges i detta beslut. För att öka samstämmigheten i unionens yttre åtgärder bör dialogen om politik och strategier mellan kommissionen, den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och EIB stärkas ytterligare. I samma syfte bör man ha ett utökat samarbete och ett tidigt informationsutbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och EIB på operativ nivå. EIB:s kontor utanför unionen bör i första hand placeras vid unionens delegationskontor, så att det inbördes samarbetet förbättras samtidigt som driftskostnaderna delas. Det är särskilt viktigt att det i lämpliga fall finns ett tidigt åsiktsutbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och EIB när det gäller utarbetande av planeringsdokument, så att synergieffekterna mellan dessa tre unionsorgans verksamheter maximeras.

(29)

Åtgärderna för att omsätta målen enligt det allmänna mandatet i praktiken kommer att anges i regionala tekniska operativa riktlinjer. Sådana riktlinjer bör vara förenliga med den vidare ramen för unionens regionalpolitik som anges i detta beslut. Dessa riktlinjer bör återspegla unionens landstrategier och sträva efter att EIB:s finansiering ska komplettera unionens motsvarande politik, program och instrument för stöd till de olika regionerna.

(30)

EIB bör i samråd med kommissionen utarbeta ett vägledande flerårigt program för den planerade volymen av tecknade avtal om finansiering från EIB, i syfte att säkerställa en lämplig budgetplanering för avsättning av medel till garantifonden och för att säkerställa att EIB:s prognostiserade finansiering överensstämmer med de tak som fastställs i detta beslut. Kommissionen bör ta hänsyn till denna prognos i den ordinarie budgetplanering som läggs fram för budgetmyndigheten.

(31)

Möjligheterna att utveckla en unionsplattform för samarbete och utveckling bör undersökas för att man ska kunna optimera användningen av instrumenten för att kombinera gåvobistånd och lån till regioner utanför unionen. I detta syfte bör kommissionen skapa en grupp med experter från medlemsstaterna, utrikestjänsten och EIB som skulle bedöma kostnader och nytta med en sådan plattform. Härvid bör gruppen samråda med andra berörda aktörer, bland annat med europeiska multilaterala och bilaterala finansinstitut. En sådan plattform skulle fortsätta att främja synergieffekter och överenskommelser om ömsesidig tillit vilka baseras på respektive institutions komparativa fördel samtidigt som kommissionens och EIB:s roll och företrädesrätt vid genomförandet av unionsbudgeten och EIB-lån iakttas. Med utgångspunkt i expertgruppens resultat bör kommissionen förse Europaparlamentet och rådet med en rapport senast vid mitten av 2012 och, om det är lämpligt, lämna ett förslag till plattformen.

(32)

EIB bör uppmuntras att utvidga sin verksamhet och diversifiera sina finansieringsinstrument utanför unionen, utan att EU-garantin används, så att användningen av garantin uppmuntras för länder och projekt där tillträdet till marknaden är dåligt, med beaktande av överväganden avseende hållbar skuldsättning, och där garantin därför tillför större mervärde. EIB bör således, och alltid i syfte att stödja målen med unionens politik för yttre förbindelser och med beaktande av sin egen riskabsorptionsförmåga, uppmuntras att öka de belopp som banken lånar ut på egen risk, även med stöd av unionens ekonomiska intressen och i synnerhet i föranslutningsländer, grannskapsländer och länder med hög kreditvärdighet i andra regioner, men också i länder med lägre kreditvärdighet när EIB har lämpliga garantier från tredje part. Banken bör i samförstånd med kommissionen utforma en policy för att fördela projekten till antingen mandatet inom ramen för EU-garantin eller till EIB:s finansiering på egen risk. En sådan policy skulle särskilt beakta ländernas och projektens kreditvärdighet.

(33)

EIB bör överväga att öka sina finansieringstransaktioner enligt detta beslut för regionala och/eller lokala enheter, om dessa transaktioner varit föremål för lämplig bedömning av EIB:s kreditrisk.

(34)

EIB bör så långt som möjligt utvidga sitt sortiment av nya och innovativa finansieringsinstrument, bl.a. genom större inriktning på att utveckla garantiinstrument i största möjliga utsträckning, med beaktande av EIB:s riskpolicy. EIB bör också uppmuntras att ge lån i lokal valuta och emittera obligationer på lokala marknader, förutsatt att partnerländerna genomför nödvändiga strukturreformer, i synnerhet för finanssektorn, samt andra åtgärder som underlättar EIB:s verksamhet.

(35)

För att EIB ska kunna fullgöra sitt mandat i alla regioner och underregioner bör tillräcklig personal och tillräckliga finansiella medel för dess externa verksamhet ställas till förfogande allteftersom. Detta bör särskilt inbegripa tillräcklig kapacitet för att främja unionens mål med utvecklingssamarbetet, en ökad inriktning på förhandsbedömningar av verksamhetens miljö- och utvecklingsaspekter och sociala aspekter och en effektiv projektövervakning under genomförandet. Möjligheter att ytterligare öka effektiviteten och ändamålsenligheten bör utnyttjas och synergieffekter aktivt eftersträvas.

(36)

I de finansieringstransaktioner utanför unionen som ingår i tillämpningsområdet för detta beslut bör EIB i relevanta fall ytterligare sträva efter att förbättra samordningen och samarbetet med internationella finansinstitut och europeiska bilaterala finansinstitut, inklusive vid behov samarbete om sektorsvillkor och ömsesidig tillit till förfaranden, användning av samfinansiering och deltagande i globala initiativ, exempelvis sådana som främjar stödets samordning och effektivitet. Denna samordning och detta samarbete bör syfta till att minimera eventuell dubblering av kostnader och onödig överlappning. Dessa ansträngningar bör baseras på ömsesidighet. Principerna i detta beslut bör tillämpas även när EIB:s finansiering genomförs genom samarbetsavtal med andra internationella finansinstitut och europeiska bilaterala finansinstitut.

(37)

Särskilt i länder utanför unionen där flera europeiska finansinstitut är verksamma bör EIB förbättra sitt samarbete med övriga europeiska finansinstitut genom avtal som det trepartssamförståndavtal mellan kommissionen, EIB-gruppen och EBRD, när det gäller samarbetet utanför unionen och genom att göra det möjligt för EIB-gruppen och EBRD att komplettera varandra genom att utnyttja sina respektive komparativa fördelar.

(38)

EIB:s rapportering och uppgiftslämnande till kommissionen bör stärkas så att kommissionen kan förbättra sin årliga rapport till Europaparlamentet och rådet om den EIB-finansiering som genomförs inom ramen för detta beslut. De ytterligare rapporteringskrav som avses i detta skäl bör endast avse EIB-finansieringstransaktioner för vilka en ansökan om EIB-finansiering lämnats in efter detta besluts ikraftträdande och vilka undertecknats efter den 1 januari 2012. Rapporten bör särskilt innehålla en bedömning av hur EIB:s finansieringstransaktioner uppfyller kraven i detta beslut med hänsyn till de regionala tekniska operativa riktlinjerna, och bör innehålla avsnitt om följande: EIB:s mervärde, t.ex. stödet till unionens externa politik, krav på mandaten, kvalitén när det gäller finansierad verksamhet, överföringen av finansiella fördelar till kunder, och avsnitt om samarbetet, inbegripet samfinansieringen, med kommissionen och med andra internationella finansinstitut och bilaterala givare. Rapporten bör också utvärdera i vilken utsträckning EIB har tagit hänsyn till den ekonomiska, finansiella, miljömässiga och sociala hållbarheten i utformningen och övervakningen av de finansierade projekten. Rapporten bör även innehålla ett särskilt avsnitt med en detaljerad utvärdering av de åtgärder som EIB har vidtagit för att följa det nuvarande mandatet som fastställdes i beslut nr 633/2009/EG, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt EIB:s finansieringstransaktioner som använder finansinstrument i icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. I sina finansieringstransaktioner bör EIB på ett tillfredsställande sätt genomföra sin politik gentemot svagt reglerade eller icke samarbetsvilliga jurisdiktioner för att bidra till den internationella kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt. Rapporten bör också innehålla en uppskattning av de sociala och utvecklingsrelaterade aspekterna på projekt. Rapporten bör offentliggöras och därigenom göra det möjligt för det civila samhället och mottagarländerna att ge uttryck för sin uppfattning. Vid behov bör rapporten hänvisa till viktiga förändringar av omständigheterna som motiverar ytterligare ändringar av mandatet före löptidens utgång.

Denna rapport bör särskilt innehålla en särredovisning av EIB:s finansiering enligt detta beslut tillsammans med alla finansiella medel från unionen och andra givare, och härigenom ge en översikt över den finansierade verksamhetens finansiella exponering.

(39)

EIB:s finansieringstransaktioner bör fortsätta att förvaltas i enlighet med bankens egna regler och förfaranden, inklusive lämpliga kontrollåtgärder och åtgärder för att motverka skatteundandragande, och i enlighet med relevanta regler och förfaranden som avser revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

(40)

Kommissionen bör, när den lägger fram förslaget om EU-garantin till EIB enligt nästa fleråriga budgetram, framför allt uppmanas att - i nära samarbete med EIB och med beaktande av konsekvenserna för tillförsel av medel till garantifonden - behandla de tak som EU-garantin täcker, förteckningen över potentiellt berättigade länder och möjligheten för EIB att ge mikrokreditfinansiering och andra typer av instrument. Kommissionen och EIB bör också undersöka möjligheterna att i framtiden öka synergierna mellan finansieringen genom instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter samt stabilitetsinstrumentet och EIB:s externa mandat

(41)

Detta beslut bör inte påverka förhandlingar och beslut om nästa fleråriga budgetram.

(42)

Med beaktande av ovanstående, och av rättssäkerhets- och tydlighetsskäl, bör beslut nr 633/2009/EG upphävas och ersättas med det här beslutet.

a)

Ett allmänt mandat på 27 484 000 000 EUR.

b)

Ett klimatförändringsmandat på 2 000 000 000 EUR.

a)

Utveckling av lokal privat sektor, i synnerhet stöd till små och medelstora företag.

b)

Utveckling av social och ekonomisk infrastruktur, inbegripet transport-, energi- och miljöinfrastruktur, och informations- och kommunikationsteknik.

c)

Åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringen enligt artikel 2.4.

a)

Strategidokument som utarbetas av kommissionen och/eller utrikestjänsten, exempelvis landstrategidokument, regionstrategidokument, vägledande program, handlingsplaner och föranslutningsdokument.

b)

EIB:s strategiska planeringsdokument och projektplanering.

c)

Övriga policyaspekter och operativa aspekter.

a)

Hinder för valutaöverföringar.

b)

Expropriation.

c)

Krig eller inre oroligheter.

d)

Rättsvägran vid avtalsbrott.