25.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 248/149

1.1

EESK ser positivt på att kommissionen inom ramen för dialogen med berörda parter har inlett diskussioner om en översyn och ett förtydligande av bestämmelserna om finansieringen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.2

Kommittén stöder till fullo nya och mer diversifierade och proportionerliga åtgärder när det gäller de olika typerna av allmännyttiga tjänster och ställer sig bakom förslaget om att befria småskaliga allmännyttiga tjänster och vissa sociala tjänster från anmälningskravet.

1.3

EESK uppmanar kommissionen att i fråga om var och en av finansieringsbestämmelserna klargöra om ersättning för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster omfattas av Altmark-kriterierna och följaktligen inte lyder under bestämmelserna om ”statligt stöd”.

1.4

I syfte att säkerställa att dessa tjänster inte längre är beroende av en exklusiv legislativ eller rättslig fall-till-fall-metod är kommissionens avsikt att klargöra skillnaden mellan tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse ett välkommet beslut. På grund av svårigheten att definiera dessa båda begrepp är kommittén övertygad om att man inte bör fokusera på huruvida det handlar om en tjänst av ekonomisk eller icke-ekonomisk karaktär, utan koncentrera sig på ifrågavarande tjänsts särskilda uppgift och skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

1.5

Följaktligen anser EESK i detta sammanhang att bestämmelserna för ersättning för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i samband med statligt stöd skulle kunna vara mer demokratiska för de tiotusentals offentliga myndigheter som ska tillämpa dem i praktiken om de omfattades av tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet, förutsatt att de är förenliga med fördraget.

1.6

Även om det är lovvärt att uppmana medlemsstaterna att lägga större vikt vid effektivitetsaspekter får detta inte leda till att man enbart fokuserar på ekonomiska kriterier, utan man måste även ta hänsyn till sociala, lokala, regionala och miljömässiga aspekter samt beakta kriterier som kvalitet, resultat och hållbarhet.

1.7

EESK fruktar dock att man i och med införandet av effektivitetsbegreppet återigen börjar anpassa beslutets bedömningskriterier och rambestämmelserna till det fjärde kriteriet i Altmark-domen. Dessutom finns det en risk att detta kommer att tillämpas i fråga om alla former av ersättning, även beträffande allmännyttiga tjänster som är undantagna från anmälan.

1.8

När det gäller kommissionens avsikt att skapa större klarhet kring de begränsningar som åläggs medlemsstaterna i samband med klassificeringen av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse vill kommittén framhålla att vi under många år har efterlyst större klarhet beträffande villkoren för genomförandet av artikel 106.2, som ger upphov till motsägelsefulla tolkningar.

2.1

Det finns en hel rad olika former av offentligt stöd i medlemsstaterna, till exempel statligt stöd till sysselsättning, utbildning, investeringar, forskning, miljöskydd, små och medelstora företag, undsättnings- och omstruktureringsstöd till företag i svårigheter, stöd till familjer och personer som råkat i svårigheter, osv. samt givetvis de allmännyttiga tjänsterna.

2.2

När det gäller konkurrensbestämmelserna och inre marknadens bestämmelser betraktas statligt stöd, oavsett dess karaktär, som en fördel i EUF-fördraget, då det på selektiva grunder beviljas ett eller flera företag av myndigheterna.

2.3

Följande kriterier måste uppfyllas för att ett stöd ska anses vara statligt:

2.4

Ovannämnda statliga stödordningar är i princip förbjudna enligt fördraget (artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget). Vissa av dem är emellertid tillåtna om de kan motiveras med hänvisning till mål av gemensamt intresse (allmännyttiga tjänster, social och regional sammanhållning, sysselsättning, forskning och utveckling, hållbar utveckling, främjande av kulturell mångfald, osv.) eller korrigering av brister hos marknaden, förutsatt att stödet inte snedvrider konkurrensen i en omfattning som strider mot EU:s intresse.

2.5

Medlemsstaternas möjligheter att bevilja statligt stöd har omgärdats av en rad bestämmelser och en omfattande, evolutiv rättspraxis från EU-domstolen, som har fastställt tvingande bestämmelser för medlemsstater som önskar införa denna typ av bestämmelser.

2.6

Bortsett från vissa undantag (stöd av mindre betydelse, stöd under en fastställd tröskel, stöd till vissa specifika sektorer) ska medlemsstaterna göra en anmälan till kommissionen om det stöd de har för avsikt att bevilja. Stödet kan inte utbetalas förrän kommissionen officiellt har gett sitt tillstånd.

2.7

Endast kommissionen har behörighet att avgöra om det statliga stödet är förenligt med fördraget (med möjlighet till överklagande i EU-domstolen). Kommissionen har således betydande befogenheter på detta område när det gäller att genomföra undersökningar, fatta beslut och tillgripa sanktioner.

2.8

De icke-ekonomiska tjänsterna av allmänt intresse omfattas inte av lagstiftningen om statligt stöd.

2.9

Beträffande tjänster av allmänt ekonomiskt intresse måste de offentliga myndigheterna avgöra om ersättning för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster är ett statligt stöd som är förenligt med fördraget i förhållande till konkurrensreglerna och bestämmelserna för inre marknaden.

2.10

Enligt domstolens dom i målet Altmark (Altmark Trans GmbH C280/00) är det inte fråga om statligt stöd till en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse om följande villkor är uppfyllda:

2.11

Till följd av den så kallade Altmark-domen har kommissionen tagit hänsyn till det faktum att endast ett fåtal ersättningar uppfyllde dessa fyra kriterier, och att alla andra ersättningar därmed föll inom kategorin ”statligt stöd”. Kommissionen antog därför Monti-Kroes-paketet med följande innehåll:

2.12

Denna rambestämmelse, som syftar till att fastställa vilka regler och principer som ska gälla vid bedömningen av när en ersättning för allmännyttiga tjänster är förenlig med den ”gemensamma marknaden” på grundval av artikel 106.2 i EUF-fördraget, upphör att gälla i november 2011.

2.13

Eftersom det dessutom anges såväl i rambestämmelsen som i beslutet ovan att deras bestämmelser ska utvärderas har kommissionen inlett en översyn av Monti-Kroes-paketet. Exempelvis uppmanades medlemsstaterna 2008/2009 att lägga fram en rapport om tillämpningen av det nuvarande paketet och 2010 lanserade man ett offentligt samråd om denna fråga.

2.14

På grundval av dessa båda åtgärder har kommissionen utarbetat vissa riktlinjer som anges i det aktuella meddelandet. Syftet är att starta en preliminär diskussion före juli tillsammans med övriga EU-institutioner och intressenter före utarbetandet av nya textförslag.

3.1

Inom ramen för målet om tydligare, enklare och mer proportionerliga instrument är avsikten med meddelandet:

4.1

EESK stöder det önskemål som medlemsstaterna och andra direkt berörda parter har framfört, antingen i rapporten om tillämpningen av det nuvarande Monti-Kroes-paketet eller under det offentliga samrådet i frågan, om att man ska se över reglerna för statligt stöd till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på nytt, i syfte att undanröja rättslig osäkerhet och lägga grunden till en mer harmonisk balans mellan de ekonomiska, sociala och miljörelaterade intressena.

4.2

EESK stöder till fullo nya och mer diversifierade och proportionerliga åtgärder när det gäller de olika typerna av allmännyttiga tjänster, som också syftar till att klargöra bestämmelserna om finansieringen. Kommittén ställer sig även bakom förslaget om att befria småskaliga allmännyttiga tjänster och vissa sociala tjänster från anmälningskravet: Man har dock ännu inte fastställt vilka tjänster det gäller. Det är särskilt viktigt att de undantag som redan finns på vissa områden (till exempel sysselsättning för utsatta grupper som funktionshindrade) bibehålls.

4.3

EESK undrar i detta sammanhang av vilken anledning kommissionen endast har valt att befria småskaliga allmännyttiga tjänster på lokal nivå från anmälningskravet, eftersom kravet att handelsutbytet mellan medlemsstaterna inte får påverkas bör vara tillräckligt på lokal, regional och, till och med, nationell nivå.

4.4

Enligt meddelandet bör översynen av paketet ses i ljuset av kommissionens överordnade mål i fråga om allmännyttiga tjänster, särskilt meddelandet ”På väg mot en inre marknadsakt” och Europa 2020-strategin.

4.5

Det är i detta sammanhang värt att nämna att EESK i sitt yttrande om ”En inremarknadsakt” (INT/548 av den 15 mars 2011) framhåller att ”syftet med meddelandet och andra åtgärder som rör offentliga tjänster bör vara att stödja medlemsstaterna i utvecklingen och förbättringen av sina offentliga tjänster i linje med protokollet om tjänster i allmänhetens intresse”.

4.6

EESK uppmanar kommissionen att, i fråga om var och en av finansieringsbestämmelserna, klargöra om ersättning för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster omfattas av Altmark-kriterierna och följaktligen inte lyder under bestämmelserna om ”statligt stöd”. För närvarande är kunskapen om anmälningsförfarandena och de olika undantagen alltjämt bristfällig. Det leder till en begränsad marknad, eftersom de organisationer som är beroende av ersättning för att ge effektiv service inte kan konkurrera, vilket direkt påverkar EU-medborgarna, som berövas lättillgängliga tjänster av god kvalitet.

4.7

EESK anser att det faktum att man i protokollet om tjänster i allmänhetens intresse skiljer mellan ekonomiska och icke-ekonomiska tjänster, utan att för den skull lösa problemet med att skilja mellan dessa båda kategorier, är ett tydligt tecken på att man måste reda ut dessa begrepp och ge en klar bild av de system som avses, inklusive den roll som icke vinstdrivande organisationer spelar, samt begreppet ”skälig vinst”, i syfte att säkerställa att dessa tjänster inte längre är beroende av en exklusiv legislativ eller rättslig fall-till-fall-metod. På grund av de dubbla målsättningarna, socialpolitikens och konkurrenspolitikens, behövs en tydligare definition av ”skälig vinst”. Det vore därför av större värde om EU-nivån kunde tillhandahålla regleringsriktlinjer och tolkning när det gäller vad som bör beaktas.

4.8

Det är glädjande att kommissionen har för avsikt att klargöra skillnaden mellan tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. EESK framförde redan i sitt yttrande om ”Framtiden för tjänster av allmänt intresse” (CESE 976/2006) att distinktionen mellan ekonomiska respektive icke-ekonomiska tjänster fortfarande är vag och otydlig.

4.9

Med tanke på svårigheten att uttömmande definiera icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse respektive tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och med hänsyn till den risk som en alltför snäv definition skulle innebära, är kommittén övertygad om att man inte bör fokusera på den ekonomiska eller icke-ekonomiska karaktären, utan på de berörda tjänsternas specifika funktion och de krav (skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster) som ställs på dem av en offentlig myndighet för att de ska fylla sin funktion. Dessa krav måste vara klart och tydligt angivna.

4.10

Genom protokollet om tjänster i allmänhetens intresse låg Lissabonfördraget till grund för införandet av riktlinjer för bestämmelserna för tjänster i allmänhetens intresse, såväl ekonomiska som icke-ekonomiska, men genom artikel 14 i Lissabonfördraget infördes samtidigt en ny rättslig grund för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, vilket innebar att rådet och Europaparlamentet ålades ansvaret för att – genom förordningar, i enlighet med det vanliga lagstiftningsförfarandet – fastställa de principer och villkor (särskilt ekonomiska och finansiella) som gör det möjligt för dem att fylla sin funktion.

4.11

Följaktligen anser EESK i detta sammanhang att bestämmelserna för ersättning för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i samband med statligt stöd skulle kunna vara mer demokratiska för de tiotusentals offentliga myndigheter som ska tillämpa dem i praktiken om de omfattades av tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet, förutsatt att de är förenliga med fördraget.

4.12

EESK välkomnar att kommissionen har för avsikt att uppmuntra medlemsstaterna att lägga större tonvikt på effektivitetsaspekterna. Detta bör inte endast ske genom att man fokuserar på de ekonomiska kriterierna, utan man måste även ta hänsyn till de sociala, lokala, regionala och miljörelaterade aspekterna, i förhållande till den särskilda funktion som varje tjänst av allmänt ekonomiskt intresse är ämnad att fylla enligt de offentliga myndigheternas beslut. Kommissionen bör inte begränsa ”effektivitetskriterierna” till kortsiktiga överväganden utan även se till tjänsternas kvalitet, resultat och hållbarhet, särskilt när det handlar om hälso- och sjukvårdstjänster. Man bör dessutom beakta särarten hos företag i den sociala ekonomin (kooperativ, ömsesidiga bolag, sammanslutningar och stiftelser).

4.13

En stor del av tjänsterna av allmänt intresse, såsom sociala tjänster eller sjuk- och hälsovård, kännetecknas av ett osymmetriskt förhållande mellan den som tillhandahåller tjänsten och den som utnyttjar den och skiljer sig från en affärsförbindelse av typen leverantör-konsument. Tjänster av allmänt intresse består ofta av lösningar som är utformade med hänsyn till de särskilda omständigheter som råder i det specifika fallet och till användarnas behov. De kan bara fungera på basis av solidaritetsprincipen och är i mycket stor utsträckning beroende av offentlig finansiering. EESK skulle vilja uppmana kommissionen att inleda ett samråd för att undersöka vilka offentliga tjänster inom ramen för sociala tjänster av allmänt intresse som skulle kunna omfattas av gruppundantag eftersom de inte påtagligt påverkar konkurrensen eller erbjuder gränsöverskridande möjligheter.

4.14

Dessa effektivitetskriterier skulle kunna innebära att man återigen börjar anpassa bedömningskriterierna för beslutet och rambestämmelserna till det fjärde kriteriet i Altmark-domen. Det finns risk för att detta kommer att gälla alla typer av ersättningar, även de som utbetalas för småskaliga allmännyttiga tjänster av lokal karaktär som har ett begränsat inflytande på handelsutbytet mellan medlemsstaterna, samt för vissa typer av sociala tjänster av allmänt intresse, som kommissionen emellertid har för avsikt att undanta från anmälningskravet och betrakta som förenliga med inre marknaden. Detta betyder att dessa tjänster även i fortsättningen kommer att underkastas en efterhandskontroll och en ny rättslig oklarhet.

4.15

En sådan osäkerhet finns också med avseende på den behörighet kommissionen har beviljat sig själv i fråga om att utvärdera effektiviteten, trots att domstolen inte tillerkände kommissionen denna behörighet i mål M6/TF1 (T-568/08 och T573/08).

4.16

När det gäller kommissionens avsikt att skapa större klarhet kring de begränsningar som åläggs medlemsstaterna i samband med klassificeringen av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse vill kommittén framhålla att vi under många år har efterlyst större klarhet beträffande villkoren för genomförandet av artikel 106.2, som ger upphov till motsägelsefulla tolkningar. Å ena sidan betraktas den som ett undantag till fördragets generella bestämmelser (se meddelandet av den 20 november 2007), medan man i vitboken från 2004 å andra sidan erkänner att det ”i händelse av en tvist är viktigare att en tjänst av allmänt intresse utförs effektivt än att fördragets regler tillämpas”.