Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52011AE1005

    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om möjligheter och utmaningar för europeisk film i den digitala tidsåldern” KOM(2010) 487 slutlig

    EUT C 248, 25.8.2011, p. 144–148 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    25.8.2011   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 248/144


    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om möjligheter och utmaningar för europeisk film i den digitala tidsåldern”

    KOM(2010) 487 slutlig

    2011/C 248/25

    Föredragande: Mircea Eugen BURADA

    Den 24 september 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

    Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om möjligheter och utmaningar för europeisk film i den digitala tidsåldern

    KOM(2010) 487 slutlig.

    Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 maj 2011.

    Vid sin 472:a plenarsession den 15–16 juni 2011 (sammanträdet den 15 juni) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 142 röster för, 1 röst emot och 9 nedlagda röster.

    Motto:

    Europa måste vara en global aktör, inte nöja sig med rollen som underleverantör till globaliseringen (1)

    INGRESS

    Europeisk film spelar en viktig roll för att forma europeiska identiteter, något som är centralt i den europeiska agendan för kultur. ” Denna inledande fras i kommissionens meddelande är en utmärkt avsiktsförklaring eftersom den från första början betonar vidden av denna fråga samtidigt som den lyfter fram hur viktigt det är att EU uppnår det mål som uppställts av unionens grundare. Kulturen och alla dess delområden, bl.a. film som föreliggande yttrande handlar om, är det viktigaste instrumentet för kommunikation, solidaritet, demokrati och i synnerhet sammanhållning inom EU. Filmen är en sannskyldig helig graal i livet och bör skyddas och betraktas med stort politiskt och strategiskt intresse. Digital film är en unik möjlighet att ge europeisk film huvudrollen i transcendent överföring av idéer, samtidigt som EU inte får missa chansen att utrusta sig med de instrument som är nödvändiga för att säkerställa sammanhållning i EU genom att forma europeiska identiteter. Endast konsten – och i synnerhet filmkonsten – kan nå denna ambition. Överfört i ekonomiska termer kräver insatserna en budget, med andra ord en betydande ekonomisk satsning. I annat fall kan EU, som är ett Babels torn med 27 språk, äventyras på grund av känsligheten hos identiteterna i de olika medlemsstaterna.

    1.   Slutsatser och rekommendationer

    1.1   Det aktuella ämnet är en komplex, känslig och viktig fråga, men i synnerhet har det en politisk dimension:

    Komplex, på grund av mångfalden i europeisk kultur och i europeiska identiteter.

    Känslig, eftersom varje medlemsstat är stolt över rikedomen och variationen i sitt nationella filmarv och kommer att betrakta denna nya etapp med försiktighet och kanske misstänksamhet.

    Viktig, eftersom det saknas en reell strategi på EU-nivå och förväntade resultat har uteblivit. Detta kan på längre sikt äventyra ansträngningarna att förstärka EU genom att forma och harmonisera de europeiska identiteterna.

    Politisk, mot bakgrund av att filmen är en av de främsta kulturyttringarna och visserligen började som ett tidsfördriv, men med tiden vunnit en ny och varierande betydelse som moraliskt stöd, kommunikationsinstrument, historiskt avtryck, subliminalt intryck, propagandaverktyg osv.

    1.2   EESK uppmanar alla beslutsfattare som påverkar framtidsutsikterna för detta projekt som är unikt i världen att agera med eftertanke och att undvika den fälla som gillras av dystra kulturella jämförelser, t.ex. ”amerikansk film är överlägsen”, ”publiken föredrar amerikansk film” osv. Konkurrensen bör fungera som ett adrenalin för den digitala filmen i EU. Biobesökarna vill bli engagerade, förtrollade, övertygade, underhållna och bjudas in i en biosalong, dit de kommer med sina egna tankar och som de lämnar med tankar som överförts till dem via vita duken. Detta är nyckeln till framgång. Därför är det nödvändigt att uppbåda alla ansträngningar (självkänsla, beslutsamhet, europeiska ambitioner) för att finna nödvändiga verktyg och ekonomiska medel just för att säkerställa framgången för detta politiska och kulturella instrument som utan tvivel är en av grundstenarna för en framgångsrik europeisk integration.

    1.3   Genom den förändring i program, normer och bestämmelser som denna veritabla digitala revolution innebär för den europeiska filmen innebär, kommer tillvaron för många av de berörda parterna i sektorn att rubbas eftersom de tvingas anta ett nytt arbetssätt, en ny livsrytm och framför allt en ökad budget. Förändringen innebär en ny utmaning som dock samtidigt hotar ett stort antal små och medelstora företags existens. Detta förklaras mycket skarpsynt i kommissionens meddelande. EESK rekommenderar och stöder alla verkningsfulla åtgärder från EU:s sida och anser det vara tydligt att det krävs en kraftansträngning för att hålla små biografer på landsbygden och i stora städer vid liv, eftersom dessa är så viktiga för den sociala sammanhållningen, liksom för konstfilm och experimentell film.

    1.4   Det handlar om ett enormt framsteg som är av avgörande betydelse för EU:s framtid och som utgör en viktig del av europeisk kultur och en gedigen bro mellan folk och kulturer i unionen. Genom detta kan folk och kulturer mötas, lära känna varandra bättre, lära sig av varandra och kanske t.o.m. upptäcka att de kan leva tillsammans genom att betrakta varandra med förståelse, respekt och, varför inte, beundran. Därmed formas en palett som förebådar ett mer socialt, konkurrenskraftigt och mindre kostnadskrävande liv.

    1.5   EESK vill att man på EU-nivå tar fram en särskild rättslig ram som är tydlig och stabil. Medlemsstaterna bör göra särskilda ansträngningar för att återföra miljontals biobesökare till de biografer som har övergetts. Man måste komma till den viktiga insikten om att film på bio i dagens läge är en lyx, medan det är en alldaglig bekvämlighet att titta på dvd på en filmanläggning hemma (med den obligatoriska plasmaskärmen).

    1.6   Ämnet bör behandlas mot bakgrund av att IKT (ny informationsteknik, information i realtid och direkt kommunikation utan språkbarriärer) är ytterst användbart när det gäller att utan hinder och till lägre kostnad sprida variationsrikedomen av kulturella och nyskapande värden i Europa. Samtidigt ökar tillgängligheten för personer med nedsatt syn eller hörsel.

    1.7   Inget kan dock vara stabilt och bestående om EU inte ger tillgång till de finansiella medel som krävs för att genomföra och på ett lämpligt sätt stödja detta mångkulturella projekt som är unikt i världen. En bristfällig handläggning av programmet skulle utan tvivel leda till merkostnader som överstiger betalningsförmågan hos mindre biografer, vissa yrkesgrupper i sektorn och i synnerhet biobesökarna, som är den främsta målgruppen. Mot bakgrund av att det offentliga stödet inte går att anpassa till varje land och region i Europa, understryker EESK behovet av tillräckligt ekonomiskt stöd till digitaliseringen av mindre biografer, i synnerhet på landsbygden men också i de stora städerna. Man bör använda strukturfonderna, säkerställa en lämplig medfinansiering från medlemsstaterna och ge biografinnehavarna större möjligheter att använda garantifonden Media. Det kan dock inte bli fråga om en tilldelning av offentliga medel som är enhetlig i alla europeiska länder och regioner, utan varje land eller region bör få fria händer att genomföra ett system som är anpassat till respektive marknad.

    1.8   Det är lämpligt att dra nytta av den övergång till digital teknik som kan förväntas under de närmaste åren för att digitalisera filmarkiv. Det kan gälla dokumentärer, arkivbilder eller klassiska filmer. Tanken är att kommande generationer också ska få glädje av den guldgruva som europeisk film utgör och att det ska vara lätt att komma åt dylika produktioner.

    1.9   Meddelandet inriktas starkt på digitaliseringen av biografer i stället för på europeisk film och audiovisuell politik i en digital värld. Övergången till digital teknik är en mångfacetterad process som inte bara begränsas till att byta till ny utrustning. Ett mer integrerat angreppssätt som inte bara tar hänsyn till tekniska och industriella aspekter, utan även till kulturella frågor och målsättningar (skapandet) vore nödvändigt för att lyfta fram europeisk film som en av de viktigaste strategiska punkterna på den europeiska digitala agendan. Tillgång till digital film som nöje eller för information bör ingå i denna agenda.

    2.   Inledning

    2.1   Digital film använder sig av digital teknik för distribution och visning av film på biografer. Den digitala tekniken omfattar digital inspelning, digital efterbehandling, Digital Cinema Distribution Master (DCDM), visning av film i digitalt format (DCI-normen) och kan genomföras i två olika upplösningsnivåer, nämligen 2k och 4k. Systemet med digital film ska säkerställa den bästa kvaliteten i fråga om bild och ljud.

    2.2   Distributionen av digital film ger filmdistributörerna möjlighet till betydande besparingar. Distributionen av 80 minuter på klassiska filmrullar kostar mellan 1 500 och 2 500 amerikanska dollar. Om denna kostnad multipliceras med miljontals kopior blir summan enorm. I digital form med maximalt 250 Mb per sekund kan en vanlig film lagras på en hårddisk på endast 300 Gb till en ytterst blygsam kostnad. Samtidigt är det konkreta digitala materialet lätt att bearbeta, lagra och transportera, och dessutom kan det återanvändas (källa: Wikipedia).

    2.3   Digital distribution (digital film) kan inte finnas utan filmproduktionen, som hamnat på efterkälken när det gäller anpassningen av inspelningsapparatur till digitala system. Det behövs särskilda finansieringsåtgärder för att ta igen förseningen och snabbt gå framåt i konkurrensen.

    Vi befinner oss i dag i en ganska motsägelsefull situation där vi strävar efter att skapa nätverk för digital film samtidigt som de flesta filmproducenter fortfarande använder sig av celluloidremsor för distribution av filmerna.

    Detsamma gäller filmer i 3D-format. I detta fall tar de flesta distributörer eller biografer några euro mer per biljett för att erbjuda de europeiska biobesökarna någon slags ersättningsprodukt som inte når upp till de digitala kvalitetsnormerna. När en digital master inte har spelats in i digitalt format kan den inte egentligen spelas upp digitalt. Exempelvis hade filmen Avatar spelats in i 3D, vilket förklarar varför den rönt sådan uppskattning hos miljontals biobesökare.

    3.   Premisser

    3.1   I meddelandet presenteras en lång rad lösningar som syftar till att gynna ett gemensamt europeiskt kulturområde utgående från principen att digitaliseringen bör genomföras på angivet sätt och tilldelas behövliga finansiella medel.

    3.1.1   Den europeiska kulturagendan inriktas i hög grad på att främja den europeiska filmens förmåga att forma europeiska identiteter och föra de olika kulturerna i unionen närmare varandra.

    3.1.2   Den europeiska digitala agendan är ett av de sju flaggskeppsinitiativ som ingår i Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla på den inre digitala marknaden.

    3.1.3   Den inre marknaden är ett nav som trots alla svårigheter säkerställer fri rörlighet över de inre gränserna i unionen för kulturellt material, sociala förbindelser och kommersiella tjänster. Tack vare inrättandet av en gemensam digital marknad kan EU-medborgarna därmed dra full nytta av fördelarna med den digitala tidsåldern.

    3.1.4   I den Unesco-konvention som ratificerades av EU 2006 fastställs att mångfalden av kulturella uttryck ska skyddas och främjas. Detta är ytterst värdefullt för arbetet med att ta fram välbehövliga åtgärder. Denna målsättning måste uppfyllas av EU när det gäller digitalisering av biograferna.

    3.1.5   Grönboken om ”Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn”. Förutom deras direkta bidrag till BNP kan kulturnäringen och den kreativa sektorn även utgöra viktiga motorer för ekonomiskt och socialt nyskapande på många andra områden.

    3.1.6   Programmet Media 2007 är vittförgrenat och innehåller även möjligheter till fortbildning för yrkesverksamma inom den europeiska audiovisuella näringen. Målet är att hjälpa anställda inom sektorn att anpassa sig till den audiovisuella maknadens europeiska och internationella dimensionen samtidigt som man stöder kontinuerlig utbildning och användningen av ny teknik.

    3.1.7   Det saknas finansiering för digitaliseringen av mindre biografer, i synnerhet i landsbygdsområden. Denna digitalisering bör genomföras med medel ur strukturfonderna och lämplig medfinansiering från medlemsstaterna samt genom att ge biografinnehavarna bättre tillgång till garantifonden Media för produktion.

    4.   Situationsanalys

    4.1   Den digitala revolutionen reser politiska frågor på regional och nationell nivå samt på EU-nivå:

    De europeiska verkens konkurrenskraft och spridning.

    Pluralism samt språklig och kulturell mångfald.

    Dessa problem måste analyseras och lösas på ett enhetligt och rättvist sätt av samtliga aktörer i EU.

    4.2   När det gäller stöd från myndigheterna i medlemsstaterna kan man konstatera att de ekonomiska bidragen hittills har begränsats till filmskapande och -produktion. Detta anser vi vara lovvärt och nödvändigt för att gynna filmkulturen i medlemsstaterna, förutsatt att man övergår till digital produktion.

    4.3   I kommissionens meddelande understryks dessutom vikten av att finna kompletterande ekonomiska stödformer såväl för produktionen av masterkopior som för installering av digitala dukar i syfte att öka spridningen av filmerna och låta så många biobesökare som möjligt se dem. Villkoret är dock att man finansierar omskolningen av personer som förlorat sin anställning vid övergången till ny teknik.

    4.4   I texten diskuteras frågan om att involvera distributörer och biografinnehavare i stor skala för att säkerställa spridningen av europeiska verk och garantera mångfalden inom europeisk film. Det faktum att distributörerna även är filmproducenter bör inte vara något problem så länge biljettpriset inte är avskräckande. Det gäller att utnyttja deras vinstintresse till förmån för digital nationell eller europeisk film.

    4.5   Våren 2008 inledde Europeiska kommissionen och medlemsstaterna ett långsiktigt arbete genom att inrätta en expertgrupp för digital film. Diskussionerna har visat på behovet av en lösning på dagens problem med finansieringsmodellen (virtual print fee, VPF). Man har bl.a. framhållit att digitaliseringen bara kan genomföras med hjälp av nationellt offentligt stöd och finansiella bidrag från EU.

    4.6   ”Mellanhandsinvesterare” finansierar i ett tidigt skede digital utrustning för biograferna. Distributören är skyldig att fr.o.m. den första filmvisningen återbetala finansieringen (VPF-avgiften), vilket i praktiken innebär ett köp av den digitala utrustningen.

    4.7   I meddelandet ges några exempel på finansiering som ger anledning att tro att det digitala tåget har kommit på rätt spår, men vi kan inte ännu bedöma hastigheten, effektiviteten, utrustningens stabilitet eller den totala omfattningen av digital film, vilket är en av hörnstenarna i genomförandet av en inre marknad som eftersträvar en smart och hållbar tillväxt för alla.

    4.8   Den 16 oktober 2009 inledde Europeiska kommissionen offentliga samråd om möjligheter och utmaningar för europeisk film i den digitala tidsåldern. Samrådet resulterade i över 300 svar från biografinnehavare, distributörer, producenter, försäljningsagenter, filminstitut, branschorganisationer och digitala serviceföretag.

    4.9   Om denna satsning ska ge resultat anser EESK att det behövs en fortlöpande uppföljning som är anpassad till den mångfald som bildar det europeiska kulturella landskapet.

    4.10   Under årens lopp har filmsektorn ställts inför en lång rad utmaningar: stumfilmen, Technicolor, Dolby Sound-systemet osv. Den stora utmaningen i dag är den digitala revolutionen.

    4.11   EESK understryker att digitaliseringen även ställer svåra tekniska och finansiella krav i anslutning till lagring, långsiktigt bevarande och åtkomst. Detta tas inte upp i kommissionens meddelande. Det finns ingen långsiktig plan för digital lagring, och man har inte heller funnit någon effektiv metod för långsiktig lagring av digitalt material som skulle göra det åtkomligt i framtiden. Digitalt lagrade medier har en kortare livscykel än film och omkostnaderna är mycket högre, men samtidigt ökar det digitala materialet i snabb takt. Vidare uppstår frågor som berör tillgång, originalitet och autenticitet.

    4.12   EESK rekommenderar att man tar itu med utmaningarna genom att inleda ett sectorsövergripande samarbete med alla berörda parter i syfte att skapa lämpliga system för lagring och arkivering, att fastställa gemensamma regler och att fatta beslut om en stabil och tillförlitlig finansiering. Rekommendationerna avseende en enhetlig norm för digital lagring och arkivering gäller bl.a. garanterad tillgång under 100 år, åtgärder som syftar till att undvika längre perioder av finansieringsluckor och ekonomiska svårigheter, kapacitet att producera kopior för att tillgodose framtida distributionsbehov, frågan om bild- och ljudkvalitet som motsvarar eller är bättre än originalet samt slutligen skydd mot beroende av föränderliga tekniska plattformar.

    4.13   I meddelandet betonas samtidigt en fördel med den digitala distributionen, nämligen att man kan säkerställa att filmarkiven lever vidare och att man därefter i stor skala kan sprida klassiska filmer som hotas falla i glömska p.g.a. att tekniken föråldrats.

    4.14   Dessutom ger digitaltekniken möjlighet att avsevärt minska kostnaderna i produktionsskedet och därefter. En digital master (DSM, Digital Source Master) kan nämligen utnyttjas på flera områden: bio, beställ-tv (video on demand, VOD), dvd, digital television.

    4.15   Digital distribution innebär dessutom en annan viktig fördel, nämligen lättare rörlighet över fysiska och kulturella gränser, och i synnerhet språkliga eftersom originalfilmen helt enkelt kan visas översatt till det språk som talas i det land där den visas. Dessutom har allt fler dvd-filmer undertexter på flera språk.

    4.16   Dessa digitala metoder gör det även möjligt för regissören att till sista stund kontrollera kvaliteten på den digitala mastern (bild, specialeffekter, ljus, musik, ljudeffekter osv.).

    4.17   EESK välkomnar Europeiska kommissionens ansträngning att uppmuntra medlemsstater som stöder inhemsk filmproduktion att dra nytta av möjligheterna inom digital distribution. Genom kraftiga satsningar inom den digitala revolutionen kan medlemsstaterna säkerställa att framtidens digitala film erbjuder EU-medborgarna kulturell mångfald.

    4.18   EESK understryker sysselsättningspotentialen inom sektorn och dess särdrag. Det är viktigt att i dag investera i mänskliga resurser för att säkerställa framgången för digital film i Europa och garantera framtida kvalitet samt särdragen inom den europeiska filmproduktionen. Det är dessutom viktigt att så långt möjligt begränsa den sociala kostnaden i anslutning till övergången till digital teknik (t.ex. genom lämplig fortbildning och omplaceringsåtgärder), t.ex. förlusten av arbetsplatser för filmmaskinister och laboratorietekniker.

    4.19   I artikel 3.1c i beslutet om Media 2007 förutsätts yrkesutbildning som i god tid tar hänsyn till digital teknik i produktionsskedet och därefter, distributionsskedet, saluföringen och arkiveringen av europeiska AV-program. Programmet Media 2007 bör ses över och utvidgas i syfte att lyfta fram och bemöta nya krav utöver dem som redan ställs.

    4.20   Media 2007 stöder även den andra huvudaspekten av digital film, nämligen distribution och spridning (art. 5).

    4.21   En annan finansieringskälla är statsstöd, som tilldelas i enlighet med art. 107.3 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det finns många exempel på detta, vilket är förståeligt i sammanhanget.

    4.22   Standardisering: 2002 kom sex större amerikanska bolag överens om en rad tekniska specifikationer i anslutning till digital filmdistribution – Digital Cinema Initiative (DCI).

    4.23   Dessa DCI-specifikationer offentliggjordes 2005 av Society of Motion Picture and Television Engineers (SMPTE) innan de omvandlades till normer för digital film och antogs som internationella normer av det internationella standardiseringsorganet ISO i Genève. 2011 presenterade kommissionen en rekommendation som emotsetts med stort intresse. Rekommendationen gäller utarbetandet av specifika europeiska normer för den europeiska digitala filmen.

    4.24   I Europa ligger man långt efter Förenta staterna när det gäller digital form inom filmproduktion eller i efterproduktion. Eftersläpningen är betydande i förhållande till denna stora konkurrent. Ett talande exempel: Av samtliga digitala filmer som visats i Frankrike (30 filmer 2007,50 filmer 2008) var 35 från Förenta staterna, 10 från Europa och 5 från oberoende produktionsbolag.

    4.25   Ansträngningar för att utveckla digitala biografer utan att samtidigt stödja digital europeisk filmproduktion är förrädiskt för europeiskt filmskapande och innebär en kapitulation inför digitala produktioner utifrån.

    4.26   Om detta breda europeiska program misslyckas, innebär det döden för idén om europeisk sammanhållning genom att forma ett mångkulturellt europeiskt material.

    4.27   Slutledningen är att det är en stor eftersläpning som den digitala filmen i Europa måste hämta in.

    Bryssel den 15 juni 2011

    Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

    Staffan NILSSON


    (1)  Möte mellan ordförande Staffan Nilsson och kommissionsledamot Michel Barnier den 6 januari 2011.


    Top