18.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 15/23

—

ReK vill betona att PPP-projekt i första hand inte ska ses som en kortsiktig finansieringslösning utan bör analyseras utifrån ett livscykelperspektiv, från planering, projektering, finansiering, byggande och drift, där man beaktar den totala kostnaden beroende på projektets totala längd, där kontraktstiden ibland kan uppgå till 30 år.

—

ReK anser att det inte är lämpligt med offentlig-privata partnerskap i alla sammanhang, utan att man i fråga om varje projekt, offentlig tjänst och innovation måste bedöma projekt om det innebär ett mervärde att ingå partnerskap med den privata sektorn.

—

Kommittén anser att det är för tidigt för kommissionen att reglera tjänstekoncessioner. Om kommissionen ändå väljer att låta tjänstekoncessioner omfattas av gemenskapens upphandlingsdirektiv är det av yttersta vikt att denna reglering blir så enkel och flexibel som möjligt. En reglering bör i sådant fall likna den som finns i direktiven om byggkoncessioner och absolut inte reglerna som rör upphandling av tjänster.

Föredragande

:

Catarina Segersten-Larsson (SE-PPE), fullmäktigeledamot i Värmlands landsting

Referensdokument

:

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Främjande av privata och offentliga investeringar i syfte att bidra till en ekonomisk återhämtning och långsiktig strukturanpassning: utveckling av offentlig-privata partnerskap

KOM(2009) 615 slutlig

1.

Regionkommittén uttrycker sin uppskattning för att EU och medlemsländerna genomför ambitiösa återhämtningsplaner som syftar till att stabilisera finanssektorn och begränsa den ekonomiska och finansiella krisens negativa verkningar för både allmänheten och den reala ekonomin. ReK vill samtidigt betona vikten av regionala och lokala nivåers delaktighet.

2.

ReK anser också att i samband med dessa återhämtningsinsatser kan offentlig-privata partnerskap (PPP) vara en bra metod för att genomföra infrastrukturprojekt, tillhandahålla offentliga tjänster och främja innovationer.

3.

ReK vill i detta sammanhang betona att PPP-projekt i första hand inte ska ses som en kortsiktig finansieringslösning utan bör analyseras utifrån ett livscykelperspektiv, från planering, projektering, finansiering, byggande och drift, där man beaktar den totala kostnaden beroende på projektets totala längd, där kontraktstiden ibland kan uppgå till 30 år.

4.

ReK anser att det inte är lämpligt med offentlig-privata partnerskap i alla sammanhang, utan att man i fråga om varje projekt, offentlig tjänst och innovation måste bedöma projekt om det innebär ett mervärde att ingå partnerskap med den privata sektorn.

5.

ReK anmodar de lokala och regionala myndigheterna att noga analysera samtliga gränsöverskridande leasingavtal för finansiering av offentlig infrastruktur som de kan ha ingått eller som de överväger att ingå i framtiden, i syfte att undvika negativa överraskningar med allvarliga budgetkonsekvenser.

6.

ReK konstaterar att finansieringslösningar ser olika ut i medlemsländerna. I vissa medlemsstater är det exempelvis möjligt för de lokala myndigheterna att själva låna till och finansiera stora investeringar. Mot bakgrund av att förutsättningarna är så olika anser ReK att offentlig-privata partnerskap enbart i vissa fall kan användas för att öka effektiviteten i förvaltningen av de offentliga finanserna och på ett mer verksamt sätt genomföra storskaliga projekt.

7.

ReK anser att offentlig-privata partnerskap kan vara ett framgångsrikt sätt att hantera de offentliga investeringarna men att det måste vara upp till de lokala och regionala myndigheterna att bedöma vilken metod som är mest lämplig för de olika projekten, offentliga tjänsterna eller innovationerna. En viktig förutsättning för de offentlig-privata partnerskapen är att en bedömning görs av vem eller vilka som är bäst skickade att bära de olika riskerna.

8.

ReK är positiv till att EU:s strukturfonder eller Europeiska investeringsbanken (EIB) under vissa förhållanden kan tillhandahålla medel som kan användas för att stödja offentlig-privata partnerskapsprojekt.

9.

ReK håller med om att offentlig-privata partnerskap kan vara ett av medlen för att lösa de problem som orsakas av klimatförändringarna. Likaså att de kan vara ett sätt för att förbättra tillväxt och sysselsättning inom EU:s industri och offentliga sektor.

10.

ReK vill här betona vikten av att små och medelstora företag ges bättre förutsättningar att delta i de offentlig-privata partnerskapen eftersom de i dessa sammanhang ofta utgör en underutnyttjad resurs för ekonomisk tillväxt och för att skapa hållbara arbetstillfällen.

11.

Det är också de lokala och regionala myndigheterna som oftast är mest lämpade att bedöma hur tjänsterna ska finansieras. Kommittén vill betona kommuners och regioners olika roller eftersom de förutom att organisera, styra och kontrollera också har att driva verksamhet i egen regi (in-house). De lokala och regionala myndigheterna måste klart definiera de mål i allmänhetens intresse som ska uppnås, de erbjudna tjänsternas kvalitet och prispolitik samt kontrollera efterlevnaden av dessa mål.

12.

ReK har konstaterat att begreppet partnerskap har kommit att tolkas i ett betydligt vidare perspektiv än vad som ursprungligen avsågs och Regionkommittén föreslår därför att offentlig-privata partnerskap fortsättningsvis definieras mer restriktivt som innefattande långsiktiga relationer, gemensamt risktagande och stora ekonomiska åtaganden. Av den anledningen är det av yttersta vikt att begreppet offentlig-privata partnerskap definieras tydligare för att få en relevant diskussion om eventuella fortsatta insatser inom gemenskapen.

13.

ReK anser att det är viktigt att ett system för internationellt stöd och erfarenhetsutbyte inrättas i samband med att förekomsten av offentlig-privata partnerskap ökar. ReK vill dock starkt betona att förutsättningarna ser så olika ut i medlemsländerna och att en förutsättning för framgångsrika partnerskap är att de utvecklas utifrån de lokala och regionala förutsättningarna. ReK anser därför att det är angeläget att stöd och kompetens säkerställs i de olika medlemsländerna.

14.

ReK anser att om något organ eller grupp tillsätts på EU-nivå är det av yttersta vikt att lokal och regional nivå är representerad och att ReK ges möjlighet att utse representanter från lokal och regional nivå.

15.

ReK anser att stora investeringsåtgärder alltid måste hanteras med största respekt så att inte lokala och regionala myndigheter och privata företag hamnar i ohållbara återbetalningssituationer eftersom partnerskapen innebär mycket långa ekonomiska åtaganden. ReK ser EU:s strukturfondsmedel som en mycket viktig tillgång vid offentlig-privata partnerskap. Kommittén anser att EIB bör få en allt viktigare roll för att bidra till att skapa förutsättningar för framgångsrika och innovativa partnerskap.

16.

ReK värdesätter kommissionens ansträngningar för att på EU-nivå se till att EG-fördragets grundprinciper, t.ex. insyn, jämställdhet, proportionalitet och ömsesidigt förtroende, respekteras i samband med offentlig upphandling och koncessioner.

17.

Kommissionen skulle kunna vidta kompletterande åtgärder för att skapa större utrymme för etablering av offentlig-privata partnerskap i upphandlingslagstiftningen.

18.

Vad gäller frågan om EU:s deltagande i privaträttsliga organ och direkt investering i specifika projekt måste detta utvecklas och förklaras innan ReK har möjlighet och förutsättningar att ta ställning till denna fråga. Först måste det också kontrolleras att subsidiaritetsprincipen respekterats.

19.

Kommittén anser att det är för tidigt för kommissionen att reglera tjänstekoncessioner. Om kommissionen ändå väljer att låta tjänstekoncessioner omfattas av gemenskapens upphandlingsdirektiv är det av yttersta vikt att denna reglering blir så enkel och flexibel som möjligt. En reglering bör i sådant fall likna den som finns i direktiven om byggkoncessioner och absolut inte reglerna som rör upphandling av tjänster.

20.

Kommittén menar att en framtida utveckling av PPP-området inte får minska möjligheterna att erbjuda arbetstillfällen för människor med särskilda behov, vilket överensstämmer med EU-domstolens praxis.