16.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 341/18

A.

Människohandeln är en modern form av slaveri, ett grovt brott och en svår kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna och den tvingar in människor i ett beroendeförhållande med hjälp av hotelser, våld och förödmjukelser.

B.

Människohandeln är en ytterst lukrativ affär för den organiserade brottsligheten, där vinstmöjligheterna är stora och riskerna små.

C.

Människohandeln förekommer i många olika former, till exempel sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, olaglig handel med mänskliga organ, tiggeri, olagliga adoptioner och olagligt hushållsarbete.

D.

Europol konstaterade i sin bedömning 2009 att handeln med kvinnor för sexuellt utnyttjande inte minskat och att handeln med människor för tvångsarbete ökar.

E.

Av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) globala rapport om människohandel framgår det att människohandeln oftast avsåg sexuellt utnyttjande och därefter utnyttjande för tvångsarbete. UNODC noterade också att 79 % av de offer som identifierats är kvinnor och flickor.

F.

Kvinnor som beställs per postorder för ingående av äktenskap kan bli fångar i en miljö av slaveri, där de faller offer för sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, påtvingat hushållsarbete och andra former av människohandel.

G.

Barn är särskilt sårbara och löper således större risk att falla offer för människohandel.

H.

Finanskrisen och den ekonomiska krisen kan leda till att människohandeln ökar, genom att de potentiella offrens behov av att finna anständigt arbete och komma undan fattigdomen utnyttjas.

I.

Människohandeln förekommer i oroväckande skala och tar sig alarmerande uttryck:

J.

I dag bygger EU:s rättsliga ram om människohandel i huvudsak på följande:

K.

Erfarenheter visar att denna rättsliga ram varken är tillräckligt effektiv eller genomförs tillräckligt och att EU således måste göra mera.

L.

I mars 2009 lade kommissionen fram ett förslag till ett rambeslut om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer för sådan verksamhet och om upphävande av rambeslut 2002/629/RIF (KOM(2009)0136), med syfte att stärka det nuvarande rambeslutet med hjälp av skärpta påföljder, bättre skydd av offren och aktiva åtgärder i förebyggande syfte.

M.

Trots det svenska ordförandeskapets insatser blev denna text inte antagen och ett förslag till en ny rättsakt i enlighet med den rättsliga ram som Lissabonfördraget erbjuder kommer sannolikt att läggas fram inom en nära framtid.

N.

Lissabonfördraget kommer att stärka EU:s åtgärder inom det rättsliga och polisiära samarbetet i brottmål, alltså också i kampen mot människohandeln, och Europaparlamentet kommer som medlagstiftare att helt och fullt kunna medverka.

O.

Åtgärderna mot människohandeln kan inte begränsas till rättsakter utan bör kompletteras med icke-lagstiftningsåtgärder, framför allt en utvärdering av genomförandet av antagna åtgärder samt av insamlandet och delgivandet av information, av upprättandet av samarbete och partnerskap och av delgivandet av bästa praxis.

P.

Det är oerhört viktigt att det civila samhällets organisationer, som arbetar inom området, på ett tidigt stadium får vara med alltifrån början och under alla arbetsetapper, alltifrån att identifiera offren till att ge dem stöd, och i det här ska också ingå en medverkan i lagstiftningsarbetet.

Q.

I dag har vi inga exakta uppgifter om människohandeln och de siffror som finns tillgängliga förefaller underskatta dess faktiska omfattning, eftersom brott av detta slag begås i det fördolda och ofta antingen inte uppdagas eller identifieras felaktigt. Det behövs mera forskning om hur människohandel går till, vilka som står bakom den, hur efterfrågan driver på utbudet av tjänster från offrens sida och även vilka som blir offer och varför, liksom också hur man kan få bukt med efterfrågan. Dessutom behövs det mera samarbete och utbyte av information mellan medlemsstaterna och tredjeländer.

R.

Utgångspunkten för framtida åtgärder måste bestå i ett helhetsbetonat grepp på problematiken, vilket sammanför förebyggande och brottsbekämpande åtgärder samt skydd, stöd och hjälp till offren tillsammans med ett ökat samarbete mellan alla berörda parter.

S.

Om man lyckas minska efterfrågan från potentiella köpare av tjänster och produkter från offren för människohandeln så att vinsterna från människohandeln också minskar kommer utbudet av varor och tjänster från offrens sida att minska.

T.

Social integration av potentiella offer har en indirekt förebyggande verkan och hjälper dem att inte bli offer på nytt eller rentav att inte själva bli potentiella människohandlare.

U.

För att de grundläggande rättigheterna ska skyddas och människohandeln effektivt bekämpas behövs det ofrånkomligen samarbete och partnerskap mellan EU, Europarådet, FN och tredjeländer, framför allt med de länder som offren för människohandeln kommer ifrån och med Förenta staterna, eftersom det allmänt erkänns att detta land är ett destinationsland.

V.

I samband med att det fastställs och sedermera genomförs en politik mot människohandel, med tillhörande åtgärder, måste det ses till att den inte innebär någon diskriminering på grundval av nationalitet, ras, hudfärg, kön, religiösa, politiska eller andra åsikter, social bakgrund eller annan ställning.

1.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att

2.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat och genomfört Europarådets konvention från 2005 om åtgärder mot människohandel att göra detta.

3.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta åtgärder utifrån följande, för att de ska ha tillgång till så mycket information som möjligt uppmanar dem:

4.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionens förslag innehåller föreskrifter om förebyggande åtgärder och vill att ytterligare åtgärder ska vidtas.

5.

Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna bör anta och förstärka ytterligare lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder, bland dem också åtgärder inom undervisningen, socialväsendet, kulturlivet och administrationen, för att minska efterfrågan på tjänster som tillhandahålls av personer som fallit offer för människohandel.

6.

Europaparlamentet efterlyser massiva kampanjer för information och ökat medvetande som ska utvecklas och genomföras i såväl medlemsstaterna som i de tredjeländer som påvisats vara utgångsområden eller replipunkter för människohandeln och ta sikte både på potentiella offer för människohandeln och potentiella köpare av tjänster från offer för människohandel.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa målinriktade utbildningsprogram till förmån för ökat medvetenhet bland barn, där de uppmärksammas på fällor som lätt kan leda till människohandel.

8.

Europaparlamentet vill att det snarast möjligt antas en uttömmande och heltäckande rättslig ram där det också ska ingå en politik mot brottslighet på Internet med anknytning till människohandeln.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till följande vid utarbetandet av eventuella framtida förslag till en rättsakt på detta område:

10.

Europaparlamentet är medvetet om att lagstiftning är verkningslös om den inte genomförs korrekt och uppmanar medlemsstaterna och de nationella parlamenten att på nationell nivå helt och fullt genomföra EU:s politik mot människohandel samt snarast möjligt ratificera och genomföra andra rättsliga instrument på detta område.

11.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder till förmån för en bättre operativ samordning mellan sådana EU-organ som Eurojust och Europol.

12.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på de positiva resultat som uppnåtts med hjälp av gemensamma utredningsgrupper och uppmanar medlemsstaterna använda dem mer.

13.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att de offer för människohandel vilka redan nått fram till EU:s yttre gränser får hjälp och stöd och uppmanar dessutom Frontex och de nationella gränsbevakningsväsendena att i sin verksamhet fastställa gemensamma rutiner för att deras personal ska bli mera medveten om vad människohandel går ut på och identifiera offren för den och se till att de skyddas.

14.

Europaparlamentet erinrar sig att brottsbekämpningen inte kan äga rum endast innanför EU:s gränser och vill därför att heltäckande avtal – som också ska innefatta föreskrifter om respekt för de grundläggande rättigheterna – ska ingås med tredjeländer och samarbete inledas med dem, inom ramen för strikta regler.

15.

Europaparlamentet vill att skyddet för och stödet till offren ska prioriteras inom EU:s åtgärder inom detta område och att offren ska tillförsäkras mesta möjliga hjälp från den tidpunkt då de identifierats som offer, och att detta ska omfatta följande:

16.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på särskilt sårbara offer såsom barn och kvinnor och efterlyser särskilda program för hjälp och skydd till dem.

17.

Europaparlamentet understryker att offren för människohandeln bör få största möjliga skydd, stöd och hjälp också i de fall att handeln med dem skett utanför EU i stället för till eller inom EU.

18.

Europaparlamentet vill att offren ska få professionell hjälp, också i form av fri rättshjälp, (vilket är ofrånkomligt för att de ska kunna komma ur den situation de tvingats in i), i erinran om att offren saknar ekonomiska resurser och därför inte har råd med sådan hjälp.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och nationella parlament samt Europarådet.